Vi skriver den 7 februari 2009, och läser SvD på nätet. Efter lite scannande ibland nyheterna hittar vi ” ”Du kan tvingas betala tv-licens - på datorn”, på denna länk: http://www.e24.se/branscher/reklammedia/artikel_1063573.e24.
Jag trodde först detta var ett skämt, men eftersom det inte är ’första april’, och efter att ha läst artikeln, är det nog inget skämt.
Har bloggat lite runt Public Service tidigare: http://ulmerkotten.blogspot.com/2008/09/ddr-tv.html, och http://ulmerkotten.blogspot.com/2008/08/public-service.html.
Så, nu vet du, käre läsare vad jag tycker om Public Service(PS) rent generellt. Och eftersom Public Service nu tydligen vill tillhandahålla sitt utbud på Internet, drar man slutsatsen att innehavet av en dator räcker för att man ska tvingas betala TV avgift. Och i och med att så många använder datorer som arbetsredskap, gör man kopplingen att företagen även ev. ska betala för utbudet i Public Service. Man ska alltså betala för möjligheten att se utbudet från Public Service, inte för själva nyttjandet. Man kan ju vidare fråga sig fyra saker:
1. Man har ju för några år sedan kapat de gamla analogsändningarna och tvingat folk skaffa digitalboxar. Varför tog man då inte tillfället i akt att koda sändningarna så att bara de som betalar TV-licens kan titta på dem? Detta system använder t.ex. Canal Digital, med en liten kortläsare och ett chip.
2. Tror någon att anställda på företag kommer, och tillåts sitta och titta på TV på betald arbetstid?
3. Om det nu är den teoretiska möjligheten att titta på Public Service som styr; ska alla som har en mobiltelefon med internet tvingas betala TV-licens?
4. Varför ska det vara gratis att titta på PS utomlands, emedan man med ’ljus och lykta’ jagar licensskolkare inom Sveriges gränser?
Historien med PS, dess existens varande en myggskit i dagens kanal- och mediautbud blir alltmer direkt bisarr, och vidare tillhandahållande opartisk, opolitiskt, och objektiv information. Som jag skrev någon gång tidigare; grundplåten för propaganda är just att man först måste övertyga tittarna/lyssnarna om just detta. Först därefter kan man påverka efter propagandakonstens alla regler.
Märkligt nog är det tydligen tabu att ens diskutera eller ifrågasätta PS politiskt. Jag kan se två möjliga anledningar till detta: För det första att man tillhandahåller just propaganda, och är mån om detta, eller för det andra PS har en funktion inom det nu helt obefintliga försvaret. Vilket eller vilka av dessa anledningar som nu gör det till tabu att diskutera/ifrågasätta vet jag inte. Jag har bara en kommentar; slakta guldkalven!
Om nu någon läser detta, och vill berika debatten, får ni gärna kommentera eller komma med synpunkter. Kanske även svara på de fyra frågorna ovan.
Visar inlägg med etikett propaganda. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett propaganda. Visa alla inlägg
lördag 7 februari 2009
söndag 25 januari 2009
Information eller propaganda
Tänkte bara blogga lite runt det här med propaganda. Det är egentligen ett himla intressant ämne. Historiskt sett de senaste hundra åren har vi varit utsatta för propaganda. Och det vore bara banalt att tro att så inte är fallet idag. Man vill alltså påverka medborgarna åt ett visst håll, få dem att instämma med vissa värderingar eller åsikter, av olika skäl.
Historiskt om man tittar tillbaka i tiden är det med propaganda som med musik, ju äldre den är ju löjligare blir den. I början av historien, kanske 100 år sedan eller så var det skrivna ordet och nya medier såsom bio och annat sanningar, och det som visades var bara fakta. Sedan drev hela historien mer mot att man måste visa konsekvenser, förlöjliga andra o.s.v., detta i kombination med att man designade saker på ett tilltalande och vackert sätt för att på ett konstnärligt sätt tilltalade målgruppen. Vad jag menar är t.ex. affischer med leende Mao som går bland bönder, eller en stolt arier som håller i ett gevär och ser frisk och stark ut.
Under 70-talet upptäckte man (i alla fall här i Sverige) att det gällde att ’informera’ medborgarna med en kombination av vi-känsla, natur och ansvarstagande, och SvD’s redaktion har ett typexempel på denna URL: http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=9546
Temat givetvis vi vet vad som är bäst för dig lille medborgare, för din egen skull. Staten och myndigheter är till för dig och detta måste du veta. Idag kallar man det Sveriges ”DDR-TV”, men det var det inte då.
Så, var är vi då idag? Tja, det finns fyra grundregler för propaganda idag:
1. Du måste övertyga tittarna om att det du tillhandahåller är fakta. Alltså är det en fördel om programmet/kanalen heter just Fakta, Utbildning, eller är opartiskt. Typexempel är hela Public Service, TV4 Fakta, Utbildningsradion, Faktakanalen, o.s.v. En kanal med ett sådant namn kan ju inte göra propaganda eller hur?
Tuggade lite med en tomte på nätet som hävdade att Al-Jazeera tillhandahöll opartisk information.
2. Andra grejen är lite svårare. Det handlar om val av personal. Himla sofistikerat men ändå tydligt, och detta är plockat från Public Service: Nyhetsankare (se regel 1), ska vara av utländsk härkomst, prata klockren svenska, vara kvinnor och vackra. Syns inte din bild i rutan, må du bryta på något språk så det ibland kan bli svårt att förstå. Sportnyheter ska förmedlas av kvinnor.Jag har givetvis inga som helst åsikter om personers yrkesskicklighet eller så, men man kan ju inte låta bli att observera vilka regler/acceptanskriterier som gäller.Javisst, multikulti, och jämställdhet.
3. När brottslighet rapporteras: Koppla aldrig brottslighet i Sverige med invandring, eller invandrare. Att ens påstå att brottsligheten och vissa typer av brott är vanligare bland folk med invandrarbakgrund är direkt tabu. Gäller även de fantastiska ”Miljonprogram”-byggnationerna som Tensta, Rinkeby, Rosengård m.fl.
4. Mängden information man tillhandahåller är av stor betydelse, och återigen gäller detta Public Service. Nyligen har kriget mellan Hamas och Israel avslutats. På vilken sida Public Service stod är uppenbar mängden ”information” i samma riktning. Alltså, vill man ge bilden av att Palestinierna hade rätt, gäller det att visa så mycket som möjligt av döda barn, gråtande mödrar, sönderbombade hus, information om förstörda FN-anläggningar, sjukhus, o.s.v. i Gaza. Att raketer dimper ner i Israel må nämnas, men bara som perifer information.
Käre medborgare, om du lever i tron att du inte är utsatt för propaganda, må du fortsätta göra det. Du tvingas ju betala för opolitisk och korrekt information från Public Service eller hur?
Historiskt om man tittar tillbaka i tiden är det med propaganda som med musik, ju äldre den är ju löjligare blir den. I början av historien, kanske 100 år sedan eller så var det skrivna ordet och nya medier såsom bio och annat sanningar, och det som visades var bara fakta. Sedan drev hela historien mer mot att man måste visa konsekvenser, förlöjliga andra o.s.v., detta i kombination med att man designade saker på ett tilltalande och vackert sätt för att på ett konstnärligt sätt tilltalade målgruppen. Vad jag menar är t.ex. affischer med leende Mao som går bland bönder, eller en stolt arier som håller i ett gevär och ser frisk och stark ut.
Under 70-talet upptäckte man (i alla fall här i Sverige) att det gällde att ’informera’ medborgarna med en kombination av vi-känsla, natur och ansvarstagande, och SvD’s redaktion har ett typexempel på denna URL: http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=9546
Temat givetvis vi vet vad som är bäst för dig lille medborgare, för din egen skull. Staten och myndigheter är till för dig och detta måste du veta. Idag kallar man det Sveriges ”DDR-TV”, men det var det inte då.
Så, var är vi då idag? Tja, det finns fyra grundregler för propaganda idag:
1. Du måste övertyga tittarna om att det du tillhandahåller är fakta. Alltså är det en fördel om programmet/kanalen heter just Fakta, Utbildning, eller är opartiskt. Typexempel är hela Public Service, TV4 Fakta, Utbildningsradion, Faktakanalen, o.s.v. En kanal med ett sådant namn kan ju inte göra propaganda eller hur?
Tuggade lite med en tomte på nätet som hävdade att Al-Jazeera tillhandahöll opartisk information.
2. Andra grejen är lite svårare. Det handlar om val av personal. Himla sofistikerat men ändå tydligt, och detta är plockat från Public Service: Nyhetsankare (se regel 1), ska vara av utländsk härkomst, prata klockren svenska, vara kvinnor och vackra. Syns inte din bild i rutan, må du bryta på något språk så det ibland kan bli svårt att förstå. Sportnyheter ska förmedlas av kvinnor.Jag har givetvis inga som helst åsikter om personers yrkesskicklighet eller så, men man kan ju inte låta bli att observera vilka regler/acceptanskriterier som gäller.Javisst, multikulti, och jämställdhet.
3. När brottslighet rapporteras: Koppla aldrig brottslighet i Sverige med invandring, eller invandrare. Att ens påstå att brottsligheten och vissa typer av brott är vanligare bland folk med invandrarbakgrund är direkt tabu. Gäller även de fantastiska ”Miljonprogram”-byggnationerna som Tensta, Rinkeby, Rosengård m.fl.
4. Mängden information man tillhandahåller är av stor betydelse, och återigen gäller detta Public Service. Nyligen har kriget mellan Hamas och Israel avslutats. På vilken sida Public Service stod är uppenbar mängden ”information” i samma riktning. Alltså, vill man ge bilden av att Palestinierna hade rätt, gäller det att visa så mycket som möjligt av döda barn, gråtande mödrar, sönderbombade hus, information om förstörda FN-anläggningar, sjukhus, o.s.v. i Gaza. Att raketer dimper ner i Israel må nämnas, men bara som perifer information.
Käre medborgare, om du lever i tron att du inte är utsatt för propaganda, må du fortsätta göra det. Du tvingas ju betala för opolitisk och korrekt information från Public Service eller hur?
måndag 22 december 2008
Det är ganska kul det här med propaganda. Ju äldre propagandan är, ju mer kan vi skratta åt den och tycka att den är löjlig. Pratar vi om filmer från 30-40-50-talet verkar det rent fjamsigt, med propaganda om ’uti skogen ska vi gå’, fixa kolonilotter och annat. Det var aktuellt då mot de hotbilder som fanns, med 2:a världskriget i färskt minne och kalla kriget. På 60 och 70-talet blev det mer folkhemmet, och staten informerar om vad som är bäst, alla skulle likriktas och politikerna visste vårt bästa i vår lilla autonoma region. 80 och 90-talen är blandade där man lite paddlade på vunna landvinningar sedan tidigare och allt var ’för din egen skull’, gärna med natur i första ledet.
Så var är vi nu? Att tro att man inte är utsatt för ren propaganda från myndigheterna är rent naivt. Den är givetvis inte så barnslig som tidigare (tycker vi idag), men likväl är det ren propaganda. Det roliga här är att politikerna håller fast vid Public Service som en förlegad snuttefilt. Konceptet är totalt förlegat och som det fungerar erbjuder det vad politikerna tror att medborgarna ska ha sig till godo, emedan konkurrensen och informations/dator-åldern lämnat dem i en direkt hopplös situation. Man vill alltså försäkra sig om att medborgarna får den information sig till livs som man vill, och är lämplig för dem, och därvidlag hävdar man att den är objektiv, kritisk och bäst för dem.Härvidlag har vi alltså en klassisk inställning från politikerna, käre lille medborgare; vi talar om för dig vad du behöver veta, det vet vi och är bäst för dig. Du måste betala för denna ’information’, det kallas Public Service-avgift. Som alla vet är skillnaden mellan information och propaganda hårfin, men bara det kommer från Public Service är det information, inte propaganda. Jag är övertygad om att om politikerna kunde tvinga medborgarna att se utbudet på Public Service ett visst antal timmar per dygn, skulle de göra det. För medborgarnas egen skull givetvis, för att de inte må bilda sig egna åsikter baserade på annat än Public Service.
Finns det någon som tror att Public Service är oberoende och objektivt?– Sorry jag kan bara beklaga i så fall, väx upp och lev lite i andra länder och öppna dina ögon.
Nejvisst, Halal-TV är inte propaganda...det är information käre medborgare...:-)
Så var är vi nu? Att tro att man inte är utsatt för ren propaganda från myndigheterna är rent naivt. Den är givetvis inte så barnslig som tidigare (tycker vi idag), men likväl är det ren propaganda. Det roliga här är att politikerna håller fast vid Public Service som en förlegad snuttefilt. Konceptet är totalt förlegat och som det fungerar erbjuder det vad politikerna tror att medborgarna ska ha sig till godo, emedan konkurrensen och informations/dator-åldern lämnat dem i en direkt hopplös situation. Man vill alltså försäkra sig om att medborgarna får den information sig till livs som man vill, och är lämplig för dem, och därvidlag hävdar man att den är objektiv, kritisk och bäst för dem.Härvidlag har vi alltså en klassisk inställning från politikerna, käre lille medborgare; vi talar om för dig vad du behöver veta, det vet vi och är bäst för dig. Du måste betala för denna ’information’, det kallas Public Service-avgift. Som alla vet är skillnaden mellan information och propaganda hårfin, men bara det kommer från Public Service är det information, inte propaganda. Jag är övertygad om att om politikerna kunde tvinga medborgarna att se utbudet på Public Service ett visst antal timmar per dygn, skulle de göra det. För medborgarnas egen skull givetvis, för att de inte må bilda sig egna åsikter baserade på annat än Public Service.
Finns det någon som tror att Public Service är oberoende och objektivt?– Sorry jag kan bara beklaga i så fall, väx upp och lev lite i andra länder och öppna dina ögon.
Nejvisst, Halal-TV är inte propaganda...det är information käre medborgare...:-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)