Varför är jag
inte överraskad av det som hände i Köpenhamn? Vi har sett ett flertal liknande
dåd tidigare, och det är bara så att man bytt taktik från storskaliga
bombangrepp med ett flertal personer inblandade, till att låta enskilda
personer utföra handlingar. Det är ju en helt logisk utveckling eftersom det
blivit allt svårare att dra igång operationer som skedde med WTC, på Bali eller
i London. Ju fler som är inblandade ju större är givetvis risken att
säkerhetstjänster får nys om dem och alltså kan stoppa dem. Svaret är då att
låta enskilda personer utföra olika dåd, där de med stor sannolikhet själva
blir dödade. Precis som i Köpenhamn. Inga följbara spår finns kvar men mönstret
är uppenbart om man tittar tillbaka historiskt. Det råder alltså inga som helst tvivel på att man har en plan man följer och anpassar sig till läget.
Samtidigt skriver DN som ledare att vi måste vara starka och stå upp för människan rätt att uttrycka sig och det demokratiska samhället. Men för att förhindra att sådana här saker krävs precis motsatsen av många krafter; mer övervakning, samkörning av databaser, gränskontroller, utbyte av information mellan länder, registrering av flygresor och inskränkningar av den personliga integriteten på olika sätt.
Alltså rent fundamentala rättigheter som nu ifrågasätts i den heliga kampen mot terrorism.
Naiva människor kanske kommer att tro att alla inskränkningar i
personlig integritet och övervakning kan legaliseras med svammel om ”…har man
bara rent mjöl i påsen” eller ”för din egen skull…”. Eller kanske ställer man
sig frågan varför man ska ”provocera” muslimer med texter eller konst som de
kan uppleva som stötande? På denna fråga finns ett mycket bra svar; av den
enkla anledningen att vi har demokrati och yttrandefrihet samt att man måste ha
rätten att ifrågasätta eller kritisera allt man finner fel. Detta inkluderar
även förlöjligande eller ren ironi som i fallet Charlie Hebdo, eller Vilks konst.
Nu är det helt enkelt så att just islam har förutom alla begångna terroristattentat, fanatiska rörelser som IS, Al-Shabaab, Al-Qaida, Boko Haram m.fl. rena vansinnigheter som är i direkt strid med det moderna västerländska samhället. Det är ingen motivering att kalla det för religion. En dumhet är en dumhet och den ska man ha rätt att kritisera, ifrågasätta eller ironisera. Det får inte finnas någon immunitet från kritik för att det heter religion.
Men ifrågasätter
man islam får man det nysvenska och påhittade ordet ”islamofob” som tillmäle.
Ursäkta, men en fobi är en omotiverad och överdriven skräck för något. Kan
någon mot bakgrunden av alla terrordåd som skett och det som nu hänt i
Köpenhamn påstå att det finns något överdrivet eller omotiverat i den
demokratiska rätten av att ifrågasätta rena dumheter? Eller kanske är det så
att man får stå ut med lite mord, bomber och skottlossningar i ett
mångkulturellt paradis? Kan vi påstå att det handlar om integration, och att vi
måste bli bättre (satsa mer skattepengar) på just detta kanske alla problem
löser sig, och vi kan alla vara en stor familj som sjunger ”We shall overcome”.
Ursäkta, men jag tror inte på denna lösning. En s.k. religion som menar att en skrift
från 600-talet ska vara lag idag är inte integrerbar det är bara att fatta. I
synnerhet som det står i denna skrift att det är en god gärning att döda så
många otrogna man kan, och man kommer till himlen om man omkommer i processen.
Precis som gärningsmannen i Danmark. Han är nu i muslimernas himmel och har
följt profetens heliga skrift.
4 kommentarer:
Jag tror inte heller på den lösningen. Problemet är att Staten tvingar oss till den med usel resultat.
Mångkultur är per definition fullständigt feltänkt.
Varifrån kommer flyktingar, kommer de från hyggligt sammanhållna samhällen eller kommer de från samhällen med disparata kulturella inslag?
Svar: Flyktingar kommer från mångkulturella samhällen, något som vi STRÄVAR efter i Sverige.
Hur krokigt kan man egentligen tänka?
Tack för kommentarerna!
Mångkultur har aldrig fungerat och kommer inte att fungera. Kanske finns det en liten chans rent kulturellt men definitivt inte om vi blandar in en religion som är uppenbart militant, och så full av rena dumheter att man storknar. Dumheterna ska vi sedan acceptera för att inte kallas för "islamofober", emedan vi egentligen är realister.
Tack! "Islamofob" är alltså inget tillmäle, utan ska ses som smicker av någon som är realist.
Islamofil däremot är en beteckning på en person som väldigt lite förstått och dessutom är tämligen faktaresistent.
Skicka en kommentar