Jaha, nu har man äntligen hittat en frontalfigur att bemöta hela debatten om friheten på Internet, Margot Wallström. Det kan man läsa i denna artikel: http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_2937197.svd#articlecomments
Hon ska alltså agera som en bekymrad EU-medborgare och varandes socialdemokrat kan alltså hänvisa till sitt ansvarstagande i dessa frågor, genom att hävda att man för det första fört upp dessa frågor till Europanivå, vidare tycker (s), att det borde tillsättas någon form av ”Integritetsombudsman” för dylika frågor.
Alltså är det så att man inte törs riskera något som t.ex. att framföra något konkret i dessa frågor. För det första har man ju en ryggsäck i form av Bodström som vurmade för alla typer av övervakningar och kontroller av medborgarna. Han har sannolikt belagts med munkavle. Sådan är mindre smärtsam än det jag önskar honom.
Om man nu summerar i stort sett alla partiers (utom PP’s) läge, så håller man tyst och verkar lite fjösigt bekymrad, kanske ska tillsätta utredningar eller diskutera frågan vidare. Man törs inte ta ställning. Man har från (s), drivit igenom ett antal integritetskränkande frågor när man hade regeringsmakten, och från (m), (fp) och (kd), har man gjort likaledes med FRA och ipred.
Att ta någon form av ställning emot friheten på internet i nuläget är livsfarligt, dels har man en historia i vilken finns ett antal integritetskränkande lagar och beslut, och vidare skulle det vara på direkt kollisionskurs med domstolsväsendet och upphovsrättsindustrin. Att göra motsatsen är minst lika farligt, eftersom det är för det första uppenbart att TPB-rättegången hade en given utgång påhejad av de som, och historiskt sett tjänar belopp i hundramiljonersklassen på artisterna, och vilka uppenbarligen har en lobby som jobbat länge och väl på att skydda sin inkomstkälla.
Så, då plockar man fram Wallström, som skriver till EU i någon form av öppet brev för att verka bekymrad, och så kan man hänvisa till det, emedan vatten flyter under broarna och emedan man hoppas på att hela uppståndelsen ska gå ner och man kan föra över fokus på andra frågor.
Men nu är det ju så att Piratpartiet är ett ”enfrågeparti”, och det lär man hänvisa till några dagar innan EU-valet. Självklart kommer man hävda att arbetslöshet och ekonomi m.m. är frågor som man enats om inom båda blocken, emedan Piratpartiet inte har någon politik i dessa frågor. Men man kan egentligen fråga sig vad som är viktigast. Här kanske de olika blocken är eniga om var sin politik beträffande vissa saker, emedan man i frågor som rör något så fundamentalt som människors rätt att inte bli övervakade, kontrollerade o.s.v. står helt handfallna. Dessutom är det så att i grundlagen står det att medborgarna ska ha rätt kommunicera utan att någon har rätt att övervaka eller lyssna.Tydligen är det så att Bodström och nya lagar som ipred och FRA står över grundlagen, eller i alla fall specificerar att grundlagen är någon form av undantag från lapptäcket av övervakningslagar som man hittat på under senare tid.
Idag är Miljöpartiet ett accepterat parti, och det är ingen som anklagar dem för att vara ett enfrågeparti även om så är fallet. För Er som kommer ihåg de första gångerna (mp) överhuvud taget uttalade sig hade man inte svar på någonting som inte var direkt miljöanknutet. Och man kan väl förutsätta att (mp) inte bekymrar sig om människor fri- och rättigheter så länge inte koldioxidutsläppen ökar. Så vad är ett enfrågeparti?
Men pressen har en intressant del i hela denna historia. Intresset för dessa frågor är stort, och medborgarna vill veta vad de olika partierna står och tycker, samt följa fortsättningen på dokusåpan om TPB, med nya domare, nya skadestånd, flyttningar av verksamheten utomlands m.m.Men – detta står i direkt konflikt med vad båda politiska blocken vill, vilket är att tysta ner hela historien så att den faller i politisk glömska till EU-valet. Man kan ju inte tvinga pressen till tystnad (hoppas jag), men man kan påverka alla inblandade till att bordlägga alla aktiviteter till dess EU-valet är över. Kanske är det lite problem med presstödet eller så…?
Likheterna med det gamla DDR, som utmålades som det ultimata kontroll- och övervakningssamhället blir allt större. Skillnaden är bara att folk inte ”försvinner”, här registreras de bara i hemliga register som kopplas med DNA (PKA-registret), fingeravtryck, övervakningskameror med ansiktsscanning, personnummer, o.s.v.
Snart kommer väl alla nyfödda få en liten ”homer” inplanterad så att man alltid vet var personen befinner sig. Det finns ju inget att oro sig för eller hur? Och det sparar ju en massa pengar för myndigheterna när det gäller att lokalisera folk och tänk om det kan lösa något brott?Hur allt detta sedan påverkar dig och din vardag får du aldrig veta.
Sedan finns det givetvis en massa överenskommelser inom EU och med USA om att ha ett utbyte av alla uppgifter. Vilka får vi givetvis aldrig veta. ”Har du bara rent mjöl i påsen…lille medborgare”, behöver du ju inte bekymra dig.
Snart vete faen om det inte var större frihet i DDR än vad det är i Sverige.
Visar inlägg med etikett ipred. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ipred. Visa alla inlägg
fredag 22 maj 2009
Om en mammuts död
Jag börjar bli mer och mer frustrerad av den här debatten om upphovsrätt. Man kan i dagens SvD läsa att de trettio miljoner de kräver TPB inte är tillräckligt, http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2928557.svd
För det första är det så att Copyswede höstar in drygt 200 MSEK varje år på försäljningen av tomma media som det är möjligt att kopiera upphovsrättsskyddat material till, såsom CD/DVD och MP3-spelare.Det ologiska/paradoxala i detta har jag redan avhandlat tidigare i denna blogg, så det kan vi lämna.Men det är klart att eftersom en CD kostar kanske 2kr, och sedan bränner man ner materialet som är skyddat på det, vilket kanske kostar säg 2kr till, och sedan sätter på lite omslag så kostar det någon krona till. Sedan ska ju skivorna distribueras, och då kan vi väl lägga på en femma till. Summan slutar på runt 10kr.Men vad står det då på prislappen? Tja, kanske 190kr. Vi snackat alltså om ett pålägg på 1900%.Ok, en del ska ju artisten ha, men hur mycket är det? Några tior kanske? Resten hamnar i fickorna på Sony Music, Warner Music Group, EMI m.fl.
Tror faen att de vill försvara sin lilla låda, sitta på häcken, inte göra ett skit och plocka in hundratals miljoner. Denna föga konstruktiva och produktiva verksamhet har de kunnat ägna sig i årtionden, och ingen har reagerat.
Så nu har tekniken kört om dem, man kan kryptera, servrar kan ligga i vilket land som helst, och sötebrödsdagarna är över. Man skräms så gott man kan, knyter sig gärna till snack om övervakning av nätet baserad på en, i många stycken påhittad, uppmålad bild om terrorism. Tack Bodström och andra muppar som tror att Sverige försvaras med övervakning på nätet. Detta emedan man kapar ner försvaret till ett rent skämt.
Polisen har ju fullt upp med att övervaka de som kör 5km över gällande hastighetsgräns, så de är inte heller att räkna men.
Total kontroll av internet är alltså lösningen till allt. Den ’lede fi’ skickar säkert okrypterad information om detta på Internet flera år innan man tänker anfalla Sverige, så man hinner uppprusta. Men det vet ju inte ’lede fi’, så de skickar säkert alla meddelanden i klartext.
Alltså, vad trött jag blir. Jag skiter i hur duktiga FRA är, risken för terrorism o.s.v. Hotbilden mot Sverige är obefintlig f.n. Det är dock inte ett skäl att plocka ner försvaret till det rena skämt det är idag, men ej heller en anledning till att snoka i all kommunikation på Internet. Tekniken har sprungit ifrån de som tjänat storkovan på kontrakt med artister och svindyr försäljning av CD/DVD. Det är bara att fatta.
Skrämmas lite går ju bra, andra till varnagel. Kanske skulle vi införa dödsstraff här i Sverige, andra till varnagel – samma princip.
I hela denna rättsparodi kan man även konstatera att de som verkligen gjort sig skyldiga till kopieringen kommer man inte åt eller hittar inte. Men i desperation ger man sig på de som gör vidarebefordringen av kopiorna möjlig. Ej heller kan man inte åtala de som kopierat kopiorna, d.v.s. laddat ner upphovsrättsskyddat material. Det är helt enkelt för många och för lite pengar i det enskilda fallet.Med detta bestraffningssätt är alltså alla som möjliggör en kopiering möjlig. Mjukvaruföretag, Internetleverantörer, datorfabrikanter och försäljarna av datorer – alla har en det i att denna verksamhet är möjlig.
Den åldriga mammuten är döende, men tyvärr finns det de som tror att den kan räddas med konstgjord andning, vilket skapar bristande respekt för hela rättsapparaten.
För det första är det så att Copyswede höstar in drygt 200 MSEK varje år på försäljningen av tomma media som det är möjligt att kopiera upphovsrättsskyddat material till, såsom CD/DVD och MP3-spelare.Det ologiska/paradoxala i detta har jag redan avhandlat tidigare i denna blogg, så det kan vi lämna.Men det är klart att eftersom en CD kostar kanske 2kr, och sedan bränner man ner materialet som är skyddat på det, vilket kanske kostar säg 2kr till, och sedan sätter på lite omslag så kostar det någon krona till. Sedan ska ju skivorna distribueras, och då kan vi väl lägga på en femma till. Summan slutar på runt 10kr.Men vad står det då på prislappen? Tja, kanske 190kr. Vi snackat alltså om ett pålägg på 1900%.Ok, en del ska ju artisten ha, men hur mycket är det? Några tior kanske? Resten hamnar i fickorna på Sony Music, Warner Music Group, EMI m.fl.
Tror faen att de vill försvara sin lilla låda, sitta på häcken, inte göra ett skit och plocka in hundratals miljoner. Denna föga konstruktiva och produktiva verksamhet har de kunnat ägna sig i årtionden, och ingen har reagerat.
Så nu har tekniken kört om dem, man kan kryptera, servrar kan ligga i vilket land som helst, och sötebrödsdagarna är över. Man skräms så gott man kan, knyter sig gärna till snack om övervakning av nätet baserad på en, i många stycken påhittad, uppmålad bild om terrorism. Tack Bodström och andra muppar som tror att Sverige försvaras med övervakning på nätet. Detta emedan man kapar ner försvaret till ett rent skämt.
Polisen har ju fullt upp med att övervaka de som kör 5km över gällande hastighetsgräns, så de är inte heller att räkna men.
Total kontroll av internet är alltså lösningen till allt. Den ’lede fi’ skickar säkert okrypterad information om detta på Internet flera år innan man tänker anfalla Sverige, så man hinner uppprusta. Men det vet ju inte ’lede fi’, så de skickar säkert alla meddelanden i klartext.
Alltså, vad trött jag blir. Jag skiter i hur duktiga FRA är, risken för terrorism o.s.v. Hotbilden mot Sverige är obefintlig f.n. Det är dock inte ett skäl att plocka ner försvaret till det rena skämt det är idag, men ej heller en anledning till att snoka i all kommunikation på Internet. Tekniken har sprungit ifrån de som tjänat storkovan på kontrakt med artister och svindyr försäljning av CD/DVD. Det är bara att fatta.
Skrämmas lite går ju bra, andra till varnagel. Kanske skulle vi införa dödsstraff här i Sverige, andra till varnagel – samma princip.
I hela denna rättsparodi kan man även konstatera att de som verkligen gjort sig skyldiga till kopieringen kommer man inte åt eller hittar inte. Men i desperation ger man sig på de som gör vidarebefordringen av kopiorna möjlig. Ej heller kan man inte åtala de som kopierat kopiorna, d.v.s. laddat ner upphovsrättsskyddat material. Det är helt enkelt för många och för lite pengar i det enskilda fallet.Med detta bestraffningssätt är alltså alla som möjliggör en kopiering möjlig. Mjukvaruföretag, Internetleverantörer, datorfabrikanter och försäljarna av datorer – alla har en det i att denna verksamhet är möjlig.
Den åldriga mammuten är döende, men tyvärr finns det de som tror att den kan räddas med konstgjord andning, vilket skapar bristande respekt för hela rättsapparaten.
fredag 8 maj 2009
Detta fantastiska land...
Visst är Sverige ett underbart land? Problemet är att man måste besitta en underlig form av ironi och en viss distans till det som inträffar för att roas av det. Det är på många sätt som i trafiken, man kan reta upp sig på andra trafikanter som man tycker är klantiga, och bli förbannad om man vill. Men det klokaste är att bara strunta i att bli arg eftersom ens åsikter inte är ett dugg värda och man mår bara dåligt själv och är förbannad.
Precis så är det att leva i ankdammen Sverige. Det dyker upp så många idiotiska saker, att man lär sig med tiden att bli immun och inte förbannad. Man kan ändå inte göra ett skit åt dem.
Den senaste tidens rabalder runt internet är ett typexempel, som förtjänar att kommenteras, och det tänkte jag avhandla en del om.
Efter att ha läst lite böcker om FRA:s och andra liknande funktioners verksamhet, är jag helt övertygad om att FRA lyssnar, och har lyssnat till vad de vill, trådbundet eller trådlöst. Men problemet som dök upp var ju att deras verksamhet kunde läcka ut, och därför var det givetvis bäst att få den lagligt sanktionerad. Lämpligast var givetvis när man införskaffade en ny superdator med en rackarns kapacitet, eftersom ett nekande till internetavlyssningen skulle betyda att man införskaffat en skitdyr manick som inte fick användas.
Och ovanpå det hade vi ju president Bush, som i sin frenetiska jakt på terrorister, lyckades få EU på att alla länder i EU skulle skicka sina befolkningsregister till USA (läs NSA), för samkörning. Detta tystades ner och att nämna att svenska befolkningsregistret skulle skickas till USA, var givetvis en dödssynd i pressen. Att få med sig en majoritet i EU var givetvis inget problem eftersom de flesta länderna redan är med i NATO. Det har varit lite svårt att få fram vad som egentligen hände, men sannolikt stänkte svenska myndigheter över hela personnummerregistret till USA, kanske även andra SÄPO-register eller så – samarbete ni vet. Man ska vidare veta att information är färskvara, att stänka över ett ’snapshot’ av information som den ser ut idag är helt värdelöst för mottagaren inom en kort tid, alltså måste den information som skeppades till USA kontinuerligt uppdateras.
I början av historian har vi justitieminister Bodström, en trevlig fotbollspelande prick som drev igenom avlyssnings och övervakningslagar utan problem, och med det gamla argumentet om ”rent mjöl i påsen”, och ”vi är bara ute efter de värsta skurkarna”.
Sedan blev det regeringsskifte, och Beatrice Ask har haft en mycket låg profil under genomdrivandet av FRA och IPRED-lagarna. Bodtröm vaknade dock till liv och kritiserade FRA-lagen eftersom det var ett strålande tillfälle att verka folklig och kunnig. Rättegången mot The Pirate Bay var ju åxå en perfekt sak, både för att avleda uppmärksamhet, ge legal dignitet åt vad man beslutat i lagväg och utmåla de som förordar fritt informationsflöde på internet som brottslingar.
Men nu har man alltså pressat hela historien så långt att vi har ett piratparti, med medlemmar som anser sig vara vuxna, myndiga och ha rätt till både vad de gör på internet och att inte myndigheter har med det att göra. Enkelt och logiskt. Problemet är bara att de slåss mot hela det etablerade systemet och dess sätt att arbeta.
Men då händer helt plötslig något som ingen etablerad politiker kunnat förutsäga; antalet medlemmar i Piratpartiet ökar lavinartat, och varandes väljare skrämmer det ’skiten’ ur etablerade politiker – helt plötsligt inte en dum boskapsflock som kan manipuleras eller negligeras, utan några som kan få reell politisk makt.
Så vad gör man? Tja, att skicka ut sina frontfigurer kan bli katastrofalt, och ’gjort är gjort’ och numera lag. Alltså återstår bara att skicka ut några nickedockor för att prova om man kan hitta andra vägar. Annie Johansson (c), som föreslår någon idiotisk ’integritetsbalk’ (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2850313.svd) och givetvis röstade ’ja’ till både FRA-och ipredlagarna nyligen. Bara några timmar senare kommer (s) ut med något liknande larv av någon mindre känd ’testare’ som man kan avvara, föreslående någon ’integritetsombudsman’ eller så.
Och ytterligare några timmar senare godkänner lagrådet FRA-lagen, och Tolgfors säger ” Jag är mycket nöjd och glad med detta.” . Ursäkta, men något dummare uttalande och vid helt fel tidpunkt får man leta efter.
Så nu vet man att det är dags att smutskasta PiratPartiet som enfrågeparti, och försöka övertyga medborgarna att man värnar om den personliga identiteten. Förutsägbart…tyvärr så kommer inget av de etablerade partierna vara trovärdigt p.g.a. tidigare handlande och lagstiftande, och det gäller både höger och vänsterblocket.
Politikerna är övertygade om att de med list och utspel kan lura medborgarna och att alla är korkade som boskap, f'låt - valboskap.
Sverige är fantastiskt!
Precis så är det att leva i ankdammen Sverige. Det dyker upp så många idiotiska saker, att man lär sig med tiden att bli immun och inte förbannad. Man kan ändå inte göra ett skit åt dem.
Den senaste tidens rabalder runt internet är ett typexempel, som förtjänar att kommenteras, och det tänkte jag avhandla en del om.
Efter att ha läst lite böcker om FRA:s och andra liknande funktioners verksamhet, är jag helt övertygad om att FRA lyssnar, och har lyssnat till vad de vill, trådbundet eller trådlöst. Men problemet som dök upp var ju att deras verksamhet kunde läcka ut, och därför var det givetvis bäst att få den lagligt sanktionerad. Lämpligast var givetvis när man införskaffade en ny superdator med en rackarns kapacitet, eftersom ett nekande till internetavlyssningen skulle betyda att man införskaffat en skitdyr manick som inte fick användas.
Och ovanpå det hade vi ju president Bush, som i sin frenetiska jakt på terrorister, lyckades få EU på att alla länder i EU skulle skicka sina befolkningsregister till USA (läs NSA), för samkörning. Detta tystades ner och att nämna att svenska befolkningsregistret skulle skickas till USA, var givetvis en dödssynd i pressen. Att få med sig en majoritet i EU var givetvis inget problem eftersom de flesta länderna redan är med i NATO. Det har varit lite svårt att få fram vad som egentligen hände, men sannolikt stänkte svenska myndigheter över hela personnummerregistret till USA, kanske även andra SÄPO-register eller så – samarbete ni vet. Man ska vidare veta att information är färskvara, att stänka över ett ’snapshot’ av information som den ser ut idag är helt värdelöst för mottagaren inom en kort tid, alltså måste den information som skeppades till USA kontinuerligt uppdateras.
I början av historian har vi justitieminister Bodström, en trevlig fotbollspelande prick som drev igenom avlyssnings och övervakningslagar utan problem, och med det gamla argumentet om ”rent mjöl i påsen”, och ”vi är bara ute efter de värsta skurkarna”.
Sedan blev det regeringsskifte, och Beatrice Ask har haft en mycket låg profil under genomdrivandet av FRA och IPRED-lagarna. Bodtröm vaknade dock till liv och kritiserade FRA-lagen eftersom det var ett strålande tillfälle att verka folklig och kunnig. Rättegången mot The Pirate Bay var ju åxå en perfekt sak, både för att avleda uppmärksamhet, ge legal dignitet åt vad man beslutat i lagväg och utmåla de som förordar fritt informationsflöde på internet som brottslingar.
Men nu har man alltså pressat hela historien så långt att vi har ett piratparti, med medlemmar som anser sig vara vuxna, myndiga och ha rätt till både vad de gör på internet och att inte myndigheter har med det att göra. Enkelt och logiskt. Problemet är bara att de slåss mot hela det etablerade systemet och dess sätt att arbeta.
Men då händer helt plötslig något som ingen etablerad politiker kunnat förutsäga; antalet medlemmar i Piratpartiet ökar lavinartat, och varandes väljare skrämmer det ’skiten’ ur etablerade politiker – helt plötsligt inte en dum boskapsflock som kan manipuleras eller negligeras, utan några som kan få reell politisk makt.
Så vad gör man? Tja, att skicka ut sina frontfigurer kan bli katastrofalt, och ’gjort är gjort’ och numera lag. Alltså återstår bara att skicka ut några nickedockor för att prova om man kan hitta andra vägar. Annie Johansson (c), som föreslår någon idiotisk ’integritetsbalk’ (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2850313.svd) och givetvis röstade ’ja’ till både FRA-och ipredlagarna nyligen. Bara några timmar senare kommer (s) ut med något liknande larv av någon mindre känd ’testare’ som man kan avvara, föreslående någon ’integritetsombudsman’ eller så.
Och ytterligare några timmar senare godkänner lagrådet FRA-lagen, och Tolgfors säger ” Jag är mycket nöjd och glad med detta.” . Ursäkta, men något dummare uttalande och vid helt fel tidpunkt får man leta efter.
Så nu vet man att det är dags att smutskasta PiratPartiet som enfrågeparti, och försöka övertyga medborgarna att man värnar om den personliga identiteten. Förutsägbart…tyvärr så kommer inget av de etablerade partierna vara trovärdigt p.g.a. tidigare handlande och lagstiftande, och det gäller både höger och vänsterblocket.
Politikerna är övertygade om att de med list och utspel kan lura medborgarna och att alla är korkade som boskap, f'låt - valboskap.
Sverige är fantastiskt!
torsdag 16 april 2009
Elefanten och hyenan
Ref : http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2742575.svd
Nu är desperationen stor, politiker, skivbolag, filmbolag som tydligen matar elefanten EU, ska göra vad de kan för att stoppa allt vad kopiering heter. Inte för att det som i de gamla öststaterna, handlade om yttrandefrihet, utan om lagar om upphovsrättshavare, som skapades i en tid där vinylskivor stod till buds och senare kassettband och VHS även var ett hot mot just upphovsrätten.
Men är det då egentligen de som skapat ett verk som idag för talan? Svaret är nej. Det är mellanhänderna som under årtionden tjänat gigantiska summor på att sitta emellan skaparen och köparen av verken. Och nu ser de Internet rasera hela sin lukrativa verksamhet. Egentligen inte sorgligt, tiden och tekniken har bara sprungit ifrån dem, och de kan sluta med sin verksamhet eftersom tekniken inte går att stoppa och kommer inte gå att stoppa. Musik/filmbranchen greppar efter halmstrån och använder sin storhet och ekonomiska styrka till att skrämma politiker med och så även elefanten EU. Välkommen till verkligheten, nuet och framtiden! Information kommer alltid att flöda globalt, och det finns inga lagar eller andra saker som kommer att hindra det.
Servrar kan placeras var som helst på jorden, i vilket land som helst. Kommunikationen kan enkelt krypteras så att ingen utom mottagaren vet vad som överförts, det finns igen som helst koppling mellan en juridisk person och en IP-adress, och ej heller något som visar vem som de facto kopierat eller läst ner ett material.
Elefanten försöker desperat stoppa klimatförändringen genom att stoppa häcken i lavahålet på närmsta vulkan för att få ett kallare klimat. Jag trodde inte att elefanten EU var så korkad, men är den dum och lyssnar på en hyena som pratar om ”den gamla goda tiden” när det var svalt och skönt, må elefanten få stjärten bränd.
INGEN har under historiens långa lopp kunnat styra eller kontrollera de tekniska framstegen. Kanske har de lyckats bromsa dem något, för att sedan få framstå som rena idioter, med facit i hand.
Det känns bara en aning illa, att jag bidrar med några surt förvärvade jordnötter varje dag till den dumma elefantens stora aptit och meny.
Nu är desperationen stor, politiker, skivbolag, filmbolag som tydligen matar elefanten EU, ska göra vad de kan för att stoppa allt vad kopiering heter. Inte för att det som i de gamla öststaterna, handlade om yttrandefrihet, utan om lagar om upphovsrättshavare, som skapades i en tid där vinylskivor stod till buds och senare kassettband och VHS även var ett hot mot just upphovsrätten.
Men är det då egentligen de som skapat ett verk som idag för talan? Svaret är nej. Det är mellanhänderna som under årtionden tjänat gigantiska summor på att sitta emellan skaparen och köparen av verken. Och nu ser de Internet rasera hela sin lukrativa verksamhet. Egentligen inte sorgligt, tiden och tekniken har bara sprungit ifrån dem, och de kan sluta med sin verksamhet eftersom tekniken inte går att stoppa och kommer inte gå att stoppa. Musik/filmbranchen greppar efter halmstrån och använder sin storhet och ekonomiska styrka till att skrämma politiker med och så även elefanten EU. Välkommen till verkligheten, nuet och framtiden! Information kommer alltid att flöda globalt, och det finns inga lagar eller andra saker som kommer att hindra det.
Servrar kan placeras var som helst på jorden, i vilket land som helst. Kommunikationen kan enkelt krypteras så att ingen utom mottagaren vet vad som överförts, det finns igen som helst koppling mellan en juridisk person och en IP-adress, och ej heller något som visar vem som de facto kopierat eller läst ner ett material.
Elefanten försöker desperat stoppa klimatförändringen genom att stoppa häcken i lavahålet på närmsta vulkan för att få ett kallare klimat. Jag trodde inte att elefanten EU var så korkad, men är den dum och lyssnar på en hyena som pratar om ”den gamla goda tiden” när det var svalt och skönt, må elefanten få stjärten bränd.
INGEN har under historiens långa lopp kunnat styra eller kontrollera de tekniska framstegen. Kanske har de lyckats bromsa dem något, för att sedan få framstå som rena idioter, med facit i hand.
Det känns bara en aning illa, att jag bidrar med några surt förvärvade jordnötter varje dag till den dumma elefantens stora aptit och meny.
onsdag 1 april 2009
Rent skrattretande.
Musik och filmindustrin vrider sig som maskar och tvingar fram idiotlagar som är helt tandlösa rent juridiskt. Så länge en person inte tillstår att denne laddat ner upphovsrättskyddat material finns det ingen som kan bevisa något. Ipred är en idiotlag man kan läsa om på denna länk: http://www.dn.se/kultur-noje/ipred-hot-mot-oppna-natverk-1.834903
För det första finns ingen som helst koppling mellan en juridisk person och en IP-adress. Om man har ett nätverk någonstans går det inte att veta vem som gjort en nerladdning.
För det andra, och även om en specifik dator är kopplad till en IP-adress är det inget som bevisar att en viss person använt datorn till nerladdningen. Det kan t.ex. vara så att flera olika personer använder datorn med samma påloggningsidentitet.
För det tredje är det ingenting som knyter en nätidentitet till en person. Om jag t.ex. har nätidentiteten Lisa92, vad är det för koppling till mig som person? Och snackar vi trådlösa nätverk är historien ännu larvigare.
Tekniken har sprungit ifrån allt vad copyright heter, och film och musikbolag gör vad de kan för att rädda vad de kan då deras existens och tidigare stora vinster är hotade. Beklämmande bara att de har så mycket pengar att de kan lura i lagstiftarna att det går att skruva tillbaka klockan.
Att sedan höra skadeståndskrav på hur mycket t.ex. ett musikbolag förlorat på nerladdningar, talar bara om för mig vilka astronomiska summor de har skinnat folk på i minst 50år och har i vinst.
Man kan ju dra liknelsen med England för drygt 100 år sedan. Det fanns då en lag som tvingade varje bil som färdades på vägarna att ha en person som gick och viftade med en röd flagga framför, för att varna för den ’hästlösa vagnen’. Det var givetvis hämmande för den brittiska bilindustrin, och man undrar om inte det var hästvagnstillverkarna som påverkat politikerna/lagstiftarna att införa denna lag.
Slående likhet med Ipred, eller hur? Hur många bilar finns det på gatorna idag? Hur många tillverkar hästvagnar? Det finns nog inget dummare än att med lagstiftning försöka hindra utvecklingen, och i synnerhet inte den tekniska.
Blir då artisterna lidande, eller är det bara mellanhänderna? Tja, i vissa fall kanske artisterna blir lidande, men i andra fall tvärtom eftersom publicitet på t.ex. youtube tvivelsutan är direkt reklam för artister. Hur många idag skulle ha känt till Paul Potts om det inte vore för youtube? Kollade just på en rulle han sjunger på, och den har lite drygt 42 miljoner öppningar. Eller Andy McKee, 20 miljoner?Gratis reklam..eller kanske skivbolagen tycker annorlunda?
Personligen gillar jag ett band som heter Cidade Negra från Brasilien. Jag brukade titta på nyheter från dem på youtube, och har även köpt skivor med dem. Nu har jag ingen aaaning om när de släpper nya skivor eller vad som händer eftersom ”Sony Music Entertainment” har krävt att alla deras youtube-rullar skulle tas bort. Alltså förlorar alla, inkluderande Sony på detta agerande.
För det första finns ingen som helst koppling mellan en juridisk person och en IP-adress. Om man har ett nätverk någonstans går det inte att veta vem som gjort en nerladdning.
För det andra, och även om en specifik dator är kopplad till en IP-adress är det inget som bevisar att en viss person använt datorn till nerladdningen. Det kan t.ex. vara så att flera olika personer använder datorn med samma påloggningsidentitet.
För det tredje är det ingenting som knyter en nätidentitet till en person. Om jag t.ex. har nätidentiteten Lisa92, vad är det för koppling till mig som person? Och snackar vi trådlösa nätverk är historien ännu larvigare.
Tekniken har sprungit ifrån allt vad copyright heter, och film och musikbolag gör vad de kan för att rädda vad de kan då deras existens och tidigare stora vinster är hotade. Beklämmande bara att de har så mycket pengar att de kan lura i lagstiftarna att det går att skruva tillbaka klockan.
Att sedan höra skadeståndskrav på hur mycket t.ex. ett musikbolag förlorat på nerladdningar, talar bara om för mig vilka astronomiska summor de har skinnat folk på i minst 50år och har i vinst.
Man kan ju dra liknelsen med England för drygt 100 år sedan. Det fanns då en lag som tvingade varje bil som färdades på vägarna att ha en person som gick och viftade med en röd flagga framför, för att varna för den ’hästlösa vagnen’. Det var givetvis hämmande för den brittiska bilindustrin, och man undrar om inte det var hästvagnstillverkarna som påverkat politikerna/lagstiftarna att införa denna lag.
Slående likhet med Ipred, eller hur? Hur många bilar finns det på gatorna idag? Hur många tillverkar hästvagnar? Det finns nog inget dummare än att med lagstiftning försöka hindra utvecklingen, och i synnerhet inte den tekniska.
Blir då artisterna lidande, eller är det bara mellanhänderna? Tja, i vissa fall kanske artisterna blir lidande, men i andra fall tvärtom eftersom publicitet på t.ex. youtube tvivelsutan är direkt reklam för artister. Hur många idag skulle ha känt till Paul Potts om det inte vore för youtube? Kollade just på en rulle han sjunger på, och den har lite drygt 42 miljoner öppningar. Eller Andy McKee, 20 miljoner?Gratis reklam..eller kanske skivbolagen tycker annorlunda?
Personligen gillar jag ett band som heter Cidade Negra från Brasilien. Jag brukade titta på nyheter från dem på youtube, och har även köpt skivor med dem. Nu har jag ingen aaaning om när de släpper nya skivor eller vad som händer eftersom ”Sony Music Entertainment” har krävt att alla deras youtube-rullar skulle tas bort. Alltså förlorar alla, inkluderande Sony på detta agerande.
lördag 28 februari 2009
Så vad kommer att hända?
Vi kan nu summera vad som hänt den sista tiden för att därav dra några slutsatser.
1. Man har drivit igenom ipred. Lagen som ger upphovsrättsinnehavare rätt att snoka reda på vem/vilka som kopierar/använder upphovsrättsskyddat material.
2. Man har åtalat The Pirate Bay för medhjälp till spridande av upphovsrättsskyddat material.
3. Eva Hamilton och Public Service (PS), gör allt de kan för att PS-material, nytt och gammalt, ska bli tillgängligt på nätet. Så snart och fort som möjligt enligt denna artikel: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2520571.svd
Om man nu kopplar ihop dessa tre till synes fristående incidenterna framstår ganska tydligt vart man är på väg. PS har som alltid åsikten att de är bäst och att all annan information eller kanaler är något som borde stoppas av olika anledningar.
Vidare är det ju så att PS med allt större desperation fiskar pengar. Det är bara att titta på uttagningarna till Melodifestivalen så får man ganska snart klart för sig hur man hårddrar idiotiska SMS-röstningar i varenda stad man har ett evenemang, för att få klirr i kassan.Det klassiska sättet för PS är givetvis licensavgifter, och härvidlag eftersom allt fler ifrågasätter dessa eller tycker det är för dyrt, kan man göra kopplingen med de inträffade sakerna (punkterna) ovan.
Efter att historiskt sett definierat en TV-mottagare som en TV, till dagens situation där snart varenda manick som man har ”kanalväljare” är en TV-mottagare, för vilken PS kan kräva TV-licens, ser vi framtiden.PS slänger alltså ut sina kanaler på Internet. Vad är då en kanalväljare? Enkelt, möjligheten att skriva och följa en URL, alltså möjligheten att komma åt Internet. Det är alltså en kanalväljare utan att man behöver rucka alltför mycket på den definition man redan har. Den ger möjligheten att titta på PS.
Låt mig nu gissa att två saker kan inträffa:
1. Eftersom alla med tillgång till Internet kan se PS (och höra på SR), kan man tvinga (med ipred), nätleverantörerna att lämna ut IP-adresser och vilka som betalar för dessa. Sedan är det bara att avstämma mot SR’s databas i Kiruna, vilka som inte är licensbetalare, men har en IP-adress.Eftersom alla inser att anställda inte må titta på TV eller lyssna på radio på sin arbetstid, kommer man strunta i licenstvånget när företag betalar för en IP-adress. Man kan ju notera att Eva Hamilton skriver att hon vill ha denna publicering av den kulturhistoriska skåpmaten så snart som möjligt.
2. Det företag som tillhandahåller satellitsändningar och satellitabonnemang (t.ex. Viasat och Canal Digital), kommer att tvingas lämna ut sina kunddatabaser till PS. Detta eftersom det upphovsrättsskyddade materialet tillhandahålls via SVT1 och 2, vilket är en del av företagen programpaket. Ytterligare ett argument är givetvis att de kunder till satellitföretagen som inte betalar TV-licens är enligt lag skyldiga att göra detta.
3. Jag gissar att det kommer bli en fällande dom i rättegången mot The Pirate Bay. Minst en person kommer att dömas till villkorlig dom och tvingas betala en symbolisk summa i skadestånd till de målsägande. På så sätt kommer man undan uppståndelsen, eftersom personen(-erna), inte fick något straff. Emedan meddelandet blir: ’Gör inte om det.’, och ingen annan kan starta en liknande verksamhet eftersom det nästa gång blir kännbara straff och dito skadestånd.
1. Man har drivit igenom ipred. Lagen som ger upphovsrättsinnehavare rätt att snoka reda på vem/vilka som kopierar/använder upphovsrättsskyddat material.
2. Man har åtalat The Pirate Bay för medhjälp till spridande av upphovsrättsskyddat material.
3. Eva Hamilton och Public Service (PS), gör allt de kan för att PS-material, nytt och gammalt, ska bli tillgängligt på nätet. Så snart och fort som möjligt enligt denna artikel: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2520571.svd
Om man nu kopplar ihop dessa tre till synes fristående incidenterna framstår ganska tydligt vart man är på väg. PS har som alltid åsikten att de är bäst och att all annan information eller kanaler är något som borde stoppas av olika anledningar.
Vidare är det ju så att PS med allt större desperation fiskar pengar. Det är bara att titta på uttagningarna till Melodifestivalen så får man ganska snart klart för sig hur man hårddrar idiotiska SMS-röstningar i varenda stad man har ett evenemang, för att få klirr i kassan.Det klassiska sättet för PS är givetvis licensavgifter, och härvidlag eftersom allt fler ifrågasätter dessa eller tycker det är för dyrt, kan man göra kopplingen med de inträffade sakerna (punkterna) ovan.
Efter att historiskt sett definierat en TV-mottagare som en TV, till dagens situation där snart varenda manick som man har ”kanalväljare” är en TV-mottagare, för vilken PS kan kräva TV-licens, ser vi framtiden.PS slänger alltså ut sina kanaler på Internet. Vad är då en kanalväljare? Enkelt, möjligheten att skriva och följa en URL, alltså möjligheten att komma åt Internet. Det är alltså en kanalväljare utan att man behöver rucka alltför mycket på den definition man redan har. Den ger möjligheten att titta på PS.
Låt mig nu gissa att två saker kan inträffa:
1. Eftersom alla med tillgång till Internet kan se PS (och höra på SR), kan man tvinga (med ipred), nätleverantörerna att lämna ut IP-adresser och vilka som betalar för dessa. Sedan är det bara att avstämma mot SR’s databas i Kiruna, vilka som inte är licensbetalare, men har en IP-adress.Eftersom alla inser att anställda inte må titta på TV eller lyssna på radio på sin arbetstid, kommer man strunta i licenstvånget när företag betalar för en IP-adress. Man kan ju notera att Eva Hamilton skriver att hon vill ha denna publicering av den kulturhistoriska skåpmaten så snart som möjligt.
2. Det företag som tillhandahåller satellitsändningar och satellitabonnemang (t.ex. Viasat och Canal Digital), kommer att tvingas lämna ut sina kunddatabaser till PS. Detta eftersom det upphovsrättsskyddade materialet tillhandahålls via SVT1 och 2, vilket är en del av företagen programpaket. Ytterligare ett argument är givetvis att de kunder till satellitföretagen som inte betalar TV-licens är enligt lag skyldiga att göra detta.
3. Jag gissar att det kommer bli en fällande dom i rättegången mot The Pirate Bay. Minst en person kommer att dömas till villkorlig dom och tvingas betala en symbolisk summa i skadestånd till de målsägande. På så sätt kommer man undan uppståndelsen, eftersom personen(-erna), inte fick något straff. Emedan meddelandet blir: ’Gör inte om det.’, och ingen annan kan starta en liknande verksamhet eftersom det nästa gång blir kännbara straff och dito skadestånd.
onsdag 25 februari 2009
Ett (s)lag i luften
Jaha – ipred åxå, ovanpå FRA-lagen. Det kan man läsa i SvD idag på denna länk: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2518829.svd
Det är klart att skivbolag, filmbolag och andra vill cementera utvecklingen, låtsas som de inte blivit omkörda. Som alla vet är det för det första inga problem att fixa en fiktiv IP-adress i annat land så är denna lag helt verkningslös.
För det andra är det så att det finns ingen som helst koppling mellan den som har en IP-adress och en juridisk person. Alltså, om personen inte tillstår en nerladdning är det i praktiken helt omöjligt att bevisa att denne person gjort sig skyldig till en olaglig kopiering av upphovsrättsskyddat material.
Låt oss anta att du har ett hus, med ungdomar som håller på med LAN-partyn, och i samma hus finns ett trådlöst nätverk. Vem är då skyldig till en nerladdning? Är det någon av ungdomarna, deras föräldrar (eftersom de är omyndiga), du, eller någon som (utan att fråga dig), kopplat upp sig på det trådlösa nätverket och kör på din IP-adress?
Vid ett åtal i enlighet med den lag som nu drivits igenom är det en ren omöjlighet att bevisa vem som gjort en nerladdning, alltså är denna lag bara ett rent slag i luften, där politikerna som uppenbarligen inte känner till tekniken bara tror att man skapat ett verktyg, alternativt vill skrämmas för att glädja upphovsrättsinnehavarna.
Tyvärr, riksdagsmän och upphovsrättsinnehavare; 78-varvskivor finns inte, inte kassettband, LP-skivor, och snart inte heller CD-skivor. Idag flödar informationen på internet med en otrolig hastighet och lagringskapaciteten i en vanlig dator är enorm, det är inga problem att hitta små omvägar enligt ’minsta motståndets lag’. Dessutom är det en smal sak att lägga på tung RSA/PGP-krypto, så vet ingen (inkluderande FRA), vilken information som utbyts.
Vi skriver 2009, men det verkar som vissa inte fattat det, och gör sig därigenom bara till åtlöje.
Det är klart att skivbolag, filmbolag och andra vill cementera utvecklingen, låtsas som de inte blivit omkörda. Som alla vet är det för det första inga problem att fixa en fiktiv IP-adress i annat land så är denna lag helt verkningslös.
För det andra är det så att det finns ingen som helst koppling mellan den som har en IP-adress och en juridisk person. Alltså, om personen inte tillstår en nerladdning är det i praktiken helt omöjligt att bevisa att denne person gjort sig skyldig till en olaglig kopiering av upphovsrättsskyddat material.
Låt oss anta att du har ett hus, med ungdomar som håller på med LAN-partyn, och i samma hus finns ett trådlöst nätverk. Vem är då skyldig till en nerladdning? Är det någon av ungdomarna, deras föräldrar (eftersom de är omyndiga), du, eller någon som (utan att fråga dig), kopplat upp sig på det trådlösa nätverket och kör på din IP-adress?
Vid ett åtal i enlighet med den lag som nu drivits igenom är det en ren omöjlighet att bevisa vem som gjort en nerladdning, alltså är denna lag bara ett rent slag i luften, där politikerna som uppenbarligen inte känner till tekniken bara tror att man skapat ett verktyg, alternativt vill skrämmas för att glädja upphovsrättsinnehavarna.
Tyvärr, riksdagsmän och upphovsrättsinnehavare; 78-varvskivor finns inte, inte kassettband, LP-skivor, och snart inte heller CD-skivor. Idag flödar informationen på internet med en otrolig hastighet och lagringskapaciteten i en vanlig dator är enorm, det är inga problem att hitta små omvägar enligt ’minsta motståndets lag’. Dessutom är det en smal sak att lägga på tung RSA/PGP-krypto, så vet ingen (inkluderande FRA), vilken information som utbyts.
Vi skriver 2009, men det verkar som vissa inte fattat det, och gör sig därigenom bara till åtlöje.
måndag 19 januari 2009
Den tandlösa tigern
Så man är på gång när det gäller fildelning. Kan man läsa om på denna länk: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2335035.svd#tw_link_widget.
Sorry, hela lagen och snacket om IP-adresser är bara nys.
Det är nämligen så här att man må klassa fildelning som brott, men nästa steg är att BEVISA vem som utfört detta brott. Härvidlag finns det ingen koppling mellan en IP-adress och en juridisk person, och följdaktligen är hela lagen rent nys.
Det må vara en person som är registrerad för IP-adressen, men för det första finns det inget bevis att denne verkligen tecknat/bokat den adressen.
I nästa läge blir det ännu värre, det gäller att bevisa vem som fildelat eller tankat ner något. För det första finns det dynamisk adressering, vilket innebär att en användare temporärt har en IP-adress (den första lediga), för det andra har tecknaren av en IP-adress inget som helst ansvar för datoranvändningen på den adress det gäller.
I mitt fall har jag ca 25 fysiska portar och ett trådlöst nätverk. Vem som använt vilken port, när, och till vilken verksamhet har jag ingen aning om, och det skiter jag i -och jag tänker inte ta ansvar för det heller eller tvingas agera lokal IP-polis.
Det är upp till målsägaren att bevisa vilken juridisk person som gjort sig skyldig till lagbrottet, och det är i praktiken direkt omöjligt. Hela lagen är rent trams - men det skapar ju lite rubriker.
Sorry, hela lagen och snacket om IP-adresser är bara nys.
Det är nämligen så här att man må klassa fildelning som brott, men nästa steg är att BEVISA vem som utfört detta brott. Härvidlag finns det ingen koppling mellan en IP-adress och en juridisk person, och följdaktligen är hela lagen rent nys.
Det må vara en person som är registrerad för IP-adressen, men för det första finns det inget bevis att denne verkligen tecknat/bokat den adressen.
I nästa läge blir det ännu värre, det gäller att bevisa vem som fildelat eller tankat ner något. För det första finns det dynamisk adressering, vilket innebär att en användare temporärt har en IP-adress (den första lediga), för det andra har tecknaren av en IP-adress inget som helst ansvar för datoranvändningen på den adress det gäller.
I mitt fall har jag ca 25 fysiska portar och ett trådlöst nätverk. Vem som använt vilken port, när, och till vilken verksamhet har jag ingen aning om, och det skiter jag i -och jag tänker inte ta ansvar för det heller eller tvingas agera lokal IP-polis.
Det är upp till målsägaren att bevisa vilken juridisk person som gjort sig skyldig till lagbrottet, och det är i praktiken direkt omöjligt. Hela lagen är rent trams - men det skapar ju lite rubriker.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)