En parallell

De totalitära staterna Libyen och Bahrain har alltså stängt ner Internet, det kan man läsa i dessa artiklar (1 och 2). Syftet är väl sannolikt för att dels hindra medborgarna att få information, och vidare att hindra kommunikationen mellan medborgarna. I och med detta är det enklare att ta kontroll och vidhålla makten.

När jag läste detta gjorde jag kopplingen med vad som hänt och händer i detta land. Tro inte att internet inte övervakas och att informationen där är fri. Skillnaden mellan att stänga ner internet, och bara strypa viss information är inte så stor. Det sistnämnda verkar pågå i detta land, och tre siter som är och varit kritiska mot det politiskt korrekta, FT (Fria Tider), FN (Fria Nyheter) och PI (Politiskt Inkorrekt), har drabbats av stora kommunikationsproblem av någon märklig anledning, men långa öppningstider som följd.

Själv kan jag konstatera att länkningar till tidningsartiklar inte fungerat, d.v.s. länkningen visas inte i tidningen. Samt jag fick före valet hundratals kommentarer till artiklar strukna. Detta trots att de varken bröt mot lagen eller de regler tidningen stipulerat. De var dock inte PK.
Du som läser detta kan ju fråga dig varför länkningen till SvD ovan inte fungerar, d.v.s. detta inlägg inte finns med under listan på blogglänkningar i SvD.

Så vad är skillnaden? Jo, i de totalitära regimernas land, och i den situation som råder i dessa länder har man bommat internet. I detta land vill man kontrollera informationsflödet, genom att blockera allt som inte är politiskt korrekt, emedan man på så sätt invaggar medborgarna i tron att informationen på internet alltid är riktig öppen och tillgänglig för alla. Det är åxå helt riktigt – bara den är politiskt korrekt.

För, som du vet lille medborgare, i Sverige har vi yttrande- och tryckfrihet, baserat på demokrati och frihet.