onsdag 26 augusti 2009

Neger i Sverige

Man kan i denna artikel (http://www.dn.se/sthlm/stockholms-stad-infor-rokforbud-for-anstallda-1.939132), i DN läsa att ”Stockholms stad inför rökförbud för anställda”.

Välkommen till Sverige! Demokratins högborg där majoriteten beslutar över minoriteten. Där människan är till för samhället, och inte samhället till för människan.Baserat på statistik, folkhälsoinstitut, forskning, m.m. vet alltså majoriteten av den demokratiska församligen vad som är bra för alla medborgare, och kan enkelt, med majoritet besluta om vad som ska gälla alla.
Så, det finns tre kategorier av negrer Sverige; rökare, bilister, och nyttjare av alkohol (oavsett mängd).Dessa tre kategorier kan pådyvlas allehanda förbud, pålagor, eller andra saker som förhindrar bruk eller nyttjande.I det specifika fallet, är det tydligen så att rökning både kostar Stockholms Stad pengar samt drabbar ”tredje part”.Ok, eftersom jag varit rökare i drygt trettiofem år, vet jag vad det hela går ut på och låt oss skärskåda vad man anför.

För det första är det så att de anställdas rökning månne kostar Stockholms stad pengar. Men nu är det ju så att man i första läget förbjudit rökning på arbetsplatsen, och som en konsekvens av detta tvingar man rökarna att gå från sin arbetsplats för att röka, vilket givetvis tar tid. Så man då fråga sig vem som är ”vållande” till denna kostnad.

För det andra är det en ren skröna att rökare kostar samhället pengar. Om man betraktar samhället som en ekonomisk enhet, och inte som i artikeln, delar upp det mellan stat, landsting och kommuner, är det på följande sätt: En rökare betalar skatt på varenda cigarett under sin levnad. Ett cigarettpaket idag kostar ca 45kr, och minst 80% av detta är ren skatt (med moms på skatten). Om sedan personen dör som en följd av rökningen, lungcancer, är detta en billig död för samhället. Inte mycket att göra åt, lite cytostatika, några stålbehandlingar och efter 6-9 månader efter diagnos är det slut. Samtidigt är det så att de som lever efter arbetsför ålder kostar samhället pengar, och medellivslängden är i Sverige givetvis högre än pensionsåldern. Optimalt för samhället rent ekonomiskt är alltså att ha medborgare som precis efter sin pension, som antingen råkar ut för en olycka eller dör i lungcancer. Vi kommer alla att dö på något sätt och kosta samhället pengar, och att bara kalkylera på vad de som dör i lungcancer kostar samhället är rent felaktigt. Samma personer avlider förr eller senare ändå, oavsett om de rökt eller ej, och vård m.m. kostar då pengar.
Rabiat, morbid, javisst, men bemöt i så fall argumenten.

Sedan har vi den gamla klassikern; de stackare som lider av rökning som tredje part, passiv rökning eller vad det kallas. Som rökare vet jag precis hur det fungerar; en rabiat ickerökare ser på 100 meters avstånd att jag röker, och kommer med raska och bestämda steg för att upplysa mig om att ”här får man inte röka”, eller ”jag störs av din rök”, eller något liknande larvigt. Det första argumentet är lite moment-22 eftersom man knappt får röka någonstans mer, oavsett om det är under bar himmel och det råder halv storm, och att ta en trottoardebatt med en rabiat visir-tomte-skolpolis ids jag inte ens. Men en vacker dag kanske en sådan får en brinnande fimp i näsan.

Sedan har vi det här med att störas av röken. När jag röker gör jag vad jag kan för att inte störa någon, det är en form av respekt. Även om jag får röka, gör jag det inte, och skulle det vara så att jag kan störa någon frågar jag innan jag röker. Men sedan finns givetvis de som störs av röken enbart när de ser att jag röker, javisst visir-skolpoliserna, de störs inte men de ser det, och kommer sättandes som skållade troll för att anföra sin sak.

Så stod det visst i artikeln att man störs av att ”röken sitter i kläderna”. Min kommentar till detta är att här har vi ännu ett fall av visir-skolpoliserna, ’minsann luktar det inte lite grann’, ’jo det gör det nog, usch, vad störd jag är’. ”Störd” var just rätta ordet eller benämningen på dessa personer. När klagade de på parfymer sist? Hur liten värld kan man ha utanför Melodikrysset?

Så, man må ju i detta land inte diskriminera någon till ras, hudfärg, religion eller så. Men rökare…samhällets negrer.
Detsamma gäller för bilister och nyttjare av alkohol, men det får jag ta en annan gång.

Inga kommentarer: