Visar inlägg med etikett Tolgfors. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tolgfors. Visa alla inlägg

torsdag 19 mars 2009

På försvarfronten intet nytt

Jaså, Tolgfors vill se ett “flexibelt försvar”…det kan man läsa på denna länk: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2616299.svd
Och så lite av det vanliga snacket med hotbilder och internationella insatser o.s.v. bataljoner hit och dit, omprioriteringar och osäkerhet.
Faktum kvarstår, Sverige har under de senaste årtiondena rustat ner till en nivå där det är ett skämt att ens kalla det för ett försvar. Man har lagt ner regementen, sparkat på officerskåren o.s.v.

Artikeln är rent skrämmande, man måste alltså flörta (av någon oförklarlig anledning), med även det socialistiska blocket. Där vet vi ju vilka partier som sitter och snarare bekymrar sig om miljöriktiga kulor, och stridsvagnar av ekologiskt odlat trä som drivs med koskit.

Alla vet ju att man historiskt och under varje ny regering sparkat på försvaret, i synnerhet under (s) regeringar. Och eftersom (s) nu kommer att ha ministerposter vigda för (mp) och (v), så varför bekymra sig om att ens snacka med de som inte har regeringsmakten. De kommer (om det blir ny regering efter valet), säkerligen riva upp hela beslutet och ändra inriktning.
Så vad är alternativet idag? Ett försvar inte värt namnet. Vi kan kanske döpa om det till ”lilla bromset”, enär det definitivt inte är kapabelt att försvara landet, snarare bara bromsa en invasion en liten smula.

Här kommer mitt förslag: Distribuera ut långskjutande prickskyttegevär till alla med vapenlicens. På detta sätt skulle man inte hindra landet från att invaderas primärt, men den som efter en invasion avser hålla detta långa land skulle finna det i det närmaste omöjligt. Sverige skulle alltså få en latent beredskap i form av gerillakrigföring.

Historiskt är det nämligen så att det finns ingen annan krigföringsform som är så effektiv per person insatt. Ända sedan Vietnamkriget har det varit så att oavsett vapenmakt och teknologi kommer man inte åt gerillakrigföring. Det två senaste exemplen är ju Afghanistan och Irak.
Nu är det ju dessutom så att Sverige är ett land som lämpar sig utomordentligt bra för just gerillakrig.

Men vilka är då riskerna? Tja, för det första är det givetvis så att vän av ordning tycker att det är farligt att dela ut livsfarliga vapen. Men nu är det ju så att alla personer med vapenlicens redan har livsfarliga vapen och dessa måste vara inlåsta i godkända skåp.För det andra pratar vi just om personer som redan har livsfarliga vapen och kan handkas med dem.För det tredje har en mycket stor del av dessa ”gjort lumpen” och vet hur man handhar vapen och har arméutbildning.För det fjärde snackar vi inte om automatvapen. Denna typ av vapen måste man manuellt ladda om, vilket gör att ”skolmassaker”-risken är minimal. För det femte är en stor del av de som har vapenlicens jägare, de vet hur man hanterar vapen och rör sig i naturen.

Så varför vänta få svenska ’koncensuslösningar’, i vilka givetvis alla partier ska vara med, och det ska ältas, snackas visioner, tidsplaner och annat, givetvis under vederbörligt hänsynstagande till väljarsiffror, opinioner och ekonomi? Ingen dager synes än...

Vad trött jag blir på det här landet – ingen kan ta ett beslut, och här står vi nu med rumpan bar. Och tyvärr lär vi inte få upp byxorna det närmaste årtiondet.

fredag 30 januari 2009

Wennerström, Bergling,....

Enligt svensk lag må man inte lämna ut hemliga uppgifter till främmande makt då dessa kan skada det svenska försvaret. Vi kan kalla det indirekt skada, d.v.s. det skadar inte Sveriges försvar direkt, men det nedsätter indirekt möjligheten att försvara Sverige med de till buds stående medlen. Två exempel på personer som brutit mot detta och blivit fällda som brottslingar är Stig Wennerström (dömd 1963), och senare Stig Bergling (dömd 1979). Det lämnade alltså ut uppgifter som eventuellt kunde skada det svenska försvaret, förutsatt att i dessa fall Sovjetunionen inte hade informationen från andra källor. De var alltså vad man enkelt skulle kunna kalla landsförrädare.

Med berått mod, och med ett leende på läpparna (SvD: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2398857.svd) , kapar nu Tolgfors ner det svenska försvaret, från att ha varit ’ett dåligt skämt’ de senaste årtiondena, till vad som av andra länder antagligen kan rubriceras som ett ’rent gapskratt’. Man ska alltså ha ett ”försvar” bestående av 1700 personer och 300 i beredskap år 2014. Det betyder alltså ett ”försvar”, som med beredskapsstyrkan ska försvara Sverige, varandes 449 tusen km2. I snitt finns det alltså en soldat per 225 km2. Alltså en ruta som är 1.5 x 1.5mil. Givetvis förutsatt att inte för många är Pappalediga, VABbar, sjuka, har semester eller något sådant.

Man kan alltså fråga sig vem av Wennerström, Bergling och Tolgfors som har skadat Sveriges kapacitet att försvara sig mest. De två förstnämnda har som jag påtalade orsakat indirekta skador, emedan Tolgfors verkligen har lyckat få till dödsstöten. Att försvaret nedmonterats gradvis under (s)-styre är inget att förvånas över, men att det skulle få nådastöten under en regering ledd av (m), tycker jag är direkt osmakligt. …och med en leende Tolgfors.
Han kan ju gömma sig i berget vid Bålsta, och hålla för öronen om smällarna stör för mycket. Om nu någon invaderar Sverige, vilket uppenbarligen kan göras i en handvändning – glöm inte att ge en medalj till Tolgfors för ”lång och trogen tjänst”.

Som jag ser det, och eftersom man uppenbarligen inte vill eller kan allokera den mängd pengar som behövs för att skapa ett försvar värt namnet, är att till alla med vapenlicens och ett godkänt vapenskåp, dela ut ett bra vapen. Med bra vapen menar jag ett långtskjutande automatvapen, eller ett rent prickskyttegevär. Det skulle vara en temporär lösning till dess någon (med mer bakom pannbenet än Tolgfors), hunnit rusta upp något som kan försvara Sverige.

tisdag 27 januari 2009

Alltså, något större stolpskott än Tolgfors får man leta efter, efter en svammelkommentar i SvD på denna länk: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2383643.svd

(s) hade en dam som till kvalifikation var sekreterare i Svenska kyrkan innan jobbet som försvarsminister, men Tolgfors…har aldrig hört någon med så mjäkiga uttalanden och rent svammel tidigare. Nu ska han köpa sig tid till fredag…

Han har alltså trampat ordentligt i klaveret och ska hitta mer pengar för att kunna reversera ett av honom tidigare fattat beslut. Han springer väl som en skållad råtta mellan Reinfeldt och Borg, för att kunna kasta in något katastofprogram och rädda skinnet.
När jobbet som försvarsminister blir ledigt (vad är klockan?), ring mig.

Hur man skapar politikerförakt

En snabbkurs i politiska utallanden. Mona Sahlin anser man hanterar försvaret ”ansvarslöst och slarvigt”, i denna artikel; http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2383219.svd.

Låt oss gå tillbaka i tiden. Vilka är det som sedan 50-talet bantat Försvaret stegvis till ett skämt och suttit längst vid makten? Det var precis samma sak under den Persson som statsminister, i synnerhet eftersom (v) och (mp), vilka tycker man ska satsa ekologiska vindkraftverk med nyckelhålsmärkning i st.f. ett försvar på bästa verklighetsfrånvända miljötaliban-manér som brukligt är inom dessa båda partier.

Så, nu är (s) inte i regeringsställning, och det gäller att fiska röster. Till saken hör därtill att sannolikt ett antal väljare röstade på (m) som lovade ett bättre och starkare försvar. Så nu är besvikelsen stor, vilket man kan dra sig till efter uttalanden om bantning av försvaret till 12500 man. Helt riktigt så – själv tycker jag det är förjävligt.
Gjorde en kul uträkning; Sveriges yta är 449.964km2. Med 12500 soldater, ska alltstå varje soldat försvara 36km2 i snitt. Man kan tänka sig en fyrkant som är 6 x 6km. Men det är klart...större delen av dessa soldater är väl på utlandsuppdrag, så det blir nog lite till.


Men då gäller det ju för Mona Sahlin att passa på, snacka om ”ansvarslöst och slarvigt”, samt komma med någon liknelse om en Ferrari och en lådbil, emedan (s) historiskt har rustat ned försvaret till ett rent skämt. För det första skapar man ett rent politikerförakt, eftersom alla vet vad (s) gjort under åren. För det andra har (s) nu krupit i säng med (v) och (mp), och alla vet att (s) ensamma inte skulle kunna driva ett starkare försvar. För det tredje stänger man helt dörren för NATO, vilket innebär att man skulle inte bara stå svag, utan helt ensam. För det fjärde är det rent röstfiske, och man greppar tillfället i flykten att påskina att man egentligen vill ha ett bättre försvar, det har man aldrig ivrat för tidigare, tvärtom.

Det är himla dåligt av (m) att på detta sätt svika väljare, samt att plocka in ett stolpskott till Försvarsminister, som bara svamlar, och Reinfeldt som inte öppnar truten.

En fråga som tydligen kommer på bordet, och som alla tror är räddningen; ”Gå med i NATO, de kommer att rädda oss om det smäller!” Personligen tycker jag snacket om NATO är sekundärt; Först ska man ha ett försvar värt namnet, sedan kan man snacka om att gå med i NATO. Som det ser ut idag skulle nog Sverige nekas NATO-medlemskap, varför ska NATO försvara Sverige? Finns få strategiska värden, och en himla stor yta, och politiker som knappt skulle fatta att det finns andra länder i världen som inte vill ha möte, och sitta och diskutera saker på bästa svenska manér.

Nu är jag bara grymt besviken på politiker i gemen, mitt tidigare politikerförakt har blivit två nummer större, kommer nog inte rösta, eller i alla fall inte på något av de partier som har platser i Riksdagen idag.

tisdag 9 september 2008

Vad trött man blir...

Alltså på svenska politiker. Man kan i dagens SvD läsa om en munnhuggning mellan försvarministern Tolgfors, och Överste Pellnäs, på denna länk; http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1690483.svd

Grejen är ju den, att det kan inte har går någon förbi att svenska försvaret är ett rent skämt. Det borde kanske heta "lilla bromset" i stället, för det är väl ganska uppenbart att det inte har kapacitet att försvara landet mot en invasion. Snarare bromsa eller fördröja lite i 'skarpt läge'.

Man kan därvidlag ta del av det försvarministern skriver, och enkelt konstatera att han bara gömmer sig bakom politikersvammel, dylika undanflykter och tydligen okunskap. Det syns med all tydlighet om man jämför dennes argument gentemot överste Pellnäs.
Som vanligt, har man tillsatt en utredning, som ska lämna ett betänkande, som blivit försenat, som måste omarbetas av olika anledningar, och sedan måste man leta efter en 'blocköverskridande' överenskommelse i demokratins och bästa mjäkiga och svenska koncensusstil. Och när allt är klart behöver man inte göra ett skit eftersom utredningen hunnit bli gammal och man måste ta hänsyn till nya faktorer och det förändrade världsläget. Alltså dags att tillsätta en ny utredning, som ska komma med ett betänkande 20XX. Väl själv vad 'X' ska vara. Och vill det sig väl, har väljarna glömt vad man håller på med till nästa val, och man kan då focusera på miljöpolitiken eller något annat rent fjams. Varför inte någon "Nollvision" (stalltips)?(i)

Men det är klart...med den rykande färska FRA-lagen, kommer ju Tolgfors veta, långt innan en eventuell fiende ens kommit på tanken att anfalla Sverige, var och när anfallet kommer att äga rum. (i) Informationen därom kommer givetvis att gå helt okrypterad och via internet...(i)
Alltså tror tydligen Tolgfors att det finns då gott om tid att upprusta armén, flottan, och flygvapnet till någon form av standard värd namnet. Det gör man väl i en handvändning eller hur?(i)

Det var någon som sade; "Det finns inte ett land i världen som låtit nedrusta sitt försvar och inte blivit straffade därför". Kanske ska man tillägga att de senaste hundra åren har det varit mer krig och konflikter än någonsin i världshistorien.

Men Sverige är ju "neutrala"?...Javisst, och dessutom med byxorna nere, d.v.s. ett obefintligt försvar. Finns det något bättre sätt att inbjuda till ett angrepp?

Någon skrev att man borde tillsätta Pellnäs som försvarminister och sparka ut tomhylsan Tolgfors. Jag tycker det vore ett bra första steg, ge sedan honom ett antal miljarder till upprustning, han vet säkert att spendera dem bäst, inte utredande och svamlande politiker.

Nu orkar jag inte skriva mer. Jag skrev (i), för att indikera "ironi". Det brukar vara klurigt att uttrycka sådan på nätet.