Vi som inte har 100 miljoner att donera

Hedervärt att Akelius skänker 100 miljoner till riktiga flyktingar som är barn (länk). Men vad som störde mig en del var att det är en himla skillnad på att skänka pengar till SOS Barnbyar som Akelius gör, mot den PK-benämning som gäller för alla som lyckats smuggla sig till detta land, har kastat sina identitetshandlingar och hävdar att de är barn. Man eftersom artikeln blandar begreppen ska man ha klart för sig att skillnaden är mycket stor. Vidare tar regeringen pengar från det riktiga stödet till flyktingar genom UNHCR, till att finansiera den vansinniga och mycket kostsamma migrationspolitik man bedriver. Man avser även bättra på landets statsskuld för att klara ekonomin.
Akelius menar dock att det finns någon form av hyperegoism. Kanske är det lätt för honom att kalla självbevarelsedrift detta, han har uppenbarligen pengar så det räcker.
Men för oss vanliga medborgare gäller andra normer. Hela samhället går i princip på knäna med bristande service och mycket annat. Det är enbart migrationsverket som behöver berätta hur mycket pengar de vill ha så finns pengarna direkt. Svenska medborgare har blivit någon form av andra klassens medborgare till förmån för de som smugglat sig hit. Befinner de sig olagligen i landet (s.k. papperslösa), har de dessutom direkta förmåner vi svenskar inte åtnjuter. Ej heller kraftigt subventionerade löner till svenska arbetslösa eller svenska hemlösa som försöker komma in på arbetsmarknaden.
Så man kan sammanfatta; mycket hedervärt att hjälpa riktiga flyktingar som är barn, men inte ska förväxlas med flyktingbarn som kommer smugglats till Sverige till en kostnad av kanske 100.000kr, och dessutom till stor utsträckning ljuger om sin ålder bara för att kunna klassas som barn.

Men alla snyter ju inte 10-tals miljoner ur näsan som Hr. Akelius, vi jobbar och ser våra skatter bli högre och alla inbetalda skattepengar försvinner i det stora svarta migrationshålet, samtidigt som vi får allt mindre av skattekakan och allt blir sämre.