Man blir lite
brydd över att det finns kommunister i detta land. För det första är kommunism
ett totalitärt styressätt där medborgarna är till för samhället och inte
tvärtom. Du är en myra i stacken och ditt liv är i princip inget värt mer än
dess värde för staten.
Givetvis kan man diskutera detta men det spelar mindre roll, det enkla faktum
att det inte finns ett enda fungerade kommunistiskt land talar sitt tydliga
språk.
Kommunismens sista bastioner sjunger på sista versen och Venezuela är ett exempel. Hur kan man som ledare för ett land, i detta fall Maduro, inte fatta att man har fel och att kommunism inte fungerar? Kanske är det så att han lever i lyx och överflöd själv och vill inte göra avkall på detta. Det är ju symptomatiskt för kommunistiska diktaturer, en maktelit som har det mycket bra och håller varandra om ryggen. Man har alltså enorma oljetillgångar, som sannolikt är större en de i Saudiarabien, och bara att pumpa och sälja i västvaluta, men ändå befinner sig landet på gränsen till rent inbördeskrig. Befolkningen har inte längre något att förlora. Grattis fyra länkar (länk 1, länk2, länk 3, länk 4).
Så hur kommer det sig att någon är kommunist 2018? Det ter sig som en sjuk
religion om hur ett samhälle ska styras som med facit i hand inte fungerar. Lyssnar man på Sjöstedt är det bara en massa rappakalja om kapitalister och
riskföretag som gör övervinster på samhällets bekostnad. Precis som alla andra
kommunister och socialister tror han att staten är samma sak som samhället.
Helt logiskt om man tror att medborgaren är till för samhället.
Kombinerar man
det med en övertro på att politiker kan styra ett samhälle och i kombination
med planekonomi göra alla lyckliga har vi just Venezuela som bra exempel på hur
detta fungerar. Korruption, en politisk elit, pseudodemokrati med ”fria” val,
försvinnande av alla kritiker o.s.v. Allt kännetecknar kommunism.
Nu kanske du tänker på Kina. Det är ett intressant land, och kallar sig kanske kommunistiskt. Men man har fattat att kommunismen inte fungerar, och alltså går man kontinuerligt mot ett rent kapitalistiskt land men det mycket långsamt. Det är inte alls konstigt av två viktiga orsaker; för det första är det stort som hela Europa med olika provinser och förutsättningar, för det andra har ledarna insett att man inte kan förändra landets fundamentala politik snabbt. Alltså går allt mycket långsamt med privatiseringar och marknadsekonomi.
Sedan har vi ju Nordkorea…kommentarer överflödiga.
Eller kanske Kuba? Detta är vad SIDA skriver (länk): ”Kuba är en enpartistat och organiserad politisk opposition tillåts inte. Godtyckliga förhör, kortvariga arresteringar och trakasserier av oliktänkande och oppositionella är vanligt förekommande. Yttrandefrihet, tryckfrihet och föreningsfrihet saknas på Kuba. Alla massmedier är statlig egendom. Spridande av "kontrarevolutionär" information medför stränga straff. Både tillgången och användningen av internet begränsas av lagstiftning.”.
Eller kanske
Vietnam? (länk). Vi kan på Wiki läsa: ”De mänskliga rättigheterna är kraftigt
begränsade i Vietnam. Långa fängelsestraff drabbar den som kritiserar regimen
eller den utbredda korruptionen.”
Men nu väntar jag
på att någon kommunist ska komma med ett exempel på något land i hela världen där
kommunism fungerar. Lycka till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar