Nästa avsnitt i manegen

Missa inte nästa föreställning i manegen! Hela soppan runt regeringsbildningen är inget annat än en cirkus där man väntar på nästa nummer. Det kan ju vara regeringsformen som kräver att talmannen måste komma upp med fyra nedröstande kandidater till statsminister, men detta är ju inget annat än ett spel för publiken. Det står ju alla klart att det är den totala beröringsskräcken med SD, d.v.s. det tredje största partiet som är problemet. Men låt oss ponera att talmannen ånyo kommer att föreslå Kristersson som statsminister då moderaternas budget gått igenom. Det gillar nog inte Annie, och de 31 mandat Centern har kommer man sannolikt, och precis som tidigare blockera Kristersson med. Alltså återstår bara hon som kandidat, och då kommer säkert SD med 60 mandat rösta emot.

Hur man än vänder på problemet är det beröringsskräcken med SD som är problemet. Visst, Jimmie Å., åkte till Thailand och hånades av Löfvén för detta. Men alla vet ju vad som gäller; inga samtal med Åkesson! Så varför skulle han sitta med handen över telefonen och vänta på samtal som inte kommer?

Så om vi nu baserar antaganden på det som har hänt, finns det ju ingen anledning för C och L att rösta på Kristersson. Det vore precis samma omröstning som man redan hållit, där Kristersson blev nedröstad och motiveringen måste ju vara densamma. Lägger man ned sina röster kommer SD givetvis att kräva direkt inflytande för att trycka grönt. Alltså något som C och L inte kan leva med och sannolikheten för att de röstar ”nej”  blir mycket hög.

Vi hamnar då i cirkusens sista föreställning i manegen, och Annie Lööf är kvar. Hon kommer i detta läge sälja allt hon lovat väljarna och partiets ideologi till vänstersidan för att få bli statsminissa, och sannolikt utlovat en försvarsministerpost till Björklund för hans 20 mandat.

Men det finns rent parlamentariska aspekter på det hela. För det första och som nämnts är givetvis att väljarna blir trötta på denna manege med ett uppenbart maktspel mellan de valda representanterna. Det andra är tilltron till det system vi har som sådant; när sju partier vägrar att samtala med, och har beröringsskräck med ett parti som representerar 1.1 miljoner röstberättigade är det en mycket adekvat frågeställning. Anser man att mer än en tiondel av Sveriges befolkning inte borde fått rösta, eller hur tänker man? Sjuklöverns politiker är ju själva representanter för de som röstat på dem eller deras parti, men att mot den bakgrunden vägra prata med representanter för väljarna är minst sagt rent respektlöst för den representativa demokrati detta land har. Jag tycker mycket illa om kommunisterna och sossarna, men det betyder inte att jag kan vägra dem det svenska folket röstat på, tvärtom, om jag vore riksdagspolitiker vore det min rena skyldighet att respektera deras mandat och att samtala med dem.

Men nu har vi Annie Lööf. Det enda som gäller för henne är att vara manipulativ och få makt. Hon kommer att vänta till den sista av de fyra omröstningarna och sedan spela ut alla kort. De vanliga flosklerna kommer att hagla, ”…ansvar för landet”, ”…måste ha en regering”, o.s.v.. Vallöften eller Centerpolitik kommer inte vara vatten värda. Kanske kommer hon att ställa direkta ultimatum mot Löfvén, för att kunna bilda en mitten-vänster koalition, givetvis med henne som statsminissa, eller i värsta fall vice statsminissa.

Jag har lång erfarenhet av bondeförbundet, centerpartiet, centern, samt folkpartiet och nu liberalerna. Att rösta på dessa partier är dummare än att inte rösta alls. En röst på dem orsakar bara politisk instabilitet och de kohandlar med allt och alla för att få så stor makt som möjligt efter valen. Kan de få vandra i maktens korridorer är det jackpot.