500K

Nu har jag kört denna blogg i drygt 10 år. Man funderar på varför man gjort det. Svaret är lite komplicerat. För det första var det så att jag för 10 år sedan drygt insåg att det finns ren censur i detta land. Tidningarna öppnade upp sina sidor för kommentarer men sedan censurerade kommentarerna, utan att ange anledningar eller att kommentarerna stred vare sig mot kommenteringsregler eller svensk lag. Det var ren censur och gjorde mig rent förbannad när det begav sig och det var nog anledningen till att jag startade bloggen.

Men varför fortsatte jag? Jag tror det beror på att jag fattade att svenska media har direkt censur kontrollerat av politikerna, i synnerhet Public Service. Visst, det har varit lite uppehåll några gånger, vi pratar ju om 10 år och det finns ju saker som varit viktigare. Men samtidigt kan man inte låta bli att reagera på saker man läser och kombinerar man det med en elakartad skrivklåda tror jag man har svaret.

De senaste åren har det även varit en balans mellan vad man törs skriva och lagen. Den sistnämnda är en ren tolkningshistoria och vi har ju sett att man t.ex. klassificerar kritik mot islam som HMF. Kritik mot kristendom är inte HMF, men kritik mot alla dumheter som finns i islam kan mycket väl leda till åtal. Men det är värre än så, man kan inte bara åtala den eller de som skriver något på nätet, i skrivandes stund står Patrik Markström som är admin för ”Stå upp för Sverige” åtalad för kommentarer som hundratusentals medlemmar i gruppen gjort. Vansinnet är uppenbart och PK-desperationen bara stiger hela tiden. Vidare är det uppenbart att domstolar och myndigheter är rena spratteldockor för politikerna.

Fönekelsen i media likaså. Det finns några få journalister som Joakim Lamotte som vågar berätta om verkligheten. Public Service gör däremot sitt bästa för att både flytta fokus till irrelevanta saker, helst sport och definitivt inte ifrågasätta förd politik. Det enda man på sin höjd kan göra är att plocka in Jerzy Sarnecki som enbart svamlar i tappra försök att dölja rena fakta. Medborgare som öppnar munnen, vet vad de pratar om som t.ex. Peter Springare bestraffar man på alla upptänkliga sätt och tystar dem. Ett handlingssätt som inte är värdigt en demokrati med yttrandefrihet.

Mest paradoxalt är dock brunsmetningen sossarna försöker med på SD. Löfvén är rentav som en papegoja. Men det paradoxala är att sossarna har nog den mest bruna bakgrund av alla partier. Fruktansvärda experiment med mindervärdiga, tvångssteriliseringar, rasbiologiska institutet, Vipeholm, samarbete med nazisterna för att renodla den svenska rasen. Sterilisering var regel vid abort, en kvinna som inte ville ta hand om sitt barn ansågs ovärdig att få föröka sig. Alla ”mindervärdiga” steriliserades och man mördade patienter på mentalsjukhusen. De fungerade givetvis även som försökskaniner för allehanda medicinska experiment. Medicinalstyrelsens arkiv är än idag hemligstämplade. Allt enligt makarna Myrdals karta/riktlinjer och socialdemokraterna. Det försöker man vifta bort men det är detta partis historia. Vänsterpartiets historia är knappast trevligare och vi pratar om tiotals miljoner mördade under världshistorien, Stalin, Mao, Pol-Pot, Castro, Tito och ett gäng till.

Men anledningen till denna blogg är huvudsakligen att jag tycker att den svenska åsiktskorridoren blir alltmer smalare. Det är väl en sak att man raderar kommentarer man inte anser passar, vilket började för runt 10 år sedan, att medierna inte rapporterar sanningar fakta eller ifrågasätter politiker eller deras politik. Men det blir en helt annan sak när man anser sig ha rätt att åtala alla som inte är PK.

Men mycket av detta är ju givetvis gamla synder. Men de är inte så gamla som man kan tro, steriliseringslagen gällde till 1975 och under alla socialdemokratiska regeringar till detta år. Socialdemokraternas rasism är alltså av betydligt senare datum än 1945.

Personligen finner jag rent förbannad varenda gång någon tror att jag är rasist för att jag gillar SD. Jag är inte rasist. Visst, i min ungdom var det legio med skämt om ”n” och folk från andra länder. Mina föräldrar kallade invandrare från Finland för finnkolingar, och från Norge för norrbaggar. Folk från sydligare länder var "blattar" eller "lakritstomtar". Z var tattare. Det var vad som gällde och inget konstigt alls när det begav sig. Utlänningar var bara konstiga rent generellt. Det bara var så när det begav sig, inget jag står bakom idag då det är rent rasistiskt och inga åsikter eller tillmälen jag skulle använda. Jag försöker belysa samhällsproblem och kallar socialdemokrater för sossar, vänsterpartister för kommunister, miljöpartister och centerpartister för miljömuppar. Jag anser att det är relevanta epitet. 

Men jag minns än denna dag när en s.k. hallåa berättade att man hade fått instruktioner om att utlänningar numera hette ”invandrare”, det dummaste ord jag än idag känner till. Senare blev zigenare romer.  Samma utveckling skedde med ”n”. Det blev först mörkhyad, sedan kolorerad och nu är det tabu att på något sätt beskriva en person om det inte gäller klädsel eller vilken cykel en person haft.

Att sudda ut ansikten till och med på efterlysta brottslingar är idag regel. Det är alltså viktigare att dölja människors ansiktsfärg än att få fast brottslingar. Det är rent vansinnigt, och visar att media är toppstyrda. Så även polisen som avsiktligen utelämnar relevanta signalement även på brottslingar man vill ha fast. Det är alltså viktigare att vara PK, än att ha ett rättssamhälle där man tar fast och fäller brottslingar.

Lägg märke till att man gått ut med namn och bild på idioten som sköt personer i en moské i Christchurch, men de de man tagit för skjutningarna i Utrecht berättar man inte om motiven torde vara desamma men från olika sidor.

Men jag har kört denna blogg i drygt 10 år och kan konstatera att jag har drygt 500.000 öppningar. Lite kul faktiskt och det ger ju 50K öppningar per år. Kanske är mina åsikter och speglingar av den politiska spelplanen av något intresse.
Avsikten har och är inte att påverka eller bedriva propaganda, jag har inga sponsorer eller fått ett öre för det jag skrivit, det har aldrig varit mitt mål eller min avsikt. Men har jag fått ”skriva av mig”, vilket funkar lite bättre än att knyta näven i fickan i alla fall för mig, och det är kul om folk läser det jag skriver.