söndag 30 augusti 2009

Ännu ett idiotbeslut från EU

”EU-kommissionen har antagit en förordning som förbjuder import och tillverkning av glödlampor.”, kan man läsa i denna artikel: http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3430371.svd.
Vidare; ” Lampans ineffektivitet blev dödsstöten. Mellan 90 och 95 procent av den tillförda energin avges som värme, inte ljus.”
Sedan är det en massa glödlampshistorik, och snack om olika ljusspekta.

Men ingen ifrågasätter beslutet som sådant. På typiskt svenskt manér, ”är det som det är”, och myndigheterna hittar på argument som är i många fall direkt felaktiga.

Om vi börjar med det här med lampans verkningsgrad, så kan det ju vara riktigt att 90-95% av tillförd energi försvinner i värme. Men vart då denna energi vägen? Jo, den avges i form av värme i huset, alltså hjälper den till att värma huset, och i svenskt klimat är det så att man, utom kanske några få månader om året, måste på något sätt värma huset. Och i de fall man värmer huset med elradiatorer, spelar det ingen roll om värmen kommer från radiatorerna eller lamporna.
Har man oljeeldning, kommer följaktligen en större oljemängd krävas för att värma huset. I övriga fall är det ju bara så att energin måste komma från den uppvärmingsmetod man har i stället för ifrån el.
Men i Sverige är en stor del hus antingen eluppvärmda eller oljevärmda. I ett eluppvärmt hus spelar det alltså ingen som helst roll om värmen kommer från lamporna eller från elradiatorerna. Men i ett oljeuppvärmt hus ersätter man alltså elvärmning med oljeuppvärming. Som att byta ut en elbil mot en bensindriven, och hävda att det är energibesparande och miljövänligare.

Till saken hör även att el i detta land till största delen produceras av vattenkraft eller kärnkraft, vilket de flesta anser är mindre miljöpåverkande än olje/kolkraftverk.

Sedan var det problemet med lamporna…
De energisparlampor som idag går att köpa, kostar 5-10 gånger mer att köpa än vanliga lampor.

De LED-lampor det snackas om i artikeln har jag inte sett någonstans i vanliga affärer.

Vidare ger de ett svagare och gulförskjutet ljus, som i alla fall jag anser ger betydligt sämre belysning än vanliga glödtrådslampor.

Sedan har de lågenergilampor som finns idag en starttid på kanske 2 sekunder. Detta är ordentligt irriterande, i synnerhet om man har belysning som är styrd med rörelsesensorer. Om man t.ex. har en trappbelysning styrd av rörelsesensorer, hinner man en bra bit i mörkret innan en energisparlampa tänds och man riskerar att falla p.g.a. denna starttid.

Ytterligare ett fenomen är att de har en stor klumpig sockel, vilket gör att de inte passar i alla armaturer.

Som lök på laxen, innehåller de kvicksilverånga. Himla miljövänligt… Om man råkar ha sönder en lågenergilampa ska man alltså vädra ut utrymmet ordentligt. Hur mycket energi kommer då att gå till spillo, om man ska öppna alla dörrar och fönster på vid gavel under vintern i Sverige?Och hur vädrar man ur t.ex. en källare? Kvicksilverånga är mycket giftigt att inandas.

Min slutsats är att beslutet om att förbjuda vanliga glödtrådslampor:
-inte tar hänsyn till husets uppvärming.
- inte är relevant i Sverige eftersom man inte tar hänsyn till hur el produceras här.
- är dumt eftersom inga bra ersättningslampor finns på marknaden. De LED-lampor man nämner finns inte att köpa.
- inte tar hänsyn till klimatet i Sverige, och det faktum att hus här måste värmas.
- kommer att kosta slutanvändarna massor med pengar eftersom energisparlampor är mycket dyrare.
- kommer leda till utsläpp av kvicksilverånga, och har uppenbara hälsorisker om de går sönder någonstans där det inte går att vädra.

Den argumentation man använder sig av och de argument man anför är dessutom till stor del helt felaktiga eller vilseledande.

Men det är väl bara att kontra...
Jag tycker vi borde driva igenom ett förbud mot luftkonditioneringar i hela EU för miljöns skull. Alla vet ju att här i Sverige kanske bara de behövs några dagar om året, alltså är manickerna inte bara onödiga, utan de drar en massa energi åxå. Det är bara att driva igenom i EU, behövs de inte i Sverige, behövs de inte heller i Spanien eller Syditalien. EU-logik…

Eller åxå kan vi väl driva igenom i EU att alla länder ska tillåta försäljning av alkoholhaltiga drycker enbart på statliga "Systembolag". Det vet ju alla svesnka politiker hur bra det är...

Hämden är ljuv....

onsdag 26 augusti 2009

Neger i Sverige

Man kan i denna artikel (http://www.dn.se/sthlm/stockholms-stad-infor-rokforbud-for-anstallda-1.939132), i DN läsa att ”Stockholms stad inför rökförbud för anställda”.

Välkommen till Sverige! Demokratins högborg där majoriteten beslutar över minoriteten. Där människan är till för samhället, och inte samhället till för människan.Baserat på statistik, folkhälsoinstitut, forskning, m.m. vet alltså majoriteten av den demokratiska församligen vad som är bra för alla medborgare, och kan enkelt, med majoritet besluta om vad som ska gälla alla.
Så, det finns tre kategorier av negrer Sverige; rökare, bilister, och nyttjare av alkohol (oavsett mängd).Dessa tre kategorier kan pådyvlas allehanda förbud, pålagor, eller andra saker som förhindrar bruk eller nyttjande.I det specifika fallet, är det tydligen så att rökning både kostar Stockholms Stad pengar samt drabbar ”tredje part”.Ok, eftersom jag varit rökare i drygt trettiofem år, vet jag vad det hela går ut på och låt oss skärskåda vad man anför.

För det första är det så att de anställdas rökning månne kostar Stockholms stad pengar. Men nu är det ju så att man i första läget förbjudit rökning på arbetsplatsen, och som en konsekvens av detta tvingar man rökarna att gå från sin arbetsplats för att röka, vilket givetvis tar tid. Så man då fråga sig vem som är ”vållande” till denna kostnad.

För det andra är det en ren skröna att rökare kostar samhället pengar. Om man betraktar samhället som en ekonomisk enhet, och inte som i artikeln, delar upp det mellan stat, landsting och kommuner, är det på följande sätt: En rökare betalar skatt på varenda cigarett under sin levnad. Ett cigarettpaket idag kostar ca 45kr, och minst 80% av detta är ren skatt (med moms på skatten). Om sedan personen dör som en följd av rökningen, lungcancer, är detta en billig död för samhället. Inte mycket att göra åt, lite cytostatika, några stålbehandlingar och efter 6-9 månader efter diagnos är det slut. Samtidigt är det så att de som lever efter arbetsför ålder kostar samhället pengar, och medellivslängden är i Sverige givetvis högre än pensionsåldern. Optimalt för samhället rent ekonomiskt är alltså att ha medborgare som precis efter sin pension, som antingen råkar ut för en olycka eller dör i lungcancer. Vi kommer alla att dö på något sätt och kosta samhället pengar, och att bara kalkylera på vad de som dör i lungcancer kostar samhället är rent felaktigt. Samma personer avlider förr eller senare ändå, oavsett om de rökt eller ej, och vård m.m. kostar då pengar.
Rabiat, morbid, javisst, men bemöt i så fall argumenten.

Sedan har vi den gamla klassikern; de stackare som lider av rökning som tredje part, passiv rökning eller vad det kallas. Som rökare vet jag precis hur det fungerar; en rabiat ickerökare ser på 100 meters avstånd att jag röker, och kommer med raska och bestämda steg för att upplysa mig om att ”här får man inte röka”, eller ”jag störs av din rök”, eller något liknande larvigt. Det första argumentet är lite moment-22 eftersom man knappt får röka någonstans mer, oavsett om det är under bar himmel och det råder halv storm, och att ta en trottoardebatt med en rabiat visir-tomte-skolpolis ids jag inte ens. Men en vacker dag kanske en sådan får en brinnande fimp i näsan.

Sedan har vi det här med att störas av röken. När jag röker gör jag vad jag kan för att inte störa någon, det är en form av respekt. Även om jag får röka, gör jag det inte, och skulle det vara så att jag kan störa någon frågar jag innan jag röker. Men sedan finns givetvis de som störs av röken enbart när de ser att jag röker, javisst visir-skolpoliserna, de störs inte men de ser det, och kommer sättandes som skållade troll för att anföra sin sak.

Så stod det visst i artikeln att man störs av att ”röken sitter i kläderna”. Min kommentar till detta är att här har vi ännu ett fall av visir-skolpoliserna, ’minsann luktar det inte lite grann’, ’jo det gör det nog, usch, vad störd jag är’. ”Störd” var just rätta ordet eller benämningen på dessa personer. När klagade de på parfymer sist? Hur liten värld kan man ha utanför Melodikrysset?

Så, man må ju i detta land inte diskriminera någon till ras, hudfärg, religion eller så. Men rökare…samhällets negrer.
Detsamma gäller för bilister och nyttjare av alkohol, men det får jag ta en annan gång.

tisdag 25 augusti 2009

Jaha...en nyhet, minst 20 år gammal

Sverige är alltså ett land vilket är i en lågkonjunktur. Skolorna är usla, sjukvårdsköerna långa, pengar skickas till EU i massor, och folk blir avskedade i tusental.

Men samtidigt är det så att SIDA sedan länge skänkt pengar till palestinierna. När det började vet jag inte med redan under Olof Palmes tid, skänkte man pengar, och dåvarande utrikesministern, Sten Andersson, var riktig bundis med styrelsen för PLO.

Sedan dess verkar det ha rullat på, och man kan givetvis ösa ut den svenska kassakistan till förmån för palestinierna. Givetvis heter det inte gåvor, utan ”samarbete”, vilket låter som det är något ömsesidigt. Jag vill minnas att man samarbetade iväg 350-380 miljoner av svenska skattepengar 2007, och 2008 har man tydligen samarbetat iväg drygt 450 miljoner, vilket man kan se på denna länk; http://www.sida.se/Svenska/Lander--regioner/Asien/Vastbanken-och-Gaza/Samarbetet-i-siffror/
Under denna period, alltså från Olof Palmes tid och framåt har man samarbetat iväg pengar, och under samma tidsperiod har det varit en hel del väpnade konflikter.

Eftersom jag varit med under hela denna tidsperiod, har jag kunnat konstatera ett tydligt mönster; palestinierna har skickat raketer in i Israel, eller på andra sätt ställt till trassel vid gränserna. Därefter har Israel svarat med vanligen regelrätta stridskrafter. Sedan har det varit lugnt ett tag, och det har blivit samma visa igen. Så har det i princip hållit på, och varje gång israelerna gjort ett större angrepp, har detta givetvis fördömts, i synnerhet under (s)-regeringar.

Så min fråga är, ska man skänka pengar till organisationer som håller på detta sätt och definitivt inte är intresserade av fred eller fasta gränser? Under hela perioden har alltså de styrande palestinierna inhandlat vapen, för att avsiktligen angripa Israel, samtidigt som Sveriges skattebetalare samarbetat iväg miljardbelopp. Man får bara (och kan bara), hoppas att svenska skattepengar inte direkt finansierat köp av vapen. Men det spelar mindre roll, eftersom de styrande palestinierna samtidigt tagit emot samarbetespengar som de har köpt vapen med andra handen. De räknar alltså med att från Sverige få skattepengar samtidigt som de köper vapen. Vapen är alltså viktigare än de egna folket, vilket säger en del om deras fredsvilja och mentalitet.

Mot denna bakgrund är det inte speciellt svårt att sätta in Aftonbladets artikel i sitt sammanhang. Och det är knappast någon nyhet i SvD (http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3403443.svd), att svenska skattepengar går till antisemitiska verksamheter. Det har de gjort i mer än 20 år.

måndag 24 augusti 2009

HR i syretälten

I lagstiftningen gäller i princip att man inte kan dömas för något man inte bevisats skyldig till.Nu är det tydligen så att en massa företag drogtestar sin personal, först vid/före anställning och sedan slumpmässigt när man anser lämpligt, vilket man kan läsa om i denna artikel; http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_3399471.svd#articlecomments

Okej, du kanske tänker att, ”…om man bara har rent mjöl i påsen, behöver man ju inte bekymra sig.”Denna typ av argument känns igen t.ex. från FRA-debatten, och är synnerligen naiva.Du kommer inte ha en susning om hur varken påse eller mjöl definieras av den som beställer en analys. Förutsätt t.ex. att du erhållit någon form av smärtlindring vid en operation, eller kanske ätit sömnmedel, eller psykofarmaka på läkares ordination. Är dessa medel med i definitionen påse, och vem kan bestämma om någon tagit dessa preparat i form av missbruk eller enligt läkares ordination?Alltså vet vi varken hur definitionen av ”rent mjöl” är, och ej heller vilka ämnen som är i, resp. utanför påsen.

Sedan har vi ju problemet att en arbetsgivare ges ett strålande tillfälle till en DNA-analys. Tänk t.ex. om du har någon ärftlig sjukdom – en DNA-analys skulle direkt se till att du som arbetssökande till en viss tjänst, riskerar att bli sjukskriven ofta om sådana bevis finns. Oemotsägligt – DNA bevis.

Företagen hävdar givetvis att man kommer att hitta alla som har ”problem”, genom att låsa in dem på en toalett och avkräva dem urinprov. Men ursäkta, hur länge har man jagat dopingmisstänkta inom idrotten och fått stå där med lång näsa? Låt oss ponera att vi har en person som är beroende av narkotika. Denne är givetvis medveten om sitt bruk/missbruk, och det kan följdaktligen inte vara speciellt svårt att både ha med sig lite ”ren” urin i ett provrör både vid själva anställningen och vid ev. stickprovskontroller.


Sedan har vi problemet med gränsdragningar. Alla analysmetoder har en osäkerhet, och ponera t.ex. att man har ett gränsvärde på ”1”. Första analysen visar 1.2 och andra 0.8. Vad är då rapporten till företaget? Och vem har satt gränsvärdet i första läget?
Vidare är det ju så att de lab som håller på dessa analyser, givetvis har kostnadsbesparingar, effektivitet och vinster att tänka på. Vem kan skriva under på att prover inte sammanblandas, och hur välkalibrerade är deras utrustningar? Vilka krav finns från myndigheterna på att de resultat som detta lab levererar är korrekta?

Min slutsats om hela denna historia, är att jag finner det mycket skrämmande att man tillåter denna typ av verksamhet. Sannolikt har den sin grund hos någon amerikansk HR-guru, som velat tjäna sig en hacka i kombination med svensk hysteri gentemot ”knark”. HR-personerna har inom företaget allstå skapat en intern lag som man kallar för ”policy”, och tror att den är både tillförlitlig, avundsvärd och juridiskt korrekt.Utövandet av denna ”policy”, kan ju inte ifrågasättas av någon – anställningssökande, kommer vackert med mössan i handen och kan ju näppeligen neka provtagning. Den som nekar provtagning är ju en narkoman, det fattar väl alla, d.v.s. HR. Integritetsfrågor struntar företag blankt i. Den som är anställd och nekar provtagning riskerar ju sin anställning. HR galore! Personligen kallar HR för Human Residues, avdelningen bestående av personer som inte kunde få ett produktivt arbete.

Vi pratar alltså om en mycket tvivelaktig verksamhet, både avseende tillförlitlighet, ur rent juridisk aspekt, och vidare ur integritetsaspekt. Företagen, baserat på sin ”policy” driver alltså en form av både juridisk verksamhet, där man dömer folk baserat på sin ”policy”, viken i sin tur är baserad på mycket tvivelaktiga grunder. I Sverige må man ju inte diskriminera folk, men det är tydligen helt ok att tvinga sina medarbetare till testning, under hot om uppsägning trots att minsta misstanke eller bevis för något som kan påverka arbetskapaciteten eller arbetsprestationen saknas.

Jag kollade i kommentarerna till artikeln, och fann att det sedvanliga tugget om alkohol, narkotikaberoende och andra saker givetvis dök upp. Lite frustrerande, men ack så svenskt.

måndag 10 augusti 2009

En klassiker

Jaså?...Folkhälsoinstitutet har beställt en utredning om alkoholens farlighet. Och vad kommer den fram till i denna skrämmande rapport som publiceras av SvD på denna länk: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3331189.svd
Rent komiskt är även att kolla på de leende och skrattande föräldrarna i bildserien som intygar att man inte ska dricka en droppe under graviditet.

Givetvis att alkohol är skadligt - det man betalar för får man. Utredarna kommer alltid, av någon konstig anledning (ofta med ljus och lykta), fram till just den slutsats beställaren av utredningen vill ha. Man biter ju inte den hand som föder en… Lite svammel om betydelsen av olika utredningar som man selekterat bland, m.m. och statistik. En klassiker.
Sedan kommer nästa steg: ”Det är vetenskapligt bevisat att….”, eller ”Det är statistiskt bevisat att…”

Jag bodde i Tyskland ett antal år, och man ansåg att det var bra med ett eller några glas rödvin per dag för gravida för blodbildningen. Den stad jag bodde i fanns långt innan Birka, låg mitt i ett vindistrikt, och jag finner det märkligt om någon inte kommit till samma slutsats som Folkhälsoinstitutet; d.v.s. att det är farligt med vindrickande under graviditet, på drygt 1300år.

Kaffe däremot var nästan förbjudet. Ok, Tyskland har i det närmaste 10 gånger fler invånare än Sverige. Men de kör som idioter på Autobahn - här i Sverige vet vi minsann allt! Fattar inte tyskarna sitt eget bästa? Va?!!! De har ju inte ens en Nollvision! Idioter!!

Är det förresten någon som minns larmrapporten om carcinogena ämnen i friterade produkter, som kom för kanske fem år sedan? Nähä…Men det var ju sanning då…vetenskapligt bevisat.

Men det är klart här i Sverige vet vi ju alltid bäst! Folkhälsoinstitut och utredningar galore! Någonstans måste man ju plöja ner skattepengar…

Skulle man bekymra sig om larmrapporter och allt myndigheterna kommer med, skulle man antingen dö av tristess, eller svälta ihjäl.

söndag 9 augusti 2009

Från en myra i stacken

Jag har tidigare bloggat en del om trafik och den hysteri som råder i Sverige runt hastighetsbegränsningar. Man har lyckats indoktrinera medborgarna till att slaviskt följa hastighetsskyltarna och helt koppla bort sin egen bedömningsförmåga och intelligens. Det fattar du väl ”lille medborgare” att du kan skada dig om du kör fortare än vad det är skyltat. Ren idiotförklaring av den enskilde bilisten.

Inga bortförklaringar hur logiska de än må vara duger; ”Jag körde en Ferrari, det var söndagsmorgon, perfekt väglag, inte en kotte på vägarna, och jag har kört 10 år på Autobahn.”
Nix…står det på skyltarna vad som gäller ska man koppla bort all logik.

Du ska vara en ren idiot som spenderar halva tiden med att titta på vägbanan och andra halvan på hastighetsmätaren. Råkar nålen visa 5km/h över lagstadgad gräns ska du få ’nära-döden-upplevelser’ och få dåligt samvete.
Hela grejen är så jämra idiotisk, och jag är fascinerad över hur man genom mångårig propaganda lyckats få medborgarna acceptera sådant här och blivit pacificerade idioter, som upphört tänka.

Och nu har man hastighetskameror – manicker som precis som skyltarna inte tar någon som helst hänsyn till förutsättningarna. Storebror på pinne, och vad värre är, med en budget.Precis som parkeringsböterna i t.ex. Stockholm, handlar det inte ett skvatt om trafikfara, hindrande av andra eller något annat logiskt – det handlar rent krasst om att plocka in den mängden pengar som är beslutad i budgeten. Ska man bötfälla ett visst antal bilister per år är det så, fattar du inte det lille medborgare? För din egen skull givetvis, du är ju för korkad för att kunna bedöma hur fort du borde köra.

Storebror vet det, det står på skyltarna. Och du vet – olyckan kan vara framme. Huu...

Så nu ligger man lite över budget, som det anges i denna artikel i SvD: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3329793.svd
Alltså, är scoopet att man kommer stänga av en del kameror ett tag. Tack storebror! För det handlar ju inte om trafiksäkerhet, utan bara om budget och pengar, eller hur?

Välkommen till myrstacken! Du är korkad och bara till för samhället, samhället är inte till för dig. Du kommer alltid ha fel, samhället har aldrig fel.

För din egen skull lille medborgare, blir det snart lag på att du har en GPS i bilen som automatiskt rapporterar till polisen när du kört mer än vad som råkat stå på skyltarna.

lördag 8 augusti 2009

Ett svenskt scoop

Jaha, här har vi en artikel i Sverige, av någon som inte har en susning om hur det fungerar i Tyskland: http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3326889.svd
”Minister får semestra med tjänstebil”. Vilket scoop…

Det fungerar så i Tyskland, att har man en tjänstebil må man använda den till vad man vill. Jag har själv använt min tyska tjänstebil till att semestra ett antal gånger i Sverige. Allt är betalt och det är inget konstigt med det. Man behöver inte redovisa att det är privata resor – allt är betalt, inget snack.

När man har en tjänstebil ingår bensin, olja, service och alla kostnader som har med bilen att göra och den löneförmånen gäller inom hela EU.

Ok, om bilen blev körd till Alicante av en chaufför kanske detta är en sak, men hela historien bottnar bara i svensk avundsjuka och att folk tror att svenska regler gäller i Tyskland. Så är det inte. Dessutom tror jag inte chauffören hade något emot att spendera en tid i Alicante...

onsdag 5 augusti 2009

En internationell komiker!

Hahaha! Han är en riktig skojare Chavez!

(http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3313285.svd)

Nu har han haft ca 2 veckor på sig att komma upp med en historia, och han påstår alltså att vapnen blev stulna 1995 från Flottan. Om man nu visste att vapnen var svenska och man skrivit på ett avtal om att de inte fick byta ägare, borde man väl ha rapporterat det till svenska ambassaden 1995. Eller kanske till svenska regeringen samt Bofors. Men gjorde man det? Uppenbarligen inte…

Sedan menar han att de skulle stulits från Flottan. Ok, vi snackar alltså om anti-pansarvapen för mobilt bruk, och det måste vara ganska få sådana deras flotta har användning för.Vidare kan man ju ifrågasätta hur det är möjligt för någon/några att stjäla vapen av denna dignitet från deras flotta. Jag kan tänka mig att det finns krafter som är intresserade av handeldvapen, men nu snackar vi alltså om vapen som har direkt militär användning mot pansrade fordon, alltså reguljära arméer, inte bråkande gäng.

Mot bakgrunden av Chavez politiska färg, och att det märkligt nog är samma färg på FARC-gerillan, kan man inte låta bli att betrakta hans utspel med viss munterhet. Om han kommer att redovisa några dokument som stöder hans utspel, och de är daterade 1995, skulle det förvåna mig om bläcket är torrt på dessa.

Trevlig herre den där Chavez – han har ju just låtit förbjuda ett antal radiostationer som inte passade hans politiska åsikter.

söndag 2 augusti 2009

LIte om frihet och övervakning

Efter lite funderande och jämföranden med gamla DDR och deras förhatliga sätt att kontrollera medborgarna, kan jag bara konstatera att skillnaden mellan de lagar som nyligen trätt i kraft här i Sverige inte är så stor. Principen är densamma, men man har bara anpassat informationsinhämtningen till dagens teknologi.

Om vi börjar med DDR var det ju så att man inhämtade informationen ganska manuellt, antingen genom informatörer, och denna information rapporterades till någon ansvarig, och sedan sorterades, prioriterades, klassificerades, och sedan arkiverades. Om det sedan i denna kedja fanns något statsfientligt eller något som kunde skada staten, föranledde detta givetvis rapporter uppåt för eventuella ’åtgärder’.Det var den manuella kedjan, men sedan öppnade man givetvis brev, avlyssnade telefonsamtal, samt avlyssnade med mikrofoner.

Här i frihetens och demokratins land, har hela detta förfarande utmålats som hemskt, och informatörerna, som avslöjats efter DDRs fall utmålas som förrädare. Arkiven, d.v.s. det som återstår, eftersom de mest komprometterade delarna förstördes, studeras och med fasa kan medborgarna läsa hur övervakade de var utan att känna till det.

Om vi nu tittar på dagens sätt att kommunicera över internet, är det givetvis så att man inte behöver några informatörer, och ej heller några ansvariga. Det är bara att sortera direkt med hjälp av ett eller flera datorprogram som extraherar ut allt som kan vara av intresse och sedan kontrolleras detta manuellt. Av speciellt intresse är det givetvis om kommunikationen sker krypterat eftersom detta indikerar att man vill dölja innehållet i sin kommunikation.
FRA har en lång tradition när det gäller dekryptering, men det är givetvis en hemlighet vad och vilka krypton de klarar av idag.

Så om vi jämför med DDR är skillnaden inte så stor i princip. Myndigheterna har alltså rätt att snoka i privata konversationer, antingen för ’landets bästa’ ur försvarssynpunkt, eller i brottspreventivt syfte. Men de två mellanstegen, d.v.s. informatören och den ansvarige finns inte längre. Det är så mycket enklare att bara signalspana i den trafik som går utan att riskera upptäckt och med politikernas goda minne. Bara att detta tillåts är alltså i princip samma sak som att snoka i medborgarnas förehavanden och deras konversationer. Att det råkar strida mot grundlagen är tydligen sekundärt. I denna står klart och tydligt att myndigheter inte har rätt att snoka i t.ex. brev.

Alltså, för att följa EU-dekret, samt för att införa beslut som justitieminister Bodstöm drev igenom, tvingas man alltså ha en paradoxal lagstiftning, med en grundlag som förbjuder snokande i medborgarnas konversationer å ena sidan, och FRA-lagen som tillåter det å andra sidan.

Men nu är det ju så rent historiskt, att medborgarnas minne är kort, och det som inte aktualiseras genom nyhetsmedia faller snart i medborgarnas glömska. Alltså gällde det att ’gjuta olja på vattnet’ genom att dels komma med naivt svammel av typen ”den som bara har rent mjöl i påsen…”, samt lite ’lapptäckeförslag’ om granskning, tillåtelse och övervakning av verksamheten. De sistnämnda inser vem som helst att det varken kommer att fungera, ha någon som helst funktion, och är, när gemene man glömt historien, bara att med ett pennstreck att avskaffa.

Om vi nu börjar med det rena mjölet, är det givetvis så att du inte ens får veta hur mjöl är definierat. Du har ingen aning om vad som klassificeras som misstänkt verksamhet eller hur selekteringen går till. Programmen som gör urskiljningen är mycket sannolikt inte buggfria heller och man kan misstänka att man får med ett antal konversationer av misstag. T.ex. Muhammed i Östervåla har just köpt en Citroën C4 i stället för en amerikansk bil. Han råkar berätta att han har C4, gillar inte amerikanare, och han ska se till att allt kommer att fungera enligt planerna, och skickar detta till en släkting i Libyen. Han ska plocka upp släktingarna på Arlanda med sin C4…

Jag är ganska övertygad om att FRAs sorteringsprogram skulle sortera ut Muhammed som en säkerhetsrisk. Vi har alltså; ”Muhammed”, C4 (militärt sprängämne), amerikanare, planer, skickat till Libyen… Tja, om nu FRA har resurser att manuellt granska alla email, kanske han klarar sig, men annars kommer han sannolikt hamna automatiskt på en misstänktlista.

Här kommer en knutpunkt; Varken du eller jag vet hur sorteringen fungerar, vad som ’triggar’ FRAs program, vad de sorterar på, klassificering och om de har resurser för att kolla all utsorterad trafik manuellt. Det är inte små trafikmängder vi pratar om, och eftersom de sannolikt inte kan anställa hur många som helst på FRA, måste automatisk sortering och klassificering bli ett naturligt och praktiskt alternativ.

Låt oss nu anta att samme Muhammed senare söker ett jobb på ett kärnkraftverk. Är det någon som tror han kommer få det? Knappast. Programmet som automatiskt klassificerade honom som en potentiell säkerhetsrisk, har lagt hans identitet i en databas genom att koppla personnummer till IP-adress, och Muhammed må icke göra sig besvär att söka säkerhetsklassade jobb.

Exemplet ovan är alltså ett typexempel på hur en totalitär stat handlar. Man har skapat ett rättsystem som varken officiellt finns eller har några klara grunder. Och vad jag finner mest skrämmande är att hela verksamheten givetvis är hemlig. Fel och misstag som begås kommer aldrig uppdagas eller ens korrigeras. Muhammed får något svepskäl till varför han inte fick jobbet, han behöver inte bry sig. Programmet FRA kör, behöver inte heller korrigeras, och FRA kan ju inte anställa några tusen ”granskare”, det fattar ju alla, (alla har ju en budget).

Så lille medborgare; Med ditt rena mjöl i påsen, hur många register är du med i? Hur många samkörs? Har FRA klassat dig som säkerhetsrisk, och varför i så fall? Om du är klassad som någon form av säkerhetsrisk – hur länge kommer den stämpeln att gälla?Ja, inget av detta kan du ju veta. Bry då inte ditt lilla huvud, du är dum, och du har på sin höjd ett visst värde när du är på väg till vallokalen, men staten tar även emot den skatt du betalar som medborgare för att finansiera denna verksamhet.

Med den hemliga staten i staten som står över lagen, som inte behöver informatörer, inga ansvariga eller deras rapporter, fantastiska datorprogram som sköter allt - och hela verksamheten finns helt enkelt inte…
Var det inte bättre i DDR? Där visste ju i alla fall medborgarna vad som gällde…

Och hur stor fiende till staten blev jag genom att publicera detta?

Tja, faen vet - om han jobbar på FRA, annars inte ens han...