fredag 22 maj 2009

Vad är skillnaden mot DDR?

Jaha, nu har man äntligen hittat en frontalfigur att bemöta hela debatten om friheten på Internet, Margot Wallström. Det kan man läsa i denna artikel: http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_2937197.svd#articlecomments

Hon ska alltså agera som en bekymrad EU-medborgare och varandes socialdemokrat kan alltså hänvisa till sitt ansvarstagande i dessa frågor, genom att hävda att man för det första fört upp dessa frågor till Europanivå, vidare tycker (s), att det borde tillsättas någon form av ”Integritetsombudsman” för dylika frågor.

Alltså är det så att man inte törs riskera något som t.ex. att framföra något konkret i dessa frågor. För det första har man ju en ryggsäck i form av Bodström som vurmade för alla typer av övervakningar och kontroller av medborgarna. Han har sannolikt belagts med munkavle. Sådan är mindre smärtsam än det jag önskar honom.

Om man nu summerar i stort sett alla partiers (utom PP’s) läge, så håller man tyst och verkar lite fjösigt bekymrad, kanske ska tillsätta utredningar eller diskutera frågan vidare. Man törs inte ta ställning. Man har från (s), drivit igenom ett antal integritetskränkande frågor när man hade regeringsmakten, och från (m), (fp) och (kd), har man gjort likaledes med FRA och ipred.

Att ta någon form av ställning emot friheten på internet i nuläget är livsfarligt, dels har man en historia i vilken finns ett antal integritetskränkande lagar och beslut, och vidare skulle det vara på direkt kollisionskurs med domstolsväsendet och upphovsrättsindustrin. Att göra motsatsen är minst lika farligt, eftersom det är för det första uppenbart att TPB-rättegången hade en given utgång påhejad av de som, och historiskt sett tjänar belopp i hundramiljonersklassen på artisterna, och vilka uppenbarligen har en lobby som jobbat länge och väl på att skydda sin inkomstkälla.

Så, då plockar man fram Wallström, som skriver till EU i någon form av öppet brev för att verka bekymrad, och så kan man hänvisa till det, emedan vatten flyter under broarna och emedan man hoppas på att hela uppståndelsen ska gå ner och man kan föra över fokus på andra frågor.
Men nu är det ju så att Piratpartiet är ett ”enfrågeparti”, och det lär man hänvisa till några dagar innan EU-valet. Självklart kommer man hävda att arbetslöshet och ekonomi m.m. är frågor som man enats om inom båda blocken, emedan Piratpartiet inte har någon politik i dessa frågor. Men man kan egentligen fråga sig vad som är viktigast. Här kanske de olika blocken är eniga om var sin politik beträffande vissa saker, emedan man i frågor som rör något så fundamentalt som människors rätt att inte bli övervakade, kontrollerade o.s.v. står helt handfallna. Dessutom är det så att i grundlagen står det att medborgarna ska ha rätt kommunicera utan att någon har rätt att övervaka eller lyssna.Tydligen är det så att Bodström och nya lagar som ipred och FRA står över grundlagen, eller i alla fall specificerar att grundlagen är någon form av undantag från lapptäcket av övervakningslagar som man hittat på under senare tid.

Idag är Miljöpartiet ett accepterat parti, och det är ingen som anklagar dem för att vara ett enfrågeparti även om så är fallet. För Er som kommer ihåg de första gångerna (mp) överhuvud taget uttalade sig hade man inte svar på någonting som inte var direkt miljöanknutet. Och man kan väl förutsätta att (mp) inte bekymrar sig om människor fri- och rättigheter så länge inte koldioxidutsläppen ökar. Så vad är ett enfrågeparti?

Men pressen har en intressant del i hela denna historia. Intresset för dessa frågor är stort, och medborgarna vill veta vad de olika partierna står och tycker, samt följa fortsättningen på dokusåpan om TPB, med nya domare, nya skadestånd, flyttningar av verksamheten utomlands m.m.Men – detta står i direkt konflikt med vad båda politiska blocken vill, vilket är att tysta ner hela historien så att den faller i politisk glömska till EU-valet. Man kan ju inte tvinga pressen till tystnad (hoppas jag), men man kan påverka alla inblandade till att bordlägga alla aktiviteter till dess EU-valet är över. Kanske är det lite problem med presstödet eller så…?

Likheterna med det gamla DDR, som utmålades som det ultimata kontroll- och övervakningssamhället blir allt större. Skillnaden är bara att folk inte ”försvinner”, här registreras de bara i hemliga register som kopplas med DNA (PKA-registret), fingeravtryck, övervakningskameror med ansiktsscanning, personnummer, o.s.v.

Snart kommer väl alla nyfödda få en liten ”homer” inplanterad så att man alltid vet var personen befinner sig. Det finns ju inget att oro sig för eller hur? Och det sparar ju en massa pengar för myndigheterna när det gäller att lokalisera folk och tänk om det kan lösa något brott?Hur allt detta sedan påverkar dig och din vardag får du aldrig veta.

Sedan finns det givetvis en massa överenskommelser inom EU och med USA om att ha ett utbyte av alla uppgifter. Vilka får vi givetvis aldrig veta. ”Har du bara rent mjöl i påsen…lille medborgare”, behöver du ju inte bekymra dig.
Snart vete faen om det inte var större frihet i DDR än vad det är i Sverige.

Inga kommentarer: