Man blir en aning
trött på mittenpartier i detta land. Man har i stort sett ingen egen politik
utan anpassar sig till läget för att ”ta ansvar” eller ”kunna påverka”. Man kan
liera sig med i stort sett vilka som helst och bedriver vad man kan benämna som
en amöbapolitik ofta med 4-procentssnaran runt halsen. Ser man någon som helst
möjlighet att få vandra i maktens korridorer prostituerar man sina åsikter och
politik på lämpligaste sätt.
Man har sannolikt konsulter inblandade som gör sitt bästa för att hitta argument eller väljargrupper med flummiga floskler som man vill attrahera, om i synnerhet snaran riskerar att inte ens berättiga till mandat i riksdagen.
Låt oss beta av dessa s.k. mittenpartier.
1. Miljöpartiet som uppenbarligen hamnar i vilken säng som helst för att med rent naiva argument som t.ex. att vi ska vara ett föregångsland i världen, men prostituerar sig och var stödparti för den moderatledda regeringen tidigare. Men nu har man fått ministerposter under socialdemokraterna – grattis!
2.
Kristdemokraterna, lever en allt mer tynande tillvaro och det skulle förvåna om
de når upp till 4%. Kanske om deras kärnväljare med kristna värderingsgrunder
inte hinner gå till sina fäder innan valet. Kanske kan de klara sig kvar om man
får diverse stödröster, men annars är de rökta.
3. Folkpartiet.
Man måste tillstå att de har en bra partiledare. Björklund, en gammal militär
som bara fungerar och är bra. Men det som talar emot folkpartiet är avsaknaden
på klar politik. Dessutom har vi just folkpartiets historia som inkluderar de
flesta, samarbete med i stort sett alla och det lilla stödpartiet i alla
regeringskonstellationer.
4. Centern har ju
Annie Lööf som partiledare. Politiken är minst sagt oklar och en blandning av
kommunism och miljötalibanism. Lööf kan slänga ur sig vilka dumheter som helst
utan att blinka för att verka trovärdig. Men precis som övriga partier i denna
kategori är det minst sagt oklart vilken politik man står för. De som röstar på
Centern gör det sannolikt för att Lööf verkar självsäker, men tittar man bakom
fasaden är det bara trams och populism.
Man kan summera
dessa partier med en grå massa eller amöbor. Kanske för väljare som tvekar vid
valurnan, eller vad det må vara. Klart är dock att den som lägger sin röst på
något av ovanstående partier gör nog bäst i att stanna hemma, och ligga på den
berömda soffan.
Vi har även vänsterpartiet.
Det är ett intressant parti. Man lever i någon form av naiv bubbla från
verkligheten 2018. Man kommer sannolikt klara 4%-snaran nästa val. Detta är en
aning märkligt då man förespråkar förstatligande av i stort sett allt. Man
påtalar alla saker man kan förstatliga ska förstatligas, och varenda nackdel
med privatiseringar eller vinster som hamnar hos företag eller privatpersoner
är givetvis en ren stöld från samhället. Alla kopplingar till Stalin eller Mao
nämner man inte, ej heller rena diktaturstater under kommunistisk flagga, partiet
samröre med forna östblocket ej heller. Men man är aldrig sena att klistra
nazistiska rötter på SD, samtidigt som de egna rötterna är minst sagt svarta.
Så låt mig gissa
vad som kommer att hända efter valet 2018. Sossarna och ”nya moderaterna”
landar på runt 20%, SD likaså. Då har vi en koalitionsregering med Kristersson
eller Löfvén som statsminister, ty nyval törs man inte riskera då SD gått så
starkt framåt. Därefter kommer man fiska bland amöbapartierna i mitten eller
till vänster efter majoriteter, folkpartiet som huvudsakligt stöd till
moderaterna, och vänsterpartiet och miljömupparna till sossarna.
Det kommer som vanligt att heta ”ta ansvar för den uppkomna parlamentariska
situationen”, vi måste ha ett styre ”över partigränserna” för att lösa
problemen, och annat svammel. I regeringsförklaringen kommer givetvis floskler som "utmaningar", d.v.s problem man ställt till med. "Integration", alltså döljande av ytterligare ett problem man orsakat. Kanske även "samarbete över partigränserna" och annat svammel. Och ett tips; "strukturella utmaningar", alltså gängkriminalitet i ghettoområden man skapat. Satsningar på olika flumåtgärder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar