Den svenska modellen

Jag vet inte hur många gånger Magdalena Andersson stått och påstått att hon har full pejling på svensk ekonomi och att det går bra för Sverige. Samtidigt vet vi ju hur det ser ut inom sjukvården, polisen, försvaret, skolan, pensioner, fattigpensionärer, och mycket annat.

Nu är det ju valår, och därför har regeringen inga som helst problem med att lova ut en massa pengar åtskilliga år framåt. Alla fattar ju att socialdemokraterna inte kommer att få egen majoritet efter valet och det är alltså enbart tomma löften och valpropaganda.
Vem kan inte lova att ”Om jag vinner 1 miljon på lotto”, ska jag göra följande…?

Men man kan inte låta bli att ställa sig frågan om dagens läge på ekonomin, när vi alltså befinner oss i en högkonjunktur. Ovanpå det kan man ju lägga att Göran Perssons regering ”lånade” drygt 280 miljarder ur pensionsfonderna, pengar som aldrig betalats tillbaka.
Ok, som vanlig medborgare ids man givetvis inte plöja alla saker som går runt i en statlig budget. Vidare har man en viss begränsning mentalt när det gäller storleken på enorma belopp som miljarder. Men då inställer sig frågan om regeringen har pejling på ekonomin när man varnas av EU-kommissionen (länk), för att ha en underbalanserad budget. Ovanpå detta har vi kostnaderna som faller på kommuner och landsting, och Löfvén har ju proklamerat att det definitivt inte blir några statliga skattesänkningar. Om vi nu lägger ihop detta snackar vi om stora skattehöjningar som en summa av statsskatten, kommunalskatterna och landstingsskatten (länk).

Socialdemokraterna har alltså devisen ”Svenska modellen ska utvecklas – inte avvecklas”. Man har alltså i första läget uppenbarligen stulit svenskarnas pensionspengar. Man har enorma problem man orsakat man inte varken har lösningar för eller kan finansiera. Så vad är då den ”svenska modellen”? Nostalgi från 60 eller 70-talet? Kanske att medborgarna ska betala 100% skatt? Kanske att man ska sluta tänka och lita blint på socialdemokraterna?

Idag ter sig socialdemokraternas och regeringens politik och deras beslut snarare som ett rent varnande exempel till andra länder. Den svenska modellen är död. Man har (och den tidigare regeringen) orsakat enorma problem, kriminalitet, sexualbrott , och mycket annat.

Man pratar om att stoppa ”näthat” och på så sätt tysta kritiska röster. Snack om ”fake news” och annat, när folk blir förbannade. Om inte annat kan det rubriceras som ”agg mot folkgrupp” om man ifrågasätter invandringsvansinnet eller kostnaderna i statens, kommunernas och landstingens budget. Man försöker dölja hela problematiken som är uppenbarligen direkt relaterad till invandringen och den politik man fört och för. Polisen har munkavle när det gäller att beskriva gärningsmän, svenska domstolar dömer ut rent larviga straff och media mörkar hela problematiken. Våldtäkter läggs på hög eller lönar sig inte ens att rapportera. Nu har vi även sett ett rättsfall i Solna tingsrätt (länk) som är en ren skandal. Att berätta det man anser vara verkligheten och sanning är snart förbjudet, ej varandes god journalistik, näthat eller agg mot någon.

Hur långt är vi från en rent totalitär regim? Man ska ha kontroll över media och bestämma vad medborgarna ska få veta. Är det månne så att just den ”svenska modellen” är densamma, som att från politikerna som gällde på 60-70-talen, kunna totalt kontrollera media och myndigheter och på så sätt indoktrinera medborgarna?