Våldsspiral i Malmö

”Vi har i Malmö en uppåtgående våldsspiral av stora mått. Malmöpolisen utreder för närvarande elva mord och ett åttiotal mordförsök. Lägg därtill övriga våldsbrott, misshandel, överfallsvåldtäkter, stölder och bedrägerier.” (länk)

Vidare, senare i FB-texten:

”Jag kan försäkra er om att polisen i Malmö gör allt vi kan för att misstänkta gärningsmän ska kunna ställas till svars. Men vi klarar det inte på egen hand. Vi är beroende av er, och era vittnesuppgifter, för att kunna lösa dessa våldsamma brott. Därför vädjar jag nu till er: hjälp oss. Hjälp oss att komma till rätta med problemen. Samarbeta med oss. Låt oss tillsammans göra Malmö till en säker och trygg stad för barn, ungdomar och vuxna.”

Stefan Sintéus, Polismästare, chef för polisområde Malmö skriver detta på FB.

Här har vi alltså ett typexempel på en kommun som ”ställt upp” och tagit emot massor med s.k. flyktingar och nu har vi snart det mångkulturella paradiset. Som man bäddar får man ligga. Man är alltså så desperat att polischefen vädjar till allmänheten om hjälp, trots att man fått massor med extra resurser. Säkerligen gör polisen så gott de kan, men situationen är ohållbar och därför måste man alltså vädja till allmänheten om hjälp.

Men låt oss nu ställa oss frågan vilket ansvar Malmös kommunalpolitiker har för den uppkomna situationen? De har alltså godkänt den sanslösa immigrationen, vilken i sin tur nu drabbat staden och givetvis även polisen. Man kan alltså säga att de haft större solidaritet med sina partibröder på riksplan än med sina lokala väljare. Detta är inget lokalt problem utan gäller över hela landet. Man kan fråga sig varför kommuner finns om det är så att politikerna på riksplan ska diktera för kommunalpolitikerna hur de ska agera?
Vi minns alla Vellinge där man partipiskade det moderata kommunalrådet till flyktingmottagning, och vi har nu en lag som piskar kommunerna till att ta emot s.k. flyktingar baserat på migrationsverkets behov. Denna lag går alltså direkt emot grundlagen, som i första paragrafen anger att kommuner är självstyrande.

Lösningen är mycket enkel; kommunerna kan inför varje år informera staten om hur många flyktingar man kan eller vill ta emot. Det totala antalet blir alltså det antal man tar emot under nästkommande år, och dessa fördelas enligt vad varje kommun angett. Men då avses riktiga flyktingar från flyktingläger, från UNHCR, inte ekonomiska migranter som smugglat sig genom hela Europa.