fredag 30 april 2010

Kringvandrande sopsäckar

Ok, en gammal klassiker, efter det att man röstat igenom att muslimska kvinnor inte må vara på allmän plats med burka eller niqab. Då är det klart att två moderata riksdagsledamöter skriver att moderaterna minsann inte är för ett sådant förbud i Sverige, i denna artikel.

Men nu är det så att landet heter Sverige. Vårt samhälle är inte baserat på islam och de regler som gäller denna religion. För det första gäller det kvinnosynen. I detta land har man länge propagerat för jämställdhet, ofta in absurdum, med larviga kvoteringar, till en nivå som visat sig vara direkt olagliga. Här har vi alltså en koppling som motsäger artikelförfattarna omedelbart.

Det är ju tydligen så att det är de muslimska männen som kräver att kvinnorna ska vandra runt som sopsäckar med titthål, och det ska tydligen accepteras eftersom det är religion. Men såvitt jag förstår, står det ingenstans i koranen att kvinnor ska klä sig på detta vis, alltså är männens krav helt ogrundade, och bara en form av kvinnoförtryck. Landet heter fortfarande Sverige, och det handlar precis i motsats till var de moderata politikerna inte alls om ”fritt klädval”, och den frihet som man snackar om i artikeln, utan precis tvärtom, om rent förtryck av kvinnor. Kanske något för feministerna Ohly och Schyman att nappa på…

Sedan har vi ett land som heter Sverige. I detta land har alla och i alla tider visat sina ansikten. Den som inte gjort så har antingen varit bödel, rånare eller avsiktligen velat dölja sin identitet i t.ex. kravaller. Alltså, tillhör det inte vår kultur att dölja sitt ansikte. De personer med de skummaste avsikter har man till och med i barntidningar kunnat se med masker som Björnligan och Spökplumpen (underbar likhet med niqab och burka…). Man döljer inte sitt ansikte i Sverige, så är det.

Sedan har vi ett antal saker som gör att det är mycket försvårande att vara maskerad. Hur ska en sopsäck med titthål kunna fungera i Sverige? Personen kan ju aldrig styrka sin identitet, varken på banker, posten, vid kortköp, eller vid poliskontroller. Det sistnämnda är även en koppling till bilkörning. Ska man tillåta klädsel som avsiktligt skymmer förarens sikt? Om så är fallet, vem tar på sig ansvaret om en burkadam kör ihjäl ett barn p.g.a. sin klädsel? Nähä, kvinnor kanske ska förbjudas att köra bil av sina muslimska män, eller? Vilken jämställdhet…

Och hur ska det fungera i skolorna? Vem vet om det är A eller B (hennes syster), som utför ett skriftligt prov?

Saken är för mig ganska solklar; Kommer man till detta land anpassar man sig till vår kultur och levnadsregler. Det betyder inte att man behöver konvertera eller avsäga sig sin religion, men om de mest fundamentala bitarna, i vilket ingår att visa sitt ansikte på allmän plats inte passar, då må man flytta till ett land som är fundamentalt annorlunda uppbyggt är Sverige. Jag har inget emot slöja eller heltäckande klädsel, men kringvandrande spökplumpar eller sopsäckar med titthål kan jag vara utan.

Eller kanske svenska damer i Saudi eller Somalia ska börja ställa krav på att de har rätt att gå i bikini, ha urringning, kort-kort, och kan sitta och dricka nubbe och käka surströmming efter behag? Man tar seden dit man kommer, och accepterar den kultur och regler som gäller, annars har man inte där att göra. Burka och niqab är över gränsen för vad som är en del av svensk kultur och tradition, och bör inte tillåtas på allmän plats i detta land som fortfarande heter Sverige.

Man kan även och som vanligt, notera att kommentarer inte tillåts i SvD. Symptomatiskt i frågor gällande invandringspolitiken eller muslimer, de hotar ju döda alla otrogna hundar som inte uttrycker åsikter, eller ritar bilder som inte passar dem. Det är svensk tryckfrihet och demokrati numera.

tisdag 13 april 2010

Om rättvisa

Eftersom jag misstänker att Kent avser “rättvisa” rent politiskt, funderade jag over temat. Rättvisa rent juridiskt är ju en annan sak, och i den begreppsvärlden gäller ju; ”konsten är inte att ha rätt – konsten är att få rätt.” Det är juridisk rättvisa.
Men rent politiskt är rättvisa tre olika saker som interagerar och är styrda till största delen av politikerna.

Det första är fördelning mellan löner, prestation, utbildningsnivå, ersättningar och andra saker som finns i samhället. Den största delen inom denna kategori faller utanför politikernas kontroll, om det inte rör sig om den offentliga sektorn. Rättvisa är alltså i detta fall lön i relation till utbildning, erfarenhet och andra faktorer. I denna kategori har kan man alltså fråga sig hur ’rättvist’ det är att en direktör tjänar X gånger mer än en arbetare, har fallskärmsavtal, och plockar in miljonbonusar årligen.

Den andra fördelningen är skatteuttaget. Man kan helt enkelt fråga sig om det är rättvist. Detta gäller givetvis ren källskatt, men även alla andra pålagor som ska betalas och hamnar i offentliga sektorn. Politikerna firar jättelika triumfer i denna punkt med att både försöka styra medborgarna, samt tala om för dem vad som är rätt eller fel. Straffskatter på allt man inte tycker medborgarna ska göra, eller subventioner, skattelättnader när det är något man gillar.
Till den förstnämnda kategorin har vi typiskt alkohol, tobak och bilism – inte bra skatterna är skyhöga. Till den sistnämnda har vi sportaktiviteter, eller matsubventioner på t.ex. mjölk. Denna punkt har politikerna laborerat med länge och vad beträffar källskatten har man alltså inför en progressiv skatteskala, vilken resulterat i en lönespiral för de bäst betalda som trissar upp deras bruttolöner till astronomiska summor.

Sist har vi ju givetvis fördelningen av inbetalda skatter. Att snacka om någon form av rättvisa under denna punkt är helt vansinnigt. Någon form av ”rättvisa” skulle det vara om man strävade efter att betala tillbaka pengar till dem eller de grupper som betalar mest i skatt, men så är det givetvis inte. Med åren har man tagit bort all sådan logik och nu är det politikernas sak, att efter vad de anser vara rättvist, fördela den mängd skattepengar som man fått in.

Den moderate bloggaren Kent i Örebro, lirar någonstans på ytan och fiskar efter ordet rättvisa som ett honnörsord på denna länk: http://kentpersson.wordpress.com/2010/04/12/med-rattvisan-som-ledstjarnan/#comments, och snackar om ”ledstjärna”, underförstått att just hans parti strävar efter rättvisa.

Jag har en gammal kompis, kanadensare, och han uttryckte saken väldigt enkelt och sant: ” Who the hell said that life should be fair?”. Livet är inte rättvist. Har inte varit det och kommer inte bli det. Så enkelt är det, du är en naiv idiot om du tror något annat. I synnerhet om du tror att politiker och politiska beslut ger rättvisa.

torsdag 1 april 2010

Inget nytt under solen

Här har vi två typexempel (och) på hur (v) och (mp) resonerar. Det är baserat på det enkla faktum att i deras begreppsvärld är människan till för samhället. Samhället är inte till för människan. Vi pratar om ren kommunism där de allvetande politikerna ska styra allt som människor får, och bör med piskor, morötter eller lagar.

Om man applicerar detta tänkande på de uttalanden som görs i denna artikel förstår man varför de uttalar sig som de gör. De bestämmer att det ska piskas med pålagor såsom trängselskatt, lapplisor, idiotiska parkeringsregler, dubbdäcksförbud, bilskatt, bensinskatter o.s.v. mot bilisterna eftersom det i deras begreppsvärld är bilåkande ont och ej miljövänligt. Det sistnämnda kan diskuteras ytterligare, men (mp) och (v) har en liten röd flagga mellan ögonen när det gäller alla typer av bil/lastbilstransporter. Nu har man alltså underlåtit att bygga ut behovet av vägar/leder runt Stockholm, och det blir givetvis desto dyrare när saken absolut måste åtgärdas. Så svaret miljöpartiet har, är att man ska dra på trängselskatter ytterligare, samt föra över alla pengar till kollektivtrafiken? Näe, inget nytt under solen eller i dessa rabiata mijötalibaners sinne.

Men sedan har vi frågan om varför inte politiker lever som de lär. Det verkar som vissa tror att de är någon form av samhällselit som inte behöver beakta varken sin egen ideologi eller enkla regler. Det känns igen från i princip alla kommunistiska länder. Partieliten står över vanliga medborgare.
Ett typexempel är just Yvonne Ruwida, som alltså tydligen gillar att åka taxi, vilket knappast kan anses vara miljövänligt, och ej heller redovisa sina kostnader å tjänstens vägnar. Detta samtidigt som hon tydligen var inblandad i budgetfrågor berörande hela Sverige. Det står en del om detta i denna AB-artikel. Det var ju ett tag sedan, men det är en rätt viktig principsak.