Vi är andra klassens medborgare

Det är en gåta varför ”flyktingar” och s.k. ensamkommande ska ha förtur till lägenheter och boende framför den egna befolkningen. Jag finner det helt oförsvarbart.

Jag har påtalat detta förut, styrande politikers ansvar är att se till att den sörjer primärt för sina egna medborgare. Men nu har Sverige blivit en enda socialbyrå för alla som lyckas smuggla sig hit. Flyktingpolitiken måste baseras på hur många personer kommunerna är villiga att ta emot, inte på hur många regeringen beslutar att släppa in. Mitt förslag är att kommunerna meddelar migrationsverket hur många de kan eller vill ta in nästkommande år, och därefter summeras antalet och blir det antal flyktingar man tar in.

Men samtidigt måste man fatta att sannolikt 95% av de som kommer hit inte är riktiga flyktingar, de har smugglat sig hit bara för att de vet att de sannolikt kan få asyl, generösa bidrag och kan sedan plocka in halva släkten som anhöriginvandring. Den andel riktiga flyktingar Sverige tar emot vare år är några tusen, och dessa kallas kvotflyktingar och tas emot genom UNHCR. Några tusen av 65 miljoner.

Men den senaste tidens rent vansinniga politik har givetvis lett till dränering av statskassan, kostnader för kommunerna, problem för ordningsmakten i berikarområden, gängkriminalitet, en sexualbrottslighet som skenar men givetvis även en stor bostadsbrist då s.k. flyktingar har förtur till bostäder. Kommunerna tvingas köpa bostadsrätter för att klara av det antal ”flyktingar” migrationsverket allokerar, och de egna medborgarna behandlas som helt sekundära personer till förmån för alla det är ”synd om”.
Man arbetar på olika förslag om hur man ska få s.k. flyktingar i arbete så snabbt som möjligt med olika fantasifulla, kostsamma och misslyckade åtgärder. Faktum är dock att de som kommit hit är relativt outbildade, kan inte svenska, och det tar åtskilliga år innan de ens är ett alternativ för vilken arbetsgivare som helst. Dessutom har vi redan idag en stor arbetslöshet.

Men det mest störande är att svenska studenter som kommit in på en universitets- eller högskoleutbildning, tvingas avstå från denna utbildning i brist på bostäder. Bostäderna har ju allokerats till ”flyktingar” och deras familjer, med en stor bostadsbrist även för studenter som följd.

Det är alltså viktigare att importera lågutbildade migranter och deras anhöriga, samt se till att de får bostäder, betala för dem och deras boende, än att se till att svenska ungdomar kan ta de universitets/högskoleplatser de kommit in på.

Eller vill någon politiker fortfarande påstå att det är enbart högutbildade personer som är flyktingar och i behov av ”validering” samt kunskap i svenska språket för att vi ska vara ett högteknologiskt land? Eller kanske drömmer man som Ullenhag om ordrar för miljarder till svenska exportföretag för att vi har personer som kan språket och förstår kulturen?
Ett sista alternativ, är kanske att man vill skapa en ny teko-industri. Outbildade sömmerskor som sitter och syr kläder och prismässigt kan konkurrera med Sydostasien. Eller kanske en varvsindustri igen med kamelskötare som man lärt svetsa?

Vi, det svenska folket, som arbetat och betalat skatt hela livet är inte längre vatten värda för de ekonomiska lycksökarna som kommer hit. Vi ska acceptera islam, gängkriminalitet, våldtäkter samt avstå bostäder och utbildningsplatser till förmån för berikarna från arabvärlden och alla deras anhöriga, som kallar sig flyktingar.

Ett typexempel är när svenska ungdomar behöver bostäder för att kunna studera på den ort man blivit antagen till universitets- eller högskoleutbildning (länk UNT, länk Metro), men tvingas avstå sin plats eftersom den akuta bostadsbristen samt förturerna till s.k. flyktingar (länk DN, länk SvD). Att problemet skulle vara orsakat av den sanslösa migrationspolitiken törs givetvis inte större tidningar nämna, men med några hundra tusen invandrare och deras anhöriga vore det rent självbedrägeri att inte tillstå detta.

Vi svenskar är alltså blivit andra klassens medborgare i vårt eget land.