Ett slag i luften

Nu vill regeringen skärpa straffen för bilbränder (länk). Det är ett rent slag i luften att utlova insatser. Insatserna är inte konkreta och ändringar i strafflagstiftningen kommer att kräva lång tid (år). Man vill ge intrycket att man agerar men inget kommer att hända. Man lyckas ju nämligen inte ta några bilbrännare, så att skärpa straffen blir inget annat än ett slag i luften. Man snackar om att man behöver vittnen och ska spika upp bevakningskameror. Om vi nu förutsätter att det i dessa berikarområden figurerar kriminella gäng, kan man ju enkelt förutsätta att det skulle vara direkt ohälsosamt att vittna mot gängmedlemmar. Vidare kan man ju gissa hur länge bevakningskameror skulle vara funktionella.

Man pratar även om ökad polisiär närvaro, men detta finns det inte resurser till. Alla vet att polisen är kraftigt underbemannad, underbetald och poliser säger upp sig i ren desperation över arbetssituationen och belastningen. Ministrarna sätter hopp till den nya polisorganisationen i stället för att medge de problem denna fört med sig och att den är ett stort misslyckande. Man inser även vilka risker det medför för den enskilde polisen att figurera i dessa områden och skadegörelse på polisbilar är att räkna med.

Hårdare straff? Vi har under sommaren kunnat konstatera att hundratals bilar brunnit runt om i landet. Hur många bileldare har man tagit? Jag vill minnas att man plockade in en person som misstänkt, för att denne hade bensin och annat i sin bil. Men från detta till en fällande dom är det mycket långt. Men om varje uppeldad bil är värd 100.000kr, och det eldats upp 100 bilar den senaste tiden pratar vi alltså om 10 miljoner. Kanske kan man ta några ungdomar som eldar bilar med lite tur, men kommer någon av dem kunna ersätta skadorna? Knappast, och lite ”samhällstjänst” blir sannolikt den enda påföljden. I brist på bevis kommer man släppa bileldare samma kväll.

Juan Paez, som är ledare på fritidsgården Flamman (!) säger (länk) : ”I grund botten tror han att det handlar om ett missnöje från ungdomarna. – Det finns inga jobb. Kommunen lyssnar inte på de här ungdomarna och vill inte satsa tillräckligt på dem. Det är ett rop på hjälp, säger han.”. Artikelns rubrik är även den ganska talande “De här ungdomarna kan sina grejer.”, alltså är experter på att elda upp bilar. Kanske en kunskap som behöver "valideras", eller ingå i gymnasiekurserna i berikarområdena och att skriva in i sin cv till gängledarna?

Sedan finns det en massa artiklar om hur synd det är om alla ungdomar i dessa områden, att det behövs resurser, långsiktiga insatser och dialoger. Alltså koncept som redan kostar massor med pengar i form av socioekonomiskt stöd till skolor samt försköningsåtgärder till dessa berikarområden. Men det finns givetvis ingen som helst botten, och det är bara att vänta på krav från ungdomarna, både på att polisen inte ska vara i dessa områden samt hur mycket pengar de ska ha för att inte elda upp bilar. Ni vet, samma princip som att restauranter måste betala beskyddaravgifter för att inte den ska böra brinna eller någon explosion ska råka inträffa.

I Kristiansdagsbladet kan man läsa en ledare som har vettiga åsikter (länk), där Carolin Dahlman helt logiskt menar att ”Vandalerna förtjänar inte en enda satsad skattekrona till - de har redan fått för mycket. ”, vilket är rubriken. Carolins åsikter tror jag är vad varje normalfuntad svensk egentligen tycker. Som normalfuntad svensk inkluderas ej sjuklöverns politiker. Artikeln är mycket läsvärd, sann och rekommenderas. Vad Eliasson , Ygeman och Johansson kommer med är och förblir ett slag i luften. Man vill verka som man agerar, men mycket lite kommer att hända.