onsdag 23 maj 2018

Arkitektur


Man har alltså rivit Astoria i Stockholm, en vacker och fin gammal byggnad man rev i stort sett hela Norrmalm till förmån för parkeringshus och gallerior. De Sagerska husen revs vid Hamngatan, men man sparade Sagerska palatset, som numera döps om till Sagerska huset och är statsministerbostad.
Listan kan göras hur lång som helst på hur man under 60-70-talen rev och förstörde gamla fina stadsmiljöer och kulturbyggnader – det var ”slit och släng” som gällde, allt nytt var bra och framåtsträvande. Det var bilismen som var framtiden. Det fanns förslag om att riva hela Gamla Stan och göra en stor trafikplats, men detta blev inte av, som tur var.
Man fuskbyggde förortsghetton, i vilka man placerade den utländska arbetskraften vi då behövde när industrin blomstrade – miljonprojektet. Givetvis var socialdemokraterna inspirerade av DDR och likheterna mellan forna öststatsbyggnationer och miljonprojektsområdena är direkt uppenbar.

I mindre städer revs fina gamla hus för att ge plats åt Konsum, Domus, Tempo och Epa, skoningslöst Givetvis behövdes även parkeringshus så man kunde parkera bilen för att göra stora varuinköp. Stormarknader blev på modet med stora parkeringsytor utanför, det var kanske influerat från USA.
Sedan inträffade en form av baksmälla, och parkeringshus revs, men det var några byggnader kvar på eftertraktad mark. Kommunpolitikernas taktik blev då att låta dem förfalla några år och sedan döma ut dem och mena att en renovering skulle bli oerhört kostsam. Vidare fanns och finns byggföretag som med skenande bostadspriser givetvis ville åt marken. Ovanpå detta gällde, (och gäller) det givetvis att bygga så högt som möjligt i ett så attraktivt läge som möjligt för att optimera vinsten.
Eventuella kopplingar mellan politiker och byggföretag kan man bara gissa. Politikerna menar givetvis att man behöver bostäder. Men det märkliga är att dessa alltid måste byggas på det mest attraktiva platserna, och så höga som man tillåts. Sedan säljer man bostadsrätter till hutlösa priser och får stora vinster
Jag är en anhängare av byggnader med tinnar och torn, det är vackra byggnader. Hantverksskicklighet och vackra dekorationer och hög till takhöjd. En kombination av hur gammal en byggnad är och hur vacker den är. Dagens arkitektur är sanslöst ful och baserad på billiga fyrkantiga byggen med lite olika färger på fasaderna variationer som sannolikt är baserade på arkitekternas lek med Lego, eller att Wingårdh anses ledande arkitekt. Allt känns som nyare varianter av DDR:s konstruktioner. Ovanpå detta har det i många år varit så att styrande politiker uppenbarligen velat skapa monument över sin politiska karriär. Men det är mina preferenser.
Rekordet är när man centralt i Stockholm vill riva gamla kulturhistoriska hus och ersätta dem med ”Nobel Center”, en oerhört ful byggnad som inte stämmer överens med något. Nu har i alla fall en domstol gett sitt avslag till detta vansinniga fula bygge, (länk) och jag hoppas att det blir ett slut på alla fula kubbyggen, stopp för alla rivningar, och oavsett hur vackra dataritade flumbilder med lyckliga flanörer som dagens arkitekter lyckas rita.

Det finns en FB-grupp som heter Arkitektupproret man delar ut ett pris varje år avseende den fulaste nybyggnad; Kasper Kalkonpriset, alternativen för fulaste byggnation är många. Föga förvånande.

fredag 18 maj 2018

Fake news - Aftonbladet


Här har vi ett typiskt exempel på fake news från Aftonbladet (länk). 2254 svarade i alla tre frågomgångar, under tre år; 2014-2016, och svarsprocenten var 29%. Vi pratar alltså om minst två år gamla data, med svarsprocent under en tredjedel, och runt en tredjedel av alla i varje ”undersökning”, och utan angivande av frågorna och dessutom en webbpanel som man inte angivit selektionskriterierna för.
Men aftonbladet blåser upp detta i stor nyhet som den A-pressade skandalblaska man är.  Givetvis är det även nya rön och en studie, när det i själva verket rör sig om både något mycket oseriöst och vidare ren skåpmat.
Man väntar bara på att Sarnecki ska hänvisa till denna ”studie” och att det ska kallas för fakta av Löfvén, gärna i kombination med ”vi svenskar”, ”trendbrott”, och att ”utvecklingen har vänt”.

Man kallar det för fakta i rutan längst ned, avseende den mest oseriösa undersökning jag sett. Jag har nog aldrig sett så uppenbart förljugen propaganda i media och under titeln ”Studie: Majoritet positiv till invandringen.”

torsdag 17 maj 2018

De sjus gäng


Det var ju ett tag sedan jag skrev något på denna blogg, men jag drabbades av skrivklåda igen efter att en bok blivit tryckt.
En gång i tiden fanns ju ”de fyras gäng” i Kina. Nu har vi sju riksdagspartier som beter sig som amöbor och ingen kan egentligen säga att de står för värderingar eller ideologier. Kanske vänstern emedan deras ideologi är direkt död, och deras sympatisörer snarast grundar sig på rent missnöje, avund på de som tjänar mer pengar än de behöver och de som utnyttjar systemet för att tjäna pengar som t.ex. flyktingbaroner. Men i st.f. att angripa problemen som man själv varit delaktiga i att fatta, skyller man på de som hittat luckorna. Besluten som skapat luckorna har är man givetvis skuld till, men det berättar man inte.
Men övriga sex partier bedriver egentligen ingen politik. De anpassar sig efter ”läget” och fiskar väljare. Kan någon tala om skillnaden mellan dessa sex partier? Visst, miljömupparna sticker ut lite med sina verklighetsfrämmande miljöpåhitt – skatter på allt som inte passar för tillfället och en naiv tro att vi i detta lilla land kan påverka den globala miljön. Med ”för tillfället” avses påhitt som ändras efter vad någon inom partiet hittat på och vad man just för tillfället tror påverkar någon miljarddel av det globala klimatet. Hallå miljömuppar! Sverige är ett litet skitland med knappt 10 miljoner invånare, och gör mindre än en promilles skillnad för den globala miljön, vad vi än gör.
Resten av partierna är en grå massa, alltså Sossar, Moderater, KD, Liberaler och Centern. Centern har dessutom blivit någon form av miljömuppar i lightversion som redan nu röstar med regeringen på dåliga och undermåliga propositioner.

Det är alltså en total soppa av sju partier som mest jobbar på att fiska väljare med floskler. Givetvis anklagar man varandra för antingen förd politik eller förslag. Allt är sannolikt baserat på var inhyrda konsulter tycker och konsten är att titta in i kameror utan att blinka och verka trovärdig.
Så låt oss kalla dem för De sjus gäng.  De har ingen politik men gör allt de kan för att få medborgarnas röster. Röstar man på något av dessa sju partier har man ingen som helst garanti för någon som helst politik eller att löften infrias. En grå politisk smörja helt enkelt.

Låt oss hoppas att väljarna om några månader sanerar ut de värsta politiska flummarna och visionärerna ur ”De sjus gäng” från Riksdagen.