Nu
kommer alltså Centern rösta mot Löfvén och talmannen har ju lovat att riksdagen
ska rösta om Löfvén som kandidat till statsminister. Vi är tillbaka på ruta
ett, igen.
Nu är det slut på möjliga kandidater och att hålla på och göra två omröstningar
till är bara tramsigt och längre politisk vånda.
Eller tycker någon att Lööf ska få chansen igen att få sondera? Eller kanske
Kristersson? Hur man vänder sig är det egentligen bara att dra problemet i
långbänk.
Men vad är då problemet? Jag skulle vilja dela upp det i två delar; det första
problemet ligger i att det handlar inte om demokrati, utan representativ
demokrati. Det är en mycket stor skillnad. Ovanpå detta är politikerna
representanter för partier samt koalitioner (som Alliansen), vilket ytterligare
gör att man ytterligare kommer bort från ren demokrati. För det andra är det
alltså så, att man har hamnat i en situation där en stor del av folket, mer än
en miljon röstat på ett parti. Detta accepteras inte av i stort sett alla och
beröringsskräcken är total. Vaddå, vad är det för demokrati när man inte
respekterar andras åsikter, eller medborgarnas representanter. Jag har ingen
beröringsskräck med kommunister. Jag lyssnar på deras argument och åsikter.
Vore jag politisk representant vore det min förbannade skyldighet.
Senast idag körde Löfvén med kopplingen SD och ”rötter i vit maktrörelsen”.
Hans eget parti har rötter som är betydligt mer skrämmande och han har under
fyra år samarbetat med kommunisterna som i världshistorien har fler mord på
sitt samvete än någon annan politisk ideologi, nazisterna inräknade.
Men vad händer nu är ju den stora frågan? Jag vet inte om regeringsformen
kräver att fyra omröstningar måste göras i riksdagen för att få en
statsminister. Om så är fallet kan man ju slänga in Jultomten eller Lucia, bara
för att förkorta processen.
Det är inte så att de valda representanterna måste få till en regering och
statsminister, det är de uppenbarligen inkapabla till, och kommer inte ge ett
fungerande styre för landet. Det är bara att fråga medborgarna igen med ett
nytt val till enbart riksdagen. Egentligen har man efter tre månaders svammel,
soneringar, beröringsskräck och annat hamnat på samma läge det var en dag efter
valet. Men nu är problemet att alla fattar att ett extraval skulle gynna i
synnerhet SD. Man vill alltså göra allt man kan för att undvika ett sådant.
Medborgarna är är helt enkelt förbannat trötta på denna sandlåda när det
handlar om att styra detta land. Förtoendekapitalet är slut. Visst, valdeltagandet
kommer säkert sjunka, det tror faen med den sandlåda man lekt i under tre
månader. Men ett klart bevis på att man genom denna långdragna process skapat
rent politikerförakt. Kanske kommer en del partier åka ur riksdagen, men det är
då en ren kvittens på att man inte har en egen och trovärdig politik, samt är
villig att kohandla bara för att få makt.
Utan ett extraval är det ruta ett som gäller. Norléns verktygslåda är nu tom
och det kommer bara bli pinsammare ju längre detta tillåts hålla på.
1 kommentar:
https://tommyhansson.wordpress.com/2018/12/18/vilken-demokratisyn-har-egentligen-talman-andreas-norlen/
Skicka en kommentar