Det här är ju en
lite tragikomisk artikel om att polisen ska göra riktade satsningar mot
kriminella gäng i förorterna. Givetvis handlar det bara om en berikarstadsdel,
Botkyrka. Man på bilden ser polisen glad ut och man klappar sig på bröstet med
att man inte avser backa.
Det tragiska ligger i att man i första läget, och när det begav sig byggde dessa förorter. Man var inspirerad av DDR och slit-och-släng gällde, dessutom behövde man arbetskraft, men då framförallt från Sydeuropa som bosatte sig i dessa områden. Men billiga skitbyggen var och är det, tiden till ingen ära. Sedan dess har invånarna substituerats, och svenskar skulle aldrig drömma om att flytta in i ett av dessa områden oavsett bostadsbrist.
Givetvis har man hittat på olika kosmetiska saker och påhitt för att försköna dem, ungefär som att sminka en gris. De problem dessa områden alltid haft har man försökt avhjälpa med socioekonomiskt stöd till skolor i dessa områden, vilket uppenbarligen varit och är rent förslösade skattemedel; morot men ingen piska. Som vanligt på bekostnad av skattebetalarna, och utbildningen till barn i områden där inga problem finns. Det har varit viktigare att barn i berikarområden ska få dyra surfplattor än att barn i andra skolor ska få relevant och korrekt undervisningsmateriel. Jag minns hur Reinfeldt för sådär fem år sedan besökte en skola i ett berikarområde, och man kunde i pressen se honom leende med barnen med sina nya iPads i händerna. Propaganda när den är som bäst och rent naiv.
Men nu kommer vi till kärnpunkten i denna artikel som är ganska intressant. Hur ska man bli av med gängkriminaliteten i berikarområdena? Ok, för det första har vi domstolar som inte dömer ut några straff. Det känns lite som, ”klart att barnet ville prova på en AK47, som han hade hemma i Afghanistan, och ha är ju bara baaarn, och han ville bara skrämmas lite.” Påföljden blir sedan lite ”samhällstjänst”, vilket knappast avskräcker någon. Eller egentligen bara uppmuntrar till grövre brott eftersom man i praktiken inte fått något straff.
Vi vet ju redan hur domstolarna dömer när det gäller våldtäkter…
Det tragiska ligger i att man i första läget, och när det begav sig byggde dessa förorter. Man var inspirerad av DDR och slit-och-släng gällde, dessutom behövde man arbetskraft, men då framförallt från Sydeuropa som bosatte sig i dessa områden. Men billiga skitbyggen var och är det, tiden till ingen ära. Sedan dess har invånarna substituerats, och svenskar skulle aldrig drömma om att flytta in i ett av dessa områden oavsett bostadsbrist.
Givetvis har man hittat på olika kosmetiska saker och påhitt för att försköna dem, ungefär som att sminka en gris. De problem dessa områden alltid haft har man försökt avhjälpa med socioekonomiskt stöd till skolor i dessa områden, vilket uppenbarligen varit och är rent förslösade skattemedel; morot men ingen piska. Som vanligt på bekostnad av skattebetalarna, och utbildningen till barn i områden där inga problem finns. Det har varit viktigare att barn i berikarområden ska få dyra surfplattor än att barn i andra skolor ska få relevant och korrekt undervisningsmateriel. Jag minns hur Reinfeldt för sådär fem år sedan besökte en skola i ett berikarområde, och man kunde i pressen se honom leende med barnen med sina nya iPads i händerna. Propaganda när den är som bäst och rent naiv.
Men nu kommer vi till kärnpunkten i denna artikel som är ganska intressant. Hur ska man bli av med gängkriminaliteten i berikarområdena? Ok, för det första har vi domstolar som inte dömer ut några straff. Det känns lite som, ”klart att barnet ville prova på en AK47, som han hade hemma i Afghanistan, och ha är ju bara baaarn, och han ville bara skrämmas lite.” Påföljden blir sedan lite ”samhällstjänst”, vilket knappast avskräcker någon. Eller egentligen bara uppmuntrar till grövre brott eftersom man i praktiken inte fått något straff.
Vi vet ju redan hur domstolarna dömer när det gäller våldtäkter…
Men redan svensk
lagstiftning är inte anpassad till den situation man idag har. Man kan inte
göra husrannsakan efter vapen eller narkotika, man är på många sätt direkt
bakbunden rent juridiskt och med 70-talsflum.
Man kommer aldrig åt de personer man vill, även om man vet vilka de är, och man har god bevisning. Skulle man dock få dem fällda är fängelsestraffen ett rent skämt. Lite konvalescens betalat av svenska skattebetalare, utsläppta efter 2/3-delar av tiden, en massa frigång, och en fjäder i hatten i de kriminella gängkretsarna.
Man kommer aldrig åt de personer man vill, även om man vet vilka de är, och man har god bevisning. Skulle man dock få dem fällda är fängelsestraffen ett rent skämt. Lite konvalescens betalat av svenska skattebetalare, utsläppta efter 2/3-delar av tiden, en massa frigång, och en fjäder i hatten i de kriminella gängkretsarna.
Så visst kan
polisen köra med riktade satsningar. Ganska kul eller just komiskt. Alltså blir
hela artikeln tragikomisk.
Av någon anledning kopplar jag denna artikels polisuttalanden till denna historia:
En elefant går varje dag genom djungeln på sin stig och på denna ligger en myrstack. Myrorna surnar till eftersom elefanten trampar i myrstacken och beslutar sig för att klättra upp i ett träd och hoppa ner på elefanten. Man allokerar 23 miljoner soldatmyror till detta viktiga uppdrag.
När sedan elefanten kommer förbi hoppar alla myror ner på elefantens rygg och elefanten känner ett visst, men litet obehag. Så han skakar lite på sig och alla myror ramlar av utom en, den lilla myran Martin.
Från marken hörs då en talkör från myrorna; ”Stryp honom Martin! Stryp honom!!”
Nu hette inte polischefen Martin, men med bakgrunden av svensk lagstiftning, domstolarnas agerande, polisens kapacitet och antalet berikarområden, känns det lite fel att stämma in i myrornas talkör, vilket uppenbarligen DN gör.
Av någon anledning kopplar jag denna artikels polisuttalanden till denna historia:
En elefant går varje dag genom djungeln på sin stig och på denna ligger en myrstack. Myrorna surnar till eftersom elefanten trampar i myrstacken och beslutar sig för att klättra upp i ett träd och hoppa ner på elefanten. Man allokerar 23 miljoner soldatmyror till detta viktiga uppdrag.
När sedan elefanten kommer förbi hoppar alla myror ner på elefantens rygg och elefanten känner ett visst, men litet obehag. Så han skakar lite på sig och alla myror ramlar av utom en, den lilla myran Martin.
Från marken hörs då en talkör från myrorna; ”Stryp honom Martin! Stryp honom!!”
Nu hette inte polischefen Martin, men med bakgrunden av svensk lagstiftning, domstolarnas agerande, polisens kapacitet och antalet berikarområden, känns det lite fel att stämma in i myrornas talkör, vilket uppenbarligen DN gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar