I Sverige lönar sig brott

Åter igen skriver en polis om sin hopplösa situation (länk). Det är inte utan att man förstår deras uppgivenhet. Kanske blir man polis för att göra en skillnad i samhället och hjälpa till att sätta dit brottslingar, jag vet inte, men klart är att polisernas dagliga arbetsuppgifter totalt urartat och att man har ett gäng notoriska brottslingar som tillåts gå runt i samhället och kontinuerligt ägna sig åt brottslighet.

Jag vet inte när flummet började, men 70-talet är en gissning. Brottslingar skulle vårdas och hjälpas till återanpassningar med stöd och vård. Men precis som artikelförfattaren påtalar, biter inte detta på notoriska brottslingar, som upptäcker att brott lönar sig och man slipper undan med rent larviga s.k. straff.

Ovanpå detta har vi alltså straffrabatter, vilket i praktiken är mängdrabatt på brott. Åsikten kanske initialt var att om man startat men en typ av brott, var det lätt att fortsätta med samma brott, varför straffpåföljden bara ökades marginellt.
Det intressanta med denna åsikt, eller detta ställningstagande är att man tar brottslingens parti och inte de som drabbats. Om en person gör inbrott hos fem familjer blir inte skadan mindre för varje enskild familj för att det är samme gärningsman. Det är alltså dags att i stället för att leva i en flumvärld från 70-talet, i första hand beakta den skada som en person orsakat brottsoffren.
Omsatt till straffsatser, borde det alltså vara så att en brottslings straff helt enkelt blir summan av de brott denne begått.

Vidare bör domstolarna skärpa straffen för notoriska brottslingar. Om man efter avtjänat straff inte lärt sig något, är det uppenbarligen så att brottslingen inte fattat meddelandet och straffet har varit för lågt. Domstolarna har ju en straffskala att döma inom, och i de fall det handlar om återfallsförbrytare ska man givetvis gå upp på straffskalan och döma till hårdare straff.

Slutligen har vi problemet med att man släpper ut brottslingarna regelmässigt efter 2/3 av avtjänad tid. Jag ser ingen som helst anledning till detta och det är ju faktiskt något som går emot domstolarnas beslut. En direkt strafflindring som tydligen är praxis, och det är oklart varför detta ska gälla och vem eller vilka som beslutat om detta. Min åsikt är att det strider mot lagen, står det i lagboken att en person ska ha ett års fängelsestraff för ett visst brott ska denne få detta straff, inte 8 månader.

Så visst fattar man polisens uppgivenhet, när man gör sitt jobb och tar fast notoriska brottslingar, men finner dem på gatan några dagar senare, eller samma dag. Till och med lokala politiker har börjat fatta hur ohållbar situationen är som vi kan läsa i denna artikel.
Detta är inte första gången polisen skriver om sitt missnöje med sin situation, sina usla löner och hur de tvingas till övertid.

Men vad kan man vänta sig med en polischef som Eliasson, som kommer tillbaka efter sin semester efter att det eldats bilar hela sommaren, efter att kvinnor våldtagits och ofredats och uttalar: ”Vi klarade även denna sommar.”? (länk).

Vi har alltså massor med poliser som överväger sluta och berikarområden med bilbränder samt stenkastning på utryckningspersonal. Brott läggs på hög och utreds inte, man har inte resurser till att åka på brott. Vad är lösningsprocenten på bostadsinbrott, bilstölder eller sommarens bilbränder och sexbrott?
Samtidigt och denna vecka utför man en "razzia" över hela landet, där man kollar bilarnas mönsterdjup (länk). Kanske finner man brottslingar med trasig nummerplåtsbelysning åxå. Strålande prioritering Eliasson!
Du behöver inte stå vid vägkanten och få höra "Stick och fånga riktiga brottslingar i stället!". Det är tyvärr en kommentar som är helt relevant men som den stackars utkommenderade polisen får ta och tappert gör sitt jobb, men inte når Eliasson.

Idag (31/8), hittade jag detta stapeldiagram i DN (länk). Det talar alltså inte om hur många fällande domar det handlar om utan bara procent där polisen finner brottet utrett och klart.