måndag 10 december 2018

Letande i verktygslådan, Norlén?


Nu kommer alltså Centern rösta mot Löfvén och talmannen har ju lovat att riksdagen ska rösta om Löfvén som kandidat till statsminister. Vi är tillbaka på ruta ett, igen.

Nu är det slut på möjliga kandidater och att hålla på och göra två omröstningar till är bara tramsigt och längre politisk vånda.

Eller tycker någon att Lööf ska få chansen igen att få sondera? Eller kanske Kristersson? Hur man vänder sig är det egentligen bara att dra problemet i långbänk.

Men vad är då problemet? Jag skulle vilja dela upp det i två delar; det första problemet ligger i att det handlar inte om demokrati, utan representativ demokrati. Det är en mycket stor skillnad. Ovanpå detta är politikerna representanter för partier samt koalitioner (som Alliansen), vilket ytterligare gör att man ytterligare kommer bort från ren demokrati. För det andra är det alltså så, att man har hamnat i en situation där en stor del av folket, mer än en miljon röstat på ett parti. Detta accepteras inte av i stort sett alla och beröringsskräcken är total. Vaddå, vad är det för demokrati när man inte respekterar andras åsikter, eller medborgarnas representanter. Jag har ingen beröringsskräck med kommunister. Jag lyssnar på deras argument och åsikter. Vore jag politisk representant vore det min förbannade skyldighet.

Senast idag körde Löfvén med kopplingen SD och ”rötter i vit maktrörelsen”. Hans eget parti har rötter som är betydligt mer skrämmande och han har under fyra år samarbetat med kommunisterna som i världshistorien har fler mord på sitt samvete än någon annan politisk ideologi, nazisterna inräknade.

Men vad händer nu är ju den stora frågan? Jag vet inte om regeringsformen kräver att fyra omröstningar måste göras i riksdagen för att få en statsminister. Om så är fallet kan man ju slänga in Jultomten eller Lucia, bara för att förkorta processen.

Det är inte så att de valda representanterna måste få till en regering och statsminister, det är de uppenbarligen inkapabla till, och kommer inte ge ett fungerande styre för landet. Det är bara att fråga medborgarna igen med ett nytt val till enbart riksdagen. Egentligen har man efter tre månaders svammel, soneringar, beröringsskräck och annat hamnat på samma läge det var en dag efter valet. Men nu är problemet att alla fattar att ett extraval skulle gynna i synnerhet SD. Man vill alltså göra allt man kan för att undvika ett sådant. Medborgarna är är helt enkelt förbannat trötta på denna sandlåda när det handlar om att styra detta land. Förtoendekapitalet är slut. Visst, valdeltagandet kommer säkert sjunka, det tror faen med den sandlåda man lekt i under tre månader. Men ett klart bevis på att man genom denna långdragna process skapat rent politikerförakt. Kanske kommer en del partier åka ur riksdagen, men det är då en ren kvittens på att man inte har en egen och trovärdig politik, samt är villig att kohandla bara för att få makt.

Utan ett extraval är det ruta ett som gäller. Norléns verktygslåda är nu tom och det kommer bara bli pinsammare ju längre detta tillåts hålla på.

fredag 7 december 2018

Då tar vi tagelskjortan på


Man kan givetvis diskutera om alla klimatlarm och global temperaturhöjning är relevanta.  Men det tänkte jag inte göra i detta inlägg.


Men låt oss förutsätta att så är fallet och att mänskligheten måste minska sina utsläpp av olika klimatpåverkande gaser. Låt oss alltså anta att klimatlarmen är korrekta.
Men nu handlar det om global påverkan, och det är då givetvis relevant att se det hela ur ett sådant perspektiv. Vi är alltså ett land med ca 10 miljoner invånare, och står för runt 1 promille av koldioxidutsläppen globalt.

Slutsatsen är att detta lands utsläpp är direkt försumbara ur ett globalt perspektiv. Men sedan Palmes tid tycker våra politiker att detta ska vara någon form av föregångsland och visa hur hela världen ska fungera.

Alltså ska vi ta på oss tagelskjortan och landets miljömuppar firar jättelika triumfer och menar att vi i Sverige ska vara föregångsland för en ny form av Nollvision när det gäller klimatpåverkan. Man subventionerar elcyklar, elbilar och hittar på olika straffskatter på allt som släpper ut koldioxid eller andra s.k. växthusgaser. Medborgarna ska få klimatångest för att de inte lever av vad det jorden ger med samma standard man hade för drygt 100 år sedan och den klimatpåverkan man har. Medborgarna ska få klimatångest för allt de gör som på något sätt påverkar det globala klimatet.

Snart kommer väl miljömupparna kräva biktbås för medborgarna där de kan erkänna att de i unga år felsorterade ett batteri och lade det i komposten, eller andra fruktansvärda miljöbrott. Vi tar det igen; Sverige står för runt 1 promille av de globala växthusutsläppen så den påverkan detta lilla land gör globalt är helt försumbart, det måste man fatta. Men går man på miljömupparnas resonemang ska varje medborgare i detta lilla land ta sitt ansvar för att Sverige ska visa att man kan minska utsläppen av växthusgaser. Gör man inte detta ska man drabbas av den fruktanskärda diagnosen ”klimatångest”.

Men sedan har vi ett annat fenomen politikerna inte nämner; man importerar miljontals ton sopor till detta land från andra länder som man eldar upp i värmeverk för att vi ska få värme till bostäderna. Trenden de senaste åren på denna import är rent exponentiell. (länk, importen bara från Norge, 2016) 

Är det någon som tror att detta inte genererar koldioxid ? Men samtidigt har ju Sverige åtagit sig att bara släppa ut en viss mängd växthusgaser. Alltså heter det att; ”vi måste uppfylla våra klimatmål”. Alltså är det så att om förbränningsverken i kommunerna bränner sopor från andra länder i större mängd, skyller politikerna detta på alla typer av oljekonsumtion, som bil- och transporttrafik. Samtidigt som man alltså importerar miljontals ton sopor som bränns i svenska värmeverk.

Visst, man behöver värmen, men de ökade utsläppen är då inte bilisternas eller lastbilstransporternas problem. Men de är ju än perfekt ”scape goat” för de verksamheterna kommunerna bedriver, med regeringens goda minne. Att kommunerna släpper ut växthusgaser har alltså helt plötsligt blivit svenska bilisters och transportsektorns dåliga samvete, som må dra filten ögonen och skämmas, samt sedan betala högre skatter, samt få klimatågest. Givetvis med moms.

Men vi svenskar ska ta på tagelskjortan och få klimatångest. Tack! Förbannade falska miljömuppar.



tisdag 4 december 2018

I kohandelns Mecca

Lööf tycker tydligen att man fått skambud från sossarna. Men både Lööf och Björklund hävdade att man ställt höga krav för att stödja sossarna, så vad väntar man sig tillbaka, om inte just ”skambud”.

Notabelt är även att talmannen inte satt någon tidsfrist på Löfvéns sonderande, vilket betyder att han kan hålla på ett bra tag för att nå fram till målet. Detta är en miss av Norlén, men givetvis passande då han är sosse själv. Han har alltså öppnat upp för en ”långbänk” med förhandlingar och svammel till dess ingen orkar längre.

Men det är nu bara en tidsfråga innan Lööf och Björklund ger efter på sina krav och släpper fram Löfvén. Men eftersom man vill verka tuffa i början är ju Lööfs uttalanden ett sätt att undgå en svekdebatt.

Min gissning är att man nu kommer att kohandla ett bra tag. Lööf och släpvagnen Björklund kommer att hävda att man fick igenom sina viktigaste krav. Sedan blir det omröstning med det vanliga svamlet: Sverige behöver en regering, ansvar för landet, svår parlamentarisk situation, och så vidare.

Norlén har till dess han inte satte ett slutdatum för Löfvéns sondering skött sitt uppdrag enlig boken. Men i och med att han satt ett slutdatum för Löfvén, lyser hans partitillhörighet igenom.

Hade han skött detta opolitiskt, vilket man faktiskt kan kräva, hade han satt ett direkt slutdatum och tillkännagett att verktygslådan nu är tom, och att ett extraval är det enda riktiga. Detta baserat på att vi nu vet att valresultatet inte leder till någon regering.

Demokrati betyder folkstyre, och när det nu är allom uppenbart att det resultat som erhölls vid valet inte leder till en handlingskraftig regering är det ett rent demokratiskt krav att medborgarna ska få rösta igen. Man kan kanske skylla på det demokratiska systemet, med partier och representativ demokrati, men det är en ren parlamentarisk problemställning som är stipulerad i grundlagen, och inget som kan ändras enkelt och med frågeställningen om det ens är önskvärt.

Nu är det direkt uppenbart för alla som inte tidigare har fattat det, att C och L är politiskt maktkåta kameleonter som tror att landets styre är någon form av taktikspel, där man kan dagtinga med allt för att få del av makten.

Så nu väntar vi bara på en presskonferens där man stolt kan tillkännage att samtalen varit givande och lyckats. Löfvén och Lövin (regeringen), skakar hand med Lööf och Björklund i regeringens pressrum. Eriksson (v), håller sig i bakvattnet, men stöder konstellationen. Tre dagar senare väljs Löfvén till statsminister igen. 

onsdag 28 november 2018

Utlys extraval Norlén!


Jaha, Björklund kräver en ”högersväng” av sossarna för att trycka på gul knapp. Min gissning är att Löfvén kommer att begära mer tid av talmannen för att försöka sy ihop en regering, då Lööf sannolikt kommer med en liknande önskelista för att trycka på gul knapp.

Vi har dessutom problemen med kommunisterna och miljömupparna vilket ytterligare komplicerar saken. Alltså, om Löfvén går med på några krav från Björklund eller Lööf, uppstår problemet att kanske Sjöstedt får spunk och vägrar trycka på grön knapp (länk).  Då har helt plötsligt Löfvén 154 mandat emot sig.

Med lite turbulens och nedlagda röster kommer han då inte få en majoritet med sig, och framgent definitivt inte igenom en budget vilket kräver 175 mandat, minst.

Men det mest graverande när det gäller Björklund är hans bristande respekt för demokrati, han hävdar å ena sidan att man ska respektera väljarnas beslut, och att det är politikernas sak att handha detta mandat. Han kallar in riksdagsgruppen och partirådet för att dryfta svåra frågor och hur man ska gå vidare. Men samtidigt har han total beröringsskräck mot SD, som alltså är mer än tre gånger så stora som L i riksdagen och representerar 1.1 miljoner väljare. Han delar hellre säng med sossar, miljömuppar och kommunister än att ens samtala med Sveriges tredje största parti. Man har röstat ner en Alliansregering baserat på att den skulle bli beroende av SD.
Björklund har uppenbarligen inte fattat vad demokrati är, och det har nu blivit ett billigt taktikspel om makten.

Björklund nämnde att man kan uppfatta detta som ett svek, men menade att han före valet lovat att inte samarbeta med SD.
Men nu när vi har facit och vet att han både röstat ner Kristersson och nu ska kohandla med Löfvén som stödparti, samt gått ur Alliansen ställer man sig frågan om man ens kommit in i riksdagen om väljarna vetat detta före valet. Svek är bara förnamnet. Min gissning är att man aldrig kommit in, detsamma gäller även C, som även de kommer att agera som L.

Norlén! Det är helt uppenbart att flera av de partier som ställde upp i riksdagsvalet varken avser infria sina vallöften och dessutom byta block. Landet är i ett styresvacuum. Det enda demokratiskt riktiga är alltså att utlysa nyval. Sannolikt kommer miljömuppar, och Liberalerna åka ut. Förhoppningsvis även C.

Jag har så länge jag minns vetat att röster på C (bondeförbundet) och L (folkpartiet) i praktiken enbart varit röster på politikens amöbor som gör allt de kan för att få del av makten. Nu har de dessutom ingen respekt för demokrati längre då man inte samtalar med representanter för det tredje största partiet. Vallöften betyder inget och Lööf letar väl efter recept på hur skor ska tillagas, då hon "hellre åt upp sin högra sko" än att bli stödparti åt sossarna.

måndag 26 november 2018

Om en vecka...

Jag hörde idag en som kom ut från ett internt möte med liberalerna att man hade haft givande diskussioner och olika åsikter, och man menade att det var ju så det fungerar i en demokrati att man måste komma överens. I nästa mening menar damen att det viktiga är att utesluta SD från alla diskussioner och demokratiskt inflytande som sin åsikt.

Man undrar liksom hur damen tänker. Låt oss applicera hennes sätt att tänka på liberalerna. Det viktiga hade då blivit att inte ens tillåta de som inte har hennes att komma åsikter på liberalernas möten och att utesluta deras åsikter att ens komma till tals. I en liten kort intervju avslöjar hon alltså en rent paradoxal naivitet och uppenbar bristande acceptans för demokrati.

Nu pratar vi inte bara om liberalernas interna möten med 4%-snaran runt halsen, eller vad de tycker. Om Björklund som hävdar att han står för demokrati och liberalism, borde han inse att denna typ av argument är direkt odemokratiska. SD är alltså drygt tre gånger större i riksdagen än L, och över 1 miljon röstade på SD. Det är bara att fatta och respektera. Gör man inte det utan har det som snuttefilt att bara blockera SD samt vägra samtala med SD i riksdagen, har man inte fattat vad demokrati är.

Men sannolikt blir det så att C och L kommer att välja att svika sina vallöften och samarbeta med Löfvén. Historien berättar att de som röstat på dessa två partier har röstat på partier som gör allt de kan för att få vandra i maktens korridorer. Vidare är man ju livrädda för nyval, alla fattar ju att miljömupparna och liberalerna riskerar att åka ur riksdagen och dessutom, om så skulle bli fallet skulle det ge SD betydligt fler mandat. Opinionsundersökningarna visar vidare på ett större stöd för SD vid extraval.

Så min gissning är att både C och L kommer att köpa Löfvén som statsminister.  Dessa båda partier är kända för rent historiskt att uppföra sig som politiska kameleonter.

Om några dagar kommer alltså Löfvén föreslås som statsminister, man kommer ha stöd av liberalerna och centern, och ha kommunisterna, mp kanske även ingår som rent stödparti. På så sätt får man mer än 175 mandat. Eller i alla fall får han inte en majoritet av ledamöterna mot sig om L och C lägger ner sina röster.

Vi kommer alltså få höra detta från Löfvén: - Nu gäller det att ta ansvar för landet och det är glädjande att vi lyckats komma till en överenskommelse, baserat på de utmaningar vi som land står inför.

Från Lööf och Björklund kommer det låta så här: -Vi är glada att i denna parlamentariskt svåra situation lyckats nå en uppgörelse. Vi har varit i detta läge då medborgarna förväntar sig en regering och efter nästan tre månader, lyckats komma överens om en politik där vi kommer att få ett inflytande.

Det kommer alltså strömma PK-svammel, flosker och nysvenska ur dem samt olika bortförklaringar.
Ett extraval vill alla utom SD undvika och baserat på det kommer man från L och C prostituera sig å det grövsta. Deras väljare torde ångra sig bittert.

I nästa steg kommer Löfvén, Lööf och Björklund ha pressträff och vara stolta över denna blocköverskridande överenskommelse. Man kommer vara beroende av både miljömupparna och kommunisterna, men det kommer man inte nämna.
Add: Hittade just på SVT en kul artikel som beskriver Liberalernas kräftgång och att de inte kan besluta ett dyft på egen hand. Man har alltså haft stormöte i helgen och snackat om hur man skulle ställa sig till Löfvén som statsminister. (länk). Ett möte som alltså varade i inte mindre än 12 timmar, snacka om beslutsvånda...
Men vad man kom fram till är ännu lustigare. På SVT kan man läsa " Det blev alltså ingen avgörande omröstning mellan alternativen. Istället kom partitopparna fram till att avvakta vad Centerpartiet gör i frågan.".
 Nu väntar vi bara på att Centern har ett liknande möte och kommer till samma slutsats, d.v.s. man avvaktar vad Liberalerna kommer till för slutsats.

Ärligt talat; Ni som röstade på C eller L, vad har ni egentligen röstat på?


söndag 25 november 2018

Maktkåta?


Man undrar lite hur Lööf och Björklund egentligen tänker. Man hyllar demokrati och liberalism rent generellt, och vi har representativ demokrati. SD:s personer i riksdagen är alltså representanter för ca 1.1 miljon svenska väljare. Att sedan riksdagspartierna ska ha inflytande baserat på sin storlek är även det en självklarhet.

Vi har under de drygt två månader som gått sedan valet hört att hela sjuklövern tvärvägrar att ens diskutera med SD och Lööf och Björklund har alltså röstat ner Kristersson bara för att risken fanns att han skulle bli ”beroende” av SD. Ett synnerligen odemokratiskt agerade samt svikande av egna väljare.

Men låt oss nu ponera att Kristersson hade blivit statsminister, och Lööf och Björklund hade fått ministerposter. Om då C eller L hade lagt fram propositioner som SD hade gillat hade man då dragit tillbaka dem för man inte vill ha SD:s stöd, eller hur tänker man? Eller om SD hade lagt motioner som C och L gillat, hade man då röstat ner dem bara av ren princip?
Det finns liksom inget logiskt tänk, eller logiskt handlande när det gäller Lööf och Björklund.

Det finns bara ett svar på denna problemställning. Man är maktkåta och prostituerar sig för att få makt. Man gör allt man kan för att få vandra i maktens korridorer. Vad man lovat väljarna före valet eller egna principer spelar ingen som helst roll, dessa saker kan man snacka bort, eller förringa. Lööfs senaste (och jag hoppas sista) sondering är ett rent kvitto på detta; hon hoppades på att bli statsminister och få sitta på tronen. Löfvén kommer nu att försöka fiska över Lööf och Björklund under de återstående dagarna. Han måste ju på något sätt få acceptans (att inte en majoritet av riksdagsledamöterna röstar mot honom), och i nästa läge en majoritet, t.ex. när budgeten ska röstas om.

Alltså svenska folk, och för att summera. Detta är nog så långt från demokrati man kan hamna men under denna flagga. Det handlar om maktspel, strategi och taktik.
Min gissning är att sossarna mutar C och L med ministerposter, och sedan blir Löfvén statsminister igen.
Ni som röstade på C eller L; har ni ingen erfarenhet av historien? Dessa båda partier är politiska amöbor som alltid hoppat i säng med vilken konstellation som helst om man bara fått vara med vid makten. Så varför har vi val vart fjärde år om det man lovar inte ens gäller någon månad efter valet? ”Makt till vilket pris som helst” (länk), läste jag som rubrik i en tidning, och med referens till Lööf och Björklund.

Men det allvarligaste är att man har så bristande respekt för det demokratiska systemet. I de senaste opinionsmätningarna visar det sig att SD ökar och är näst största parti. Kameleontpartierna riskerar att åka ur riksdagen, i synnerhet miljömupparna och liberalerna.
Mot denna bakgrund darras det i knäna och ett extraval vore förödande för de partier som har 4%-snaran runt halsen. Det blir alltså viktigare att kohandla med sin egen politik med sossarna än riskera extraval. Man hoppas helt enkelt på att kunna köra amöbapolitik och kanske få en liten del av makten fram till nästa val. Det finns bara två stora problem; man anser sig veta bättre än väljarna, har ingen respekt för ordet demokrati och man är maktkåta.


Nej Björklund! Detta är inte ett hatinlägg och inte agg mot någon. Det är inget annat än en analys av ditt och Lööfs agerande efter valet.

fredag 23 november 2018

Dags för Cirkus Löfvén

Nu blir det Cirkus Löfvén ett tag. Om drygt en vecka ska alltså riksdagen rösta om Löfvén som statsminister och regeln som gäller är alltså att han inte får en majoritet av riksdagens ledamöter emot sig. Han behöver alltså inte har 175 röster för att bli vald utan bara en majoritet.
Alltså uppstår problemet att även om Centern och Liberalerna lägger ned sina röster, har M+SD+KD, tio mandat mer än S+V+MP.
Det enda sätt Löfvén kan bli vald är alltså att få med L eller C, då de har 20 resp. 31 mandat. Alternativt kan han få med sig bägge, givetvis.
Nu må man beakta den svekdebatt som kommer att uppstå om något av C eller L röstar för Löfvén, men samtidigt måste man komma ihåg att dessa båda partier är livrädda för ett extraval. Man har ju redan svikit Kristerssons kandidatur och därigenom redan svikit ett stort antal väljare. Skulle man få ett extraval är risken uppenbar att L och kanske MP åker ur riksdagen. Röstar man för Löfvén blir sveket ännu större men man får i alla fall behålla sina platser i riksdagen.
Vidare är det ju så att debatten om sandlåda givetvis gynnat SD, som kan förväntas bli ännu större vid ett extraval.
Nu uppstår givetvis frågan huruvida Löfvén kommer att utlova ministerposter till det eller de partier som röstar på honom. Sannolikt är han tvingad till detta för att bli vald.

Men låt oss nu ponera att Löfvén blir vald till statsminister. Då dyker nästa stora hinder upp, och det är budgetpropositionen. Låt oss ponera att C röstar för Löfvén och får i utbyte ministerposter.
Vad beträffar denna gäller att en majoritet alltså minst 175 av ledamöterna röstar grönt. Då uppstår problemet att S+MP+V+C har 174 mandat, vilket innebär att man inte utan annat stöd kommer att misslyckas med att få igenom sin budget. Plan B blir givetvis att gå på den avskalade budget som sossarna presenterade och hoppas på att den är tillräckligt oprovokativ för att något av de borgerliga ska rösta med. Men även om denna plan skulle gå igenom avseende budgeten, kommer en sådan regering behöva stöd för varenda proposition man lägger i riksdagen.

Slutsatsen blir att Löfvén den kommande veckan måste få med sig både Lööf och Björklund för att på så sätt ha en garanterad majoritet i riksdagen.

Men om nu Löfvén blir nedröstad? Tja, då finns ju bara en pryl till för Norlén att pröva, att ånyo lägga fram Kristersson med motiveringen att C och L kan ha ändrat sig. De ska ju ha interna möten och kanske får partiledningarna så mycket kritik för att man inte röstade på Kristersson att man tvingas ändra sig. Inte snyggt, men en möjlighet och det sista verktyget i Norléns verktygslåda, även om han rent formellt har en statsministeromröstning kvar att ta till.

Men allt är inte annat än en stor sandlåda där man käbblar, byter fot, beter sig som barn och sist men inte minst har total beröringsskräck med SD. Detta är rent barnsligt och direkt odemokratiskt. SD representerar 1.1 miljoner röstande svenskar och det är politikernas förbaskade skyldighet att respektera dessa och deras representanter i riksdagen.

Som jag nämnde ovan är problemet att man från hela sjuklövern är livrädda för ett extraval. Men i ärlighetens namn; varför inte utlysa ett sådant? Nu har man haft sandlåda i drygt två månader, Löfvén har blivit bortröstad. Kristersson nedröstad, Lööf har givit upp. I stället för att leta på botten i av verktygslådan efter fler opassande verktyg borde Norlén överväga att direkt utlysa extraval. Jag tror de flesta med mig är rätt trötta på denna lekstuga där man både ändrar åsikter, sviker vallöften och har en direkt odemokratisk inställning till Sveriges tredje största parti. Varför plåga svenska folket ytterligare? Att leta vidare i botten på verktygslådan kommer bara skapa ännu större politikerförakt och sannolikt även lägre valdeltagande.