Tolkning av folkomröstningar

 Det här med demokrati är inte helt enkelt. Svenska media blåser upp i ett antal artiklar att folkomröstningen i Ungern är ogiltig (länk), och Morgan Johansson kräver att Ungern ska ta emot den flyktigkvot som EU anser, och p.g.a. ett valdeltagande under 50% ska alltså folkomröstningen ogiltigförklaras. Andelen som röstade ”nej” var dock över 98%.

Jag hittade en artikel från 2007 i skandalblaskan Aftonbladet (länk), med rubriken ”Ungern sa ett rungande ja till EU”. Men det märkliga då var att valdeltagandet även var under 50%, men i artikeln nämner man det mest som ett litet aber. Det ”rungande ja” man refererar till i denna omröstning var baserat på 83.8%.

Man ställer sig alltså frågan varför det ena resultatet ska anses bindande, medan det andra ska ogiltigförklaras då bägge omröstningarna hade ett lägre valdeltagande än 50%?
Var går nedre gränsen för att ett valresultat ska ogiltigförklaras rent demokratiskt? Om hälften av väljarna avstår från att rösta för att de inte har någon åsikt, inget av de alternativ man får välja anser man vara bra, eller man bara inte ids gå till vallokalen, ska ändå resultatet vara giltigt?
Ett annat alternativ är om drygt 50% röstar, men det blir ett relativt jämt valresultat. Slutsatsen man då kan dra är att minst 25% av de röstberättigade stödjer det ena förslaget.
Om man däremot 98% röstar för ett förslag, men man har ett valdeltagande på 45%, kan man alltså dra slutsatsen att ca 44% stödjer det förslaget.

Ovanpå detta har vi alltså en representativ demokrati, med olika partier vilket komplicerar bilden ytterligare. Givetvis och generellt är alla folkomröstningar (förutom vid valurnan vart fjärde år), bara rådgivande. Våra politiker, både på riksplan och kommunalt är dock livrädda rent generellt för folkomröstningar. Givetvis är det så att man inte kan ha folkomröstningar om alla frågor, men i de fall det finns några få alternativ och frågeställningen berör många medborgare borde det vara regel att ha folkomröstningar.