Som alla säkert vet, har de större dagstidningarna möjligheten att, för läsarna komma men ‘kommentarer’. Man har alltså en liten tråd, vanligtvis i omvänd kronologisk ordning för kommentarer till en artikel. För att inte raderas, måste man hålla sig till de regler som man publicerat och stipulerar, d.v.s. att en kommentar inte får vara rasistisk, innehålla personangrepp, svordomar eller liknande.Denna regel är fullt förståelig, eftersom tidningen som ansvarig utgivare även är ansvarig för de kommentarer som publiceras. Man kan ju tycka att det är en aning märkligt, men det finns ett prejudikat där en tidning fälldes för kommentarer någon publicerat på detta sätt i tidningen.
Men vi ska nu ha i åtanke att tidningarna uppenbarligen har klara direktiv om vad som må publiceras. Detta förutom de rena lagbrotten i form av rasistiska saker m.m. Alltså, kommer direktiv från antingen tidningsledningen eller ovanför dessa om vad som ska raderas i tidningarnas kommentarer från läsarna.
Det skrämmande med detta är att man ger intrycket att man har någon form av öppet forum, baserat på artiklarna, där medborgarna kan ’tycka till’ om artiklarna och givetvis även sakfrågorna de avhandlar.
Så är alltså inte fallet. Man har uppenbarligen personal som raderar inlägg efter både rena avvikelser mot de publiceringsregler som stipulerats, men även efter andra regler som är mycket diffusa.
Efter att ha fått ett antal inlägg raderade i både SvD och DN, ställer man sig frågan vilka dessa regler är, och varför de finns?
Det är även så att man raderar länkningar till bloggar som inte passar. Jag provade att skriva lite kritiska ord om hela fenomenet Pride – hbt i denna blogg (kolla själv), och den länkningen fungerade en stund, men försvann sedan från SvD helt spårlöst. Märkligt må man tycka enär jag är ansvarig utgivare och inte SvD…
Låt mig ge ett annat exempel; Stockholm har i skrivandes stund en Pridefestival. Man flaggar tydligen på alla kommunala flaggstänger med regnbågsflaggan, man kallar Kulturhuset för ”Pride House”, man har en inledningsceremoni på Sergels Torg, med hångel. Brottsrubriceringen ”förargelseväckande beteende” finns tydligen inte när tusentals hbt-personer hånglar på Sergels Torg.
Undertecknad tyckte därför att det var läge att göra en kommentar med följande lydelse: ’Stockholm gör uppenbarligen allt för att leva upp till sitt namn: Fjollträsk’.
Jag ställer mig alltså frågan på vilket sätt jag brutit mot lagen genom att uttrycka mig på detta sätt. Jag provade även att publicera inlägget en andra gäng, givetvis med samma resultat.
Så vilka var det ett angrepp på? Tja, man kan ju tycka att det var ett angrepp på homosexuella som fjollor, och huvudstaden som (uppenbarligen) satsat en massa skattepengar på denna festival. Men kan man inte ens klara av att argumentera mot detta, är det ganska uppenbart vilken slak lina politikerna går på.Så var ligger då knutpunkten?
Svaret är ganska enkelt; Presstöd. Ett perfekt instrument för att styra massmedia i den riktning man vill se till att inga andra åsikter än de politiskt gångbara kommer fram. Censur och kontroll över massmedia är fult – presstöd är fint, alla åsikter kommer till tals. Pressen ligger ju precis på gränsen emellan åsikter och nyheter, och här gäller det att styra.Sedan har vi ju Public Service som talar om för medborgarna vad som är rätt. Helt opolitiskt och objektivt.
Ok, tror man på det sistnämnda, är det bara att beklaga. Det trodde medborgarna i DDR åxå. Objektiv information hette det säkert. Då i DDR, som nu i Sverige.
Men oroa dig inte medborgare. Har du bara rent mjöl i påsen och lever i en demokrati med folkvalda representanter, behöver du ju inte bekymra dig. Men glöm inte betala TV-licens om du inte vill ha en snigel på ögat. Och bekymra dig inte om FRA, de gör sitt jobb för din skull, så du ska inte bekymra dig med ditt rena mjöl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar