Mer success stories

Det luktar minst sagt illa när polisen gör ”ett urval av nyheter” man rapporterar om, samt undanhåller fakta. På så sätt får alltså media en felaktig bild av vad som sker. Det är vidare så att man undanhåller information som kan gripa gärningsmän. Det brukar heta ”av utredningstekniska skäl” eller liknande för att man inte vill gå ut med beskrivningar som inte är PK.

Under tre månader (juni-augusti), har alltså 1064 bilar eldats upp enligt denna länk. Det föranleder inga stora rubriker. Ingen ifrågasätter eller kräver åtgärder, media är knäpptysta förutom någon bild med lite vag text ibland. Tittar man på polisens hemsida är snart, det enda man rapporterar om olika trafikbrott.

BRÅ jobbar som vanligt med att dölja problematiken och kategoriserar skadegörelse som en samlingsrubrik där tydligen bilbränder ingår tillsammans med klotter.

Nu ska polisen alltså mörka brottslighet genom förebyggande arbete samt berätta om detta samt ”success stories”. Man hänvisar till rapporten och påtalar”... det viktigaste inte är att gripa och lagföra dem som bränt bilar utan att bilbränderna upphör.”.
Man undrar alltså två saker avseende dessa berikarområden; varför ska polisen nedprioritera att gripa brottslingar och hur ska man, baserat på de resurser man har idag kunna se till att bilbränderna upphör?

Men låt oss nu göra ett litet räkneexempel vad dessa bilbränder kostar, vanligtvis i form av försäkringskostnader. 1064 bilar med en ett gissat värde på 50.000kr. Det ger en kostnad på 53 miljoner, eller på årsbasis över 200 miljoner. Det är alltså kostnader som sitter på alla försäkringspremier.

Vi har alltså ytterligare ett exempel på vad den sanslösa migrationspolitiken ställt till med, och som man nu försöker dölja genom BRÅ, polisen och rättsväsendet. Vidare och vad värre är; man skickar tydligen ut rapporter som myndigheterna och kommunerna ska beakta. Order från ministrar och politiker till myndigheter är olagligt, men att skicka ut rapporter som i själva verket är instruktioner ägnar man sig åt.
Söker man på de som skapat ”rapporten”, ska det alltså var polisens bedömandegrupp avseende bilbränder (länk). I slutsatsen på denna, punkt 11 ”Slutsatser och rekommendationer” nämns inte ett ord om hur man ska ta fast gärningsmännen, utan man hänvisar till att det är hela samhällets ansvar och att man ska jobba enligt ”Samverkansmodellen” (punkt 5), som är en skrift från BRÅ och handlar om samverkan mellan polis, kommun och medborgare.

Ursäkta, men vi pratar alltså om vad som är primärt polisarbete – att ta fast brottslingar inget annat. Vad är uppklarningsprocenten på bilbränder, stölder och bostadsinbrott? Sannolikt lägre än att finna en oskuld på BB.

Vi medborgare vill inte ha filtrerad information som är ”success stories” om hur många hastighetsöverträdelser eller rattonyktra man lagfört. Vi pratar alltså om brott som kostar samhället hundratals miljoner och man svamlar på bästa konsensusmanér om ”samverkansmodellen”, vilket är rent flum, inget annat. En naiv tro på att man kan sitta i grupper med yrkeskriminella och sjunga ”We shall overcome”, (Tack Friggebo!). Detta är exempel på en bild från rapporten, som sannolikt kommer från BRÅ:

Klarar polisen inte av att få fast brottslingar som eldar upp bilar, kan man ju samverka med jägarförband och patrullera dessa områden med gummikulor och utegångsförbud. Det primära är och förblir att ta fast och lagföra brottslingar för polisen, inget annat.
Svammel om ”samverkan”, "lägesbild", "problemanalys" och "åtgärdsplan", är rent 70-talskonsensusflum som inte fungerade ens när det begav sig.