Tidsfråga innan Swexit

Så här med backspegel kan man ju som svensk fundera lite på vilka fördelar det varit att vi är med i EU. Min slutsats blir att det har kostat betydligt mer än det smakat. Vi är och förblir ett litet land uppe i norra Europa som mig veterligt inte påverkat EU ett dyft.
Jag minns idag en av huvudmotiveringarna till att gå med i EU; Det var att vi skulle vara just med för att kunna påverka.

Vidare har EU expanderat med ett antal länder som uppenbarligen bara gått med för att få del av EU-kakan. I andra fall har EU fått ställa upp med penningpåsen när ländernas ekonomi varit så usel att ekonomisk katastrof varit förestående. Man undrar hur mycket pengar t.ex. Grekland kostat svenska skattebetalare.

I denna artikel kan man läsa att det som nu ruskar om EU är att det handlar om en maktelit som inte vill bli störd. Otvivelaktigt är det så, överbetalda politiker som har ett minimum av demokratiskt fundament att stå på, och under åren hittat på olika larviga småförslag för att på så sätt legalisera sin existens och position. Hur många små larviga bestämmelser har inte EU kommit med under åren och som vi i Sverige måste anpassa oss till? Jag kan räkna upp ett otal.

Under regeringen Reinfeldt, började dessutom EU-kostnaderna skena ordentligt, och bara under perioden 2010-2015 dubblerades nettobetalningen till EU och slutar på ca 165 miljarder. Anledningen till att jag inkluderar 2015 är att det belopp Sverige skulle betala till EU förutsätts ha blivit beslutat 2014. Vi har ”EU-migranter” snart i varje gathörn och förutom detta har ekonomiska migranter i hundratusental sökt sig till detta land, och trots Dublin-överenskommelsen, kunnat transitera sig till Sverige. Vad kostnaden för att härbärgera dessa (samt deras anhöriga), lär vida överstiga vad vi netto betalar till EU.

Så nu har England beslutat sig för att lämna EU. Det som stör EU-parlamentarikerna mest är givetvis att det är ett direkt demokratiskt beslut. Sådana är givetvis opassande, populistiska och medborgarna är dumma outbildade som inte har visioner eller förstår sitt eget bästa. I Skottland snackas om att man tydligen ska sätta upp ett eget val, men då måste man ställa sig frågan varför man deltog i valet i första läget om man inte anser vara en del av UK.

Jag tror det är en vändning, om än liten i världshistorien. Politikerna sitter inte längre säkert på sina mandat från senaste valet och med representativ demokrati som garant. Internet sprider information sekundsnabbt, man kan inte längre lita på de klassiska propagandaapparaterna för att dölja sina tillkortakommanden. Public Service i detta land är ett typexempel.

Gemene man är idag inte alls så kuvad och outbildad som när den representativa demokratin skapades. Information finns överallt och alla kan nu skapa sig en egen uppfattning, och inte bara de politikernas partikanslier tycker att man ska ha och få välja mellan.

Det finns ett litet välmående land i mitten av Europa som inte är med i EU. Man har folkomröstningar som är beslutande och värnar demokratin. Allt från handuppräckningar på torget till landsomfattande folkomröstningar fungerar utmärkt och är beslutande i Schweiz. Lär av detta, och förpassa den överstatliga s.k. unionen som uppenbarligen inte fungerar till historiens skräphög. På denna skräphög ligger redan ett antal ideologier som inte fungerat.
Demokrati fungerar, om medborgarna känner delaktighet i, och kan besluta i frågor som berör dem. Ju längre bort från medborgarna dessa beslut fattas, ju mindre demokrati. Ju längre bort, med överstatlighet, representativ demokrati och ju längre mellan valen – ju mindre demokrati.

Som jag tidigare påtalat, har Sverige egentligen mycket större anledning att gå ur. Vi betalar mycket mer per capita netto till EU än vad UK gör, och vidare har vi tagit emot mest migranter i hela västvärlden per capita de senaste åren med enorma kostnader som direkt följd.
Vi har alltså rent krasst betydligt större anledning att lämna EU än något annat land.
Brexit kan bli en ren dominoeffekt. England var en stor nettobetalare till EU (s.k. EU avgift), även om man per capita betalade drygt hälften av vad vi i Sverige betalar.
Vid Brexit mister alltså EU dessa pengar, men påföljden att bördan faller på övriga nettobetalande länder. Vidare är det ju så att politiker sällan kan minska sina utgifter, vilket innebär att man i stället kommer att höja EU-avgifterna för nettobetalande länder. Större börda för färre alltså, och dominoeffekten startar.

Problemet vi har är att man redan sträckt skatteuttaget till max, och alltså inte kan ge mer pengar till EU. Pengarna behövs inom landet då det börjar knaka i fogarna; vi har inget försvar, skolorna är usla, sjukvården kass, pensionerna låga med fattigpensionärer, o.s.v. För att inte nämna alla problem och kostnader som den sanslösa invandringspolitiken fört med sig.
Det är med denna bakgrund Löfvéns uttalande om att inga länder ska ”åka snålskjuts” på EU (länk). Vi har alltså sedan 1995, betalat 346 miljarder till EU i netto. Ett otal länder har åkt och åker snålskjuts på EU, allstå alla länder som har tagit eller tar emot pengar av EU. Ovanpå detta har vi att man transiterat ekonomiska migranter, trots Dublin-överenskommelsen, genom hela Europa till Sverige. Vi har hej-hej i snart vartenda gatuhörn (s.k. EU-migranter).
Mot den bakgrunden borde vi sluta betala ett öre till EU då vi dragit vårt strå till stacken och tänker inte bli utnyttjade längre, av länder inom unionen som just ”åker snålskjuts”.
Det är även helt uppenbart att man framgent kommer vilja ha mer i EU-avgift för att täcka bortfallet av England. Detta avfärdar Löfvén givetvis, men kommer bli en ren realitet.