Vi kan nu summera vad som hänt den sista tiden för att därav dra några slutsatser.
1. Man har drivit igenom ipred. Lagen som ger upphovsrättsinnehavare rätt att snoka reda på vem/vilka som kopierar/använder upphovsrättsskyddat material.
2. Man har åtalat The Pirate Bay för medhjälp till spridande av upphovsrättsskyddat material.
3. Eva Hamilton och Public Service (PS), gör allt de kan för att PS-material, nytt och gammalt, ska bli tillgängligt på nätet. Så snart och fort som möjligt enligt denna artikel: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2520571.svd
Om man nu kopplar ihop dessa tre till synes fristående incidenterna framstår ganska tydligt vart man är på väg. PS har som alltid åsikten att de är bäst och att all annan information eller kanaler är något som borde stoppas av olika anledningar.
Vidare är det ju så att PS med allt större desperation fiskar pengar. Det är bara att titta på uttagningarna till Melodifestivalen så får man ganska snart klart för sig hur man hårddrar idiotiska SMS-röstningar i varenda stad man har ett evenemang, för att få klirr i kassan.Det klassiska sättet för PS är givetvis licensavgifter, och härvidlag eftersom allt fler ifrågasätter dessa eller tycker det är för dyrt, kan man göra kopplingen med de inträffade sakerna (punkterna) ovan.
Efter att historiskt sett definierat en TV-mottagare som en TV, till dagens situation där snart varenda manick som man har ”kanalväljare” är en TV-mottagare, för vilken PS kan kräva TV-licens, ser vi framtiden.PS slänger alltså ut sina kanaler på Internet. Vad är då en kanalväljare? Enkelt, möjligheten att skriva och följa en URL, alltså möjligheten att komma åt Internet. Det är alltså en kanalväljare utan att man behöver rucka alltför mycket på den definition man redan har. Den ger möjligheten att titta på PS.
Låt mig nu gissa att två saker kan inträffa:
1. Eftersom alla med tillgång till Internet kan se PS (och höra på SR), kan man tvinga (med ipred), nätleverantörerna att lämna ut IP-adresser och vilka som betalar för dessa. Sedan är det bara att avstämma mot SR’s databas i Kiruna, vilka som inte är licensbetalare, men har en IP-adress.Eftersom alla inser att anställda inte må titta på TV eller lyssna på radio på sin arbetstid, kommer man strunta i licenstvånget när företag betalar för en IP-adress. Man kan ju notera att Eva Hamilton skriver att hon vill ha denna publicering av den kulturhistoriska skåpmaten så snart som möjligt.
2. Det företag som tillhandahåller satellitsändningar och satellitabonnemang (t.ex. Viasat och Canal Digital), kommer att tvingas lämna ut sina kunddatabaser till PS. Detta eftersom det upphovsrättsskyddade materialet tillhandahålls via SVT1 och 2, vilket är en del av företagen programpaket. Ytterligare ett argument är givetvis att de kunder till satellitföretagen som inte betalar TV-licens är enligt lag skyldiga att göra detta.
3. Jag gissar att det kommer bli en fällande dom i rättegången mot The Pirate Bay. Minst en person kommer att dömas till villkorlig dom och tvingas betala en symbolisk summa i skadestånd till de målsägande. På så sätt kommer man undan uppståndelsen, eftersom personen(-erna), inte fick något straff. Emedan meddelandet blir: ’Gör inte om det.’, och ingen annan kan starta en liknande verksamhet eftersom det nästa gång blir kännbara straff och dito skadestånd.
Visar inlägg med etikett Public Service. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Public Service. Visa alla inlägg
lördag 28 februari 2009
fredag 27 februari 2009
Missa inte "Landstormens lilla Lotta"!
Eva Hamiltons inlägg i debatten är en ren partsinlaga som man kan läsa på denna länk: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2520571.svd, under förespeglingen att hon står på upphovsrättshavarnas sida, betalar dessa och försvarar dem i sak.
Som vanligt när det gäller Public Service (PS), handlar det om att berätta hur duktiga man är, vilket högklassigt utbud man har, att man är opolitiska, att tillhandahåller objektiv information o.s.v. Vi pratar alltså om samma grundstenar som man baserar hela sin verksamhet på och med detta som ”fakta” baserar man rätten att indriva licensavgifterna.
Rubriken hon valt är ganska talande ”Hjälp oss öppna SVT:s arkiv”, och hon ger exempel på gamla, och enligt hennes mening är någon form av nostalgiska kulturskatter, som hon uppenbarligen tror att folk vill sitta och titta på. Jodå, dessa fantastiska kulturskatter brukar dyka upp i det SVT erbjuder när budgeten tryter i form av gammalt svartvitt skräp som kanske kan skapa en nostalgitripp för de som såg ”Flottans käcka gossar” på bio någon gång på 40-talet. Personerna i fråga finns väl på några äldreboenden eller långvårdsavdelningar.
Men det är klart, med den inställning som hon och PS förespråkar vet de och andra proffs vad som är bäst för dig lille medborgare. Du ska inte tro att det finns något bättre i det stora utbudet av media än just det utbud SVT/SR tillhandahåller. Det vet Eva Hamilton.
Just här finns, förutom det jag nämnde, ytterligare två intressanta aspekter. Den första är att man inte har reklam – det heter ju ”sponsring” och är i praktiken precis samma sak, och huruvida man kallar det reklamavbrott och det är störande för tittarna om sådana avbryter en film eller ej, kan man ju låta tittarna varandes intelligenta individer att bestämma själva. Det finns gott om kanaler som inte avbryter filmer med reklamavbrott för just de som tycker illa om sådana. Så varför inte låta den enskilde medborgaren bestämma, eller är det så att PS och Eva Hamilton vet alla tittares preferenser och vad som är bäst för dem?
Den andra, och mer skrämmande aspekten är det PS med en papegojas envishet rapar upp; att man är opolitiska och objektiva. Om man studerat hur propaganda fungerar, är detta en av grundstenarna just till propaganda. Om man talar om att ”det här är vår åsikt eller propaganda” kommer ingen lyssna. Man måste skapa ett förtroende, och på olika sätt övertyga sin publik om att de tillhandahåller information som är korrekt. Historiskt har just SVT en unik position här. Man har lyckats dupera, sedan Radiotjänst startades sin publik och svenska folket med just detta, och som en snuttefilt håller man fast vid detta.Man kan som en parentes konstatera att SvD nyligen likställde PS's ”Anslagstavla” när det begav sig för 20 år sedan med ren DDR-TV. (ref. : http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=9546). Det kan man göra idag, enkelt och uppenbart. Men vad PS tillhandahåller idag är givetvis inte propaganda, nej och åter nej, det är opartiskt, objektivt och opolitiskt, vilket man sade då åxå på 80-talet.
Idag tillhandahåller PS, en mer sofistikerad propaganda, rätt kul att studera faktiskt, grattis.
Ursäkta, är man så dum att man tror det, gläds åt du kommer att få möjligheten att se ”Landstormens lilla Lotta” och andra klassiska mästerverk – betala TV-licens och var stolt över det.
lördag 14 februari 2009
Ett litet brev från Radiotjänst
Känner liksom för att ‘skriva av mig’, men kan inte komma på något bra ämne. Jag har ju spånat lite runt Nisses rabatter, och som ett brev på posten, dök just ett sådant upp. Från Radiotjänst i Kiruna.
De har kollat i sina ”register” och konstaterat att de saknar mig i sina databaser. Månne efter min blogg för några dagar sedan om Nisses rabatter, och lite info från FRA?
Brevet är en underbar blandning av ”gör som 9 av 10” (som betalar), flummeri runt hur bra SR,SVT, och UR är för dig, att de är helt oberoende, hot, och upplysning om att man ”enligt lag” ska betala TV-licens.
Jag är alltså dum och förstår inte det bästa för mig. All annan och farlig information ska jag passa mig för – får jag bara utbudet från Public Service (PS), behöver jag ju inget annat. Det är rätt, opolitiskt och har ingen farlig reklam.
För det första, är min åsikt att jag inte tycker om att rubriceras som dum som inte följer strömmen, och gör som alla andra. Ursäkta, men det här är mitt liv. Jag vill bestämma över det och fatta mina egna beslut. Jag står för mina beslut och har definitivt ingen övertro på politiker eller myndigheter som vet vad som är bäst för mig. Grundplåten, och som alla i detta land må fundera på är frågeställningen; Är samhället till för mig, eller är jag till för samhället? Jag tillhör de som menar att samhället är till för medborgarna, och som en konsekvens härav ifrågasätter jag att ’andra’ gör på ett visst sätt eller myndigheterna har beslutat vad som är bäst för mig. Tror man att man är till samhället, finns ganska skrämmande liknelser med myrstackar och rent kommunistiska stater. Ditt liv lilla medborgare, är värt vad staten bestämmer. (Alla kommunister/socialister kan inte skilja på samhälle, staten och samhälle, det är samma sak för dem.)Så bestämmer staten att du ska göra något för samhällets skull är det är bara att lyda. Dels för att du är en myra i stacken, och dels för att du inte fattar själv vad som är bäst för dig.
Sedan har vi ju påståendet om hur fantastiska och opolitiska och unika PS är. Det har jag bloggat om så mycket att jag inte ens orkar kommentera det idiotiska påståendet.
Och visst är det fantastiskt att PS är fritt från reklam, denna farliga påverkan som överallt bombarderar de stackars medborgarna till felaktiga beslut, på ALLA andra platser än just i PS.Hur dumma tror de medborgarna är? För det första skriver vi 2009, och ALLA är utsatta för reklam. Man kan ju kalla det sponsring när samma sak dyker upp i PS, och då är det tydligen mindre farligt…
Men, javisst är det lag att man ska betala PS-avgift. Ytterligare en sak som spär på mitt politikerförakt. Hur i h-vete kan de som är högsta beslutande organ i detta land tvinga medborgarna försöka tvinga desamma att betala något så förbannat korkat.
De har kollat i sina ”register” och konstaterat att de saknar mig i sina databaser. Månne efter min blogg för några dagar sedan om Nisses rabatter, och lite info från FRA?
Brevet är en underbar blandning av ”gör som 9 av 10” (som betalar), flummeri runt hur bra SR,SVT, och UR är för dig, att de är helt oberoende, hot, och upplysning om att man ”enligt lag” ska betala TV-licens.
Jag är alltså dum och förstår inte det bästa för mig. All annan och farlig information ska jag passa mig för – får jag bara utbudet från Public Service (PS), behöver jag ju inget annat. Det är rätt, opolitiskt och har ingen farlig reklam.
För det första, är min åsikt att jag inte tycker om att rubriceras som dum som inte följer strömmen, och gör som alla andra. Ursäkta, men det här är mitt liv. Jag vill bestämma över det och fatta mina egna beslut. Jag står för mina beslut och har definitivt ingen övertro på politiker eller myndigheter som vet vad som är bäst för mig. Grundplåten, och som alla i detta land må fundera på är frågeställningen; Är samhället till för mig, eller är jag till för samhället? Jag tillhör de som menar att samhället är till för medborgarna, och som en konsekvens härav ifrågasätter jag att ’andra’ gör på ett visst sätt eller myndigheterna har beslutat vad som är bäst för mig. Tror man att man är till samhället, finns ganska skrämmande liknelser med myrstackar och rent kommunistiska stater. Ditt liv lilla medborgare, är värt vad staten bestämmer. (Alla kommunister/socialister kan inte skilja på samhälle, staten och samhälle, det är samma sak för dem.)Så bestämmer staten att du ska göra något för samhällets skull är det är bara att lyda. Dels för att du är en myra i stacken, och dels för att du inte fattar själv vad som är bäst för dig.
Sedan har vi ju påståendet om hur fantastiska och opolitiska och unika PS är. Det har jag bloggat om så mycket att jag inte ens orkar kommentera det idiotiska påståendet.
Och visst är det fantastiskt att PS är fritt från reklam, denna farliga påverkan som överallt bombarderar de stackars medborgarna till felaktiga beslut, på ALLA andra platser än just i PS.Hur dumma tror de medborgarna är? För det första skriver vi 2009, och ALLA är utsatta för reklam. Man kan ju kalla det sponsring när samma sak dyker upp i PS, och då är det tydligen mindre farligt…
Men, javisst är det lag att man ska betala PS-avgift. Ytterligare en sak som spär på mitt politikerförakt. Hur i h-vete kan de som är högsta beslutande organ i detta land tvinga medborgarna försöka tvinga desamma att betala något så förbannat korkat.
söndag 8 februari 2009
Historien om Nisses rabatter.
Nisse har ett hus i en mindre stad, och har rabatter utanför sitt hus. Han var den första att skaffa rabatter i den lilla staden, och anser därför att hans rabatter är mest sofistikerade, vackrast och med finast blommor.Eftersom nu Nisse lägger ner en hel del jobb på sina rabatter, tycker han att det inte är rättvist att alla som går förbi hans lilla tomt ska få njuta av hans fina rabatter utan att betala för sig. Han skickar alltså ut inbetalningskort till alla i den lilla staden, eftersom de har möjligheten att gå förbi hans tomt och titta på hans mästerverk (enligt hans eget tycke). De enda som, enligt Nisses sätt att se saken, inte ska betala är de som bevisligen är blinda. Men eftersom nu bara några få i den lilla staden är blinda, skickar Nisse ut inbetalningskort till alla, med hot om indrivning, straffavgifter m.m.
Några som inte vill betala påtalar givetvis att i stort sett alla villaägare har rabatter som man kan titta på utan att betala, och många är minst lika vackra som Nisses, enligt deras tycke. Men eftersom nu Nisse var först med rabatter i trädgården, anför han att med sin stora erfarenhet och kunskap är det helt enkelt så att alla andra är rena amatörer, och alla borde ta lärdom av hans vackra rabatter och ha dessa som referenser för sina egna botaniska kreationer. Tycker Nisse att tistlar, maskrosor och brännässlor är vackra, är det helt enkelt så, tycker du inte det är det du som har fel. Nisse vet alltid bäst.
Eftersom nu inte alla betalade Nisses inbetalningskort, skickar Nisses ut sina ”Hej-hulkar” i staden eftersom det rimligtvis inte kan finnas så många blinda som underlåtit betala Nisses inbetalningskort. Hej-hulkarna beger sig till varje hus och kollar om det finns några tecken på att de boende ej är blinda, såsom bilar, cyklar, mopeder e.d. Vidare har Nisse hyrt i ett företag som ringer till de som ej betalat och ställer frågor av typen: ”När var du på bio sist?”. Den intet ont anande, som svarar något annat än att ”…jag är blind, och kan inte gå på bio.”, hamnar direkt på Nisses svarta lista över ”rabattfluktare”, som på alla tillbörliga sätt ska trakasseras av Hej-hulkarna.
Nisse är som nämnts väldigt stolt över sina rabatter, och lägger ut bilder på blomsterprakten på internet. Därvidlag slås han av det faktum att anställda på alla företag i den lilla staden faktiskt kan njuta av hans blommor på sitt arbete. Inte för att någon får sitta och titta på hans blomsterprakt på sin dator på betald arbetstid, men de har ju möjligheten. Alltså kopplar Nisses hjärna med samma logik som tidigare in att bara man har möjligheten att på något sätt beskåda hans rabatter, måste man betala honom härför. Alltså är det möjligheten att skriva en URL som är avgörande för om någon ska betala till Nisse, och Nisse slås av idén att man kan ju faktiskt se han rabatter i alla mobiltelefoner med Internet, alltså är det inte längre själva boendet i den lilla staden som gäller, utan även innehav av dator eller mobiltelefon som ger tillgång till Internet.
Politikerna i den lilla staden godkände Nisses indrivande av avgifter på den tiden när Nisses trädgård var den enda, och alla kunde ju då förstå att Nisse hade omkostnader för att hålla så vackra rabatter, och eftersom de var ett rent mönster för alla i hela staden, fanns det ju en viss logik i Nisses betalningskrav. Så av gammal hävd och i en verklighetsfrånvänd och föråldrad bubbla lever politikerna nu och svarar bara att ”Så har Nisse alltid gjort, och hans rabatter är ju vackra. Om du tycker det finns vackrare rabatter i staden, må du tycka det, men gör nu som alla andra och betala Nisse.”.
Vidare finns det en hemlig överenskommelse mellan politikerna och Nisse. Politikerna vet ju vilka blommor som är vackrast (politiker vet alltid vad som är rätt), och därför talar de om för Nisse vilka blommar han ska ha varje säsong, och sedan proklamerar politikerna; ”I år har Nisse valt gula blommor, och (eftersom Nisse alltid vet bäst), är gult rätt i år.”, emedan det i första läget var politikerna som talade om för Nisse att han skulle välja gula blommor, men det behöver ju inte invånarna i den lilla staden veta. De andra trägårdsinnehavarna kan ju knappast ifrågasätta både Nisse och politikerna, och förväntas givetvis även satsa på gula blommor, allt annat är givetvis fel och avvikare som satsar på andra färger skulle framstå som okunniga och/eller bara obstinata.
Polisen i den lilla staden är underbemannad, och tycker det är skönt att Nisse har egna resurser i form av Hej-hulkarna att driva in pengarna. Att sedan Hej-hulkarnas verksamhet ibland ligger utanför vad lagen tillåter har man valt att strunta i. Av rent praktiska skäl han man även valt att inte rubricera det som ett brott att inte betala för tittmöjligheten på Nisses rabatt. Hade det varit ett brott, bestraffas sådana med böter och är följdaktligen en polisiär sak. Alltså, är det bara en avgift, vilken må inkasseras utan vanliga juridiska regler. Skönt tycker polisen.
Käre läsare: Denna historia, om du inte redan fattat det, kanske återspeglar livet i ankdammen Sverige. Om du finner att Nisse har vissa likheter med Public Service, hans rabatter med deras programutbud, är det bara en ren tillfällighet.
Några som inte vill betala påtalar givetvis att i stort sett alla villaägare har rabatter som man kan titta på utan att betala, och många är minst lika vackra som Nisses, enligt deras tycke. Men eftersom nu Nisse var först med rabatter i trädgården, anför han att med sin stora erfarenhet och kunskap är det helt enkelt så att alla andra är rena amatörer, och alla borde ta lärdom av hans vackra rabatter och ha dessa som referenser för sina egna botaniska kreationer. Tycker Nisse att tistlar, maskrosor och brännässlor är vackra, är det helt enkelt så, tycker du inte det är det du som har fel. Nisse vet alltid bäst.
Eftersom nu inte alla betalade Nisses inbetalningskort, skickar Nisses ut sina ”Hej-hulkar” i staden eftersom det rimligtvis inte kan finnas så många blinda som underlåtit betala Nisses inbetalningskort. Hej-hulkarna beger sig till varje hus och kollar om det finns några tecken på att de boende ej är blinda, såsom bilar, cyklar, mopeder e.d. Vidare har Nisse hyrt i ett företag som ringer till de som ej betalat och ställer frågor av typen: ”När var du på bio sist?”. Den intet ont anande, som svarar något annat än att ”…jag är blind, och kan inte gå på bio.”, hamnar direkt på Nisses svarta lista över ”rabattfluktare”, som på alla tillbörliga sätt ska trakasseras av Hej-hulkarna.
Nisse är som nämnts väldigt stolt över sina rabatter, och lägger ut bilder på blomsterprakten på internet. Därvidlag slås han av det faktum att anställda på alla företag i den lilla staden faktiskt kan njuta av hans blommor på sitt arbete. Inte för att någon får sitta och titta på hans blomsterprakt på sin dator på betald arbetstid, men de har ju möjligheten. Alltså kopplar Nisses hjärna med samma logik som tidigare in att bara man har möjligheten att på något sätt beskåda hans rabatter, måste man betala honom härför. Alltså är det möjligheten att skriva en URL som är avgörande för om någon ska betala till Nisse, och Nisse slås av idén att man kan ju faktiskt se han rabatter i alla mobiltelefoner med Internet, alltså är det inte längre själva boendet i den lilla staden som gäller, utan även innehav av dator eller mobiltelefon som ger tillgång till Internet.
Politikerna i den lilla staden godkände Nisses indrivande av avgifter på den tiden när Nisses trädgård var den enda, och alla kunde ju då förstå att Nisse hade omkostnader för att hålla så vackra rabatter, och eftersom de var ett rent mönster för alla i hela staden, fanns det ju en viss logik i Nisses betalningskrav. Så av gammal hävd och i en verklighetsfrånvänd och föråldrad bubbla lever politikerna nu och svarar bara att ”Så har Nisse alltid gjort, och hans rabatter är ju vackra. Om du tycker det finns vackrare rabatter i staden, må du tycka det, men gör nu som alla andra och betala Nisse.”.
Vidare finns det en hemlig överenskommelse mellan politikerna och Nisse. Politikerna vet ju vilka blommor som är vackrast (politiker vet alltid vad som är rätt), och därför talar de om för Nisse vilka blommar han ska ha varje säsong, och sedan proklamerar politikerna; ”I år har Nisse valt gula blommor, och (eftersom Nisse alltid vet bäst), är gult rätt i år.”, emedan det i första läget var politikerna som talade om för Nisse att han skulle välja gula blommor, men det behöver ju inte invånarna i den lilla staden veta. De andra trägårdsinnehavarna kan ju knappast ifrågasätta både Nisse och politikerna, och förväntas givetvis även satsa på gula blommor, allt annat är givetvis fel och avvikare som satsar på andra färger skulle framstå som okunniga och/eller bara obstinata.
Polisen i den lilla staden är underbemannad, och tycker det är skönt att Nisse har egna resurser i form av Hej-hulkarna att driva in pengarna. Att sedan Hej-hulkarnas verksamhet ibland ligger utanför vad lagen tillåter har man valt att strunta i. Av rent praktiska skäl han man även valt att inte rubricera det som ett brott att inte betala för tittmöjligheten på Nisses rabatt. Hade det varit ett brott, bestraffas sådana med böter och är följdaktligen en polisiär sak. Alltså, är det bara en avgift, vilken må inkasseras utan vanliga juridiska regler. Skönt tycker polisen.
Käre läsare: Denna historia, om du inte redan fattat det, kanske återspeglar livet i ankdammen Sverige. Om du finner att Nisse har vissa likheter med Public Service, hans rabatter med deras programutbud, är det bara en ren tillfällighet.
lördag 7 februari 2009
Vi skriver den 7 februari 2009, och läser SvD på nätet. Efter lite scannande ibland nyheterna hittar vi ” ”Du kan tvingas betala tv-licens - på datorn”, på denna länk: http://www.e24.se/branscher/reklammedia/artikel_1063573.e24.
Jag trodde först detta var ett skämt, men eftersom det inte är ’första april’, och efter att ha läst artikeln, är det nog inget skämt.
Har bloggat lite runt Public Service tidigare: http://ulmerkotten.blogspot.com/2008/09/ddr-tv.html, och http://ulmerkotten.blogspot.com/2008/08/public-service.html.
Så, nu vet du, käre läsare vad jag tycker om Public Service(PS) rent generellt. Och eftersom Public Service nu tydligen vill tillhandahålla sitt utbud på Internet, drar man slutsatsen att innehavet av en dator räcker för att man ska tvingas betala TV avgift. Och i och med att så många använder datorer som arbetsredskap, gör man kopplingen att företagen även ev. ska betala för utbudet i Public Service. Man ska alltså betala för möjligheten att se utbudet från Public Service, inte för själva nyttjandet. Man kan ju vidare fråga sig fyra saker:
1. Man har ju för några år sedan kapat de gamla analogsändningarna och tvingat folk skaffa digitalboxar. Varför tog man då inte tillfället i akt att koda sändningarna så att bara de som betalar TV-licens kan titta på dem? Detta system använder t.ex. Canal Digital, med en liten kortläsare och ett chip.
2. Tror någon att anställda på företag kommer, och tillåts sitta och titta på TV på betald arbetstid?
3. Om det nu är den teoretiska möjligheten att titta på Public Service som styr; ska alla som har en mobiltelefon med internet tvingas betala TV-licens?
4. Varför ska det vara gratis att titta på PS utomlands, emedan man med ’ljus och lykta’ jagar licensskolkare inom Sveriges gränser?
Historien med PS, dess existens varande en myggskit i dagens kanal- och mediautbud blir alltmer direkt bisarr, och vidare tillhandahållande opartisk, opolitiskt, och objektiv information. Som jag skrev någon gång tidigare; grundplåten för propaganda är just att man först måste övertyga tittarna/lyssnarna om just detta. Först därefter kan man påverka efter propagandakonstens alla regler.
Märkligt nog är det tydligen tabu att ens diskutera eller ifrågasätta PS politiskt. Jag kan se två möjliga anledningar till detta: För det första att man tillhandahåller just propaganda, och är mån om detta, eller för det andra PS har en funktion inom det nu helt obefintliga försvaret. Vilket eller vilka av dessa anledningar som nu gör det till tabu att diskutera/ifrågasätta vet jag inte. Jag har bara en kommentar; slakta guldkalven!
Om nu någon läser detta, och vill berika debatten, får ni gärna kommentera eller komma med synpunkter. Kanske även svara på de fyra frågorna ovan.
Jag trodde först detta var ett skämt, men eftersom det inte är ’första april’, och efter att ha läst artikeln, är det nog inget skämt.
Har bloggat lite runt Public Service tidigare: http://ulmerkotten.blogspot.com/2008/09/ddr-tv.html, och http://ulmerkotten.blogspot.com/2008/08/public-service.html.
Så, nu vet du, käre läsare vad jag tycker om Public Service(PS) rent generellt. Och eftersom Public Service nu tydligen vill tillhandahålla sitt utbud på Internet, drar man slutsatsen att innehavet av en dator räcker för att man ska tvingas betala TV avgift. Och i och med att så många använder datorer som arbetsredskap, gör man kopplingen att företagen även ev. ska betala för utbudet i Public Service. Man ska alltså betala för möjligheten att se utbudet från Public Service, inte för själva nyttjandet. Man kan ju vidare fråga sig fyra saker:
1. Man har ju för några år sedan kapat de gamla analogsändningarna och tvingat folk skaffa digitalboxar. Varför tog man då inte tillfället i akt att koda sändningarna så att bara de som betalar TV-licens kan titta på dem? Detta system använder t.ex. Canal Digital, med en liten kortläsare och ett chip.
2. Tror någon att anställda på företag kommer, och tillåts sitta och titta på TV på betald arbetstid?
3. Om det nu är den teoretiska möjligheten att titta på Public Service som styr; ska alla som har en mobiltelefon med internet tvingas betala TV-licens?
4. Varför ska det vara gratis att titta på PS utomlands, emedan man med ’ljus och lykta’ jagar licensskolkare inom Sveriges gränser?
Historien med PS, dess existens varande en myggskit i dagens kanal- och mediautbud blir alltmer direkt bisarr, och vidare tillhandahållande opartisk, opolitiskt, och objektiv information. Som jag skrev någon gång tidigare; grundplåten för propaganda är just att man först måste övertyga tittarna/lyssnarna om just detta. Först därefter kan man påverka efter propagandakonstens alla regler.
Märkligt nog är det tydligen tabu att ens diskutera eller ifrågasätta PS politiskt. Jag kan se två möjliga anledningar till detta: För det första att man tillhandahåller just propaganda, och är mån om detta, eller för det andra PS har en funktion inom det nu helt obefintliga försvaret. Vilket eller vilka av dessa anledningar som nu gör det till tabu att diskutera/ifrågasätta vet jag inte. Jag har bara en kommentar; slakta guldkalven!
Om nu någon läser detta, och vill berika debatten, får ni gärna kommentera eller komma med synpunkter. Kanske även svara på de fyra frågorna ovan.
söndag 25 januari 2009
Information eller propaganda
Tänkte bara blogga lite runt det här med propaganda. Det är egentligen ett himla intressant ämne. Historiskt sett de senaste hundra åren har vi varit utsatta för propaganda. Och det vore bara banalt att tro att så inte är fallet idag. Man vill alltså påverka medborgarna åt ett visst håll, få dem att instämma med vissa värderingar eller åsikter, av olika skäl.
Historiskt om man tittar tillbaka i tiden är det med propaganda som med musik, ju äldre den är ju löjligare blir den. I början av historien, kanske 100 år sedan eller så var det skrivna ordet och nya medier såsom bio och annat sanningar, och det som visades var bara fakta. Sedan drev hela historien mer mot att man måste visa konsekvenser, förlöjliga andra o.s.v., detta i kombination med att man designade saker på ett tilltalande och vackert sätt för att på ett konstnärligt sätt tilltalade målgruppen. Vad jag menar är t.ex. affischer med leende Mao som går bland bönder, eller en stolt arier som håller i ett gevär och ser frisk och stark ut.
Under 70-talet upptäckte man (i alla fall här i Sverige) att det gällde att ’informera’ medborgarna med en kombination av vi-känsla, natur och ansvarstagande, och SvD’s redaktion har ett typexempel på denna URL: http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=9546
Temat givetvis vi vet vad som är bäst för dig lille medborgare, för din egen skull. Staten och myndigheter är till för dig och detta måste du veta. Idag kallar man det Sveriges ”DDR-TV”, men det var det inte då.
Så, var är vi då idag? Tja, det finns fyra grundregler för propaganda idag:
1. Du måste övertyga tittarna om att det du tillhandahåller är fakta. Alltså är det en fördel om programmet/kanalen heter just Fakta, Utbildning, eller är opartiskt. Typexempel är hela Public Service, TV4 Fakta, Utbildningsradion, Faktakanalen, o.s.v. En kanal med ett sådant namn kan ju inte göra propaganda eller hur?
Tuggade lite med en tomte på nätet som hävdade att Al-Jazeera tillhandahöll opartisk information.
2. Andra grejen är lite svårare. Det handlar om val av personal. Himla sofistikerat men ändå tydligt, och detta är plockat från Public Service: Nyhetsankare (se regel 1), ska vara av utländsk härkomst, prata klockren svenska, vara kvinnor och vackra. Syns inte din bild i rutan, må du bryta på något språk så det ibland kan bli svårt att förstå. Sportnyheter ska förmedlas av kvinnor.Jag har givetvis inga som helst åsikter om personers yrkesskicklighet eller så, men man kan ju inte låta bli att observera vilka regler/acceptanskriterier som gäller.Javisst, multikulti, och jämställdhet.
3. När brottslighet rapporteras: Koppla aldrig brottslighet i Sverige med invandring, eller invandrare. Att ens påstå att brottsligheten och vissa typer av brott är vanligare bland folk med invandrarbakgrund är direkt tabu. Gäller även de fantastiska ”Miljonprogram”-byggnationerna som Tensta, Rinkeby, Rosengård m.fl.
4. Mängden information man tillhandahåller är av stor betydelse, och återigen gäller detta Public Service. Nyligen har kriget mellan Hamas och Israel avslutats. På vilken sida Public Service stod är uppenbar mängden ”information” i samma riktning. Alltså, vill man ge bilden av att Palestinierna hade rätt, gäller det att visa så mycket som möjligt av döda barn, gråtande mödrar, sönderbombade hus, information om förstörda FN-anläggningar, sjukhus, o.s.v. i Gaza. Att raketer dimper ner i Israel må nämnas, men bara som perifer information.
Käre medborgare, om du lever i tron att du inte är utsatt för propaganda, må du fortsätta göra det. Du tvingas ju betala för opolitisk och korrekt information från Public Service eller hur?
Historiskt om man tittar tillbaka i tiden är det med propaganda som med musik, ju äldre den är ju löjligare blir den. I början av historien, kanske 100 år sedan eller så var det skrivna ordet och nya medier såsom bio och annat sanningar, och det som visades var bara fakta. Sedan drev hela historien mer mot att man måste visa konsekvenser, förlöjliga andra o.s.v., detta i kombination med att man designade saker på ett tilltalande och vackert sätt för att på ett konstnärligt sätt tilltalade målgruppen. Vad jag menar är t.ex. affischer med leende Mao som går bland bönder, eller en stolt arier som håller i ett gevär och ser frisk och stark ut.
Under 70-talet upptäckte man (i alla fall här i Sverige) att det gällde att ’informera’ medborgarna med en kombination av vi-känsla, natur och ansvarstagande, och SvD’s redaktion har ett typexempel på denna URL: http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=9546
Temat givetvis vi vet vad som är bäst för dig lille medborgare, för din egen skull. Staten och myndigheter är till för dig och detta måste du veta. Idag kallar man det Sveriges ”DDR-TV”, men det var det inte då.
Så, var är vi då idag? Tja, det finns fyra grundregler för propaganda idag:
1. Du måste övertyga tittarna om att det du tillhandahåller är fakta. Alltså är det en fördel om programmet/kanalen heter just Fakta, Utbildning, eller är opartiskt. Typexempel är hela Public Service, TV4 Fakta, Utbildningsradion, Faktakanalen, o.s.v. En kanal med ett sådant namn kan ju inte göra propaganda eller hur?
Tuggade lite med en tomte på nätet som hävdade att Al-Jazeera tillhandahöll opartisk information.
2. Andra grejen är lite svårare. Det handlar om val av personal. Himla sofistikerat men ändå tydligt, och detta är plockat från Public Service: Nyhetsankare (se regel 1), ska vara av utländsk härkomst, prata klockren svenska, vara kvinnor och vackra. Syns inte din bild i rutan, må du bryta på något språk så det ibland kan bli svårt att förstå. Sportnyheter ska förmedlas av kvinnor.Jag har givetvis inga som helst åsikter om personers yrkesskicklighet eller så, men man kan ju inte låta bli att observera vilka regler/acceptanskriterier som gäller.Javisst, multikulti, och jämställdhet.
3. När brottslighet rapporteras: Koppla aldrig brottslighet i Sverige med invandring, eller invandrare. Att ens påstå att brottsligheten och vissa typer av brott är vanligare bland folk med invandrarbakgrund är direkt tabu. Gäller även de fantastiska ”Miljonprogram”-byggnationerna som Tensta, Rinkeby, Rosengård m.fl.
4. Mängden information man tillhandahåller är av stor betydelse, och återigen gäller detta Public Service. Nyligen har kriget mellan Hamas och Israel avslutats. På vilken sida Public Service stod är uppenbar mängden ”information” i samma riktning. Alltså, vill man ge bilden av att Palestinierna hade rätt, gäller det att visa så mycket som möjligt av döda barn, gråtande mödrar, sönderbombade hus, information om förstörda FN-anläggningar, sjukhus, o.s.v. i Gaza. Att raketer dimper ner i Israel må nämnas, men bara som perifer information.
Käre medborgare, om du lever i tron att du inte är utsatt för propaganda, må du fortsätta göra det. Du tvingas ju betala för opolitisk och korrekt information från Public Service eller hur?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)