måndag 21 februari 2011

Lite om Nisse i Hökarängen


För Er som inte känner ”Nisse i Hökarängen”, kan jag berätta lite om hur denne fiktive person är.
Han var en typisk svensk jobbare som skapades av Public Service för att utgöra en personifiering av den typiske dumme svenske arbetaren. Han arbetade, trodde på allt som kom via Public Service och var påverkbar. En mycket enkel person som inte hade en aning om livet utanför sitt lilla typiska förortsområde i södra Stockholm. Framför allt var han dum och påverkbar. Journalisterna, högutbildade och med instruktionerna från ovan, (och kanske med kopplingar till DDR?), visste minsann hur man skulle manipulera Nisse. Vad som än hände, röstade han på Socialdemokraterna, arbetare som han var, och av gammal stolt arbetarfamilj. Orättvisor i samhället var direkt kopplade med att det fanns cigarrökande kapitalister högst upp som sög ut arbetarna och vi som land skulle ta vårt ansvar och vara det lilla världssamvetet som alltid visste vad som var rätt och fel (tack Olof Palme). Palestinier är det synd om och USA är dumma.

Nisses tilltro till politikerna och deras handlande för allas bästa är total, och Sverige är helt enkelt bäst i hela världen. Det är hela Nisses världsbild. Han betalar givetvis stolt TV-licens för att få opartisk information och objektiva fakta. Världen är ju full av konstiga konflikter och Nisse har lite svårt att ”ta till sig” allt. Därför är det tur att Public Service finns och förklara alla krångligheter på ett sätt så Nisse fattar alla krångliga saker som finns.
Detta är en liten kul gammal filmsnutt om just Nisse som är lite självironiskt av Public Service.

Nu ställer jag mig en enda enkel fråga; Vi skriver idag 2011, inte 1979. Det finns Internet, satellitkanaler, bloggar, folk har varit och bott utomlands, och alla medborgare är inte lika enkelspåriga som Nisse i Hökarängen. De som är så enkelspåriga som Nisse kan läsa nyheter på ”lätt svenska”.
Så varför envisas media, och då i synnerhet Public Service med att behandla alla som enkelspåriga Nisse, och pracka på oss samma propaganda med samma metoder?

Nisse i Hökarängen är dock en aning intressant, och jag ska antagligen använda honom i bloggen för att gestalta den förväntade reaktionen och åsikterna hos ”gemene man” som media eftersträvar.

1 kommentar:

Robin Shadowes sa...

Dokusåporna/reality showerna med medföljande lek-program, talk shows fullkomligt explderade under andra halvan av 90-talet, inte bara i dom kommersiella kanalerna där dom rent av var bärande bland dom egen-producerande programmen tillsammans med dom amerikanska filmerna och serierna men även den "fria televisionen" hoppade på detta moderna påfund. Det är ju en händelse som ser ut som en tanke att detta skedde samtidigt som internet började bli vanligt i Sverige. För att hålla kvar Svenne Banan (som Nisse heter numera) startades en aldrig sinande ström av olika "underhållningsprogram", det ena dummare än det andra. Under dessa år fick pseudo-kändisar som aldrig tidigare förr, alla med ett prefix som skulle göra dessa "kändisar" lättare att identifiera varifrån dom uppstod, Robinson-Jesus, Farmen-Qristina och Naken-Janne bara för att nämna några få.
Den ene dummare än den andre och inte blev dom kända för att skriva odödlig musik, litterära storverk eller regissera mästerverk på stora duken. Nej, deras "begåvning" sträckte sig till att supa & svära, pissa & knulla framför kameran. Av alla dessa doku-kändisar tog nog Naken-Janne priset i outsinlig dumhet. Efter att kamerorna släckts så hade han tydligen en period där han turnerade land och rike runt och uppträdde med sin ökända "helikopter".
Vi har numera även oändliga uttagningar i schlager till skillnad från bara en förr i tiden. Får en känsla av att dessa tillkommit bara för att söva ned Svenne så att han inte engagerar sig i politik och samhällsfrågor eller andliga frågor i allmänhet.