Arkitektur

Man har alltså rivit Astoria i Stockholm, en vacker och fin gammal byggnad man rev i stort sett hela Norrmalm till förmån för parkeringshus och gallerior. De Sagerska husen revs vid Hamngatan, men man sparade Sagerska palatset, som numera döps om till Sagerska huset och är statsministerbostad.

Listan kan göras hur lång som helst på hur man under 60-70-talen rev och förstörde gamla fina stadsmiljöer och kulturbyggnader – det var ”slit och släng” som gällde, allt nytt var bra och framåtsträvande. Det var bilismen som var framtiden. Det fanns förslag om att riva hela Gamla Stan och göra en stor trafikplats, men detta blev inte av, som tur var.

Man fuskbyggde förortsghetton, i vilka man placerade den utländska arbetskraften vi då behövde när industrin blomstrade – miljonprojektet. Givetvis var socialdemokraterna inspirerade av DDR och likheterna mellan forna öststatsbyggnationer och miljonprojektsområdena är direkt uppenbar.

I mindre städer revs fina gamla hus för att ge plats åt Konsum, Domus, Tempo och Epa, skoningslöst Givetvis behövdes även parkeringshus så man kunde parkera bilen för att göra stora varuinköp. Stormarknader blev på modet med stora parkeringsytor utanför, det var kanske influerat från USA.

Sedan inträffade en form av baksmälla, och parkeringshus revs, men det var några byggnader kvar på eftertraktad mark. Kommunpolitikernas taktik blev då att låta dem förfalla några år och sedan döma ut dem och mena att en renovering skulle bli oerhört kostsam. Vidare fanns och finns byggföretag som med skenande bostadspriser givetvis ville åt marken. Ovanpå detta gällde, (och gäller) det givetvis att bygga så högt som möjligt i ett så attraktivt läge som möjligt för att optimera vinsten.
Eventuella kopplingar mellan politiker och byggföretag kan man bara gissa. Politikerna menar givetvis att man behöver bostäder. Men det märkliga är att dessa alltid måste byggas på det mest attraktiva platserna, och så höga som man tillåts. Sedan säljer man bostadsrätter till hutlösa priser och får stora vinster

Jag är en anhängare av byggnader med tinnar och torn, det är vackra byggnader. Hantverksskicklighet och vackra dekorationer och hög till takhöjd. En kombination av hur gammal en byggnad är och hur vacker den är. Dagens arkitektur är sanslöst ful och baserad på billiga fyrkantiga byggen med lite olika färger på fasaderna variationer som sannolikt är baserade på arkitekternas lek med Lego, eller att Wingårdh anses ledande arkitekt. Allt känns som nyare varianter av DDR:s konstruktioner. Ovanpå detta har det i många år varit så att styrande politiker uppenbarligen velat skapa monument över sin politiska karriär. Men det är mina preferenser.

Rekordet är när man centralt i Stockholm vill riva gamla kulturhistoriska hus och ersätta dem med ”Nobel Center”, en oerhört ful byggnad som inte stämmer överens med något. Nu har i alla fall en domstol gett sitt avslag till detta vansinniga fula bygge, (länk) och jag hoppas att det blir ett slut på alla fula kubbyggen, stopp för alla rivningar, och oavsett hur vackra dataritade flumbilder med lyckliga flanörer som dagens arkitekter lyckas rita.

Det finns en FB-grupp som heter Arkitektupproret man delar ut ett pris varje år avseende den fulaste nybyggnad; Kasper Kalkonpriset, alternativen för fulaste byggnation är många. Föga förvånande.