Rättsrötans kärna

Vi har alltså en lagstiftning som totalt har urholkats när det gäller sexuella övergrepp och våldtäkter. Man hänvisar till praxis, går på vilka lögner som helst och ser till gärningsmannen i stället för den drabbade. Det är vidare tydligen så att man betraktar vissa åldersgränser som rent heliga och kommer någon form av dokument som indikerar att brottslingens ålder är under denna magiska gräns, friar man och dömer ut rena skämt som inte kan, ens med god vilja betraktas som straff.

Min knutpunkt ligger i att jag anser att man alltid i första läget måste beakta brottsoffret och den skada som åsamkats. Brottslingens ålder, förmildrande omständigheter, eller annat trams kan man helt bortse från.

Så ånyo har vi ett typiskt rättsfall (länk). En 13-åring har våldtagits. Brottslingen har tydligen inte fattat att hon inte ville ha sex. Förbannat synd för honom, kanske han inte fattade svenska och trodde att han skulle kunna kommunicera med flickan på sitt modersmål när han höll fast henne. Eller kanske hade han förväntat sig att en tolk skulle dyka upp och översätta? Han har alltså ett pass i vilket han är 20 år, men advokaten har lyckats fiska upp handlingar som visar att han kan vara 17 år. Men det spelar ingen som helst roll – ”praxis” ska vara att alla våldtäktsmän ska straffas ordentligt med fängelse och tvingas betala ett relevant skadestånd. Är de inte svenska medborgare ska de utvisas efter avtjänat straff. Har de nyligen fått ett svenskt medborgarskap (vilket man numera får hittar i Cornflakespaket tillsammans med en plastleksak), ska de bli av med medborgarskapet, straffas och utvisas.

Detta är ett klockrent exempel på den rättsröta som råder.

Jag har två yrkeskategorier som jag inte anser ha något som helst berättigande: TV-licenskontrollanter och lapplisor/P-nissar. Jag överväger starkt att till dessa inkludera advokater och domare.
Sjuklöverns politiker betecknar jag inte som en yrkeskategori dock. Det är min "praxis".