Katarina Wennstam har en artikel i SvD (länk), som
är intressant. Problemställningen är alltså att man lägger bevisbördan på
våldtäktsoffer. Det innebär i praktiken att man i praktiken kan fria varenda
våldtäktsman som inte tillstår att han våldtagit en kvinna. Det hela är ganska
enkelt; man ställer alltså direkta krav på kvinnan att på olika sätt bevisa att
hon inte ville ha sex.
Till och med att gärningsmannen uppger att han inte
fattade svenska duger tydligen som grund för friande dom, och mot bakgrunden av
att ca 13 våldtäktsåtal läggs ned varje dag, stölder och bostadsinbrott är inte
längre mödan värt att ens polisanmäla och kan hela situationen inte betraktas
som annat än ett rent rättshaveri.
Låt oss göra en jämförelse. Du har druckit en mängd alkohol, sätter dig bakom ratten och stannas av polisen i en alkoholkontroll. Med ovanstående logik blir det alltså polisens sak att bevisa att du inte hade anledning att dricka alkohol. Alltså; var du på fest hade du anledning att dricka. Men ovanpå detta är inträffade med den intressanta skillnaden att det de facto inte hänt ett skit när du blir stoppad vid vägkanten – ingen har skadats eller inget har egentligen hänt. Visst och med svensk logik – kanske så kunde ha skett men det har det bevisligen inte gjort.
Detsamma gäller om du ertappas för fortkörning, ska polisen bevisa att du inte hade anledning att köra fort? Ånyo – ingen har skadats och ingenting har hänt. Duger 10 års erfarenhet från Autobahn som förmildrande omständighet? Nix.
Men när det gäller våldtäkter har det hänt, och med klockrena bevis som t.ex. DNA. Blir det upp till kvinnan att bevisa att hon inte ville ha sex. Artikeln tar upp ett typiskt exempel och det finns sannolikt tusentals, detta oräknat mörkertalet.
Jag har en viss uppfattning om rätt och fel. De senaste åren har denna uppfattning visat sig vara i direkt konflikt med hur domstolar dömer och hur det svenska rättssystemet fungerar. Detta kan till stor del hänföras till ren politik och uppenbar politisk påverkan på rättsväsendet.
Kanske vore det läge
att införa en jury i svenska domstolar, bestående av normalfuntade svenska
medborgare som har en uppfattning om vad som är rätt eller fel. Som det fungerar
idag fungerar inte rättssystemet, då man flyttar bevisbördan till offret och
dessutom har ett antal hål i lagstiftningen som utnyttjas som regel. Gruppvåldtäkten
av den handikappade kvinnan på Gotland är ett andra exempel, på haveriet. Det
finns säkerligen hur många som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar