måndag 18 mars 2019

Dags för att sluta med saft och bulle?


Jag hittade en riktig PK-artikel (länk). Den handlar om problem i skolorna och då i synnerhet i s.k. utanförskapsområden. Skolorna med ”störst utmaningar” har dessutom svårt att rekrytera lärare. Skolinspektionen har funnit anledning att stänga sex skolor, varav en kommunal skola i Botkyrka.



Men var är så PK med arrtikeln? Jo, för det första det enkla faktum att man inte ifrågasätter grundproblemet, vilket är elever som uppför sig illa och inte respekterar lärarna. Givetvis även att dessa ungdomar kommer från områden med kriminalitet och med föräldrar som inte har pejling eller dicpiplin på sina ungar. Lärarna ska ta emot svordomar och bli hunsade med glåport men får inte röra ett finger eller på något sätt bestraffa. Den lärare som gör så riskerar att få betala digra skadestånd och få sparken. Metoden kallas tydligen ”lågaffektivt nemötande” som man kan läsa om i dessa artiklar (länk1, länk2). 

Så PK är att man i ingen av de artiklar man kan hitta i media ställer man sig frågan vad som egentligen är problemet? Nix, man försöker hitta på fantasifulla lösningar i massor och går som katten runt het gröt. Varför tar man inte tag i problemet och straffar elever som inte sköter sig? Nähä, man törs inte, och detta är ett rent systemfel. Det är samma flum som i filmen ”Släpp fångarne loss det är vår”, och gäller såväl inom rätts- som skolsystemet.

Det var nu många år sedan jag studerade och gick i skolan, men en erfarenhet jag minns är att de bästa lektionerna, där man lärde sig mest var med de strängaste lärarna, med en auktoritet man inte vågade ifrågasätta. Samma sak i lumpen, de hårdaste befälen var de man aldrig skulle drömma om att ifrågasätta, och man lärde sig mest av.
Jag har provat att vara lärare på högstadiet, och kan bara konstatera att det torde vara det mest otacksamma yrke jag kommit i kontakt med. Kollegorna var bara uppgivna. Exemplen är hur många som helst, både beträffande elevers uppförande, men även då undervisningsmaterialet som var att betrakta som rent musealt. Givetvis även beaktandes lönerna lärarna i dagens skolor har.

Nu har vi en återkoppling till det ”socioekonomiska” stödet. Jag ställer mig frågan varför bra skolor med elever som sköter sig och lärare som fixar undervisningen ska ha mindre skolpeng och lärarna lägre lön än i ”berikarområden”? Det borde faktiskt var precis tvärtom, eller i alla fall att skolpengen är exakt densamma för varje elev. Det är ren diskriminering av elever som uppför sig, är duktiga, samt lärare som är duktiga att de inte ska ha samma förutsättningar, alltså bestraffas för de sköter sina studier och sina arbeten på bästa sätt.
Jag minns hur Reinfeldt som när det begav sig var statsminister, delade ut ipads till ungdomar i Hjulsta, vilket är ett känt berikarområde. Leenden och succéhistoria i media för hela slanten.
Nu är det givetvis så att skolorna i dessa ”berikarområden” får massor med mer pengar per elev än i skolor där eleverna sköter sig, det heter socioekonomiskt stöd till utsatta områden.

För det andra har vi PK-språket i artikeln. Här kommer ett axplock: ” störst utmaningar”, ” huvudmannen inte har tagit tag i problem”, ”mycket om svag styrning”, ” inte försäkrat att elever får rätt till stöd”, ”likvärdigheten minskar”, ”många nyanlända elever, brister kvaliteten oftare jämfört med skolor vars elever har bättre förutsättningar att lyckas”, ” de växande klyftorna”, ” brast i arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd”, ” Eleven bedömdes ha kränkts efter att ha burits ut ur klassrummet”.

Man blir imponerad över floskelsvenskan. Men problemställningen kvarstår, problemanalysen saknas helt och kan inte döljas med flosklig nysvenska.
Det funkar inte med ”saft och bulle”, det är bara att fatta.

Add: Och vad hittar man sedan i media: 
"Expert efter skollarm: ”Man har duckat för detta länge”Rekordmånga skolor som stängts – och fler skolor som visar allvarliga brister. Prisbelönade skolledaren Hamid Zafar reagerar" (länk).
Expert och prisbelönad, vad säger man? Världsklass i propaganda, samma som att höra Jerzy Sarnecki uttala sig.




Inga kommentarer: