Det hela börjar bli ganska larvigt och ger en bild över hur löjlig svensk politik är. Nu turas de politiska blocken om att lägga samma förslag som SD har lagt tidigare, gällande saker som avser att begränsa invandringen. Men SD la förslagen röstades de ner, och ej heller tillstår man att det är just SD:s förslag man dammat av och nu försöker lansera som sina egna. Samtidigt fortsätter man med den beröringsskräck man har gentemot SD som en ren principsak. Att erkänna att man gjort fel eller ändrat åsikt går givetvis inte.
Samtidigt kör man ett lapptäcke av förslag som man hoppas ska lindra följdverkningarna av den politik man fört och för. Det senaste är att utse Ylva Johansson till någon form av övergripande samordnare för att hitta på nya förändringar och förslag till att lösa de problem man skapat med den sanslösa migrationspolitiken. Det finns et antal grundproblem och det spelar mindre roll att man omfördelar, snackar och utser samordnare eller vad man nu vill kalla det. Dessa grundproblem blir man inte av med och alltså kommer allt bara rendera i fortsatta utgifter och problem. Det spelar mindre roll vad man gör rent politiskt. Jobben i detta land blir inte fler för att Löfvén hoppas eller man samordnar resurser eller vad man vill kalla det. Det finns ett bestämt antal arbeten i detta land och för varje ”nyanländ” man lyckas få in på arbetsmarknaden, med statliga subventioner, kommer en svensk att bli arbetslös.
Vidare är statliga subventioner rent skadliga för samhällsekonomin. De leder till att staten betalar för en kostnad som borde ligga på företagen. Alltså får man en sned konkurrenssituation där de företag som tar in statligt subventionerade invandrare får en direkt konkurrensfördel som bekostas av skattepengar. Detta är ett fundamentalt fel rent samhällsekonomiskt. Men det ser ju bra ut i statistiken om fler invandrade får jobb, alltså den statistik politikerna hoppas kunna glänsa med. Alltså är det så att alla typer av subventioneringar, instegsjobb, lärlingsjobb, eller vad katten man vill kalla det och som är subventionerade av staten är direkt skadliga för den svenska ekonomin. Dessutom pressar det de generella lönenivåerna nedåt, vilket inte borde ses med så blida ögon av socialdemokraternas kärnväljare inom LO-kollektivet. Som jag tidigare påtalat – politikerna skapar inga nya jobb, de bara tror att kan göra det.
En liknande situation gäller bostadsmarknaden. Marknaden är totalt överhettad, och i den sekund riksbanken beslutar att höja sin utlåningsränta till bankerna finns mycket stor risk att hela bostadsmarknaden kommer att kollapsa. Det stora inflödet av personer som kommit till detta land i kombination med att räntorna har varit och är låga, är en tickande bomb. Konsekvenserna av när den briserar är lite svåra att förutspå, men de som har rörlig ränta på sina bostadslån kommer att få betydligt mer per månad om de nyligen köpt en bostad. Vad det sedan leder till är lite svårt att förutsäga.
Men jag vill återupprepa det jag skrev tidigare; man måste ha klart för sig att för varje person som beviljas uppehållstillstånd i detta land har man en ackumulerad kostnad. Det finns alltså inget som helst hopp för landets fattigpensionärer att deras situation kommer att ändras. Försvaret kommer inte få ett öre till. Skolorna i kommunerna kommer inte ha mer pengar, och man kommer att transferera allt mer till socialt stöd. Man kan fortsätta ganska länge med att räkna upp vad politikerna de senaste åren ställt till med.
Men som jag började med – kommer något parti inom sjuklövern erkänna att de gjort fel eller varit naiva? Nix, det kommer heta vis står inför ”nya utmaningar” och ”måste ta vårt ansvar”, eller ”är bundna av internationella konventioner”, och andra lögner och floskler jag och runt 25% av Sveriges medborgare tröttnat på att höra i all leda. I flosklernas värld, eller rättare sagt land.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar