Varför gör polisen inget?

Himla bra initiativ att starta brottsportalen som man kan läsa på denna länk i SvD; http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2357107.svd, kanske någon hittar min gamla Rolex som blev stulen för 25 år sedan, mitt personnummer var ingraverat i boetten, polisen hade en misstänkt men fick inte ens göra husrannsaken hos den pundare som var huvudmisstänkt, och var känd av polisen sedan länge och för sin idoga verksamhet på brottets bana för att finansiera sitt narkotikaberoende.

Problemställningen är dock lite större än min klocka men någonstans måste man ju börja.

Men nu för att svara på min retoriska rubrik:

För det första vet ju folk att det inte är någon idé att anmäla mindre brott till polisen. De är fullt upptagna med att samla prickar genom att jaga fortkörare, göra så många utandningsprov o.s.v. som möjligt alltså i förebyggande syfte för att förhindra att någon eller något skadas. Detta till skillnad från när det bevisligen utförts ett brott, t.ex. något har blivit stulet, eller ett inbrott har gjorts. Man frågar sig vad polisens verksamhet ska gå ut på? Är det att samla så många ”förebyggande-poäng” gällande testande av bilisters nykterhet och mäta deras hastighet kontra vad som man satt upp på skyltarna eller att utreda brott som de facto folk skadats av som t.ex. inbrott, stölder och liknande.

Nu kan man ju fråga sig varför det är på detta vis, och det är faktiskt en skrämmande historia. Först måste man inse att det är skillnad på samhälle och samhälle. Det låter en aning konstigt men det är så att med politikernas och myndigheternas sätt att se samhälle, består ett samhälle av stat, landsting och kommuner. Alltså exkluderar man privatpersoner och företag. Med detta synsätt gäller det att på alla sätt nedbringa skador på deras samhälle.
Ett typexempel på detta är just trafikpolitiken. Det är nämligen så att något som kostar enorma belopp för politikernas samhälle är trafikskador, både i form av sjukhuskostnader och i värsta formen invaliditet. Sådana kostnader är som sagt stora och slår deras samhälle hårt både i form av uteblivna skatteintäkter samt kostnader för landsting, stat och kommun. För någon som blivit invalidiserad pratar vi alltså om åtskilliga miljoner. Alltså är det lönsamt för deras samhället att på alla sätt försöka hindra att sådana kostnader uppstår.

Om däremot ett brott skadar en privatperson eller ett företag, bärs kostnaderna av företaget/privatpersonen eller ett försäkringsbolag. D.v.s. kostar inte politikernas samhälle ett öre.

Alltså, är utredning av brott som skadar privatpersoner/företag nedprioriterade till förmån för förebyggande verksamhet inom trafiken. Vissa brott lönar det sig inte ens att anmäla, alla vet att även om bevisligen privatpersoner/företag kommit till skada, kommer polisen inte röra ett finger. Kanske på sin höjd skriva en rapport, som hamnar på hög.
Prova gärna att anmäla t.ex. ett vill eller bilinbrott, så lovar jag att polisen inte lär spendera en sekund på detta mer än absolut nödvändigt. Tro inte att det blir någon utredning eller att någon kommer försöka finna varken stulet gods eller sätt fast gärningsmannen.
Hur många fortkörare har inte sagt till polismannen; ”Stick och fånga några riktiga brottslingar!”. Det är faktiskt en helt relevant uppmaning, men inte den enskilde polismannens fel, och synd om denne som får ”ta skit” för den politik som förs.

Hela historien leder tyvärr till bristande respekt för polisen och ett stort mörkertal vad beträffar rapporterade brott. Detta eftersom alla vet att det inte är lönt att polisanmäla stölder och inbrott längre. Är det som stulits eller skadats ej försäkrat, eller dess värde understiger självrisken på försäkringen, finns ingen som helst anledning att göra en polisanmälan.
Så, för några år sedan skapades medborgargarden för att jag notoriska brottslingar på flykten, företag måste anlita bevakningsföretag, och nu ser vi alltså att privatpersoner själva ska lägga ut vad som stulits, när, och var på nätet i förhoppning om att någon känner igen något stulet.

Ganska skrämmande, men det återspeglar att alla vet att polisen har fullt upp med trafikövervakningar, effektiviseringar och omorganisationer, och de skador/stölder som brottsportalen handlar om inte skulle föranleda polisen att röra ett finger.

Och tillbaka till de narkotikaberoende brottslingarna som är kända av polisen, och ideligen skadar privatpersoner och företag. Spärrar man in dessa? Nähä, det kan man inte eller det får man inte. Anledningen är ganska enkel - skadorna de orsakar slår inte mot politikernas samhälle. Hade så varit fallet, hade det blivit andra 'bullar', med mer resurser och hårdare straff.

Den tandlösa tigern

Så man är på gång när det gäller fildelning. Kan man läsa om på denna länk: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2335035.svd#tw_link_widget.

Sorry, hela lagen och snacket om IP-adresser är bara nys.

Det är nämligen så här att man må klassa fildelning som brott, men nästa steg är att BEVISA vem som utfört detta brott. Härvidlag finns det ingen koppling mellan en IP-adress och en juridisk person, och följdaktligen är hela lagen rent nys.

Det må vara en person som är registrerad för IP-adressen, men för det första finns det inget bevis att denne verkligen tecknat/bokat den adressen.

I nästa läge blir det ännu värre, det gäller att bevisa vem som fildelat eller tankat ner något. För det första finns det dynamisk adressering, vilket innebär att en användare temporärt har en IP-adress (den första lediga), för det andra har tecknaren av en IP-adress inget som helst ansvar för datoranvändningen på den adress det gäller.

I mitt fall har jag ca 25 fysiska portar och ett trådlöst nätverk. Vem som använt vilken port, när, och till vilken verksamhet har jag ingen aning om, och det skiter jag i -och jag tänker inte ta ansvar för det heller eller tvingas agera lokal IP-polis.

Det är upp till målsägaren att bevisa vilken juridisk person som gjort sig skyldig till lagbrottet, och det är i praktiken direkt omöjligt. Hela lagen är rent trams - men det skapar ju lite rubriker.