måndag 28 februari 2011

Vaddå integration?

Mipex har alltså granskat “lagar och regler som gäller för invandrare, men mäter inte de verkliga resultaten när det gäller integration.”, som det står i slutet på artikeln.

Men artikelns rubrik i SvD är ”Sverige bedöms bäst på integration”.

Vad man alltså kan läsa ut av detta är att Sverige har den mest generösa invandringspolitiken, ekonomiska stöd, och lagstiftning som stöder och hjälper invandrare.
Men det säger faktiskt inte ett dyft om integration. Om vi nu tittar på hur Sverige fungerar så handlar det inte ett dyft om integration, det är precis tvärtom. I acceptansens och multikulturens namn, menar man att alla ska acceptera alla oavsett bakgrund religion och vad det nu må vara. Detta betyder att de som kommer till detta land inte behöver ändra sig ett dyft eller integreras i det svenska samhället, de ska i stället uppmuntras att behålla sin ursprungskultur m.m.

Resultatet av detta kan vi tydligt se – eftersom man dessutom tillåter invandrare att bosätta sig med likar, d.v.s. från samma länder, med samma bakgrund och med samma religion, har man skapat autonoma ghetton med olika enklaver av folk med olika bakgrunder. Som gjort för strider och konflikter, och vi pratar alltså om segregation, isolation från det svenska samhället, och inte integration. Om någon andas något rasistiskt dyker dessutom blodhunden DO upp och ser till att det blir skadestånd på ca 50.000kr.

Men svenska bidrags och stödsystemet för invandrare är sannolikt det mest generösa i världen. Eller kanske man mer korrekt kan påstå att det är det mest penningslösande och idiotiska system som finns. Sannolikt finansierar det ren terror- och förtyckarverksamhet i Afrika, som t.ex. Al-Shabab. "Mycket pengar samlas in i Sverige till islamisterna", kunde man läsa i Metro 2007 på denna länk.Detta enligt den trevlige ”svensken” Fuad Shangole, kommendör inom denna organisation som amputerar och mördar utan knussel, som an kunde läsa om i Expressen på denna länk.


Som vanligt fungerar inte länkningen till SvD ovan. D.v.s. SvD har bannat denna blogg så den inte visas i listan av "Blogglänkningar" i SvD.

söndag 27 februari 2011

På onsdag är det dags...

Det vanliga när man bloggar är att man ondgör sig över något dagsaktuellt, vanligtvis då man läser i svenska massmedia och som man blir förbannad på.
Men för omväxlings skull tänkte jag denna dag blogga över något riktigt roligt. Jag berättade lite om detta för någon månad sedan men tänkte jag skulle berätta lite mer eftersom det är en riktig höjdare.

Varje år har man i Tyskland, och i synnerhet sydvästtyskland har man Fastnet (eller Fasnacht). Det är en vecka som narrarna och häxorna tar över städerna. Detta är en gammal tradition, jag vet inte riktigt hur gammal den är, men narrarna i Staufens historia är spårbart till 1449. Nu heter det ”Staufener Schelm”. Det finns andra kategorier av lustigkurrar åxå, som ”Mittwocher”, och ”Schurrewieb”, samt ”Staufener Schlossberg Hexen”. Hur gamla deras traditioner är vet jag inte men det kan inte ha varit en höjdare att vara häxa på 1600-talet. Men alla städer och byar har sina egna häx- och narrföreningar.

Fastnet i Staufen startar detta år den 3 mars, kl. 12 och då stormar narrar och häxor in i stadshuset och jagar ut borgmästaren. Sedan avnjuter man i stadshuset sin sedvanliga narrsoppa. Den följande veckan har narrarna och häxorna hela staden, och varje dag är det diverse narriska upptåg och förlustelser.
Staufener Schelm
Schelmen framför stadshuset
Narrarna stormar in i skolorna på onsdagen, låser in lärarna i ett rum och tar över undervisningen. På torsdagen springer det runt häxor och utklädda damer och klipper av slipsarna för alla de hittar med slips. Sedan på helgen är det häx- och narrtåg genom staden i flera timmar.
Staufener Scholssberg Hexen
På väg till skönhetstävling...

Narrarna och häxorna från alla byar i området kommer delta i tåget och det kastas godis och konfetti i massor och åt alla håll. Varje grupp har sin lilla procession och allt är som ett långt karnevalståg, som vanligtvis tar några timmar. Varje narr/häx-grupp brukar ha en dragbar vagn eller liknande för förfriskning (=vin). Skitkul helt enkelt, med massor med kul vagnar, konfettikanoner, vindrickande och annat. Jag såg i Badische Zietung att man detta år skulle köra genom Wettelbrunn, en lite ort på några hundra invånare, och man sådär 1300 personer kommer att delta i själva tåget. Narrar ropar ”NARRI!!!!!” och publiken svarar ”NARRO!!!”, det är en del av evenemanget.
Man kan lugnt räkna med att hitta konfetti hemma minst en månad efter man tittat på ett sådant karnevalståg – man får konfetti överallt.
Mittwocher, Schelm, Schnurrewiib
På lördagen eller söndagen är det flera timmar lång underhållning av narrar, häxor, och en massa andra i Belchenhalle, som givetvis döpts om till Schelmenhalle, veckan till ära. Inga evenemang startar på jämna klockslag, det är helt enkelt inte ”narriskt”, alltså börjar narr/häxtåget kl.14.11 och underhållningen i Schelmenhalle kl. 19.11 på lördagen och söndagen.
På måndagen och tisdagen är det en del upptåg och underhållning, t.ex. flamenco dansande och barndisco, samt Mittwocher, Schnurrewieber, och Staufener Schelmen underhåller på kvällarna.
Allt avslutas vid midnatt på onsdagen då borgmästaren enligt gammal sed jagar ut narrarna och häxorna från stadshuset, och de kommer då gråtande ut eftersom de inte får ha kontroll över staden längre. Borgmästaren proklamerar sedan från en scen bredvid rådhuset att det är slut med narr- och häxfasonerna för detta år.
Sedan eldar man upp en docka, uppenbart symboliserande en häxa, och borgmästaren bjuder på ett fyrverkeri. Just i Staufen är just detta en rysare. Man har nämligen fyllt den lilla fontänen framför stadshuset, som är kanske tre meter i diameter med fyrverkerier, och minsta fel skulle orsaka en katastrof. Detta i synnerhet som hela torget är packat med folk och de befinner sig bara på kanske 3-4m från fontänen. Brandkåren är där och hindrar folk från att gå för nära, och beredda på det värsta, men att förbjuda en så gammal och kulturell sak är helt uteslutet, och det brukar vara riktigt fina fyrverkerier. Så avslutas fastnet. Tidigare brukade man även tända eldar på bergen omkring under natten, men det orsakade en massa bränder, så detta förbjöds.

Avslutning av Fastnet framför stadshuset i Staufen
Tro nu inte att narr- och häxorganisationerna är oseriösa organisationer. Nejdå, de har en sedan urminnes tider mycket strukturerad sammansättning med olika funktioner och poster för att föra traditionerna vidare. Exakt vilka krav man har för inträde vet jag inte men man måste säkerligen svära eder, genomgå en testperiod, och sedan utföra vissa prov för att bli antagen. Jag råkade hitta föreskrifterna för klädsel gällande narrar, Mittwocher och Schurrewiib på nätet, det var 30 A4-sidor.

Att vara en häxa eller narr i området är en heder och något man är stolt över. De masker som man har snids enligt gammal tradition av lind, och det är enligt mycket gamla mallar och traditioner de tillverkas. Man kan nog säga att det är en tradition mycket likt det gamla skråväsendet, och sannolikt härstammande härur. Eller kanske är det sista skråväsendet som är öppet? Det var ju ett yrke att vara narr, och kanske även att vara häxa som kunde bota åkommor. Jag har inte funderat närmare på problematiken, men det finns uppenbara kopplingar till hantverkarnas skråväsen.

Hilma kul är i fall hela evenemanget. Gamla fina traditioner som hålls vid liv.

lördag 26 februari 2011

För 25 år sedan...

Vid tiden när Palme mördades fanns det två läger i Sverige, antingen hatade man Palme, eller åxå så älskade man honom. Nu var det ju inte igår, och eftersom han blev mördad, glömmer man ofta bort detta. Efter mordet var hela Sverige i ett chocktillstånd, och att någon skjutit en statsminister var helt otänkbart, men det hade skett. Sverige var det lilla landet uppe i norr som levde i en lycklig bubbla, befriat från våld, terrorism och självmordsbombare. Jag tror dock inte någon svensk dödade Palme, även om man hatade Palme var han fortfarande statsminister, och steget till att mörda någon och i synnerhet en statsminister tror jag ingen svensk skulle ta.

Så jag tänkte lansera en egen teori om varför Palme blev skjuten. Den är baserad på det enkla faktum att Palme alltid gjorde politiska utspel mot andra länder. Han tog ställning i olika konflikter och fördömde apartheid, USAs agerande i Vietnam o.s.v.
Personligen tyckte jag han var rent larvig och som svensk skämdes jag många gånger för hans agerade i internationella frågor. Man kan nog säga att jag tillhörde Palmehatarna, men det gjorde en stor del av svenska folket. Men jag tror inte det fanns i någons huvud i detta land att mörda en statsminister.
En av Palmes mest hatade regimer var den i Sydafrika. Man hade ju nämligen apartheid, och Palme gjorde otaliga utspel där han förkastade denna regin under, vill jag minnas, P.W. Botha. Om vi nu försöker sätta oss in i hur vita sydafrikaner uppfattade Palme blir bilden lite klarare; de som bodde i detta land tyckte att man byggt upp det med sin kunskap, teknologi, och teknik, från att de infödda afrikanerna hade hela området. Man ansåg sig alltså ha både traditionen och rättigheten att kontrollera detta land baserat på det faktum att man byggt upp det. Att mörkhyade behandlades annorlunda och inte hade samma rättigheter var naturligtvis självklart, det hade varit så i minst 100år. De vita i Sydafrika var alltså uppväxta med detta sedan generationer, och menade dels att de skapat landets välstånd, man ville givetvis behålla de privilegier man hade som vit, och ha kontroll över utvecklingen. I deras bok var mörkhyade mindre värda än vita, det var de uppfostrade med, och hade levt med i generationer.
Mot den bakgrunden ställer sig alltså en kommunist, Palme, enligt deras sätt at se saken, och förkastar deras sätt att styra sitt eget land.
Det hade väl inte varit något problem så länge Palme bara stod på barrikaderna, och gastade, men han gjorde mer än så. Han hjälpte SWAPO med pengar så att de kunde köpa vapen. Sannolikt inte via officiella kanaler som statskassan, men säkerligen genom LO och andra organisationer under hans kontroll. SWAPO i sin tur jobbade tillsammans med MPLA som stöddes direkt av Sovjet och Kuba.
Tänk Er nu in i hur de vita i Sydafrika såg Palme. Han måste ha varit en direkt fiende till dem, deras land, deras traditioner och kontroll över sitt eget territorium.
Mot den bakgrunden finner jag det inte det minsta konstigt om Sydafrikanska underrättelsetjänsten, skickade en grupp till Sverige, just för att mörda Palme.

Tittar vi sedan på hur mordet begicks var det inga klantskallar. Kraftig revolver med ammunition för att gå igenom skottsäkra västar och på nära håll, och sedan en flykt som var svår att följa, och precis där den bästa flyktvägen finns. Inga livvakter, inga åskådare, sent på kvällen. Uppför trapporna vid Tunnelgatan, och sedan slutar alla spår. Ett klart och tydligt proffsjobb av proffs, få vittnen och bara några deformerade kulor. Gärningsmannen spårlöst försvunnen och hela gruppen var antagligen utanför gränserna innan man hann reagera. Sannolikt över olika gränser med förfalskade identitetspapper för att lämna så få spår som möjligt.

Det är min teori…


Länkar DNDN, SvD

fredag 25 februari 2011

Buhu..stackars barn utan päron!

Man undrar inte längre vad media håller på med. Vi medborgare ska inte behöva bry våra hjärnor med miljardbelopp som försnillas på ren idioti och allvarliga saker som händer i vårt samhälle.
Nix, vi ska bekymra oss om sport, lite vinsmaker, matlagning och annat trams emedan andra saker och som inte är PK, givetvis inte når tabloiderna.

Så det står ganska klart vilka direktiv som gått ut till klassiska massmedia, och de har stor erfarenhet hur de ska styra medborgarna till saker som är helt irrelevanta i ett samhälle. Kultur och sport med lite allmänt trams och allt elände händer utanför rikets gränser. Vi i Sverige är trygga, bäst och allt är bara bra. Så ska verkligheten lille Nisse i Hökarängen få sig till livs gestaltas.

Först, låt mig presentera en nyhet som media inte nämner ett ljud, eller en rad om, men som jag anser vara mycket allvarlig. Ett gäng på ca 20st. med s.k. ensamkommande flyktingbarn, alltså muslimska ankarmän som smugglats till Sverige var på en badanläggning, och man gruppvåldtog en 11-årig flicka, vilket man kan läsa om på denna icke-PK länk. 

Men vad är då en nyhet i DN och PK-media? Jo, ett riktigt scoop om ett sketet päronträd (länk), som sågats ner av pensionärer lite klantigt, och de stackars barnen sitter väl och gråter i klungor för detta fruktansvärda brott, och kommer att få livslånga psykiska men. Detta publicerar man på förstasidan på DN:s nätversion, men inte barnvåldtäkten i badanläggningen.

Visst är det bra att media har tryckfrihet? Det betyder att medborgarna ska låta sig manipuleras av vad de tror är fria och opåverkade nyheter. Alla konstigheter och dumheter sker utanför landet, emedan inget händer i Sverige. Det är nämligen inte PK att relatera någon form av brott eller brottslighet till invandring eller invandrare. På sin höjd kan någon politiker tillstå att det finns lite ”integrationsproblem”, och sedan berättar media tårdrypande historier, så Nisse i Hökarängen gråter om stackars flyktingbarn som fått hela sin familj slaktade, och nu har lite integrationsproblem, men vill bli utbildade till raketforskare.
Men visst har vi yttrande och tryckfrihet, och media berättar givetvis allt. Eller hur? Propaganda utsätts vi inte för...det hörde hemma i DDR, eller hur?


onsdag 23 februari 2011

Vad ska Billström göra nu?

Nu är Sveriges flyktingförläggningar knökfulla med bl.a. lycksökare från MENA-länderna och zigenare från Balkan. Man hyr in konferensanläggningar, stugbyar och campinganläggningar för att klara läget. Sverige har tagit emot 30% av hela FN:s flyktingkvot för EU, och nu kan man i denna artikel läsa att det kan bli en flyktingvåg på kanske 750.000 från Libyen, över EU. Vad ska Billström och Eliasson göra nu? Alla har ju rätt till en individuell flyktingprövning, vilken tar flera månader, och sedan är det överklaganden till migrationsdomstolen.

Tja, Sverige tog ju emot 30-40% av hela FN:s kvotflyktingar senast, så det är väl så det blir väl sådär en 250.000 stackars flyktingar som ska tas omhand i detta land.

Som Eliasson, generaldirektör för Migrationsverket uttryckte det; ”…vi har en tradition av generös flyktingpolitik.” eller Billström, vars partipiska svängde över landet med hot om lagändringar för de kommuner som inte var ”solidariska”.

Så vad ska de göra nu? Kommunernas självbestämmande är en del av Sveriges grundlag, och man kan inte tvinga dem att ta emot fler flyktingar, och dessutom har de säkert ont i häcken efter Billströms senaste slag med partipiskan, och har lärt sig något av erfarenheten, trots den minst sagt rundliga monetära ersättningen från Migrationsverket. Drygt 1.2 miljoner per ensamkommande flyktingbarn, eller skäggiga muslimska ankarmän som de mera korrekt borde benämnas.

Nu har vi alltså Libyen. Men vad kommer att hända i Egypten? Där snackar vi om några miljoner kristna som antagligen kommer att hamna i onåd med 90% muslimer, och det går säkert rykten om det lilla landet i norr som flyter av mjölk och honung. Eller hur är det i med Bahrain och Jemen?

Man kommer sannolikt ändra lagstiftningen och tvinga ut ”flyktingar” i kommunerna, för att de inte är tillräckligt ”solidariska”, och det ger rikspolitikerna fritt spelrum. Det kommunala självstyret går därmed i graven, och det finns ingen anledning att ha kommunalpolitiker, allt kan beslutas av statliga tjänstemän som solidariskt styrs av politiker och migrationsverket.
Så nu ska du svenske medborgare vara solidarisk, betala världens högsta skatt och se till att alla som vill komma hit verkligen känner sig väl mottagna. Grattis! Hela Sverige blir ett stort Rosengård eftersom vi är ett ”multikulturellt land”. Känn dig berikad!

Som vanligt förutsätter jag att blogglänkningarna från SvD till denna blogg inte kommer att fungera. SvD har nämligen svarlistat denna blogg trots att man inte har publicistiskt ansvar. Så mycket för yttrande och tryckfrihet lille medborgare.


Add: Jaha, Billström försöker tona ner problemet som man kan läsa i denna artikel i DN. "Bibliska proportioner". Javisst, Sverige tog emot 32.000 flyktingar, varav 95% var ekonomiska lycksökare, hitsmugglade för ca 100.000kr/person. Vad har detta kostat?
Vi har tagit emot lycksökare i alldeles för stor omfattning, och nu om det kommer riktiga flyktingar, är systemet överbelastat, knökfullt och kostar enorma belopp. 

tisdag 22 februari 2011

Välkomna till 2011!

Hittade detta underbara uttalande av två vänsterpartister, Bengt Berg och Siv Holma, i dagens SvD på i denna artikel. Jag citerar slutklämmen som är helt underbart naiv och rent idiotisk:

”Så, det är av demokratiska och yttrandefrihetliga skäl uppenbart för de flesta av oss att nu gällande tv-avgiftsystem garanterar Public Service självständighet gentemot såväl politiska som kommersiella makthavare. Vi måste kunna lita på Public Service autonoma ställning oavsett vilken politisk färg som regeringen för tillfället har!”


Snälla Holma och Berg, vi skriver 2011, och inte 1965. Det finns kommersiella kanaler, satelliter, internetinformation i form av siter och bloggar, Public Service är dött. Det enda man hänger kvar på är en tunn stödtråd som baseras på att politikerna kan köra ut sin propaganda via PS, och dessutom lura i naiva medborgare att de får opolitisk, korrekt, och opåverkad samt ”fakta” information via PS. Den som känner till verkligheten vet att så inte är fallet. Public Service bedriver ren propaganda, precis som Era partikamrater i Nordkorea, Venezuela, Kina och på Kuba. De hävdar givetvis som PS här i Sverige att de tillhandahåller fakta och ren information. Det gör även Al-Jazeera, Iransk TV, och alla andra media i världen. Ingen vill ju betala för propaganda, eller hur? Och som de gjorde i forna DDR, självklart vill Ni varken att man publicerar namnen på de journalister och politiker som finns i SÄPOs register, och ej heller vill ni se att duperingen av medborgarna via PS försvinner. Och visst är då tv-avgiftssystemet perfekt? De som inte vill se propagandan via PS, tvingas ändå betala för den för att de har en ”kanalväljare” på en DVD eller ett TV-kort i en dator. De ska tvingas att betala vare sig de vill ha PS eller inte. Eller varför ska de inte tvingas att se den opolitiska, information PS tillhandahåller?
Som sagt året är 2011. Välkomna till verkligheten. 


Add: Som vanligt, och ett bevis på hur yttrande och tryckfriheten fungerar i detta land kan jag rapportera att blogglänkningen ovan till SvD inte fungerar. Men inte styrs media från direktiv från ovan...trots att de inte har publicistiskt ansvar för det jag skriver här. 

måndag 21 februari 2011

Lite om Nisse i Hökarängen


För Er som inte känner ”Nisse i Hökarängen”, kan jag berätta lite om hur denne fiktive person är.
Han var en typisk svensk jobbare som skapades av Public Service för att utgöra en personifiering av den typiske dumme svenske arbetaren. Han arbetade, trodde på allt som kom via Public Service och var påverkbar. En mycket enkel person som inte hade en aning om livet utanför sitt lilla typiska förortsområde i södra Stockholm. Framför allt var han dum och påverkbar. Journalisterna, högutbildade och med instruktionerna från ovan, (och kanske med kopplingar till DDR?), visste minsann hur man skulle manipulera Nisse. Vad som än hände, röstade han på Socialdemokraterna, arbetare som han var, och av gammal stolt arbetarfamilj. Orättvisor i samhället var direkt kopplade med att det fanns cigarrökande kapitalister högst upp som sög ut arbetarna och vi som land skulle ta vårt ansvar och vara det lilla världssamvetet som alltid visste vad som var rätt och fel (tack Olof Palme). Palestinier är det synd om och USA är dumma.

Nisses tilltro till politikerna och deras handlande för allas bästa är total, och Sverige är helt enkelt bäst i hela världen. Det är hela Nisses världsbild. Han betalar givetvis stolt TV-licens för att få opartisk information och objektiva fakta. Världen är ju full av konstiga konflikter och Nisse har lite svårt att ”ta till sig” allt. Därför är det tur att Public Service finns och förklara alla krångligheter på ett sätt så Nisse fattar alla krångliga saker som finns.
Detta är en liten kul gammal filmsnutt om just Nisse som är lite självironiskt av Public Service.

Nu ställer jag mig en enda enkel fråga; Vi skriver idag 2011, inte 1979. Det finns Internet, satellitkanaler, bloggar, folk har varit och bott utomlands, och alla medborgare är inte lika enkelspåriga som Nisse i Hökarängen. De som är så enkelspåriga som Nisse kan läsa nyheter på ”lätt svenska”.
Så varför envisas media, och då i synnerhet Public Service med att behandla alla som enkelspåriga Nisse, och pracka på oss samma propaganda med samma metoder?

Nisse i Hökarängen är dock en aning intressant, och jag ska antagligen använda honom i bloggen för att gestalta den förväntade reaktionen och åsikterna hos ”gemene man” som media eftersträvar.

Tack Reepalu!

Som Ni antagligen känner till är Illmar Reepalu som är kommunalråd i Malmö en av huvudmännen när det gäller att plocka in invandring i massor. Resultatet kan vi se i form av totalt segregerade områden med kravaller, gängkrig, skottlossningar, illegala vapen, antisemitism, och andra problem detta förorsakat förutom enorma kostnader.
I en radiointervju tillstår han dessutom att han tycker det är OK, att plocka in alla som kommer till Sverige för att ”få ett bättre liv”, och att dessa utgör ca 95% av alla som kommer hit. Detta är länken till inspelningen. 

Vi har även sett reportage i internationella TV-kanaler om problemen i Malmö.

Reepalu är alltså direkt vållande till de problem som Malmö har, men tro inte att han vill ta något ansvar för detta eller minska den sanslösa invandringen. I stället skyller han allt på moderaterna på riksplanet och i synnerhet Beatrice Ask, som går att höra i denna valfilm från (s). 

I dagens SvD har han kommit in i syretältet igen och ger sig på Danmark, vars restriktiva invandringspolitik ”försvårar förutsättningarna för fortsatt tillväxt i Öresundsregionen”, säger Reepalu, som vi kan läsa i denna artikel.

Men visst är det bra att det finns politiker som Reepalu som ger ordet ”politikerförakt” ett konkret ansikte? Hur kan någon tro på, och rösta på denne människa som först ställer till problem som kostar enorma belopp, är mycket svåra att lösa inom överskådlig tid, och sedan skyller ifrån sig på rikspolitiker och nu på ett grannland?
Så ett stort tack Reepalu! Du har givit politikerföraktet ett konkret ansikte.

söndag 20 februari 2011

Nisse i Hökarängen lite gladare


Det finns ett koncept som heter ”success stories”. Det är i princip klubben för inbördes beundran (KFIB), som berättar för varandra hur duktiga man är, och olika lyckade försäljningshistorier inom företagandet som genererat massor med pengar.
Meddelandet är; ”så här ska Ni andra göra för att bli framgångsrika”. I USA är det alltså träffar för företagens försäljningskårer med stående ovationer, prisutdelningar, och annat i all oändlighet.

Nu har svensk press annekterat detta i propagandan för att försvara invandringen, och denna artikel i SvD är ett typexempel på hur det ska gå till. Man berättar alltså solskenshistorier om hur bra det går att plocka in flyktingar. Historierna behöver på intet sätt vara representativa, men om man bombarderar läsarna med tillräckligt många, gärna med lite tårdrypning, får läsarna bilden av att alla som kommer hit är riktiga flyktingar. När de väl är här, gör de sitt bästa på alla sätt och vis och blir lyckliga i det svenska samhället.
Alltså, en variant av den berömda rasterpropagandan, där man selekterar och berättar bara tårdrypande ”success stories”, för att på så sätt ge bilden av att detta gäller för alla som kommer till detta land.
Så Nisse i Hökarängen blev lite gladare nu, efter ha gråtit floder över den stackars mamman som inte får återförenas med sin familj i Kenya, som det står om i DN på förstasidan (se tidigare blogginlägg).

Men käre medborgare; givetvis är nyhetsrapporteringen objektiv, och det du kan läsa i tidningar och får dig till livs, i synnerhet från Public Service, är inte propaganda. Eller hur?

Som vanligt förutsätter jag att blogglänkningen till SvD inte kommer att fungera. Det är svensk yttrande och tryckfrihet. Tack SvD!

Nisse i Hökarängen gråter


Bilderna på DN:s förstasida är en riktig propagandahöjdare. Till vänster har vi alltså en pappa med sju små barn någonstans i Afrika, och de ser skitiga ut och bakgrunden ger intrycket av att allt sandigt, lerigt och dött. Svält och elände bara lyser i betraktarens öga.

Till höger har vi en kvinna i slöja som sitter inomhus sannolikt i Sverige, i en stor mysig skinnsoffa, uppenbarligen med plats för fler.
Det är alltså inget som säger att personerna på bilderna har ett dyft med varandra att göra, men kopplat med bildtexten ska man få intrycket att i soffan är det en mor som saknar sin familj bestående av hennes sju barn och man, som är kvar i Afrika, och det omänskliga svenska rättssystemet i detta land gör att de inte kan förenas. Snyft…Nisse i Hökarängen gråter så tårarna sprutar över den omänsklighet som drabbat denna familj..

Sedan går hela artikeln ut på att passkraven vid anhöriginvandring är orimliga, och omänskliga.
Om vi nu förutsätter att kvinnan är mor till barnen och det är hennes man, kan man fråga sig varför hon flytt från hela sin familj? Vidare ska man veta att det kostar ca 100.000kr att bli smugglad till Sverige. Det är mellan 5 och 10 årslöner i Afrika. Och om kvinnan nu var desperat flykting, varför valde hon just Sverige, ett litet land i norra Europa?

Nu ska man alltså få bilden att det logiska är att hela hennes familj ska få komma hit. Men man frågar sig i stället om inte det vore smartare att skicka tillbaka henne om hon nu lyckats lokalisera sin familj efter sin ”flykt”? Och visst är det märkligt att det är någon form av fenomen att sedan länge försvunna familjer hittar varandra någon vecka efter att en av dem fått PUT i Sverige? Inga krav ställs på DNA-testning, och artikeln menar att det är orimligt att ställa krav på pass eller andra giltiga identitetshandlingar.

Min slutsats är att det är en riktigt bra propaganda- och PK-artikel. Man blir imponerad av DN:s journalistik.

lördag 19 februari 2011

En parallell

De totalitära staterna Libyen och Bahrain har alltså stängt ner Internet, det kan man läsa i dessa artiklar (1 och 2). Syftet är väl sannolikt för att dels hindra medborgarna att få information, och vidare att hindra kommunikationen mellan medborgarna. I och med detta är det enklare att ta kontroll och vidhålla makten.

När jag läste detta gjorde jag kopplingen med vad som hänt och händer i detta land. Tro inte att internet inte övervakas och att informationen där är fri. Skillnaden mellan att stänga ner internet, och bara strypa viss information är inte så stor. Det sistnämnda verkar pågå i detta land, och tre siter som är och varit kritiska mot det politiskt korrekta, FT (Fria Tider), FN (Fria Nyheter) och PI (Politiskt Inkorrekt), har drabbats av stora kommunikationsproblem av någon märklig anledning, men långa öppningstider som följd.

Själv kan jag konstatera att länkningar till tidningsartiklar inte fungerat, d.v.s. länkningen visas inte i tidningen. Samt jag fick före valet hundratals kommentarer till artiklar strukna. Detta trots att de varken bröt mot lagen eller de regler tidningen stipulerat. De var dock inte PK.
Du som läser detta kan ju fråga dig varför länkningen till SvD ovan inte fungerar, d.v.s. detta inlägg inte finns med under listan på blogglänkningar i SvD.

Så vad är skillnaden? Jo, i de totalitära regimernas land, och i den situation som råder i dessa länder har man bommat internet. I detta land vill man kontrollera informationsflödet, genom att blockera allt som inte är politiskt korrekt, emedan man på så sätt invaggar medborgarna i tron att informationen på internet alltid är riktig öppen och tillgänglig för alla. Det är åxå helt riktigt – bara den är politiskt korrekt.

För, som du vet lille medborgare, i Sverige har vi yttrande- och tryckfrihet, baserat på demokrati och frihet.

torsdag 17 februari 2011

Har vi sett historien förut?

Visst är det märkligt, det är helt tabu att nämna att detta handlar om organiserad verksamhet från zigenare i Östeuropa. Vi har DO som höjer svärdet så fort någon ens nyser att zigenare stjäl, blir förföljda av butikskontrollanter eller på annat sätt får tillmälen. Sådär 50.000kr brukar vara ett standardbelopp på för den som vägrat zigenare tillträde till sin butik eller kört ut dem. Visst är det förbaskat märkligt att det är en ren skröna att zigenare stjäl, och samtidigt har man hemligstämplat en utredning av BRÅ, som man kan läsa i denna artikel som är 15 år gammal. Jag citerar Jan Guillou "Det statliga forskningsorganet BRÅ tillsatte en utredning för att visa att zigenare verkligen inte stal för mycket. Utredningsresultatet gick emellertid dramatiskt åt motsatt håll, varför utredningen hemligstämplades.”

Givetvis finns det inget nyare material – vem skulle våga tillsätta en utredning eller ta fram statistik?

Men givetvis är det agg mot folkgrupp att påstå att zigenare stjäl, eller hur DO? Men bevisa då att så inte är fallet innan Ni agerar springpojkar åt zigenare som vill få extrainkomster via Er verksamhet.
I SvD är det givetvis helt förbjudet att ens nämna att det handlar om organiserad zigensk stöldverksamhet. Som vanligt, det får man läsa mellan raderna. Vi har sett historien tidigare. Så är det med nyhetsmedia; man får publicera precis vad man vill eftersom vi har tryckfrihet - men bara om det är PK.


tisdag 15 februari 2011

Mycket märkligt

Det är förbannat konstigt att det är just de siter som ifrågasätter vad politikerna och makthavarna håller på med, är just de som har olika tekniska problem. Vi kan alltså misstänka att det finns ett eller flera program som ställer till detta. Kommunikationsproblemen är sannolikt kopplade med både en ”elakhetsfaktor” som är unik för varje site/IP man vill störa kommunikationen för, och en slumpdel för att skapa ett fel/fördröjning som inte är detsamma hela tiden. På så sätt tror de som har siterna att det är ett intermittent fel och när de letar fel, famlar man i blindo. Den expertis man plockar in kommer givetvis med olika förslag och man testar olika åtgärder som givetvis är verkningslösa.

Jag blev informerad av Robin Shadowes att detta är ett fenomen som även andra siter, FT (Fria Tider) och FN (Fria Nyheter), drabbats av och som varit kritiska mot den politik som förts och förs. Jag har observerat samma sak beträffande PI (Politiskt Inkorrekt). Jag kan inte dra någon annan slutsats än att detta är avsiktlig och handling av några, som har intresse i att de saker som dessa siter publicerar, och vad som diskuteras på dessa siter inte vill ska spridas. Det behövs inte mycket fantasi för att misstänka vilka som ligger bakom att dessa siter har kommunikationsproblem.

Nu pratar vi alltså inte om lagbrott som de som håller i dessa siter begår. Enligt svensk grundlag råder yttrande- och tryckfrihet. Den som gör sig skyldig till lagbrott ska straffas enligt lagen. Någon annan väg finns inte, ingen har i detta samhälle rätt att hindra folk från att uttryck sina åsikter. Om sedan dessa åsikter inte passar politikerna är det uppenbart att den politik man fört och för är felaktig, och desto viktigare i en demokrati att andra medborgare informeras om att de folkvalda inte gör sitt jobb.

Det är alltså ett mycket allvarigt brott att organiserat och med avsikt begränsa medborgarnas rätt att utbyta åsikter om politiska spörsmål, och debattera vad de vill inom lagens ramar. Skulle detta vara en organiserad verksamhet, är det ett mycket allvarligt hot mot begreppen demokrati och frihet, eftersom man avsiktligen begränsar yttrandefriheten.

Tips och kommentarer emottages vänligen och gärna! Försegår någon sådan här verksamhet ligger det i allas intresse att kunna spåra de som ägnar sig åt denna brottsliga verksamhet som är ett direkt hot mot demokratin.

Och förresten – Tack Robin Shadowes för informationen!

måndag 14 februari 2011

Svenska ungdomar till Norge


Jag såg för någon dag sedan ett program på SVT Agenda om hur svenska ungdomar efter skolan emigrerade till Norge. De fick ta skitjobb där, som norska ungdomar inte ville ha, fick uselt betalt och levde under nästan slavliknande förhållanden. Det är ju illa nog, men det intressanta är att det var uppemot 40.000 per år som flyttade till Norge.

Nu kan vi jämföra detta mot den invandring vi har, på kanske 100.000 per år, varav ca en stor del är svenskar som kommer tillbaka efter utlandsarbete/vistelse. Men minst 50.000 som flyttar hit är invandring, och eftersom man nu har kapat ner anhöriginvandringen borde nettoinflyttningen av de som är i arbetsför ålder vara ungefär detsamma som antalet svenska ungdomar som flyttar till Norge.

Det verkar som man inte gjort ett dyft i Sverige för att stoppa denna utvandring. Detta finner jag mycket märkvärdigt med tanke på att dessa ungdomar är en mycket viktig resurs, och samhället och föräldrarna har spenderat mycket stora summor på dessa ungdomar om man lägger ihop allt uppfostran, mat, skola, barnbidrag och mycket mer. De är helt enkelt vår framtida försörjning, och den bästa arbetskraft som finns att tillgå.

Vad man håller på med är alltså att substituera svenska ungdomar som precis har gått ut skolan eller gymnasiet mot arbetskraft från MENA-länderna i synnerhet. Vi plockar alltså in lika många personer från MENA-länderna som flyttar till Norge i stället för att sätta in åtgärder som får de svenska ungdomarna att stanna i landet.
Förutom anpassningsproblemen, som inte någon kan ha missat i form av kravaller, ökad brottslighet, språkproblem m.m. har vi alltså enorma kostnader för invandringen. Lågt räknat kanske 50 miljarder per år. Lapptäcket över åtgärder som sätts in stiger hela tiden och även kostnaderna. Politikerna tillstår att det finns lite ”integrationsproblem”, och anställer fler poliser, förflyttar problemen till arbetsförmedlingen och snackar allmänt strunt.

Men det är väl ganska självklart att en s.k. flykting, eller rättare sagt ekonomisk lycksökare från MENA, har självklara anpassningsproblem till det svenska samhället. En stor del är lågutbildade och kommer från en helt annan kultur och religion. Om vi förutsätter att det dröjer 5-10 år innan en s.k. flykting kommer i förvärvsarbete, har alltså personen försörjts av svenska skattebetalare under denna tid. Om vi nu baserar inkomsten personen får och räknar på ca 30% i skatt pratar vi alltså om mellan 15-30år innan personen blir lönsam för Sverige. Detta är krasst räknat, men tyvärr sant. Om vi pratar om somaliska s.k. flyktingbarn blir matematiken ännu sämre, och man kan faktiskt betrakta det som en vinst om historien går ihop innan pensionsåldern.

Så varför bedriver man denna invandringspolitik i stället för att se till att de ungdomar som går ur skolan får arbete här i Sverige? Man kan tänka sig en hel rad åtgärder, men i stort sett inga finns. Man svamlar om multikultisamhälle och försöker legalisera vad man håller på med emedan våra svenska ungdomar flyr landet och flyktingströmmen bara ökar.

söndag 13 februari 2011

Nytt drag av tidningarna, lite funderingar, del 6

Men man hade fortfarande en kanal öppen till kommentering, det var blogglänkningar. Det är ju enkelt att starta en blogg, skriva det man vill och sedan länka till en artikel i en tidning
Detta accepterades ytterligare några månader, och problemställningen var givetvis den att tidningarna inte hade publicistiskt ansvar för det som publicerades på bloggarna. Man hade alltså hamnat emellan funktionen att ge skenet av att man skulle upprätthålla yttrande och tryckfrihet och de politiska direktiven. I den situation man befann sig slutade detta med att de politiska direktiven från toppen på propagandaorganisationen givetvis hade högre dignitet är yttrande och tryckfriheten. Alltså raderade man även blogglänkningar som inte var politiskt korrekta. För att hålla skenet uppe tillät man dock länkningar till politiska motståndare. Till exempel var på SvD länkningar till ”Röda Malmö” eller ”Kommunisternas blogg” helt godkända, emedan länkningar till siter som kritiserade invandringspolitiken bannade.
Någon månad före riksdagsvalet kulminerade detta, och TV4 hade vägrat att sända Sverigedemokraternas valfilm, trots att den uppenbarligen inte stred mot lagen. Vissa ropade på övervakning av det svenska valet av oberoende valobservatörer, men det avfördes snabbt med yttranden som ”Vi har en lång tradition av demokrati, fria val och därför är det rent larvigt att ropa på detta.”. Givetvis hade man precis innan valet dragit igenom en grundlagsändring med innebörden att Sverige är ett multikulturellt samhälle.
Vid tillfället hade man alltså blockerat SD:s valfilm, man hade styrt och kontrollerade media, man tillät inga kommentarer i vissa frågor, och man raderade blogglänkningar som inte passade.
Trots allt detta kommer alltså Sverigedemokraterna in i Sveriges Riksdag. Det slog ingen av de etablerade politikerna att man i själva verket för en felaktig politik som är emot det svenska folkets vilja. Nej, i stället befäster man sina bastioner och fortsätter som tidigare. Man lägger givetvis en proposition på grundlagsändringen om det multikuturella landet igen för att detta ska bli lagtext. På så sätt har man legaliserat i princip allt som understödjer den politik man avser föra. Men man har även identifierat de största hoten mot sin politik, och ett av dessa är siten ”politiskt inkorrekt” , PI.
Detta är ganska intressant, denna site publicerar det media inte vill publicera alltså saker som inte är politiskt korrekta. Därvidlag drar man sig inte för att publicera allt som är knutet till invandringsrelaterade problem, men är det brott och annat som begåtts av svenskar publicerar man det. Givetvis finns otaliga och direkta angrepp på Diskrimineringsombudsmannen (DO), man undrar varför vissa brott som är direkt relaterade till invandringen inte publiceras i media, krav från muslimer i Sverige, o.s.v.

Denna site är en av de mest fruktade av de politiska korrekta som finns. Efter att läst innehållet på denna site i ca ett år, kan jag bara konstatera att de har problem. Problemen är mycket svåridentifierade, men enbart datatekniska. Det är mycket långa laddningstider på sidan, det normala för alla siter ligger på någon sekund, emedan när man laddar PI kan det dröja 30 sekunder minst om inte webbrowsern tröttnat dessförinnan.  De som jobbar med PI jobbar febrilt på att lösa problemen, och man gör så gott man kan.

Men nu uppstår frågeställningen; i ljuset av att man censurerat kommentarer till tidningar sedan ca 1 år, man har raderat opassande blogglänkningar knappt ett år, och man måste uppenbarligen se den kommunikation som sker på ”gräsrotsnivå” och på siter startade för att ifrågasätta vad som händer – är det då orimligt att tro att man skapat programvaror och lagt andra spärrar på nätet för att försvåra medborgarnas rätt att kommunicera?
Mitt svar på denna fråga, och efter att studerat detta några år och hur den svenska propagandaapparaten fungerar håller jag det mycket sannolikt att så är fallet. Det enkla faktum att medborgarna kan kommunicera och utbyta erfarenheter och åsikter är ett direkt hot mot hela propagandapyramiden. Då i synnerhet vad beträffar de siter som ifrågasätter vad som pågår som en form av nyhetsmedia och dessutom tillåter kommentarer med mycket högre ”till tak” än vad etablerade nyhetsmedia gör.
Själv upptäckte jag att mina länkningar från denna blogg till SvD inte fungerade. Mycket märkligt, det har de alltid gjort tidigare, men det verkar som man har en lista på IP-adresser som inte tillåts som blogglänkningar, och på så sätt har an stängt porten för de blogglänkningar som inte är PK.

Tillbaka till min huvudtråden. Baserat på de enkla fakta att Sverige var spioncentral under andra världskriget, att FRA har en lång och mycket framgångsrik historia när det gäller signalövervakning och kodknäckning, det faktum att svenska politiker och journalister haft ett samarbete med forna DRR, och att vi pratar om omvälvande krafter i svensk politik; tror verkligen någon att det är en ren slump att kommentarer försvinner, att blogglänkningar försvinner, och att siter som inte är PK har kontroll över har kommunikationsproblem. Hade man dock totalt blockerat hade det varit uppenbart vad man håller på med, men i och med att man vill upprätthålla visionen av att Sverige är en demokrati med tryck och yttrandefrihet gör man försiktigt fram. Det gäller bara att kunna se mönstret. 


Javisst, jag målar faen på väggen. Men jag gör hellre det än att vara så naiv att jag inte tror att jag idag 2011 är utsatt för ren propaganda. Vi har varit utsatta för propaganda i minst 50år, titta gärna på tuben och några gamla "Anslagstavlan" om du inte tror mig. Men idag finns givetvis ingen propaganda...tror man det är man som sagt naiv. 

Nytt drag av tidningarna, lite funderingar, del 5

Men när det gäller media och då i synnerhet tidningarna, öppnade man upp för kommentarer. 
Man stipulerade vissa självklara regler, och hade givetvis rätten att radera de kommentarer som inte höll sig inom reglerna.  Detta fungerade ganska bra till för ca 1.5år sedan. 


Bakgrunden var den att SD började figurera i buskarna, d.v.s. mest på nätet eftersom det var ett direkt tabuämne för tidningarna. Först hade Mona Sahlin sprungit på pumpen i en debatt i TV mot Jimmie Åkesson, och något senare var det samma historia med Maud Olofsson. Mycket pinsamt, och man beslöt givetvis att inte ta några som helst debatter med SD, eller låta deras frågor komma fram. Fredrik Reinfeldt menade att han inte kunde vinna debatter mot SD. Detta eftersom; även om 5% håller med SD och 95% med honom skulle det vara en förlust. Noterbart är alltså att han tar debatter efter opinionssiffror och inte efter politisk övertygelse. Han ställde dock upp i debatter både mot (v) och (mp), där förutsättningarna var likartade. Men den generella inställningen var att man inte skulle ge SD någon form av publicitet om den inte var uppenbart negativ, och tysta alla frågor som SD drev.

Man underskattade därvidlag Internets kraft och påverkansmöjligheter å det grövsta. Man var sannolikt övertygad om att man genom att använda den klassiska propagandaapparaten kunde fortsätta på samma sätt som under tidigare valrörelser utan problem. Man hade alltså selekterat ut de frågor som svenska folket skulle bekymra sig om och debattera inför valet. Vi har alltså tre typer av frågor. För det första; frågor som de etablerade politiska partierna skulle debattera, vanligtvis med varandra, exempelvis miljö, skola, arbetsmarknad, ekonomi och några till. För det andra; frågor som inte skulle debatteras eftersom de var på SD:s bord, exempelvis invandring, integration, problem i miljonprojektsområden och brottslighet knyten till invandrare. Sedan hade vi frågor som ingen ville debattera och ett sådant exempel är försvaret. Gällande detta nämndes inte ett pip under hela valrörelsen. Detta fann undertecknad en aning märkligt eftersom Sveriges försvar decimerats till ett rent skämt, och man hade dessutom tagit beslutet att gå ifrån en värnpliktsarmé till soldater med fast anställning.

Den nu kom Vellingeincidenten. För att göra en lång historia kort var det så att staten ansvarar och bestämmer för vilka som är flyktingar och ska tas emot i detta land. Samtidigt finns det en kommunallag som innebär att kommunerna bestämmer över sina egna områden. Det visade sig alltså att regeringen fattat beslut som ledde till en helt sanslös ström av lycksökare från i synnerhet Somalia, Afghanistan och Irak. De var, och är alltså inga flyktingar, utan några som någon betalat runt 100.000kr för att få smugglade till Sverige. Man vädjade då till kommunerna runt om i landet att ta hand om dessa men uppslutningen var sval trots det helt sanslösa ekonomiska incitamentet man genom Migrationsverket skulle betala till kommunerna. Vi pratar om 1.2 miljoner per person och år, för den som vill jämföra med sin egen lön.
Trots detta vägrade Vellinge ta emot dessa personer, och Malmö kommun gick då bakom ryggen på Vellinge och hyrde ett större hus i Vellinge. När det senare uppdagades att det var Malmö kommun som ämnade placera sina lycksökare i Vellinge, tvärvägrade kommunen. Egentligen inte märkligt alls eftersom kommunen genomskådat vad som egentligen var på väg att ske. Men problemet kvarstod, och man var tvingad att statuera exempel. Alltså kontaktade migrationsminister Billström, Reinfeldt, som givetvis inte ville bli inblandad i frågan, utan delegerade hela problemet till sin partisekreterare Schlingmann. Nu kontaktade Schlingmann och Billström Vellinge kommuns styrande, och hotade dem med att ändra lagen om Vellinge inte ställde upp och accepterade att ta emot de ekonomiska lycksökarna. På politiskt korrekt svenska var det ”ensamkommande flyktingbarn” vilket är en rent felaktig benämning. Man hotade alltså med att ändra lagstiftningen och kombinerade detta med att låta partipiskan från riksplanet vina. Man bör observera att det är ett grovt övergrepp på kommunallagen, alltså Sveriges grundlag att göra på detta sätt, men Billström i synnerhet var desperat.
Politikerna i Vellinge hade alltså valet att ta emot några stycken, eller med lagen och partipiskan i hand ta emot mångdubbelt fler. Vidare kan man ju ifrågasätta det konstitutionellt korrekta i att hota med lagändringar när Vellinge följde lagen som den var och är skriven.
Med den bakgrunden var det drygt ett halvår kvar till valet, och desperationen steg. Sverigedemokraternas opinionssiffror steg hela tiden, och det var regelrätta kravaller i de gamla miljonprojektsområdena. Alltså samverkade ett antal faktorer som utgjorde ett direkt hot i valet, och dessa samverkade för att sannolikt ge SD en chans att komma in i Riksdagen.


Det var alltså dags att mobilisera propagandaapparaten. Men i detta fall var det inte att påverka medborgarna för något, utan det gällde att med all medel tysta Sverigedemokraterna och de frågor de drev. Den enda tillåtna informationen om SD som skulle få komma ut, var uppenbart negativ sådan, t.ex. kopplingar mellan SD och rasism eller skandaler inom partiet. Detta beslutades kort efter Vellinge och sedan, i början på 2010 gick dekreten ut till media om vad som skulle gälla. Alla tidningar gjorde i princip samma saker och samtidigt, varför det är ganska självklart att deras handlande kontrollerats och styrts. Artiklar om kravaller i berikarområden hölls till ett absolut minimum, och kopplingar mellan kriminalitet och invandrare blev direkt tabu. Skulle det skrivas något om invandringen var det ”success stories” och leende återförenade familjer och dylikt. Pressen satte i mitten av januari igång att radera kommentarer till artiklar. Dessa kommentarer behövde då inte strida mot någon av de stipulerade reglerna eller lagen på något sätt, de raderades ändå. Men genom att ha kommenteringen öppen, gav man bilden av att alla kunde kommentera som de ville. Ett typiskt exempel på skendemokrati. Åtskilliga tusentals kommentarer raderades, och det var givetvis ingen mening att fråga tidningarna vad de höll på med – sådana frågor besvarades givetvis inte. Var ämnet i artikeln direkt länkat till någon eller några frågor som var kunde gynna SD, tillät man inte alls någon kommenteringsfunktion. Artikeln skulle stå oemotsagd.
Nu är det ju ganska tidsödande att granska kommentarer, när det regnar in hundratals och i alla tidningar. Alltså centraliserade man verksamheten till en plats och ett företag, som hade som uppdrag att radera kommentarer som inte var politiskt korrekta.
Tidningarna ansåg sig givetvis ha denna rättighet, och kunde givetvis åberopa att de har det publicistiska ansvaret för allt som visas på deras sidor på Internet. I demokratins namn tycker man då att kommentarer som varken strider mot lagen, upprätthåller ”god ton”, och inte strider mot någon av de av tidningarna stipulerade kommenteringsreglerna borde få stå kvar. Men så var inte fallet, minsta antydan om flyktingpolitik eller invandring raderades omedelbart.

lördag 12 februari 2011

Nytt drag av tidningarna, lite funderingar, del 4


Men för dagens vidkommande visade sig ett mycket stort hot på spelplanen – internet.
I början satt folk med modem och internet användes mest för att skicka elektroniska brev. Det föll sig givetvis helt naturligt att FRA skulle övervaka denna trafik. FRA har en mycket lång och framgångsrik historia när det gäller signalspaning, trafikövervakning och kodknäckning. Problemet var bara detta att trafikmängden var så stor att man var tvingad att ordna program som sorterade ut lämplig information för manuell bearbetning, och man kunde framför allt inrikta sig på krypterad trafik och trafik man misstänkte innehöll kriminell eller militär information av intresse.
Men den tekniska utvecklingen gick nu mycket fort, dels skaffade sig fler datorer och anslöt dessa till internet, nätets kapaciteten ökade enormt, och ny programvara kom som möjliggjorde att information kunde publiceras framför allt av tidningar. Att FRA skapade en egen avdelning för att med datorer och programvara kunna övervaka nättrafiken måste ha varit en ren självklarhet. Det gällde ju att kunna identifiera och lokalisera information av intresse.
Men gällande tidningar var det så att dessa helt enkelt skapade en egen sida med i princip samma information som fanns i pappersvarianten, men givetvis med större funktionalitet eftersom man kunde skapa länkningar från rubriker, till fördjupningar, källor, samt tillåta läsarkommentarer. Den hierarkiska strukturen i informationsflödet var alltså densamma som den varit tidigare. Men nu hände något som rubbade hela informationsmaktstrukturen – det blev möjligt att skapa bloggar. Medborgarna kunde alltså både publicera information och åsikter samt kommentera varandra. Informationsflödet kors och tvärs på gräsrotsnivå ökade lavinartat och det fanns inget sätt att stoppa det. Bloggvärlden skapade sig egna regler, och informationsmängden var är helt enkelt enorm. Vidare skapades bloggar som utanför de givna propagandanormerna, som t.ex. åsikter mellan olika etablerade partier, ifrågasatte och kritiserade media och politiker. Begreppet PK är nu i var ans mun och alla som läser på nätet vet att det finns ett antal ämnen som är tabu i massmedia. Man har även börjat ifrågasätta myndigheter och resultat som tidigare hade kunnat presenterats som rena sanningar och användes i politikernas syften. Informationsmängden idag tillgänglig för vanliga medborgare är enorm, och utvecklingen är en ren kniv i ryggen på den etablerade propagandaapparaten. Allt som media och myndigheter gör kan bli ifrågasatt, debatterat och kritiserat. Vi tycker det är en självklarhet, men man ska då ha i minnet att den ”yttrande och tryckfrihet” som varit och är inskriven i grundlagen har varit rent fiktiv. Kommunikationen mellan gräsrötterna är i stort sett obegränsad, och hela den hierarkiska propagandapyramiden skälver i sina grundvalar.

Så låt oss nu titta på utvecklingen beträffande internet och media de senaste två åren. Har man i åtanke att hela media, och i synnerhet tidningarna är styrda via dekret blir hela historien mycket logisk.
De politiska partierna hade insett faran med all ”subversiv” information och ifrågasättande av den förda politiken. Man hade alltså mobiliserat sina medarbetare att skapa bloggar och vara aktiva på nätet för att på så sätt skapa en form av moteld. Den politiskt korrekta propagandan tjatades i varje blogg och på nätet av politiker och partimedarbetare i massor. Problemen var bara två; för det första kunde medborgarna lika gärna läsa de olika partiernas partiprogram på nätet som att få samma information i hundratals bloggar som gav samma budskap med lite olika variationer. Alltså fanns det ingen anledning att råläsa vad varje politiker skrev utan det var bättre att följa någon riskdagspolitiker eller läsa partiprogrammen. Medborgarna lärde sig snabbt hur man sållar information och hittar just den man är ute efter eller diskussioner runt det eller de ämnen man är intresserad av. För det andra är det ju så i bloggar att läsarna kan kommentera och ställa frågor. Den bloggansvarige politikern behöver givetvis inte svara, men när en fråga ställs av ett antal kommentatorer och det blir uppenbart att politikern inte vill eller kan svara är detta minst lika skadligt som inlägget i sig självt.
Jag provade själv att pressa en politiker för drygt ett år sedan på vissa frågor och fick givetvis inga svar. Jag var dock inte ensam och det hela utmynnade i att politikern fann mig och en del andra som oönskade och vi blev bannade. Hans blogg hade alltså baktänt, och för de som läste hans blogg måste ha insett denne politikers blotta. Han fortsatte givetvis att blogga och gör så en idag, och flosklerna och den politiska korrektheten står som spön i backen och den som orkar läsa allt han skriver borde få tapperhetsmedalj.
Nu är det bara så att politikerna skapat en egen klubb för inbördes beundran (KFIB), de läser varandras bloggar och klappar varandra på ryggen, emedan det är betydligt mer tveksamt hur stor genomslagskraften av deras bloggande är hos gemene man. Personligen har jag lärt mig att snabbt sålla bort sådana bloggar. Man vet att de är politiskt korrekta, fulla av honnörsord, visioner och floskler och inget nytt eller någon konkret information finns att hämta.

Nytt drag av tidningarna, lite funderingar, del 3


En annan effektiv propagandametod är den s.k. rastermetoden. Principen är den att man bara tillhandahåller information som gagnar ens syften. Man låter alltså de som får informationen se genom ett ”raster” där det man inte vill tillhandahålla inte syns genom rastret. Ett typiskt exempel på hur Public Service och svenska media använder sig av denna metod är i den klassiska konflikten mellan Israel och palestinierna. Ända sedan Olof Palmes tid har man varit kompisar med palestinierna, och försökt påverka medborgarna att ta ställning för dessa och följaktligen emot israelerna. Som det skett ett antal gånger brukar dessa börja med att palestinierna skjuter in raketer i Israel mot civila mål. Detta håller man tyst om och rapporterar inte. Sedan eskalerar raketbeskjutningarna och man gör eventuellt lite räder in på Israels mark men blir bortjagade av Israels militär. Inte ett ljud om detta heller. Men när sedan konflikten eskalerat till den nivå att Israel tröttnat på raketbeskjutningar och räder, går man in med kraft för att sopa bort de palestinier som i första läget både angripit, eskalerat och hållit konflikten vid liv. Då är det dags för svenska media att vakna och man rapporterar givetvis med stora rubriker om att Israeliska armén och flyget har angripit palestinierna.
Kommer sedan palestinska civilbefolkningen till skada är det läge att visa bilder på skadade, hemlösa, lemlästade, och allt man kan komma över som skuldbelägger Israel. I den senaste konflikten tog man till att israelerna tagit organ från stupade palestinier, viket visade sig helt påhittat. Tittaren, lyssnaren eller läsaren får genom rastermetoden alltså bilden att Israel utan anledning startat hela konflikten och deras krigsmakt utan anledning och avsiktligt dödat civila och är allmänt barbariska.

Men man kan även med framgång koppla rastermetoden med värdeord som automatiskt talar om vilken sida som har rätt. Hur många gånger har vi hört ”av Israel ockuperade områden”, ”illegala bosättningar”, ”Israels bosättningspolitik”, och liknande där man genom själva ordvalet talar om vem som har rätt i konflikten. Att Hamas och Hizbollah är av FN stämplade som terroristorganisationer, nämner man givetvis inte. Det är ju palestinska folket som kämpar mot ockupationsmakten Israel, som anfaller och mördar utan anledning och ockuperar palestiniernas mark, det är bilden man vill ge. Att säga ”terroristorganisationen Hamas”, är strängeligen förbjudet. Det faktum att de är en sådan, ska tonas ner och inte nämnas. Att svenska skattebetalare betalat miljardbelopp till palestinierna, emedan de har köpt vapen och raketer för att iscensätta nya angrepp på Israel har man heller inte nämnt ett ljud om eller ifrågasatt. Jag vill minnas att svenska skattebetalare, genom SIDA årligen betalar ca 400miljoner till palestinierna i form av ”bistånd”. Inte ett ljud om detta heller….Detta har som sagt pågått sedan Olof Palmes tid men det är ju inte propaganda, eller hur? Och Public Service tillhandahåller enbart fakta och objektiv information, eller hur?

Nu vet vi alltså hur propagandaapparaten fungerar enligt denna hypotes. Enkelt solklart och sannolikt till stor del baserat på propagandametoder från forna östblocket som mall.
Antagligen i kombination med de propagandametoder som man utvecklade i USA under och efter andra världskriget. Allt har alltså varit frid och fröjd för denna apparat i sådär 50år, och allt har fungerat klanderfritt och utan att medborgarna behövt bekymra sig i den lilla avkroken av världen som heter Sverige.
Men först kom satellitkanalerna, i slutet på 80-talet, alltså möjligheten att få annan information än den som serverades från svenska medier var givetvis inte bra. Men nu var det så att mest olika former av underhållning erbjöds, och relativt lite nyheter och dessutom på olika språk och via olika kanaler, varför man inte såg någon större hotbild i detta.  För de företag som ville kommersiellt sälja satellitmottagning till kunder i Sverige var ett självklart krav att de var tvingade att sända SVT/SR:s programutbud. Alltså var det inte bra att medborgarna kunde få information från andra källor än PS, men man såg till att SVT låg som ett fundament i utbudet även via satellit, och resten av kanalerna som en form av komplettering för olika smakriktningar. Alltså klarade sig PS ganska väl genom denna transformation och den tekniska utvecklingen var i princip omöjlig att stoppa. Med detta menas att det kanske hade gått rent lagmässigt, men det hade blivit helt uppenbart för medborgarna att man, på samma sätt som i östblocket, avsiktligt hindrade information att komma till medborgarna.
Ingen större skada skedd, och propagandaapparaten kunde fortsätta ostört emedan de mera nöjesinriktade delarna av PS helt plötsligt fick konkurrens och måste anpassa sig efter denna. Givetvis fortsätter man, envist som en papegoja, att hävda att man tillhandahåller fakta, opolitisk objektiv information. Konstigt vore väl annat. Man kan notera att det gör alla andra nyhetskanaler i hela världen åxå. Irans TV, Nordkoreansk TV, Kubas TV o.s.v. Ingen vill bli medveten om att man matas med propaganda.

fredag 11 februari 2011

Nytt drag av tidningarna, lite funderingar, del 2


Om vi nu applicerar det gamla feodalsamhället på en mediapyramid, har vi alltså personer som är experter på propaganda, politiker, och försvaret på den högsta nivån, motsvarande kungens plats på toppen.

Därunder har vi redaktionschefer, ansvarig utgivare som ansvarar för att inte publicerar något mot givna instruktioner. Nu är det två fenomen när det gäller framför allt tidningar som är ett finger i ögat på redaktionschefer och ansvariga utgivare och borgar för instruktionsefterlevnad. Det första är ”presstödet”, alltså pengar man delar ut till tidningar. Egentligen utan någon funktion, utom som gratifikation för att man håller sig inom ramarna och instruktionerna från ovan. Detta märkliga stöd, har alltså ingen som helst marknadsekonomiskt berättigande, utan är mera ett ”tack” för att Ni följer instruktionerna. Det andra är att vi pratar om konkurrerande tidningar och media. Alla konkurrerar på samma marknad, vilket betyder att de inte har något intresse av att samarbeta med varandra, tvärtom. Ovanpå detta har vi att tidningar är i viss mån politiskt knutna, och det gäller givetvis samma direktiv från partihögkvarteren som ovan generellt. Dock medger givetvis tidningarnas partifärger en viss frihetsgrad för journalisterna inom vissa gränser, i synnerhet när det gäller att kritisera politiska motståndare.

Journalisterna ges sedan uppdrag och kontrolleras av ansvarig utgivare/redaktionschef. På så satt kan man alltså garantera att inget okontrollerat eller material som går emot direktiven publiceras eller visas. Samtidigt är det givetvis så att anställda journalister har en lojalitet mot sin arbetsgivare, och man biter inte den hand som föder. Frilansjournalister får givetvis inget publicerat som går emot de övergripande direktiven.

Eftersom nu den lille medborgaren får all information kontrollerad och noga selekterad, kan man vara övertygad om att alla media kommer ge likartade bilder med vissa mindre variationer, och man tillämpar givetvis olika propagandatekniker. Man ska även ha klart för sig att propaganda inte är något kortvarigt utan kan bedrivas i tiotals år för att nå önskad påverkan. Det gäller dock för media att inte överdriva så att läsarna avslöjar att de utsetts för propaganda. Konsten är nämligen att medborgarna ska tro att de får korrekt information, kanske med viss partitolkning, men inte propaganda. Ingen vill ha eller betala för propaganda, utan givetvis skapa sig en egen bild baserad på den information som publiceras.

Det är allstå inte alls märkligt att Public Service (PS), anger sig vara det enda media som tillhandahåller opartisk, opolitisk information och fakta, så att medborgarna kan skapa sig egna åsikter.  Det ligger sakens natur, eftersom PS finansieras av licenspengar som man tvingar medborgarna att betala. Det är därför lite tragikomiskt när man tittar på den ”tackfilm” som PS lade ut på nätet, och som har meddelandet att ”Tack så mycket till dig som betalar licensavgift, för att medborgarna verkligen ska kunna skapa sina egna åsikter baserad på den opartiska information som PS tillhandahåller.”.
Just när det gäller Public Service kan man även fråga sig varför politikerna kramar detta företag som en snuttefilt under alla regeringar och omständigheter.
Den sittande borgerliga regeringen har deklarerat att man vill sälja ut alla verksamheter som inte hör hemma i statlig verksamhet, och så har man gjort, d.v.s. privatiserat. Men det råder en rörande enighet om at PS inte ska privatiseras. Varför? Svaret är faktiskt enkelt; man har PS för att bedriva propaganda och påverkan av medborgarna i statens och myndigheternas intressen.

Allt detta är givetvis en ren hypotes. Men låt oss ta några exempel på hur det har fungerat:
Sedan århundraden har en person som kommer från ett annat land varit en ”utlänning.”. Något annat ord för en person från ett annat land fanns inte i svenska språket. Sedan kom arbetskraftsinvandringen på 60-talet, och man kallade givetvis alla som kommit hit för utlänningar. Det var egentligen inget negativt ord i sig, men i och med att medborgarna i många fall ansåg att dessa utgjorde ett hot och var främmande, ofta med sydeuropeiskt utseende, fick ordet en negativ användning som tillmäle. Alltså, när flyktinginvandringen satt fart i början på 70-talet, beslöt man att detta ord skulle tas bort, och ersättas med det rent påhittade ordet ”invandrare”. Man började då använda ”invandrare”, i PS och i media, och efter ett antal år hade man alltså lyckats ersätta ”utlänning” med ”invandrare” i svenska språket. En långsiktig, avsiktlig strategi med avsikten att påverka medborgarna till en annan syn och få acceptans för de som kom, och kommer till detta land.
Orden ”svart” och ”neger” är en liknande historia. Först kom det påhittade ordet ”färgad”, vilket egentligen betyder att någon gått igenom en färgningsprocess för att bli färgad, på samma sätt som ett tyg som först är vitt, men som sedan blir ”färgat” genom att genomgå en färgningsprocess. Barn- och skolböcker som innehöll någon form av anknytning till ”mörkaste Afrika”, med ”Lille svarte Mumbo”, ”Lilla Sambo”, eller liknande samlades in och destruerades.
Så ett tag hette det ”färgade”, men detta ord var så krystat att det aldrig accepterades i folkmun, varför det ersattes av ingenting. Idag menar man att det är en oväsentligt vad personen har för hudfärg, och att idag skriva ”neger” eller ”svart”, ses som ren rasism, att nämna ”färgad” anses även som tveksamt och media undviker detta.
Det finns massor med liknande fall där man alltså avsiktligt hittar på ord om människor, befolkningsgrupper, områden, eller andra saker för att ge dem en bättre klang. Givetvis är det då så att media spelar en mycket viktig roll för att lära medborgarna de nya orden samt upprepa dem till dess de accepteras och börjar användas. Vi pratar alltså om propagandaprocesser som sträcker sig över årtionden.