måndag 11 augusti 2008

Ungdomar och alkohol

Vad mer att reta sig på här I Sverige? Tja, en sak som retar mig är myndigheternas inställning till ungdomar och alkohol. Det är tydligen så att man vid 18-års ålder ska låta sina barn smaka (vid dukade bord), för att få ta det stora steget ut i vuxenvärlden vid 20. All annan alkoholkonsumtion är av ondo.

Vad är detta för trams? Alkohol har funnits i den svenska kulturen sedan urminnes tider. Och ju mer man tabubelägger det, blir det mer spännande att prova på, och en uppbrytning från föräldrar och barnvärlden. Ju mer förbud – ju mer drickande.

Som jag skrev tidigare, jag har bott med min familj i Tyskland 8-9 år och under hela den tiden inte sett en enda berusad tonåring. Detta trots att öl, vin och sprit finns tillgängligt överallt. Märkligt eller hur? Jag tror aldrig jag har sett en tysk som varit överförfriskad – man dricker helt enkelt tills man är nöjd och mår bra, inte mer.

Mina barn har växt upp i Tyskland, och för dem var alkoholhaltiga drycker bara något som fanns. Sedan flyttade vi till Sverige och alkohol blev plötsligt spännande och oåtkomligt. Kom de över dylika drycker, gällde det givetvis att dricka upp dem. Ju mer alkohol ju roligare. Mängden alkohol är ju samma sak som hur roligt det blir – ju mer ju roligare.

Skolan där min äldste son nu går, har som en myndighet gjort vad de anser vara riktigt – propagera både för föräldrar och barn om faror med alkohol. En inkallad expert predikade alkoholen faror under ett föräldramöte. Jag påtalade för rektorn att om detta återupprepas kommer jag att debitera skolan för varje minut jag tvingas lyssna på dylikt trams.

Ursäkta – det finns inga faror med alkohol. Bara idioters skrämselpropaganda. Alkoholhaltiga drycker har funnits sedan vikingatiden i Sverige (kanske tidigare åxå), och där vi bodde i Tyskland, i minst 2000år.

Det problematiska är inställningen – gör man det spännande för ungdomar, och utlyser det som en vuxensak, varandes svår att få tag i, kommer de att dricka och mer än vad de klarar av.

Tack! Nykterhetsidioter! Kanske skulle tillägga om alkoholens farlighet – Frankrike varande ett av de länder med hur stor tillgänglighet på alkohol som helst, har samma medellivslängd som folk i Sverige – märkligt , eller hur?Och om så vore fallet, d.v.s att alkoholförbrukningen skapar problem – det är väl den enskilde medborgarens problem, inte statens eller Landstingets?

Så, jag ger min äldste som alkohol, om han vill ha, både hemma och att ta med sig till någon fest eller så. Och jag skiter gladeligen i svensk politik och nykterhetflummare. So ist es nun mahl!
Käre läsare av denna blogg…du har väl aldrig smakat en droppe alkohol innan du var 18?

lördag 9 augusti 2008

Svensk trafikpolitik

Ok, som ny bloggare, har jag ju valt ämnet ”vad jag tycker illa om i Sverige”. Har avhandlat Public Service igår, så vad sägs om svensk trafikpolitik idag?

Lite bakgrund kanske till att börja med? Varande svensk och efter att ha flyttat till Tyskland, insåg jag snabbt att bilkörning faktiskt bestäms av den enskilde föraren och den trafiksituation som råder, och gällande förhållanden. Vad jag menar är att det är den enskilde bilistens omdöme som ligger till grund för alla risker som finns i trafiken, inte vad det står på skyltar eller risken att åka fast för något. Denna princip gäller i princip i hela Europa, utom i Sverige. Här har man inkompetensförklarat bilisten, och menar att denne ska anpassa sig till de regler och begränsningar som finns så är man helt utom all fara. Det kallas tydligen för ”Nollvision” fick jag lära mig, vilket innebär att den enskilde bilsten är alltid för inkompetent för att bedöma hastighet , väglag eller trafiksituation.

Om vi tar en sådan enkel sak som att anpassa hastigheten till rådande trafiksituation, väglag, egen skicklighet och fordon (d.v.s det man framför), är det givetvis så att bilisten ska väga in dessa faktorer och anpassa hastigheten därefter. Enkelt, eller hur? Men nu är den svenske bilisten inkompetensförklarad, innebärande att man baserat på statistik från SIKA, Vägverket, NTF och politiska flummerier inte tillåts bedöma dessa faktorer och anpassa hastigheten härefter. Man ska alltså titta blint på hastighetsskyltar, och sin hastighetsmätare för att säkerställa att man inte bryter lagen, eller utsätter sig eller medtrafikanter för risker. Och här uppstår en ganska intressant frågeställning: om en bilist nu färdas under en hastighetsbegränsning är det en garanti för att ingen olycka kan hända? Om så är fallet borde ju myndigheterna ta ansvaret för de olyckor som inträffat d.v.s. när en bilist färdats under hastighetsgränsen men ändå råkat ut för en olycka, eller hur? Till saken hör givetvis att i Sverige kan det vara snorhalt på vintern och snöstorm. Så hur kommer det sig då att en bilist må bedöma att det inte ens går att hålla lagstadgad hastighet, men under perfekta väg- och trafikförhållanden inte får göra bedömningen att denne kan köra fortare än skyltad hastighet?
Svaret är ganska enkelt: Storebror. Vet vad som är bäst för dig. Bötfäller dig om du kör "för fort", men tar inget ansvar om du följt hastighetsgränserna.

Vidare är det ju så i Sverige att medborgaren är till för samhället (och inte tvärtom), vilket leder till att bilisten/medborgaren blint ska tro och lita på myndigheterna, och följa alla regler, rekommendationer och proklamationer.

Sedan finns det en typisk svensk propagandamyt: Att det är farligt att köra fort. Det är det INTE! Om man anpassar hastigheten till de givna förhållandena, är det inte att (vad man i Sverige kallar), farligt att köra ”fort”.
Den som är av annan åsikt må gärna svara och påtala EN olycka som är orsakad av hastigheten, och inte en missbedömning av föraren/bilisten.
Alltså, jag vill inte påstå att jag är bättre bilförare än någon annan, i synnerhet inte som jag blivit ’pacificerad’ här i Sverige av svenska myndigheter. Men efter att ha tidigare kört bil ett antal år på Autobahn till och från mitt arbete med fri fart, samt i de flesta europeiska länderna, kan man inte låta bli att fundera lite. Alltså finns i mitt vokabulär inte "fort", men "för fort". Man anpassar hastigheten till trafiksituationen och sin egen kapacitet, enkelt. Om det är 70 eller 210km/h är helt sekundärt.

Som ’lök på laxen’ försöker svenska politiker exportera den fantastiska Nollvisionen till andra länder. Jag hoppas verkligen att den hamnar på Hälleberget, enär den enbart inkompetensförklarar bilister och medborgare i stället för att ställa relevanta krav på dessa.

I Tyskland finns det ett antal regler på Autobahn som måste följas, oavsett vilken hastighet man har, man får inte ha för kort avstånd till bilen framför, man får inte stressa andra och man får inte ha bensinstopp, och man får inte hindra eller störa. Man ska då ha i åtanke att det finns i det närmaste 10gånger fler medborgare och bilar i Tyskland än i Sverige, samt att Tyskland är ett genomfartsland både för långtradare och semesterfirare, och att Autobahnnätet byggdes på 30-talet. När fälldes någon (utan att en olycka inträffat), för "för kort avstånd till framförvarande", här i Sverige senast?
Kanske skulle man börja lära av dem både med lång erfarenhet och mer trafik är siffror från SIKA?

Men det är klart – Sverige är ju alltid bäst, vet allt…Nollvision och hastighetsbegränsningar – Hallelujah.

fredag 8 augusti 2008

Public Service...

Som bloggare har man ju sin frihet att uttrycka sina åsikter om olika saker.

Tänkte jag skulle uttrycka mina åsikter om några saker i svenska samhället som jag retar mig på.

”Public Service” är en av dessa.

Rent historiskt var det så en gång i tiden att det bara fanns statsägd radio och TV att lyssna och se på, om vi drar tillbaka klockan kanske ett halvt sekel eller så. Med tanke på det magra media-utbudet generellt, var et givetvis enkelt att hävda att man visste vad folk ville ha, var bra för dem och kunde givetvis kräva medborgare som var innehavare av någon mottagningsapparat på en s.k. licensavgift.Men redan här ramlar logiken alltså för ca 50 år sedan.
Varför ska någon betala för ett innehav av TV/radiomottagare? Man ska väl betala för det man vill ha och det man vill se på, inte ett apparatinnehav? Vidare sänder man alltså ut sina sändningar i etern för vem som helst att plocka ner med lämplig mottagare, men eftersom man inte kan debitera kostnaderna på ett bättre sätt, måste man alltså debitera per hushåll som kan titta/höra.

Efter ett antal år dök det upp något som hette Radio Nord, vilka sände från ett fartyg på Östersjön. Medborgarna upptäckte då att vad Radio Nord tillhandahöll, tyckte många var bättre än Sveriges Radio, och en ren desperationshysteri dök upp som gick ut på hur man skulle tysta Radio Nord eftersom Sveriges Radio hade monopol på vad som medborgarna skulle få sig till livs och tycka vara bra. Anledningen till att jag nämner detta är att det visar hur stor skillnaden är mellan vad ett enskilt företag tror att sina kunder tycker är bra, kontra vad de i själva verket tycker är bra. Simpel marknadsekonomi kontra planekonomi alltså.

Sedan dess har det hänt mycket, både tekniskt och mediamässigt, men som en mammut som hålls vid liv med en hjärt-lungmaskin lever Public Service vidare, och man kan fråga sig varför.
Vi skriver idag 2008, alltså kanske 60 år sedan de principer som ännu lever kvar skapades. Idag är mediautbudet via satelliter och internet enormt, och vad Public Service kan erbjuda är bara en mycket liten del av det totala utbudet. De senaste årtiondena har gått emot mer separering av kanaler/utbud och att köparna kan välja vilka kanaler man vill ha. Detta emedan Public Service menar att man är någon form av ’elit’ som erbjuder det bästa för alla smakriktningar och dessutom opolitiskt. Ursäkta, men är det inte kundens val i en marknadsekonomi som styr? Vad jag inte vill ha eller se, ska jag inte heller betala för eller tvingas se. Eller menar man att jag är så korkad att jag inte vet vad som är bra för mig? Konstigt i så fall att mitt val av parti på valdagen tydligen är av visst intresse…


Men vad sänder då Public Service? Tja, på radion finns det ju P1, med nyheter, väder, lite kulturflum, och utfyllnad. P2 verkar mest vara klassisk musik när det inte är sändningar på något språk en svensk inte kan förstå, och P3 är ett tvivelaktigt underhållningsordbajsande varvat med en enstaka låt, om det inte är barnradio. Ursäkta…men jag är gärna utan allt detta.
Sedan har vi ju TV, och här verkar man ha malt ner allt som kan vara av intresse till två kanaler SVT1 och SVT2, och kanske kan det finnas något jag någon gång skulle vilja se, men chansen är så liten att det är inte ens värt att titta i programtablån.


Sedan har vi två saker till, dels det här med att man hävdar att Public Service-utbudet är opolitiskt. Javisst är det så, om man tror blint på vad som sägs och att Sverige är världen centrum. Vad jag menar är att om man som jag bott ett antal år utomlands och sedan sätter sig och tittar på nyheter och samhällsprogram från SVT, är det ganska uppenbart att all information är vinklad så att man vill påverka medborgarna på ett avsett sätt. Huruvida denna vinkling är vänster eller högerbetonad är ju lite irrelevant, men min åsikt lutar i alla fall åt en viss och systematisk vänsterlutning.Vidare gäller det t.ex. att påverka medborgarna till förmån för den ’kulturberikning’ som skett och sker samt för jämställdhet. Är man vacker, kvinna, har ett exotiskt utseende och pratar klockren svenska är man en gjuten plats som nyhetsankare. Om man bryter på något tungomål (ibland så jag inte förstått vad som sagts), går det bra men då utan bild på personen. Är man kvinna ska man referera sportprogram, intervjuer ska helst göras med medborgare som ser utländska ut och gärna bryter lite.Vad jag pratar om är ingen propaganda man kan sätta fingret på, utan en systematisk påverkan för att uppnå vad man anser att medborgarna ska ha, d.v.s. acceptans för andra och ’berikande’ kulturer, samt bli mer jämställda (per definition av politikerna). Med detta inte sagt att jag på något sätt är rasistisk eller emot jämställdhet, utan vill bara påtala ’fenomenet’ inom SVT.
Opolitiskt? Kan det ha gått någon förbi hur man försöker påverka medborgarna gällande miljöpolitiken? Någon skrev i en insändare ”Hör jag ordet miljöbov en gång till spyr jag.” Det är bara att instämma, ren påverkan och propaganda.

Den andra saken är reklam. Finns ju inte i SVT, eller hur? Det heter ’sponsring’ men är reklam med skillnaden att den får visas före och efter programmen. En rent larvig skillnad, det finns inte mycket mer att säga. Personligen gör mig reklamavbrott mycket lite och de brukar var så välblanserade att man hinner göra småsaker under dem, som t.ex. toalettbesök.

För att inkassera pengar till Public Service har man ett företag; Radiotjänst i Kiruna AB, som med ljus och lykta jagar ’licensskolkare’. Man har TV-kontrollanter som knackar dörr, och man ringer till ’misstänkta’ och frågar om de har TV-mottagare, samt skickar ett antal brev med förfrågningar om TV-innehav. Nu ska man veta att ’TV-mottagare’ är en apparat som tydligen INTE behöver ha möjligheten att se TV1 eller TV2 – det räcker med en kanalväljare. Således är en gammal VHS-apparat en ’TV-mottagare’. Hur faen det gick till rent tekniskt…
Vidare undrar man, varför man från SVT inte kodar sina signaler. Det måste ju vara en skitsak som t.ex. kunde ha gjorts i sambandet med övergången till digitala signaler. Man kunde ju enkelt ha en liten dekoder, och sedan skickat ut kort till de som betalat TV-licens. Men så gjorde man inte…det är tydligen bättre att stå fast vi det gamla föråldrade licenssystemet.

Som avslutning (det börjar bli sent), har jag bara en fråga: Kan ingen slakta den här föråldrade och heliga guldkalven?

Om Beijing

Nu är det tydligen dags för det stora sportevenemanget OS. Kineserna har jobbat i flera år för att snygga upp Beijing, nya anläggningar har byggts, gamla byggnader har snyggats upp, och generellt har man drivit på moderniseringen av Beijing, och kommer göra vad man kan för att inte gamla områden varken ska få finnas eller synas.

Beijing är på många sett en fantastisk stad och har så mycket fin gammal kultur samt är en blandning av tre typer av arkitektur, dels den gamla typen med en våning, tegelpannor, uppsvängda hörn på taken, små murar och gränder, dels kollossalbyggnader från kulturrevolutionen som får Tensta-Rinkeby i Stockholm att framstå som rena idyllen. Jag menar alltså bostadshus av betong som är modulbyggda och där varenda 'enhet'/lägenhet ser precis likadan ut och fasaden är precis symmetrisk med fönster precis ovanför varann, och i exakta rader. En del har efterinstallerade luftkonditioneringar, vilket behövs på sommaren. Den tredje typen av hus är moderna skrytbyggen av glas, vanligtvis jättehöga innehållande bankpalats, shoppingarkader, stora företag t.ex.
En typisk sak som slog mig var att man inte underhåller hus, det verkar som man bygger dem och sedan bara låter dem vara. Att t.ex. måla om fasader och så verkar man bara inte göra även fast alla kan se att det finns ett behov. Alltså kan man se på ett hus hur gammalt det är baserat på arkitektur, skitighetsgrad och renoveringsbehov.

Sedan finns givetvis kultuminnesmärken som Förbjudna staden, Tempel, gamla palats o.s.v. som man jobbat på att finputsa de senaste åren inför OS.

Trafiken är lite kaosbetonad med svenska ögon, men man kommer faktiskt dit man vill, och trafikplanerarna har byggt som ringar runt centrala Beijing, vilket faktiskt funkar riktigt bra. Taxi som transportmedel är att rekommendera, vill minnas att jag inte betalat mer än 10-20 spänn för någon resa, om man inte beställer taxi via ett hotell förstås - då blir det betydligt dyrare. Cyklisterna är minst sagt självmordsbetonade på gatorna, de cyklar där det går, emellan bilar och i stort sett hur som helst, var som helst, och med vad som helst (och hur mycket), på cykeln...och det finns hur många som helst - överallt, utom på motorvägarna.

Maten är minst sagt udda med svenska ögon, och problemet är att man vet att det finns en hel del konstigheter på menyn, men att uttyda en kinesisk meny är inte det lättaste. Om man är på fina restauranter är dessutom utbudet kulinariskt och exklusivt, vilket med svensk tunga innebär en viss äckelfaktor. Ett vanligt fenomen är att man äter något som man inte vet vad det är, och sedan får man reda på vad det var och önskar att man hade 'ångervecka'. Här är några exempel: testiklar, grisöron, skorpion, anktunga, hönsfotsoppa, hund, orm, sjöhäst, groda, sköldpadda...vanligt är att det finns akvarier utmed en vägg inne på restauranten, och vill man ha fisk, är det bara att peka på den som ser smaskigast ut, så fångar de den, visar vid bordet, och sedan tillagar.

En sak som rekommenderas är ett besök på en någon större matmarknad eller matvaruhus. Det ger en uppfattning om utbudet och råvarorna.

torsdag 7 augusti 2008

Vem tror på detta?

Jag har funderat ett bra tag på FRA-lagen. Har kommit fram till att den egentligen inte har någon som helst funktion, förutom att legalisera avlyssning på Intenet generellt. Sannolikt har FRA hållt på med detta ett antal år, men behöver få sin verksamhet välsignad med en lag.

Om man tittar lite historiskt på FRA's verksamhet är det ganska uppenbart att de lyssnat på vad de vill. I första läget givetvis radiotrafik, men nu eftersom trafiken via internet är trådbunden vill de kunna lyssna på även den legalt.

Det märkliga i historien är att man vill använda datorer för att övervaka trafiken för att på så sätt sila bort ointressant brus hävdar man. Men nu hamnar vi i en paradox - man måste alltså fixa en dator som kan fatta vanlig kommunikation och samtidigt klara av att hitta information som kan vara av intresse. Vad jag menar är att ett datorprogram måste först klara av att identifiera vanlig text på alla upptänkliga språk och i alla dessa kunna utröna om det finns någon form av känsliga uppgifter (som kan skada Sverige). Klarar den inte av att få någon logik i detta kan den ju komma till slutsatsen att det är krypterad trafik.

Om det nu är krypterad trafik, hamnar datorn i en brydsam situation. Det finns idag så pass tung kryptering att FRA må gnussa sina små grå i flera år för att kunna lösa problemet. Kombinerar man sedan tung, t.ex. RSA-krypto med andra krypton blir antagligen FRA folket flintskalliga på kuppen. Och det finns ingen anledning att tro att de som VERKLIGEN har något att dölja som t.ex. terrrorister eller andra underättelsetjänster inte skulle dra på två eller tre krypteringsnivåer.

Så vi är tillbaka till utgångspunkten...käre lille medborgare i Sverige - storebrors övervakning av dig är bra för dig, men det fattar du inte. Har du bara rent mjöl i påsen behöver du inte bekymra dig. /Storebror (d.v.s. han som bestämmer vad som "är rent mjöl", må han inte begå misstag...)

Jaha...

Då har man skapat en blogg. Vad ska man skriva nu då? Kanske lite om ankdammen Sverige...

Problemet är att man i Sverige tror att man är bäst på allt, såsom klimatpolitik, vet vad som är rätt och fel, kultur, trafikpolitik, demokrati (d.v.s. hur en sådan ska fungera), tja egentligen allt. Därför är det en ankdamm, styrd av de som vill ha det så och via Public Service förmedlar just detta budskap, om hur bra Sverige är och på ett merkantilt sätt sätter upp gränser mot omvärlden.

Om man nu stoppar saker i sitt rätta perspektiv- Sverige är ett litet land med 9 miljoner invånare, som vi kan jämföra med Indien, Kina, Tyskland eller USA. Men det är tydligen så att svenska politiker vill invagga svenskarna i att 'vi vet bäst', 'är ett föregångsland', eller jag vet inte vad. Bara man inte slipper styras av de hemska krafterna utanför. Alltså gäller det att spika upp murarna när det passar, men att ha desamma nere när det passar. Uppe när det gäller alkoholpolitik, informationsfrihet (FRA), och generellt influenser som inte passar. Nere är gränserna när det gäller EU, och att skeppa svenska personregister till andra EU-länder och även till USA - då heter det sammarbete. Ska nog ta och avhandla FRA och kryptotrafik imorron... nu får det vara bra för ikväll.