tisdag 16 juni 2009

Lite om Povel

Jag tänkte bara skriva lite om en artist.

Povel Ramel

Povel avled för några år sedan, och han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Att försöka sammanfatta vad han gjorde och hans verk under de drygt 60 har verkade, är en ren omöjlighet. Mig veterligt har aldrig en artist varit aktiv så länge och producerat så mycket. Kanske leder Thore Skogman i antalet skrivna alster, men det är skillnad, en kvalitetsskillnad som talar för sig själv.

Den fyndighet som Povel hade och hans ironiska texter om tidstypiska fenomen är bara rent fantastisk. Detta i kombination med en fantastisk musikalitet, under 60 år…

Själv kan man hänge sig åt att skriva bloggar om politiska saker, det gjorde inte Povel. Han bara ironiserade runt allt sådant och stötte sig aldrig med något politiskt ’läger’. Bara det är ett konststycke som är rent fantastiskt. Det enda lilla avsteg han gjorde var i debatten om kärnkraft, antagligen påhejad av sin fru, men det var bara en parantes. Och parentesen gjorde han givetvis med sin egen lilla ’touch’, så att den egentligen bara blev rolig.

Jag kommer aldrig glömma, när jag själv var i tonåren och drabbades av ”Jag diggar dig” ur Pov Show 2. Aldrig har jag blivit så avväpnad. Som tonåring vad det Afghanpälsar, platåpjuck, långt hår och V-jeans som gällde, och det var allvarliga saker i tiden. Då kom Povel och ironiserade runt hela fenomenet – en regelrätt torpedering, och jag insåg hur larvig hela hippiekulturen var.

Sedan dess har jag varit en lyssnare på alla (näe inte alla), hans verk, eller rättare sagt hans roligaste, och jag upphör aldrig att fascineras över hans fantastiska ordvrängerier. Samtidigt kan mycket av den musikaliska sidan vara rena mästerverk.
Men kopplat med de roliga texterna, kommer liksom de musikaliska verken i bakgrunden. Povel var rolig, ingen kompositör.
Det är liksom så med Povels verk – är man lite deppig eller det är pissväder, som så ofta i det här landet – en gammal låt ur hans repertoar piggar alltid upp.

Egentligen finns det hur mycket positivt som helst att berätta om honom. Jag fick dock och tyvärr aldrig möjligheten att träffa honom. Jag såg bara en show med honom, på 80-talet tror jag. Men jag vet i alla fall hur Sir Winston Churchill skulle ha sammanfattat Povels gärning. Han hade sagt; ”Aldrig förr har så många haft så mycket roligt att tacka så få för, så länge”. Och det kommer aldrig inträffa igen.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag har spenderat ungefær en halvtimme på att sitta och læsa igenom diverse texter du har skrivit Mr. Ulmerkott. Du ær utan tvekan verbelt begåvad och dina formulerar sammasatta med titlar ær fenomenala. Povel Ramel var utan tvekan en stor poet och musiker. Jag vet genom konfidesiella kællor att du inte uppskattar Cornelis vilket jag måste medge att jag ær skyldig till. Du borde prova att uppskatta hans lyrik på nytt. Ser fram emot fler av dina fina formuleringar.
Mr.Z