Tove Lifvendahls Nangiala

Det här är en ganska förvirrad artikel av Tove Lifvendahl. Den kommer några dagar efter kravallerna i Stockholm och man undrar om damen är läskunnig eller har någon form av analysförmåga. Slutsatsen är att de som ägnar sig åt våld eller tar till olika våldsamma saker ”skändar och vanärar Sverige.”

Givetvis är det så att våldshandlingar eller brott inte ska tolereras, men det är inte pudelns kärna. Jag tror inte någon begår brott för nöjes skull. Givetvis kommer det alltid finnas ett stort spektrum av brottslingar men vi har ett mycket mer allvarligt perspektiv som förklarar folks handlande i de aktuella fallen.

Man har helt enkelt tappat förtroendet för det demokratiska systemet, rättsväsendet och rättsskipningen. Det står i klartext på lappen ”firmorna” delade ut. Det står i fetstil ”Rättsväsendet har havererat och lämnat walk over och samhällskontraktet är därmed brutet.”. De som skrivit detta har alltså åsikten att rättsväsendet inte längre återspeglar svensk moral och etik. Baserat på att man släpper de marockanska kriminella i det närmaste omedelbart och utan någon som helst straffpåföljd är detta en helt riktig slutsats, och man anser sig nödgade at ta lagen i egna händer. Det är givetvis inte legalt, men fullt förståeligt baserat på de senaste tidernas händelser.

Man kan ju fundera på vad som drar mest vanära över Sverige, det faktum att medborgarna i desperation tar lagen i egna händer eller publiceringen av de ”ensamkommande flyktingbarnen” i internationella media? Eller kanske publicering av ”svenskarna” som åker ner till Syrien för att slåss med IS?

Vad värre än detta är, är att tilltron till hela det demokratiska systemet kommer att raseras om inget drastiskt görs. I detta land gäller svensk moral och etik och detta ska vara vad som står i lagboken. I den mån brottslingar inte straffas efter denna ribba är det till skada för allas tilltro till hela det demokratiska systemet.

Ett typexempel är våldtäkter, där uppenbarligen man valt att se mellan fingrarna och brottslingarna även om fallet är solklart kan den anklagade komma undan på en hel paljett med dumheter. Även om det skulle bli fällande dom är straffet ett rent skämt och något skadestånd kommer knappast betalas ut.

I min bok pratar vi om allvarliga brott, och jag försöker sätta mig in i en situation med en våldtagen dotter. Jag hade garanterat övervägt att ta lagen i egna händer eftersom jag vet att svenskt rättsväsende har havererat.

Och hur är det med alla sexuella brott på badhus, konserter och liknande som media och SvD mörkat? Hur många har dömts eller utvisats för dessa brott? Jag skiter blankt i om det är ok i Somalia att tafsa på småflickor och tjejer – det är det inte här, så enkelt är det. Men polisen och rättsväsendet står helt handlingsförlamat och inga straff utdöms. Inte ens vid upprepade brott händer ett dyft.

Så Tove, nu vet jag att du har lite svårt med att förstå…men vad ska folk göra när rättssystemet inte fungerar, och det är alltid mer synd om den 25-åring som påstår sig vara 15, kommer från ett land och givetvis har traumatiska upplevelser, än brottsoffret? När din dotter blivit våldtagen men gärningsmannen fattade ju inte svenska så det leder till friande dom?
Ska vi betrakta det som offer man får ta på vägen mot politikenas Nangiala, ett multikultireligiöst samhälle där alla berikar varandra? På vägen till detta land döljs alla problem och den enskilde medborgaren är helt rättslös, och just ett offer. Ta nu och läs lappen ”firmorna” delade ut så kanske du börjar fatta situationens allvar.