fredag 8 augusti 2008

Public Service...

Som bloggare har man ju sin frihet att uttrycka sina åsikter om olika saker.

Tänkte jag skulle uttrycka mina åsikter om några saker i svenska samhället som jag retar mig på.

”Public Service” är en av dessa.

Rent historiskt var det så en gång i tiden att det bara fanns statsägd radio och TV att lyssna och se på, om vi drar tillbaka klockan kanske ett halvt sekel eller så. Med tanke på det magra media-utbudet generellt, var et givetvis enkelt att hävda att man visste vad folk ville ha, var bra för dem och kunde givetvis kräva medborgare som var innehavare av någon mottagningsapparat på en s.k. licensavgift.Men redan här ramlar logiken alltså för ca 50 år sedan.
Varför ska någon betala för ett innehav av TV/radiomottagare? Man ska väl betala för det man vill ha och det man vill se på, inte ett apparatinnehav? Vidare sänder man alltså ut sina sändningar i etern för vem som helst att plocka ner med lämplig mottagare, men eftersom man inte kan debitera kostnaderna på ett bättre sätt, måste man alltså debitera per hushåll som kan titta/höra.

Efter ett antal år dök det upp något som hette Radio Nord, vilka sände från ett fartyg på Östersjön. Medborgarna upptäckte då att vad Radio Nord tillhandahöll, tyckte många var bättre än Sveriges Radio, och en ren desperationshysteri dök upp som gick ut på hur man skulle tysta Radio Nord eftersom Sveriges Radio hade monopol på vad som medborgarna skulle få sig till livs och tycka vara bra. Anledningen till att jag nämner detta är att det visar hur stor skillnaden är mellan vad ett enskilt företag tror att sina kunder tycker är bra, kontra vad de i själva verket tycker är bra. Simpel marknadsekonomi kontra planekonomi alltså.

Sedan dess har det hänt mycket, både tekniskt och mediamässigt, men som en mammut som hålls vid liv med en hjärt-lungmaskin lever Public Service vidare, och man kan fråga sig varför.
Vi skriver idag 2008, alltså kanske 60 år sedan de principer som ännu lever kvar skapades. Idag är mediautbudet via satelliter och internet enormt, och vad Public Service kan erbjuda är bara en mycket liten del av det totala utbudet. De senaste årtiondena har gått emot mer separering av kanaler/utbud och att köparna kan välja vilka kanaler man vill ha. Detta emedan Public Service menar att man är någon form av ’elit’ som erbjuder det bästa för alla smakriktningar och dessutom opolitiskt. Ursäkta, men är det inte kundens val i en marknadsekonomi som styr? Vad jag inte vill ha eller se, ska jag inte heller betala för eller tvingas se. Eller menar man att jag är så korkad att jag inte vet vad som är bra för mig? Konstigt i så fall att mitt val av parti på valdagen tydligen är av visst intresse…


Men vad sänder då Public Service? Tja, på radion finns det ju P1, med nyheter, väder, lite kulturflum, och utfyllnad. P2 verkar mest vara klassisk musik när det inte är sändningar på något språk en svensk inte kan förstå, och P3 är ett tvivelaktigt underhållningsordbajsande varvat med en enstaka låt, om det inte är barnradio. Ursäkta…men jag är gärna utan allt detta.
Sedan har vi ju TV, och här verkar man ha malt ner allt som kan vara av intresse till två kanaler SVT1 och SVT2, och kanske kan det finnas något jag någon gång skulle vilja se, men chansen är så liten att det är inte ens värt att titta i programtablån.


Sedan har vi två saker till, dels det här med att man hävdar att Public Service-utbudet är opolitiskt. Javisst är det så, om man tror blint på vad som sägs och att Sverige är världen centrum. Vad jag menar är att om man som jag bott ett antal år utomlands och sedan sätter sig och tittar på nyheter och samhällsprogram från SVT, är det ganska uppenbart att all information är vinklad så att man vill påverka medborgarna på ett avsett sätt. Huruvida denna vinkling är vänster eller högerbetonad är ju lite irrelevant, men min åsikt lutar i alla fall åt en viss och systematisk vänsterlutning.Vidare gäller det t.ex. att påverka medborgarna till förmån för den ’kulturberikning’ som skett och sker samt för jämställdhet. Är man vacker, kvinna, har ett exotiskt utseende och pratar klockren svenska är man en gjuten plats som nyhetsankare. Om man bryter på något tungomål (ibland så jag inte förstått vad som sagts), går det bra men då utan bild på personen. Är man kvinna ska man referera sportprogram, intervjuer ska helst göras med medborgare som ser utländska ut och gärna bryter lite.Vad jag pratar om är ingen propaganda man kan sätta fingret på, utan en systematisk påverkan för att uppnå vad man anser att medborgarna ska ha, d.v.s. acceptans för andra och ’berikande’ kulturer, samt bli mer jämställda (per definition av politikerna). Med detta inte sagt att jag på något sätt är rasistisk eller emot jämställdhet, utan vill bara påtala ’fenomenet’ inom SVT.
Opolitiskt? Kan det ha gått någon förbi hur man försöker påverka medborgarna gällande miljöpolitiken? Någon skrev i en insändare ”Hör jag ordet miljöbov en gång till spyr jag.” Det är bara att instämma, ren påverkan och propaganda.

Den andra saken är reklam. Finns ju inte i SVT, eller hur? Det heter ’sponsring’ men är reklam med skillnaden att den får visas före och efter programmen. En rent larvig skillnad, det finns inte mycket mer att säga. Personligen gör mig reklamavbrott mycket lite och de brukar var så välblanserade att man hinner göra småsaker under dem, som t.ex. toalettbesök.

För att inkassera pengar till Public Service har man ett företag; Radiotjänst i Kiruna AB, som med ljus och lykta jagar ’licensskolkare’. Man har TV-kontrollanter som knackar dörr, och man ringer till ’misstänkta’ och frågar om de har TV-mottagare, samt skickar ett antal brev med förfrågningar om TV-innehav. Nu ska man veta att ’TV-mottagare’ är en apparat som tydligen INTE behöver ha möjligheten att se TV1 eller TV2 – det räcker med en kanalväljare. Således är en gammal VHS-apparat en ’TV-mottagare’. Hur faen det gick till rent tekniskt…
Vidare undrar man, varför man från SVT inte kodar sina signaler. Det måste ju vara en skitsak som t.ex. kunde ha gjorts i sambandet med övergången till digitala signaler. Man kunde ju enkelt ha en liten dekoder, och sedan skickat ut kort till de som betalat TV-licens. Men så gjorde man inte…det är tydligen bättre att stå fast vi det gamla föråldrade licenssystemet.

Som avslutning (det börjar bli sent), har jag bara en fråga: Kan ingen slakta den här föråldrade och heliga guldkalven?

Inga kommentarer: