måndag 16 januari 2017

Monetär prostitution, Löfvén.


Det gäller att välja vilka man samarbetar med. Iran är alltså ett land om vilket Amnesty skriver:
Myndigheterna inskränkte kraftigt yttrandefriheten, föreningsfriheten och mötesfriheten, och grep och fängslade journalister, människorättsförsvarare, fackligt aktiva och andra oliktänkande på vaga och alltför generella anklagelser. Tortyr och andra former av misshandel av fångar var fortsatt vanligt och kunde utföras utan risk för efterräkningar; förhållandena i fängelserna var svåra. Bristfälliga rättegångar fortsatte att hållas, i vissa fall med dödsdomar som resultat. Kvinnor och medlemmar av etniska och religiösa minoriteter utsattes för omfattande diskriminering, både i lagstiftningen och i praktiken. Myndigheterna verkställde grymma bestraffningar, som berövande av synen, stympning och spöstraff. Domstolar avkunnade dödsdomar för en rad olika brott; många fångar, däribland minst fyra ungdomsbrottslingar, avrättades.” (länk).
Mycket mer finns att läsa på Amnesty:s sida om Iran, och ställ dig frågan om detta är ett land du vill Sverige ska ha som samarbetspartner och bilaterala överenskommelser med.
Nu ska alltså Lövén åka till detta land för att smöra för svensk export och bilateralt samarbete (länk). Min åsikt är att vi inte ska ha något som helst samarbete med länder som uppenbarligen struntar blankt i mänskliga rättigheter och uppenbarligen har både ett ruttet rättsskipningssystem samt ägnar sig åt knasigheter baserade på en gammal skrift från 600-talet. Givetvis är det så att de som bor i Iran har rätt att bestämma hur landet ska styras, men det innebär inte att svenska regeringen ska stödja samarbeten med länder som Iran, tvärtom, vi borde ej ingå några som helst avtal med dem och definitivt inte ha några bilaterala överenskommelser.

Det handlar uppenbarligen om pengar, och Löfvén prostituerar sig gärna. Det går dock bra att stå i riksdagens talarstol och orera om jämställdhet, asylrätt och annat, samtidigt som man gladeligen vill ha pengar från ett land och samarbeta med detta som inte finns på spelplanen när det gäller mänskliga rättigheter.
Money talks – ren monetär prostitution alltså.

Varför törs man inte ta debatten?


Jag har ett antal gånger på denna blogg efterlyst relevant statistik när det gäller personer med invandrarbakgrund och brottslighet. Precis som man berättade i Agenda igår har ingen sådan statistik gjorts sedan 2005, och är alltså mer än 10 år gammal. Dessutom avser denna statistik åren innan rapporten skrev vilket gör den än mer inaktuell. Man kan givetvis dra slutsatser av denna statistik, men det intressanta är givetvis att se trender och utveckling.
Vidare är det så att vi sedan denna statistik togs fram dels sett en mycket stor invandring och delvis från andra länder/områden än tidigare, samt etablering av gängkriminalitet och ett antal s.k. utanförskapsområden, papperslösa, EU-migranter, Marockanska gatubarn samt andra faktorer som ändrats med tiden.
Men låt oss backa lite och fråga oss varför man inte gjort någon statistik när det gäller detta? Givetvis var rapporten från BRÅ 2005 en alarmsignal, men det var även så att det var en debatt om zigenare och huruvida de är överrepresenterade i stöldstatistiken några år tidigare. För att visa att så inte var fallet, tillsattes en utredning som kom fram till att det fanns en stor överrepresentation. Man tvingades alltså hemligstämpla rapporten, (
länk) för att kunna påstå att det var rasistiskt, ryktesspridning  och främlingsfientligt att påstå att zigenare stjäl mer än andra.

Om man lägger ihop dessa två saker förfaller det minst sagt naturligt att inte ens ta fram någon statistik, och man har alltså inte tagit fram någon sådan sedan 2005. Däremot har man svamlat duktigt om socioekonomiska faktorer, samt gjort vad man kunnat för att utmåla alla som efterlyst ny statistik som rasister och främlingsfientliga.
Nu när SD är ett relativt stort parti och man efterlyser att ny statistik tas fram har man inga svar. Så var inte fallet 2005 varför man lugnt kunde sopa hela problemställningen under mattan, och ingen inom sjuklövern har vågat peta i frågan då den givetvis inte är PK, och dessutom vore det politiskt självmord att ta upp den.
När nu SD efterlyser statistik finns alltså inga svar och ingen törs ta debatten. I senaste avsnittet av Agenda (SVT), hade man tappert försökt få representanter från regeringen och vänstermupparna, men samtliga avböjde (
länk). I stället fick man tag i professor Sarnecki som tillstod givetvis snackade om socioekonomiska effekter (en klassiker) och menade att ”
Det är viktig information för att kunna sätta in och utforma rätt åtgärder.” men ändå ville han inte att någon statistik skulle tas fram. En ren paradox alltså.
Men det heter ju Brottsförebyggande Rådet (BRÅ). Man tar alltså fram statistik med alla faktorer man anser relevanta, ålder, kön, plats, om de kände varandra o.s.v., på offer och gärningsmän, men man aktar sig noga för att nämna ett ord om invandrarbakgrund och varifrån personen kommit. Mot bakgrunden av att vi haft en stor invandring av i synnerhet män från MENA, och ofta med en rutten kvinnosyn måste det givetvis vara så att sådan statistik är synnerligen relevant och informativ för att just kunna förebygga brott. Detsamma gäller givetvis kriminaliteten i de s.k. utanförskapsområdena.

söndag 15 januari 2017

70-talsflum från V och MP


Här har vi en typisk inställning av verklighetsfrämmande muppar (länk). Man hävdar alltså att det inte är någon idé att höja böterna för plankningar på kollektivtrafiken då de som ertappas inte kan betala.
Alltså är det ingen anledning att döma ut skadestånd med denna logik. Våldtäkter är dagligen förkommande, ibland med prefixet ”grupp”, med vänsterns- och miljömupparnas logik är det alltså ingen anledning att döma ut skadestånd till våldtagna kvinnor eftersom man vet att gärningsmännen inte kan betala. Precis samma logik som att inte höja böter för de som plankar på kollektivtrafiken. Man kan inte förutsätta att de som plankar inte kan betala. De ska ådömas böter/avgift, och kan de sedan inte betala är det en sekundär sak.

Detta liknar 70-talets flumpolitik. Sannolikt var inte dessa politiker med på den tiden, men då var det bara synd om alla brottslingar och de behövde hjälp och stöd. En fruktansvärt naiv inställning.
Brottslighet måste alltid ses från drabbades perspektiv och samhällets, inte brottslingens. Det får aldrig finns några förmildrande omständigheter eller mängdrabatter på brott. Ej heller ska det gå att skylla på varandra för att komma undan straff.
Har 5 personer begått en gruppvåldtäkt straffas alla fem för en våldtäkt och ska betala skadestånd var och en individuellt. I den mån brottslingar inte kan betala skadestånd får de arbeta av beloppet i form av samhällstjänst och deras lön går till brottsoffret oavkortat till dess skadeståndet är erlagt.
Det svenska s.k. rättssystemet gör mig lätt illamående. Man sätter brottslingen i första hand, struntar i brottsoffret eller skador brottslingen åsamkat och ger mängdrabatt på brott.
Att planka på kommunala färdmedel kanske inte är ett direkt brott, men likväl kan man döma ut kontrollavgifter för de som plankar. Dessa ska drivas in med samma regler som gäller för parkeringsböter.

fredag 13 januari 2017

Att bli av med tiggarna


Ytterligare en punkt där man följer SD:s förslag, men kommer med en liten “light”-variant för att se reaktionerna. Tobé förslår alltså att man ska tillåta lokala tiggeriförbud (länk). Socialdemokraterna har även nämnt någon form av tiggerilicens, vilket givetvis är helt ogenomförbart. Dessutom sitter miljömuppar i regeringen och därigenom kan man knappast vänta sig en proposition om detta.
Alternativet är att Alliansen lägger en motion som får riksdagsmajoritet med stöd av socialdemokraterna.

Men dessa båda förslag är helt tandlösa. Vi har alltså att göra med tiggeri som uppenbarligen är organiserat, och man ställer sig frågan vad man ska göra med de som ertappas att bryta mot lokala förbud? Böter? Vi har alltså att göra med personer som inte har någon inkomst och inte kan betala ett öre. Alltså skulle ett monetärt straff bli rent larvigt och bara belasta polisen ytterligare. Visst, polisen kan ju be dem sluta, så de kan flytta sig temporärt till ett annat ställe.

Vidare är det ju lite märkligt att ha lokala regler för olika kommuner. Vad som är rätt respektive fel måste ju gälla i hela landet. Sedan kan man ju fatta vad som händer om t.ex. Stockholms stad skulle införa ett förbud, vad det skulle innebära för kranskommunerna.
Men ovanpå det har vi svenska medborgare, hemlösa som tigger. Varför ska de drabbas av att regeringen (denna och föregående), bjudit in organiserade proffstiggare?

Ovanpå detta kan man ju diskutera hur det är med gatumusiker. Alltså, någon som sitter och ylar samma mediokra visor hela dagen eller den skicklige musiker som tycker det är kul att underhålla. Det finns givetvis inga lätta svar på detta då underhållning är subjektivt, och ej heller var gränsen mellan sanitär olägenhet och njutbar musik är.
För att lösa hela problematiken, föreslås följande:
1. Personer från andra länder (inkluderande s.k. EU-migranter), varnas en gång och förpassas sedan vid andra tiggeriet från landet. Svenska medborgare berörs ej.
2. Ej svenska medborgare måste ansöka om tillstånd för att vara gatumusiker. Klagomål kan rendera i indraget tillstånd, och enligt punkt ett omedelbar utvisning vid upprepning.

onsdag 11 januari 2017

Politikernas spratteldockor


Man försöker alltså dölja all invandringsrelaterad brottslighet hur allvarlig den än är. På denna länk, avseende gruppvåldtäkten av en handikappad kvinna på Gotland kan man läsa att utredningen läggs ner och renderar inte i något åtal. Man kan inte låta bli att se åklagare och domstolar som annat än spratteldockor som styrs av politikerna.

Nu har alltså åklagaren gnussat sina grå, och hittat luckor i lagen som gör det möjligt att inte väcka åtal mot gärningsmännen. En gång hade jag tron att svensk moral och etik var det som stod i lagboken och som rättsväsendet skulle uppehålla – det tror jag inte längre. Rättsväsendet har alltså blivit ett rent politiskt redskap och spratteldockorna lyder.

Bara begreppet gruppvåldtäkt är för mig helt främmande, och sådana har mig veterligt inte förekommit före berikningsvågen från kulturer med en rutten kvinnosyn drabbade detta land.
Nu kunde man alltså konstatera på ”Folk & försvar” att förtroendet för det svenska rättssystemet sjunker samt att kvinnor känner sig alltmer osäkra i samhället. Vem är förvånad, och detta trots att man tappert försökt dölja hela problematiken och att vi har flest våldtäkter per capita i hela världen? Givetvis blir så inte fallet rent officiellt då alla vet att det inte är mödan värt att ens anmäla en våldtäkt, och sannolikheten för en fällande dom är löjligt låg, samt skadestånd nästan aldrig betalas. Mörkertalet känner ingen till, och utvecklingen kan betraktas som ren rättsröta.

Men fallet på Gotland är inte det enda, vi har två fall på finlandsbåtarna och ett på söder i Stockholm i färskt minne. I normalfallet när en allvarlig brottslighet tilltar, skärper man straffen i avskräckande syfte. Men i detta fall har man givit spratteldockorna order om att med ljus och lykta hitta luckor i lagen som man kan utnyttja för att fria eller lägga ner åtal. I värsta fall då sådana inte kan hittas döms s.k. straff ut som kan betraktas som rena skämt.
Åldersbestämningar görs ej, men är man gammal nog att våldta anser jag att man knappast kan betraktas som barn rent definitionsmässigt.
Så det tror faen att invånare i Visby blir förbannade både på gärningsmännen och politikernas spratteldockor. Man kan givetvis kalla det för främlingsfientligt, men i det är i själva verket ”rättsrötsfientligt”.

måndag 9 januari 2017

Prickskyttegevär till landet jägare

 Hultqvist backar hela tiden om pengar till försvaret. Det är inte alls konstigt då det inte finns några pengar. Han snackar om olika samarbeten samt att han anser det ologiskt att allokera pengar till försvaret för att sedan fördelas av de som vet bäst vilken hotbild som finns och har betydligt djupare insikt än vad han har. I stället kommer han med en försvarsberedning, som ska klarlägga behoven för att man sedan ska kunna fördela de pengar regeringen vill allokera (länk).

Hultqvist och regeringen vill köpa sig tid helt enkelt – tid som inte finns. Alltså är ”försvarsberedning” lösningen. Jag vet inte hur många gånger jag hört politiker dyka med att ”tillsätta utredningar” eller ” …vänta till dess utredningen är klar”. Det är en klassiker när man inte kan fatta beslut, inte vill eller inte har pengar. I detta fall är det givetvis det sistnämnda, och regeringens budget är redan underfinansierad. Hultqvist har alltså inget annat val för närvarande.

Det känns som att be ett barn skriva önskelistor, men det finns inte ett öre att köpa julklappar för. Man hoppas desperat på att kunna flytta julafton till den dag det finns pengar.

Jag har svårt att ställa de olika hot som nämns mot varandra, men helt klart är att Sverige saknar ett försvar värt namnet rent materiellt, tekniskt och numerärt.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg; Hultqvist kommer nu att få några hundra miljoner, man kommer ha en presskonferens och uppblåsa detta som en stor satsning, vilket det inte är, men det lugnar medborgarna och man köper sig lite mer tid.
Eftersom nu Hultqvist vet att Ryssland skulle bli förbannade om vi går med i Nato, ”…det skulle skapa oro”, kan man läsa. Han törs givetvis inte komma med det förslaget, utan svamlar om militära övningar med länder i trakten. Om vi ponerar att Sverige blir angripet militärt är det dock inget som säger att de länder vi övat tillsammans med skulle blanda sig i konflikten. Ett lands försvar, är som namnet anger till för att skydda det egna territoriet, inte blanda sig i saker man inte ser eller har som konkreta hot mot detta.

Socialdemokraterna var det parti som totalt slaktade det sista av det försvar vi en gång hade. Alliansen kan givetvis blanda sig i matchen och komma med överbud om hur mycket man ”vill” satsa på försvaret, men ej heller de har några pengar.

Det blev mycket klagande….men har jag någon lösning?
Det går inte att bygga upp ett försvar vårt namnet på några år och inga pengar finns. Min kortsiktiga lösning är att helt enkelt inköpa bra prickskyttegevär till alla landets jägare. Anledningen är att man på detta sätt skulle förbereda ett gerillakrig mot den makt som skulle ockupera landet. Historien visar att detta är den typ av krigföring som vanliga arméer har svårast att hantera, och landets geografi är perfekt för just denna typ av krigföring. Kostnaden skulle bli kanske 5 miljarder, men avskräcka för att ockupera landet till dess ett försvar värt namnet kunnat skapas.

lördag 7 januari 2017

Försvarspolitisk ankdamm


 För två dagar sedan skrev jag om att det inte finns några pengar till att rusta upp försvaret, och som en ren konsekvens måste givetvis Hultqvist hitta på olika bortförklaringar och dyka i debatten.


Problemen är alltså baserade på att man under årtionden rustat ner med olika svamliga anledningar. Nu börjar den ryska björnen visa musklerna och säkerhetspolitiska läget skärps.


Men så uppstår även problemet att väljarna anser att SD har den mest trovärdiga och bästa försvarspolitiken. Desperationen stiger alltså och Alliansens partier står på kö för att bjuda över varandra i försvarssatsningar. Visst ter det sig larvigt, och man har vare gång de senaste åren avfärdat alla motioner som SD kommit med, sannolikt bara p.g.a. ren beröringsskräck. Men nu utgör alltså både SD och Ryssland konkreta hot och lösningen är givetvis att bjuda över varandra för att verka ansvarstagande. I
denna artikel kan vi läsa att Björklund blandar sig i budgivningen för att verka ansvarstagande. Nu väntar vi bara på KD och Centern åxå.


Men problemet Hultqvist har är att det inte finns ett öre och även om han fattar problematiken finns bara inga pengar. Alltså svamlar han (
länk), och kommer kanske tillsätta en utredning för att köpa sig tid. Egentligen har inte Alliansen pengar heller, men det låtsas de inte om. Att vilja satsa är en sak, att kunna göra det en helt annan.

Men en rolig notis är att vänsterpartiet menar att man målar upp hotet som alltför akut (
länk), vilket alltså innebär att man överskattar risken med militära insatser från främmande makt. Det är uppenbarligen så att man inte fattar att man inte bygger upp ett försvar värt namnet över en kafferast. Man kan inte längre plocka in värnpliktiga, ge dem ett gevär och vips – har man en soldat. Dagens krigföring är högteknologisk och inte som skyttegravskriget i Första världskriget. Det handlar alltså om en rad faktorer som tar lång tid att utveckla och införskaffa för att man ska få ett försvar värt namnet. Men vänstermupparna kanske har någon kristallkula och vet hur hotbilden mot Sverige kommer att se ut om kanske 5-10 år.
Min gissning är alltså att Hultqvist får några hundra miljoner, och detta lanseras som en stor satsning på försvaret i en presskonferens med Löfvén och Hultqvist. Kanske tillsätter man även en utredning för att köpa sig tid, en politisk klassiker för att tysta en fråga. Tid som inte finns. Pengar som inte finns.
Man har tydligen en konferens vare år som heter "folk & försvar". Ett mer passande namn vore "folk - försvar", där det inte är ett bindestreck, utan ett minustecken, ett folk utan försvar alltså.