Ett havererat rättssystem

En polis skriver att rättssystemet håller på att kollapsa. Han nämner ett antal anledningar och man kan förstå hans frustration (länk). Att med en dålig lön och överbelastning, tvingas se hur brottslingar och notoriskt kriminella släpps och ändå försöka ha kvar någon illusion om att man kar ett fungerande rättssystem, kan inte vara speciellt uppmuntrande.
Men låt oss koppla denne polismans frustration mot det som inträffade i Stockholm för en tid sedan då idrottsföreningarnas firmor gjorde gemensam sak för att spöa upp de marockanska gatubarnen. På den kunde man i fetstil läsa: ”Rättsväsendet har lämnat walk over och samhällskontraktet är därmed brutet.”.

Problemställningen ligger alltså i att gemene man inte kan upprätthålla ens ett minimum av rättssäkerhet för den enskilde medborgaren, och saker som denne anser vara viktiga. I artikeln rubriceras denna typ av brott som ”mängdbrott” som man inte har kapacitet att ens bekymra sig om, och man avser uppenbarligen bostadsinbrott och stölder generellt. När sådana brott inträffar är alltså den enskilde helt rättslös, och man kan fatta att det inte ligger långt bort att ta lagen i egna händer då rättsväsendet inte gör det. Eller som i Stockholm, man skapar gatans parlament och medborgargarden.

Givetvis är det även så att man har order om att dölja all brottslighet relaterat till invandringen. Kod 291 och de direktiv som uppenbarligen gått ut till media talar sitt tydliga språk. Samtidigt kommenderas polisen ut att stå vid vägkanten och undersöka om Svensson råkat dricka en öl, eller kört några ynka km/h för fort. Så vi ställer oss frågan om inte frågan; ”Har du inget bättre för dig? Stick och fånga några riktiga brottslingar i stället.” är relevant? Det är den, men problemet är givetvis att den enskilde polisen inte valt att stå vid vägkanten och är precis som artikeln beskriver, medveten om problematiken.

Polisen hamnar alltså i en mycket problematisk situation – man vet vad som behöver göras, men man varken kan eller får det. Vidare är det arbete man utför är underbetalt, otacksamt och upplevs tröstlöst eftersom brottslingar släpps ut i det närmaste direkt utan straff.

Ovanpå detta har man en rikspolischef som verkar i stort sett handlingsförlamad och svamlar om att man ska försöka förstå brottslingar. Han måste givetvis även ha godkänt mörkningen av den importerade brottsligheten, och är just som rikspolischef ytterst ansvarig. Samtidigt svamlar han på denna länk om jobb, utbildning, innanförskap och trygghet för medborgarna i 14 områden runt större städer. Rent politiskt flumsnack alltså från 70-talet, som man är förbannat trött på som fortfarande vänsterblocket i svensk politik ägnar sig åt. Det polisens jobb är att ta fånga brottslingar och i viss mån förebygga brott genom närvaro, inget annat. Hade han sagt ”vi ska rensa dessa områden på slödder och utrota kriminaliteten”, hade det varit acceptabelt.Ovanpå detta ska brottslingar straffas med kännbara straff, och är de inte svenska medborgare ska de utvisas.

Så man kan verkligen förstå polismannens artikel och dennes frustration – en rikspolischef som inte fattar situationens allvar, en strafflagstiftning som inte fungerar, låga löner, underbemanning, döljande av brottslighet, mängdbrott man tvingas strunta i, politiker som lever i en multikulti-drömvärld och mycket annat.

Så medborgare. Vänligen be inte en polis ’sticka och fånga riktiga brottslingar’, när du viftas in vi vägkanten för att du inte hade bilbälte. Polismannen gör bara sitt jobb, och problemet är så mycket större, och inte polismannens fel. Skillnaden kan du göra vid valurnan 2018.
Och vem blir förvånad av att det bildas medborgargarden eller den enskilde medborgaren tar lagen i egna händer. Inte jag, och sannolikt inte den enskilde polismannen heller. Men han är klok nog at inte öppna munnen.
Hade jag haft en våldtagen dotter, vars gärningsman kommit undan med friande dom, hade jag nog tagit lagen i egna händer. I dessa händer hade det hållits ett baseballträ. Samhällskontraktet hade varit brutet, inte av mig dock - utan av politikerna.