Ref : http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2742575.svd
Nu är desperationen stor, politiker, skivbolag, filmbolag som tydligen matar elefanten EU, ska göra vad de kan för att stoppa allt vad kopiering heter. Inte för att det som i de gamla öststaterna, handlade om yttrandefrihet, utan om lagar om upphovsrättshavare, som skapades i en tid där vinylskivor stod till buds och senare kassettband och VHS även var ett hot mot just upphovsrätten.
Men är det då egentligen de som skapat ett verk som idag för talan? Svaret är nej. Det är mellanhänderna som under årtionden tjänat gigantiska summor på att sitta emellan skaparen och köparen av verken. Och nu ser de Internet rasera hela sin lukrativa verksamhet. Egentligen inte sorgligt, tiden och tekniken har bara sprungit ifrån dem, och de kan sluta med sin verksamhet eftersom tekniken inte går att stoppa och kommer inte gå att stoppa. Musik/filmbranchen greppar efter halmstrån och använder sin storhet och ekonomiska styrka till att skrämma politiker med och så även elefanten EU. Välkommen till verkligheten, nuet och framtiden! Information kommer alltid att flöda globalt, och det finns inga lagar eller andra saker som kommer att hindra det.
Servrar kan placeras var som helst på jorden, i vilket land som helst. Kommunikationen kan enkelt krypteras så att ingen utom mottagaren vet vad som överförts, det finns igen som helst koppling mellan en juridisk person och en IP-adress, och ej heller något som visar vem som de facto kopierat eller läst ner ett material.
Elefanten försöker desperat stoppa klimatförändringen genom att stoppa häcken i lavahålet på närmsta vulkan för att få ett kallare klimat. Jag trodde inte att elefanten EU var så korkad, men är den dum och lyssnar på en hyena som pratar om ”den gamla goda tiden” när det var svalt och skönt, må elefanten få stjärten bränd.
INGEN har under historiens långa lopp kunnat styra eller kontrollera de tekniska framstegen. Kanske har de lyckats bromsa dem något, för att sedan få framstå som rena idioter, med facit i hand.
Det känns bara en aning illa, att jag bidrar med några surt förvärvade jordnötter varje dag till den dumma elefantens stora aptit och meny.
Visar inlägg med etikett Pirate Bay. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Pirate Bay. Visa alla inlägg
torsdag 16 april 2009
onsdag 1 april 2009
Rent skrattretande.
Musik och filmindustrin vrider sig som maskar och tvingar fram idiotlagar som är helt tandlösa rent juridiskt. Så länge en person inte tillstår att denne laddat ner upphovsrättskyddat material finns det ingen som kan bevisa något. Ipred är en idiotlag man kan läsa om på denna länk: http://www.dn.se/kultur-noje/ipred-hot-mot-oppna-natverk-1.834903
För det första finns ingen som helst koppling mellan en juridisk person och en IP-adress. Om man har ett nätverk någonstans går det inte att veta vem som gjort en nerladdning.
För det andra, och även om en specifik dator är kopplad till en IP-adress är det inget som bevisar att en viss person använt datorn till nerladdningen. Det kan t.ex. vara så att flera olika personer använder datorn med samma påloggningsidentitet.
För det tredje är det ingenting som knyter en nätidentitet till en person. Om jag t.ex. har nätidentiteten Lisa92, vad är det för koppling till mig som person? Och snackar vi trådlösa nätverk är historien ännu larvigare.
Tekniken har sprungit ifrån allt vad copyright heter, och film och musikbolag gör vad de kan för att rädda vad de kan då deras existens och tidigare stora vinster är hotade. Beklämmande bara att de har så mycket pengar att de kan lura i lagstiftarna att det går att skruva tillbaka klockan.
Att sedan höra skadeståndskrav på hur mycket t.ex. ett musikbolag förlorat på nerladdningar, talar bara om för mig vilka astronomiska summor de har skinnat folk på i minst 50år och har i vinst.
Man kan ju dra liknelsen med England för drygt 100 år sedan. Det fanns då en lag som tvingade varje bil som färdades på vägarna att ha en person som gick och viftade med en röd flagga framför, för att varna för den ’hästlösa vagnen’. Det var givetvis hämmande för den brittiska bilindustrin, och man undrar om inte det var hästvagnstillverkarna som påverkat politikerna/lagstiftarna att införa denna lag.
Slående likhet med Ipred, eller hur? Hur många bilar finns det på gatorna idag? Hur många tillverkar hästvagnar? Det finns nog inget dummare än att med lagstiftning försöka hindra utvecklingen, och i synnerhet inte den tekniska.
Blir då artisterna lidande, eller är det bara mellanhänderna? Tja, i vissa fall kanske artisterna blir lidande, men i andra fall tvärtom eftersom publicitet på t.ex. youtube tvivelsutan är direkt reklam för artister. Hur många idag skulle ha känt till Paul Potts om det inte vore för youtube? Kollade just på en rulle han sjunger på, och den har lite drygt 42 miljoner öppningar. Eller Andy McKee, 20 miljoner?Gratis reklam..eller kanske skivbolagen tycker annorlunda?
Personligen gillar jag ett band som heter Cidade Negra från Brasilien. Jag brukade titta på nyheter från dem på youtube, och har även köpt skivor med dem. Nu har jag ingen aaaning om när de släpper nya skivor eller vad som händer eftersom ”Sony Music Entertainment” har krävt att alla deras youtube-rullar skulle tas bort. Alltså förlorar alla, inkluderande Sony på detta agerande.
För det första finns ingen som helst koppling mellan en juridisk person och en IP-adress. Om man har ett nätverk någonstans går det inte att veta vem som gjort en nerladdning.
För det andra, och även om en specifik dator är kopplad till en IP-adress är det inget som bevisar att en viss person använt datorn till nerladdningen. Det kan t.ex. vara så att flera olika personer använder datorn med samma påloggningsidentitet.
För det tredje är det ingenting som knyter en nätidentitet till en person. Om jag t.ex. har nätidentiteten Lisa92, vad är det för koppling till mig som person? Och snackar vi trådlösa nätverk är historien ännu larvigare.
Tekniken har sprungit ifrån allt vad copyright heter, och film och musikbolag gör vad de kan för att rädda vad de kan då deras existens och tidigare stora vinster är hotade. Beklämmande bara att de har så mycket pengar att de kan lura i lagstiftarna att det går att skruva tillbaka klockan.
Att sedan höra skadeståndskrav på hur mycket t.ex. ett musikbolag förlorat på nerladdningar, talar bara om för mig vilka astronomiska summor de har skinnat folk på i minst 50år och har i vinst.
Man kan ju dra liknelsen med England för drygt 100 år sedan. Det fanns då en lag som tvingade varje bil som färdades på vägarna att ha en person som gick och viftade med en röd flagga framför, för att varna för den ’hästlösa vagnen’. Det var givetvis hämmande för den brittiska bilindustrin, och man undrar om inte det var hästvagnstillverkarna som påverkat politikerna/lagstiftarna att införa denna lag.
Slående likhet med Ipred, eller hur? Hur många bilar finns det på gatorna idag? Hur många tillverkar hästvagnar? Det finns nog inget dummare än att med lagstiftning försöka hindra utvecklingen, och i synnerhet inte den tekniska.
Blir då artisterna lidande, eller är det bara mellanhänderna? Tja, i vissa fall kanske artisterna blir lidande, men i andra fall tvärtom eftersom publicitet på t.ex. youtube tvivelsutan är direkt reklam för artister. Hur många idag skulle ha känt till Paul Potts om det inte vore för youtube? Kollade just på en rulle han sjunger på, och den har lite drygt 42 miljoner öppningar. Eller Andy McKee, 20 miljoner?Gratis reklam..eller kanske skivbolagen tycker annorlunda?
Personligen gillar jag ett band som heter Cidade Negra från Brasilien. Jag brukade titta på nyheter från dem på youtube, och har även köpt skivor med dem. Nu har jag ingen aaaning om när de släpper nya skivor eller vad som händer eftersom ”Sony Music Entertainment” har krävt att alla deras youtube-rullar skulle tas bort. Alltså förlorar alla, inkluderande Sony på detta agerande.
måndag 16 februari 2009
Nu har alltså den stora rättegången om och mot Pirate Bay börjat, vilket man kan läsa om bl.a. i SvD om på denna länk: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2476253.svd
Hela historien är ganska intressant rent juridiskt. Det är ju nämligen så att när de lagar som finns skrevs var saken ganska enkel, en kopia var en fysisk kopia och man kunde konkret sätt fingret på vem som gjort kopieringen o.s.v. När det begavs sig var det väl kopiatorer, kassettband, eller annat som gällde, och man brukade ju faktiskt se mellan fingrarna om man t.ex. gjorde kopior för eget bruk. Hade man en LP-skiva var det väl rätt OK om en polare kopierade den till ett kassettband, eller vanligt magnetband. Så länge man inte kopierade och sålde kopiorna för egen vinning var det inte mycket att snacka om.
Det är nu det stora problemet inställer sig. Lagarna är skrivna för en sådan enkel kopiering, emedan verkligheten sprungit ifrån lagen. Med ’sprungit ifrån’ menar jag att både antalet koperingsmedia, deras kapacitet att lagra data, samt sätten att göra kopior har ökat drastiskt med utvecklingen inom data och medieområdet den sista tiden. Vidare har ju kommunikationsvägarna förändrats drastiskt, på så sätt att vägar och sätt att göra kopior som lagstiftarna inte kunde drömma om är idag vardagsmat. Det är alltså inte längre klart vem som gör sig skyldig till en kopiering av ett upphovsrättsskyddat material. Här är några förslag på skyldiga:
- Den eller de som gör materialet tillgängligt för andra, alltså kopierar det från originalmedia.
- Den eller de som tillhandahåller platsen för lagring av kopian.
- Den som tillhandahåller mjukvaran som gör kopieringen möjlig.
- Den som har en site där man kan se vilka kopior som finns tillgängliga.
- Den som ansvarar för kommunikationen (internet), och på så sätt gör kopieringen möjlig.
- Den som gör nerladdningen.
- Den som är tecknare av IP-adressen som laddar ner ett material.
- Den som har en kopia i ’sin’ dator och gör den tillgänglig på nätet.
Nu är det ju givetvis inte så enkelt att peka ut någon eller några av dessa, och hur ansvaret fördelas.
Så vad gör man med en lagstiftning som inte har hängt med i matchen och skrevs innan dagens teknik fanns? Jo, man letar desperat över var man kan slå värst, och med ljus och lykta letar efter någon applicerbar paragraf. Så då hittade man Pirate Bay. Själva namnet sticker givetvis i ögonen på de som vill hävda sig upphovsrätt till ett visst material. Men nu är inte det problemet; frågeställningen är vad lagen säger och deras delaktighet i själva kopieringarna. De har alltså inte själva kopierat, de har inte sålt upphovsrättsskyddat material, och de har använt sådant material. De har tillhandahållit en del av den teknik och den plattform som behövs för att ANDRA kopierat såsom tillhandahållit upphovsrättsskyddat material, och läst ner detsamma på sina datorer.
Men det är ju enklast att slå mot knutpunkten. De som kopierat originalen står inte att finna och är många miljoner. De som kopierat ner filerna/materialet står ej heller att finna och de är åtskilliga miljoner. Så då måste man slå till mot knutpunken, Pirate Bay. Egentligen inte för att de kopierat eller så, utan bara för att i ett desperat försök försöka stoppa verksamheten.
Ursäkta, vi skriver anno år 2009. Lagarna är gjorda när kopiering var enkelt, och internet knappt var påtänkt. Och man försöker nu applicera föråldrad lagstiftning på dagens internet och teknologi, i en desperat förhoppning om att hindra verkligheten och teknikutvecklingen. Hur många har inte försökt med liknande argument, under mänsklighetens utveckling och den hårda vägen fått lära sig att inget stoppar teknologin och tekniken? Detta i synnerhet som vi pratar om en global teknologi som internet. De lokala och desperata intressenterna agerar som om internet vore ett lokalt fenomen inom Sveriges gränser.
Man må tycka vad man vill om det som idag händer på internet, de må vara synd om program, film, och musiker som vill tjäna pengar på det material de anser sig ha rätt till, varandes deras och varandes upphovsmän.
Men, nu är det bara det att tekniken passerat denna typ av upphovsrätt. Månne orättvist, månne synd om upphovsrättsinnehavarna, men det är bara att beklaga – mänsklighetens utveckling och teknologin låter sig inte stoppas, så är det bara.
Så hur kommer rättegången sluta? Tja, min gissning är fällande, villkorlig dom, och överklaganden till högsta instans. (Varnagel för andra).
Sedan kan samma verksamhet starta upp på en ö i Stilla Havet, eller varför inte i Kina, utom räckhåll för lagens långa arm. Internet är globalt, tekniken går inte att stoppa – det är bara att fatta.
Hela historien är ganska intressant rent juridiskt. Det är ju nämligen så att när de lagar som finns skrevs var saken ganska enkel, en kopia var en fysisk kopia och man kunde konkret sätt fingret på vem som gjort kopieringen o.s.v. När det begavs sig var det väl kopiatorer, kassettband, eller annat som gällde, och man brukade ju faktiskt se mellan fingrarna om man t.ex. gjorde kopior för eget bruk. Hade man en LP-skiva var det väl rätt OK om en polare kopierade den till ett kassettband, eller vanligt magnetband. Så länge man inte kopierade och sålde kopiorna för egen vinning var det inte mycket att snacka om.
Det är nu det stora problemet inställer sig. Lagarna är skrivna för en sådan enkel kopiering, emedan verkligheten sprungit ifrån lagen. Med ’sprungit ifrån’ menar jag att både antalet koperingsmedia, deras kapacitet att lagra data, samt sätten att göra kopior har ökat drastiskt med utvecklingen inom data och medieområdet den sista tiden. Vidare har ju kommunikationsvägarna förändrats drastiskt, på så sätt att vägar och sätt att göra kopior som lagstiftarna inte kunde drömma om är idag vardagsmat. Det är alltså inte längre klart vem som gör sig skyldig till en kopiering av ett upphovsrättsskyddat material. Här är några förslag på skyldiga:
- Den eller de som gör materialet tillgängligt för andra, alltså kopierar det från originalmedia.
- Den eller de som tillhandahåller platsen för lagring av kopian.
- Den som tillhandahåller mjukvaran som gör kopieringen möjlig.
- Den som har en site där man kan se vilka kopior som finns tillgängliga.
- Den som ansvarar för kommunikationen (internet), och på så sätt gör kopieringen möjlig.
- Den som gör nerladdningen.
- Den som är tecknare av IP-adressen som laddar ner ett material.
- Den som har en kopia i ’sin’ dator och gör den tillgänglig på nätet.
Nu är det ju givetvis inte så enkelt att peka ut någon eller några av dessa, och hur ansvaret fördelas.
Så vad gör man med en lagstiftning som inte har hängt med i matchen och skrevs innan dagens teknik fanns? Jo, man letar desperat över var man kan slå värst, och med ljus och lykta letar efter någon applicerbar paragraf. Så då hittade man Pirate Bay. Själva namnet sticker givetvis i ögonen på de som vill hävda sig upphovsrätt till ett visst material. Men nu är inte det problemet; frågeställningen är vad lagen säger och deras delaktighet i själva kopieringarna. De har alltså inte själva kopierat, de har inte sålt upphovsrättsskyddat material, och de har använt sådant material. De har tillhandahållit en del av den teknik och den plattform som behövs för att ANDRA kopierat såsom tillhandahållit upphovsrättsskyddat material, och läst ner detsamma på sina datorer.
Men det är ju enklast att slå mot knutpunkten. De som kopierat originalen står inte att finna och är många miljoner. De som kopierat ner filerna/materialet står ej heller att finna och de är åtskilliga miljoner. Så då måste man slå till mot knutpunken, Pirate Bay. Egentligen inte för att de kopierat eller så, utan bara för att i ett desperat försök försöka stoppa verksamheten.
Ursäkta, vi skriver anno år 2009. Lagarna är gjorda när kopiering var enkelt, och internet knappt var påtänkt. Och man försöker nu applicera föråldrad lagstiftning på dagens internet och teknologi, i en desperat förhoppning om att hindra verkligheten och teknikutvecklingen. Hur många har inte försökt med liknande argument, under mänsklighetens utveckling och den hårda vägen fått lära sig att inget stoppar teknologin och tekniken? Detta i synnerhet som vi pratar om en global teknologi som internet. De lokala och desperata intressenterna agerar som om internet vore ett lokalt fenomen inom Sveriges gränser.
Man må tycka vad man vill om det som idag händer på internet, de må vara synd om program, film, och musiker som vill tjäna pengar på det material de anser sig ha rätt till, varandes deras och varandes upphovsmän.
Men, nu är det bara det att tekniken passerat denna typ av upphovsrätt. Månne orättvist, månne synd om upphovsrättsinnehavarna, men det är bara att beklaga – mänsklighetens utveckling och teknologin låter sig inte stoppas, så är det bara.
Så hur kommer rättegången sluta? Tja, min gissning är fällande, villkorlig dom, och överklaganden till högsta instans. (Varnagel för andra).
Sedan kan samma verksamhet starta upp på en ö i Stilla Havet, eller varför inte i Kina, utom räckhåll för lagens långa arm. Internet är globalt, tekniken går inte att stoppa – det är bara att fatta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)