Vi dricker alkohol, äter griskött och visar vårt ansikte

Vigdis Finnbogadottir hette en gång Islands president (1980 -1996). Hon blev intervjuad av en svensk journalist, kanske var det någon gång på 1980-talet när hon fick frågan om hur hon såg på invandrare till Island. Hon svarade att om man kommer till Island är det bara att acceptera isländsk kultur och värderingsgrunder, annars är man inte välkommen. Det var när den värsta svenska flummen gällde och alla som kom till Sverige var välkomna och svensk kultur och värderingsgrunder inte var vatten värda, till förmån för allt intressant, och berikande från främmande kulturer och religioner.
Den svenske journalisten var sannolikt nära PK-hjärtsnörp, och bytte raskt ämne.

Incidenten beskriver den indoktrineringskampanj svenska politiker har ägnat sig åt, där man lägger sig platt för i stort sett vilka faror och problem som helst och kallar dem för utmaningar, berikning eller saker man ska satsa skattepengar på. Inte ens de mest idiotiska saker får ifrågasättas, och här lyser en stor stjärna på politikernas himmel: islam. Man har en rutten syn på kvinnor, icke troende, hbt, och detta i sin tur leder till diverse incidenter. Men eftersom man nu har en lagstiftning som legaliserar dumheter som är baserade på islam ska vi svenskar bara acceptera klockrena dumheter som inte hör hemma i ett västerländskt samhälle.
Men den som emotsatte sig saker som är ologiska, eller ifrågasatte fick (och får), raskt stämpeln rasist i pannan. Vi har en funktion som heter DO, som rycker ut och straffar den som ens tänker illa om islam.

Kanske är just den kvinnosyn islam har som ryggsäck det vidrigaste. Ingen reagerar eller ifrågasätter. Man hävdar att man står upp för kvinnliga rättigheter, jämställdhet, är feminister, snackar om kvoteringar och mycket annat. Men kommer islams ruttna kvinnosyn upp är den tydligen helt legal och ska accepteras. Nota bete; islam är en religion och ingen minoritet. Att ifrågasätta en religion är alltså ingen ”agg mot folkgrupp”. Att det är en minoritet som tror på islam är en helt annan sak. Om jag tycker illa om ett bilmärke, betyder inte det att jag tycker illa om personer som äger en bil av detta bilmärke.

Men tillbaka till utgångspunkten…det ska helt enkelt vara så att den som väljer att komma till detta land anpassar sig till vad som gäller här, svenska normer och svensk kultur. Har man dessutom kommit hit som s.k. flykting må man få temporärt uppehållstillstånd, och om man efter ett antal år skött sig, kan svenska och vet hur landet styrs, kan man beviljas svenskt medborgarskap. Vill man kalla sig muslim kan man göra det och kan be hemma.

Men att framföra några som helst krav på det svenska samhället och särbehandlingar ska obönhörligen nekas. Vill man inte äta fläskkött eller måste ha halalslaktat kött i skolan får man vara hungrig.
Denna dag bringar dock en god nyhet från vårt västra grannland. En gnutta hopp, i form av den norska inställningen på denna länk av statsministern och integrationsministern.

Jag citerar: ”Jeg mener de som kommer til Norge må tilpasse seg samfunnet vårt. Her spiser vi svin, drikker alkohol og viser ansiktet vårt. Man må innrette seg etter de verdier, lover og regler som er i Norge når man kommer hit.”.

Det gör vi i detta land som ännu heter Sverige, åxå.

Vad var det Vigdis Finbogadottir sa en gång i tiden?