Den svenska företagssjukan

Ett opolitiskt inlägg denna dag...

En gång hade jag ett arbete och upptäckte att jag egentligen inte behövde arbeta. Jag kunde flyta runt på möten eller fixa egna möten. Blev det lite tid över fanns det alltid lite utbildningar på intranätet, eller idiotiska undersökningar på intranätet man skulle fylla i för att berätta hur man upplevde sin arbetssituation.
Det var ett gigantiskt internationellt företag, men som drabbats av de svenska mötesnojjan. Man bjuder i en massa folk till möten och alla inblandade ska uppdateras och ”tycka till”, och på så sätt uppnår man svensk nirvana som kallas konsensus.
I synnerhet är projekt drabbade, där projektledare ska visa ett multikolorerat XL-ark med tidsaxel x, och de olika aktiviteterna på den andra axeln, y. Eftersom man nu ska klämma in så mycket som möjligt på skärmen och sedan flumma omkring och beskriva aktiviteterna, slutar hela soppan i med 10 punkters skrift som är knappt läslig och sedan prata till arket. Ett extra minus är om man ägnar sig åt att ändra arket under mötets gång och skriva in texter i rutorna.

Ett annat fenomen på samma tema är att man hamnar på ett möte men är bara berörd av kanske 10-20% av det som ska avhandlas. Då förväntas man sitta och värma sin stol 80-90% av tiden och har inget att tillföra mötet.

Sedan var det något som heter presentationsteknik. Det verkar inte finnas en enda person i Sverige som har en aning om vad det handlar om. Att sitta och trycka på sin dator är usel sådan, man rör sig och snackar med alla stående, pekar på den punkt man talar om. Excel är ett kalkylprogram inget presentationsprogram. Man surfar inte runt bland olika dokument eller letar efter dessa i datorn, medan mötesdeltagarna väntar. Att hantera PowerPoint verkar ingen i detta land kunna. Man klämmer inte in massa skämt eller rörlig grafik. Man klämmer inte in så mycket man kan på en slide och minskar texten efter behov.
Men framför allt – man är förberedd, engagerad och vet vad man ska säga, har ett klart budskap.

Är det någon som känner igen den svenska företagssjukan?