Om tiggeri

Man kan definiera tiggeri i tre former; den första är svenska medborgare som hamnat på gatan och tigger pengar. Den andra kategorin är personer från andra länder som rest hit för att tigga. Den tredje katgorin är gatumusiker.

Nu måste man bena ut skillnaderna mellan dessa olika kategorier för att kunna lösa problemet.

1. I den mån svenskar hamnar på gatan och tvingas tigga är detta ett problem som skapats av det svenska samhället. Svenska medborgare ska full rätt att tigga utan inskränkningar.

2. De som kommer från andra länder och är utländska medborgare ska inte ha rätt att tigga. Det är helt ointressant om de kommer från ett annat EU-land eller inte. De i denna kategori som tigger varnas en eller två gånger och tvångsförvisas därefter ur landet. Återkommer de och ägnar sig åt tiggeri är det fängelse och därefter förvisning som gäller.

3. Är man svensk medborgare har man rätt att spela gatumusik och få pengar för detta. Kommer man från annat land behövs tillstånd från polisen. Man kan givetvis inte göra någon utvärdering av personernas musikalitet eller underhållningsvärde, men samtidigt ska inte tiggeri under täckmanteln underhållning tillåtas. Blir det relevanta klagomål till polisen drar man helt enkelt in tillstånd.

Så nu har vi löst landets problem med tiggeri. Ett problem som inte fanns i mitt Sverige, en gång i tiden. Min far yttrade en gång; ”- Tiggeri finns bara i fattiga länder.”, ett uttalande jag idag minns men då ställer man sig frågan hur det står till i detta land, när man hittar tiggare med pappmuggar som har chefer och har mobiltelefoner, svenska hemlösa som försöker få en slant till det nödvändigaste. Tack så förbannat mycket Löfvén, Reinfeldt och alla EU-flummare.