För
första gången i mitt liv i Sverige gick jag ín i en affär där svenska inte dög
som språk. Jag behövde en sådan skitsak som ett par nya skosnören. Enligt
skylten utanför ägnade man sig åt skoservice och nycklar.
Väl inne i affären viftade mannen bakom disken bort svenska som språk, så jag provade tyska, engelska och franska. Inget funkade och jag kunde inte förklara att det var ett par sketna skosnören, ej vaxade och ca 80cm långa var vad jag ville köpa.
Arabiska kanske hade funkat, persiska, somaliska eller vad katten
som helst. Snackar man inte svenska I Sverige ska man inte ha en affär i en av Sveriges store städer.
Jag bekymrar mig föga men kan konstatera att man kan bedriva
verksamheter i denna stads centrum utan att kunna prata svenska. Jag tänker
aldrig sätta min tå i denna affär framgent, det är helt klart.
3 kommentarer:
Varför ville du ge peningar till våra fiender? Svikaräckel? Vill såna kräk som du ha någon som håller en arm om din quisslingrygg så börjar det bli dags att visa var du står. Mellanösternälskare.
Jag köper aldrig något av utlänningarna
Pelle i motala
Det var ju inte de mest intellektuella kommentarer jag fått, och jag tänker inte sänka mig till Martins argumentationsnivå.
Att Pelle inte köper något av utlänningarna är hans pryl.
Hade nu Martins ordval fallit på någon annan än mig, hade jag tvivelsutan raderat hela inlägget. Jag har inga problem med att strunta blankt i det dock.
Men kanske ska man gratulera Martin till priset årets Åsnehjärna (en utmärkelse i solid granit), med motiveringen.:
"Med ett vokabulär som imponerar, ett fantasifullt val av skiljetecken i meningar samt en angreppsstrategi som får lågvattenmärken i svenska språket samt argumentationsnivåer att nå nya och ej tidigare, på denna blogg skådade djup."
Grattis Martin!
Skicka en kommentar