måndag 24 augusti 2009

HR i syretälten

I lagstiftningen gäller i princip att man inte kan dömas för något man inte bevisats skyldig till.Nu är det tydligen så att en massa företag drogtestar sin personal, först vid/före anställning och sedan slumpmässigt när man anser lämpligt, vilket man kan läsa om i denna artikel; http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_3399471.svd#articlecomments

Okej, du kanske tänker att, ”…om man bara har rent mjöl i påsen, behöver man ju inte bekymra sig.”Denna typ av argument känns igen t.ex. från FRA-debatten, och är synnerligen naiva.Du kommer inte ha en susning om hur varken påse eller mjöl definieras av den som beställer en analys. Förutsätt t.ex. att du erhållit någon form av smärtlindring vid en operation, eller kanske ätit sömnmedel, eller psykofarmaka på läkares ordination. Är dessa medel med i definitionen påse, och vem kan bestämma om någon tagit dessa preparat i form av missbruk eller enligt läkares ordination?Alltså vet vi varken hur definitionen av ”rent mjöl” är, och ej heller vilka ämnen som är i, resp. utanför påsen.

Sedan har vi ju problemet att en arbetsgivare ges ett strålande tillfälle till en DNA-analys. Tänk t.ex. om du har någon ärftlig sjukdom – en DNA-analys skulle direkt se till att du som arbetssökande till en viss tjänst, riskerar att bli sjukskriven ofta om sådana bevis finns. Oemotsägligt – DNA bevis.

Företagen hävdar givetvis att man kommer att hitta alla som har ”problem”, genom att låsa in dem på en toalett och avkräva dem urinprov. Men ursäkta, hur länge har man jagat dopingmisstänkta inom idrotten och fått stå där med lång näsa? Låt oss ponera att vi har en person som är beroende av narkotika. Denne är givetvis medveten om sitt bruk/missbruk, och det kan följdaktligen inte vara speciellt svårt att både ha med sig lite ”ren” urin i ett provrör både vid själva anställningen och vid ev. stickprovskontroller.


Sedan har vi problemet med gränsdragningar. Alla analysmetoder har en osäkerhet, och ponera t.ex. att man har ett gränsvärde på ”1”. Första analysen visar 1.2 och andra 0.8. Vad är då rapporten till företaget? Och vem har satt gränsvärdet i första läget?
Vidare är det ju så att de lab som håller på dessa analyser, givetvis har kostnadsbesparingar, effektivitet och vinster att tänka på. Vem kan skriva under på att prover inte sammanblandas, och hur välkalibrerade är deras utrustningar? Vilka krav finns från myndigheterna på att de resultat som detta lab levererar är korrekta?

Min slutsats om hela denna historia, är att jag finner det mycket skrämmande att man tillåter denna typ av verksamhet. Sannolikt har den sin grund hos någon amerikansk HR-guru, som velat tjäna sig en hacka i kombination med svensk hysteri gentemot ”knark”. HR-personerna har inom företaget allstå skapat en intern lag som man kallar för ”policy”, och tror att den är både tillförlitlig, avundsvärd och juridiskt korrekt.Utövandet av denna ”policy”, kan ju inte ifrågasättas av någon – anställningssökande, kommer vackert med mössan i handen och kan ju näppeligen neka provtagning. Den som nekar provtagning är ju en narkoman, det fattar väl alla, d.v.s. HR. Integritetsfrågor struntar företag blankt i. Den som är anställd och nekar provtagning riskerar ju sin anställning. HR galore! Personligen kallar HR för Human Residues, avdelningen bestående av personer som inte kunde få ett produktivt arbete.

Vi pratar alltså om en mycket tvivelaktig verksamhet, både avseende tillförlitlighet, ur rent juridisk aspekt, och vidare ur integritetsaspekt. Företagen, baserat på sin ”policy” driver alltså en form av både juridisk verksamhet, där man dömer folk baserat på sin ”policy”, viken i sin tur är baserad på mycket tvivelaktiga grunder. I Sverige må man ju inte diskriminera folk, men det är tydligen helt ok att tvinga sina medarbetare till testning, under hot om uppsägning trots att minsta misstanke eller bevis för något som kan påverka arbetskapaciteten eller arbetsprestationen saknas.

Jag kollade i kommentarerna till artikeln, och fann att det sedvanliga tugget om alkohol, narkotikaberoende och andra saker givetvis dök upp. Lite frustrerande, men ack så svenskt.

Inga kommentarer: