Magnus Ek ordf. i CUF skriver att Lööf inte
har begått något lagbrott (länk). Personligen anser jag att det är ett lagbrott. Om man
lovar väljarna en sak före valet får man stå för det, kan inte ändra på och
det är det man begärt väljarnas mandat för. De som röstade på Centern har givit
sitt accept till hennes löften.
När man sedan får detta mandat gäller fortfarande de löften man lovat före valet. Allt annat är svek mot de som röstat på C. Ett lagbrott om man så vill. Allvarligheten är dessutom att det handlar om val till Sveriges högsta beslutande organ, riksdagen, och löftet var till hela svenska folket.
När man sedan får detta mandat gäller fortfarande de löften man lovat före valet. Allt annat är svek mot de som röstat på C. Ett lagbrott om man så vill. Allvarligheten är dessutom att det handlar om val till Sveriges högsta beslutande organ, riksdagen, och löftet var till hela svenska folket.
Centern är ett parti som inte fattat ett dyft om vad demokrati innebär och de
tror att man får väljarnas förtroende och det antal mandat man får, för att
sedan kohandla efter bästa förmåga och spela mandattetris.
Det spelar ingen roll vilka bevekelsegrunder man har för att svika vallöften, hur regeringsformen är utformad, hur lång tid förhandlingar tar, låsta lägen eller svammel om att ”Sverige måste få en regering”. Har man lovat sina väljare en sak, men efter valet ändrar sig är det en form av bedrägeri. Visst, man kan skylla på det mesta men det är helt sekundärt. Ek svamlar om ”…Då ska vi komma ihåg vad C gick till val på: att tillsammans med Alliansens övriga partier för att byta ut Löfven-regeringen och bilda en Alliansregering.”, samt riktigt hycklande om grundlagen och valhemligheten.
Det hade följaktligen varit betydligt demokratiskt att utlysa extraval än att driva idiotiska förhandlingar in absurdum, resulterande i direkta löftesbrott, i synnerhet från Lööf. Centern hade chansen att välja Kristersson till statsminister och regera tillsammans med Alliansen. I stället valde man Löfvén som inte har någon som helst beröringsskräck med kommunisterna, men av ren beröringsskräck med SD. I sammanhanget ska man veta att SD är större än C och L tillsammans i riksdagen.
Att ledande politiker agerar på detta sätt är månne inte åtalbart, men det borde vara det. Det borde rubriceras som bedrägeri eller trolöshet mot huvudman, alltså de som varit naiva nog att rösta på dessa partier. Dessa två partier har förbrukat sitt demokratiska mandat och kan inte längre hävda att de är representanter för sina väljare.
Löftesbrott är bara förnamnet.
Det spelar ingen roll vilka bevekelsegrunder man har för att svika vallöften, hur regeringsformen är utformad, hur lång tid förhandlingar tar, låsta lägen eller svammel om att ”Sverige måste få en regering”. Har man lovat sina väljare en sak, men efter valet ändrar sig är det en form av bedrägeri. Visst, man kan skylla på det mesta men det är helt sekundärt. Ek svamlar om ”…Då ska vi komma ihåg vad C gick till val på: att tillsammans med Alliansens övriga partier för att byta ut Löfven-regeringen och bilda en Alliansregering.”, samt riktigt hycklande om grundlagen och valhemligheten.
Det hade följaktligen varit betydligt demokratiskt att utlysa extraval än att driva idiotiska förhandlingar in absurdum, resulterande i direkta löftesbrott, i synnerhet från Lööf. Centern hade chansen att välja Kristersson till statsminister och regera tillsammans med Alliansen. I stället valde man Löfvén som inte har någon som helst beröringsskräck med kommunisterna, men av ren beröringsskräck med SD. I sammanhanget ska man veta att SD är större än C och L tillsammans i riksdagen.
Att ledande politiker agerar på detta sätt är månne inte åtalbart, men det borde vara det. Det borde rubriceras som bedrägeri eller trolöshet mot huvudman, alltså de som varit naiva nog att rösta på dessa partier. Dessa två partier har förbrukat sitt demokratiska mandat och kan inte längre hävda att de är representanter för sina väljare.
Löftesbrott är bara förnamnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar