HIV - som en lättare förkylning?

”Snart kan det vara lagligt att ha sex utan att berätta om hiv-infektion. Åtminstone om regeringen får som den vill.” . Vidare;” En majoritet i riksdagen är för ett slopande av informationsplikten vid sex för hiv-positiva. Regeringen vill ta bort tvånget på att berätta för sexualpartners och Vänsterpartiet (V) och Folkpartiet (FP) stöder förslaget. En utredning av smittskyddslagen kan därför väntas under mandatperioden.” Länk till ETC.

Vad är detta för komplett vansinne? Vi pratar alltså om en sjukdom som leder till döden om den är obehandlad. Den som tar bromsmediciner, resten av livet (förutsätter jag), klarar dig dock.
Vidare är det en huvudsakligen sexuellt överförd sjukdom och WHO skriver (länk) , som största riskfaktor “having unprotected anal or vaginal sex”.

Vi hamnar alltså med detta vansinnesförslag med en paradoxal lagstiftning där det är ok att ha sex men vem man vill, hur ofta man vill och oskyddat om man har HIV, emedan man inte får ha det om man har någon annan könssjukdom som är fullt botbar med medicinering. Eller ska man ta bort ”tvånget” att berätta för sexualpartners när det gäller alla könssjukdomar?

Man säger dock i ETC:s artikel att ”…den som har en väl fungerande hiv-behandling har en nästintill obefintlig smittorisk.”. Detta är en medicinsk sanning, och jag tror det inte finns någon som vet hur kortlivade sådana brukar vara. Vidare har vi ju två begreppsdefinitioner; för det första – vad är en fungerande hiv-behandling? Exakt hur är den definierad idag, och hur kommer den vara definierad i framtiden? För det andra; vilka garantier ställs en person som har sex med en HIV-positiv att denne följt den föreskrivna medicineringen?

Man kan vidare notera två saker; för det första att det inte finns någon relevant statistik att tillgå när det gäller brott/sexualbrott och utlandsfödda. Den senaste (och kanske sista), publikationen från BRÅ är sådär sju år gammal och visade på en överrepresentation på 3.5, alltså 350%, när det gällde just sexualbrott och utlandsfödda. För det andra har man generellt skrivit ner straffsatserna vid våldtäkt och höjt bevisbördan. Bara runt 10% av de fall som kommer upp i domstolar leder till fällande dom och skadestånden är ett rent skämt. Det politiska meddelandet är därmed solklart – våldtagna kvinnor göre sig ej besvär.

Vi har den senaste tiden, och kommer med nuvarande regering ha en stor invandring. En stor del av dessa invandrare kommer från Afrika. På UNICEF:s hemsida kan man läsa: ”At an estimated 26.0 per cent, Swaziland has the highest HIV prevalence rate in the world, followed by Botswana (23.4 per cent) and Lesotho (23.3 per cent). With 5.6 million people living with HIV (17.3 per cent), South Africa is home to the world’s largest epidemic.”“Sub-Saharan Africa is the most affected region, with 24.7 [23.4–26.2] million people living with HIV in 2013. Also sub-Saharan Africa accounts for almost 70% of the global total of new HIV infections.” Som första riskfaktor nämner man “having unprotected anal or vaginal sex”.

Nåja, man kan ju alltid ge bort HIV-test i julklapp (länk). Eller varför inte köpa ett för eget bruk? Men egentligen, är inte HIV en liten skitsak? Du kommer ju inte ens behöva tala om för någon att du är HIV-positiv, så varför testa dig? Det är väl som en mindre förkylning, eller?