Historien upprepar sig

 När man började med internet, sådär 25 år sedan, var det mail och sedan blev det lite chatrum och annat. Efter några år kom tidningarna på att man kunde låta folk kommentera artiklar och annat. Det gjorde man givetvis och tidningarna hade givetvis regler man skulle hålla sig till som att hålla sig till ämnet, inga svordomar, vårdat språk, respektera varandra, inom lagen o.s.v., inget konstigt alls. Idén var givetvis att man fick fler nätläsare, vilket var positivt. Givetvis fanns det idioter dom stänkte in kommentarer som bröt mot reglerna men dessa blev givetvis raderade. Antalet personer som satt och kollade kommentarerna i tidningarna var sannolikt ganska få initialt.

Men sedan kom Statens Tankesmedja för Politisk Korrekthet (STPK), in i matchen och dikterade vad som fick skrivas som kommentarer. Detta skedde i stort sett samtidigt i alla tidningar, vilket direkt indikerade att man fått order gemensamt från ovan.

Nu uppstod alltså problemet att det för det första var relativt godtyckligt vad som var godkänt och man kunde inte veta exakt vad som gällde. Men med instruktionerna blev arbetsbelastningen ohållbar på tidningarna. Givetvis blev även folk flrbannade när de fått relevanta kommentarer raderade, vilket betydde att de hörde av sig till tidningen. Till saken hör även att antalet kommentarer gade ökat lavinartat. Undertecknad fick själv ett antal kommentarer raderade, till synes helt utan logisk anledning. Jag minns ett svar från en tidning som löd "Handlar kommentarerna om invandring tar vi bort dem som regel". Ren censur alltså.

Nu bildades minst ett hyenaföretag som mot rundlig ersättning tog på sig att rensa alla kommentarer i tidningarna som kunde bryta mot lagen, massor av kommentarer raderades helt utan motivering och tidningarna fick betala stora pengar till hyenaföretaget. Folk blev förbannade, klagade och slutade kommentera samtidigt som detta orsakade stora kostnader för tidningarna. Jag och många med mig lärde oss ganska snart att det var inte mödan värt att skriva några kommentarer, de raderades om det inte var rena ryggdunkar och hyllningsord till tidningsartikeln och dess författare. Man hade nått målet med censuren - att tysta all som inte håller med om, eller instämmer i PK-åsikter. Samma principer som gällt och gäller i alla totalitära stater, DDR, Sovjet, Kuba, NordKorea, Venenzuela och Kina. Alla åsikter som ifrågasätter eller kritiserar den styrande regimen ska tystas. 

Men detta skedde alltså för drygt 20 år sedan. Idag har vi en parallell som följer precis samma mönster; FaceBook. Man har precis som tidningarna hade, en policy som alla vet och självklart är att man måste hålla sig inom lagen. Nu är det ju bara lite svårt att veta och lagen har en del paragrafer som må tolkas. Det är t.ex. var gränsdragningen är för en folkgrupp. Är invandrare en folkgrupp? Om man kritiserar invandringspolitiken är det kritik mot en folkgrupp? Är islam en folkgrupp, alltså om man kritiserar islam är det agg mot alla troende muslimer (hur många miljarder det nu är)? "Svennejävel" är tydligen inte rasism mot 10 miljoner svenskar, ej heller "svennehora". Var går gränsen mellan terrorister, islamister, muslimer och islam? Är islamister inte en folkgrupp om muslimer är det? Varför kan det vara olagligt att dela ett inlägg? Vilket ansvar har den/de ansvariga för den digitala plattformen? 

Alltså; det finns massor med svåra gränsdragningar, och ovanpå det några som kallar sig Näthatsgranskaren med parollen "-rättsstatsaktivism i demokratins tjänst.", som skryter om hur många man åtalat och fällt i domstol och som har en finansiär varandes "Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor.". Man uttalar på sin hemsida saker som: "Facebook begår brott men lagen når dem inte", samt "Facebook radikaliserar människor och polariserar den politiska debatten.".

Vi har alltså precis samma problematik som för drygt 20 år sedan då tidningarna censurerade kommenteringsfunktionerna, men med lite andra medel och där Näthatsgranskaren agerar springpojkar åt STPK men med exakt samma syfte, censur av alla åsikter som inte passar och man stödjer sig på en vag lagstiftning. I stället för att verka för demokrati, vill man tysta medborgarnas rättigheter till yttrandefrihet och åsikter. Det handlar inte om hat. Det handlar om styrande av medborgarnas åsikter och inget annat en ren censur som totalitära stater ägnar sig åt. Nu springer uppenbarligen även Facebook efter piskan, och man raderar åsikter som inte passar trots att de inte bryter mot lagen eller FB:s stipulerade regler.

Historien upprepar sig. Visst, det finns givetvis tasister, idioter, pedofiler och fyllskallar på FB. Påhittade identiteter och allt, det ligger i internets natur.  Men det innebär inte att man må ifrågasätta yttrande- och tryckfriheten.